onsdag 1 augusti 2007

Svensk valanalys i finsk tappning

Vid midsommar i år släppte det finska socialdemokratiska partiet, SDP, sin nästan 100-sidiga valanalys med skarp självkritik över valrörelsen och valet i våras (finsk version kan hittas här – en engelskspråkig översättning kommer till jul (!)). Konstateras kan att de gjorde allt fel. Dessutom är valanalysen till stora delar närmast en blåkopia av svenska SAP:s valanalys från valet förra hösten.

Likheterna mellan valen och de socialdemokratiska valfiaskona är intressanta. Enligt den finska valanalysen framstod det finska socialdemokratiska partiet, med sin (närmast parodiska?) valslogan ”Ett rejält Finland!”, som alltför gammalt och trött för urbana och unga väljare. Partiledarens (Eero Heinaluoma) trovärdighet i att kunna förnya och föryngra politiken var låg och han anklagades för att vara gammaldags och spä på fördomarna om en soffig och långsam socialdemokrati, Efter många regeringsår lyckades man inte förmedla huruvida, och i sådana fall vad, som förnyats/föryngrats/fräschats upp eller hur man skulle förnya/föryngra/fräscha upp politiken för en ganska så mätt väljarkår. De finska väljarna, liksom de svenska, valde att rösta bort ett socialdemokratiskt regeringsparti mitt i brinnande högkonjunktur för att de ville ”ha något nytt”.

Intressant är också det finska borgerliga blockets förändring under de senaste åren, som mer än lovligt påminner om de svenska ljusblå moderaternas omskapelseprocess. Det mörkblå samlingspartiet ryckte fram och tog sig förbi socialdemokraterna och blev nästan lika stora som Matti Vanhanens centerparti. Detta tack vare den 35-åriga partiledarens ivriga intygande om att det inte längre finns några större konfliktytor i finsk politik samt en ny image där man tagit avstånd från sina gamla konservativa rötter för att i stället vinna valet som Finlands nya arbetarparti (sån´t är ju på modet nu). (Att Svenska Folkpartiet i stället kallade sig för Finska Folkpartiet vet jag inte hur jag ska kommentera.) I regeringsbildningen fick Samlingspartiet åtta ministerposter, bland annat utrikesministerposten. Senast Finland hade en borgerlig samlingsregering var under den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget, åren 1991 – 1995.

Efter det socialdemokratiska valfiaskot har krav på partiledaren Heinaluonas avgång duggat tätt. Han, å sin sida, har lovat organisatorisk förnyelse (rådslag?) och föryngring (!). Vi kan stå modell - Finlands sak är ju, som bekant, vår.

Andra bloggar om: , ,

1 kommentar:

S R Larson sa...

Den finska valfardsstaten ar i samma stora kris som den svenska, vilket naturligtvis sprider panik bland valjarna. I nagon mening handlar det om valfardsnarkomani, dar folk blir beroende av skattefinansierade system och inte vill se att deras liv utan beroende skulle bli sa mycket battre. Darfor rostar valjarna pa den som lovar att halla systemen intakta.