tisdag 24 juli 2007

Män och heder

Män och heder är ett svårt ämne. Män har heder – annars är de inte män. Det gäller på de flesta ställen i världen, i Uppsala liksom i Diyarbakir.

År 2002 bildades i Diyarbakir i Turkiet den kvinnorättsliga organisationen Selis. Organisationen engagerar advokater, jurister, läkare, psykologer och lärare på många olika håll i landet för att möta kvinnors behov av fristad och stöd i ett system gjort av män för män. Kvinnor av alla sorter söker sig till organisationen; de som vill skilja sig, de som vill lära sig läsa och skriva, de som vill ta livet av sig, de som vill ha yrkeskunskap, de som vill ha hjälp med barnen, de som vill ha skydd från sina män. (Inför gårdagens val tog Selis också ytterligare ett steg och samlade kvinnor från de flesta partier, vilka, efter att ha enats om att de har ett gemensamt intresse av att människor med erfarenheter av att vara kvinna finns i parlamentet, på var sitt håll har arbetat för att få in kvinnliga namn på de olika partiernas listor. Det fungerade sådär. Det är dock en annan diskussion) Selis fungerar alltså ungefär som de svenska kvinnojourerna ska fungera; för att ge hemligt och anonymt stöd till de kvinnor som anser sig behöva det så länge de behöver det. De turkiska och kurdiska kvinnorna har också ungefär samma problem med sina män som de svenska. Män hotar, slår och vägrar lyda lagen, oberoende av geografi. Staten ger kvinnorna litet eller inget skydd, rättsstat eller ej. Selis går, liksom många svenska kvinnojourer, på projektbidrag de med jämna mellanrum får lägga ideell tid och energi på att söka från olika håll.

Eftersom Selis mesta verksamhet handlar om mäns våld, fysiskt eller psykiskt, mot kvinnor, har diskussionen om det ”hedersrelaterade våldet” också varit stor i Selis och i Turkiet inför valet, liksom den varit det till och från i Sverige (post Fadime). Men medan vi i Sverige kämpar med distinktionerna, kämpar dessa kvinnor i stället för att det som kallas för ”hedersrelaterat” våld ska ses som ”allt annat” våld som män dagligen och stundligen utsätter kvinnor för, och bedömas likadant i rätten. Den turkiska lagen har länge skiljt på ”vanligt våld” och det ”hedersrelaterade” våldet, där det hedersrelaterade givit lägre straff. Efter en lagändring i våras (som Selis varit drivande för att få igenom) straffas nu allt manligt våld mot kvinnor enligt samma principer.

Satt nyss och pratade med en av grundarna till Selis, Kadin Danismanlis, och försökte förklara att vår diskussion om mäns våld mot kvinnor i Sverige just nu mest går ut på att försöka hitta den avgörande skillnaden mellan vårt ”vanliga” (läs: svenska) våld av män mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet (som de muslimska männen utsätter sina förtryckta fruar för, naturligtvis). Vi vill gärna kunna bestämma den exakta skillnaden mellan den kristna (svenskfödda) mannen som av svartsjuka eller (inbillad) otrohet slår sin fru på julafton och den muslimska mannen som gör detsamma. Vi vill gärna att den kristna (svenskfödda) mannen som berättar för sina vänner att föredettingen som nu ligger med någon annan ska få stryk inte är del av den hederskultur vi hellre klistrar på de muslimska männen och deras döttrar. Visst finns skillnader, och jag är medveten om att man ska vara försiktig med att förminska de problem som en del muslimska tjejer utsätts för på grund av traditioner, men att tro att skillnaden mellan kristna och muslimska mäns våld mot kvinnor handlar om hederns vara eller icke vara som bestämmande variabel, är helt enkelt fel. Svartsjukan, ha-begäret och ilskan när män känner sig försmådda på den de anser vara ”deras egen” går över kulturgränserna och handlar alltid om heder på ett eller annat sätt. Gradskillnad finns mellan olika situationer och personer, kanske traditioner, men inte den exotiserande artskillnad mellan muslimska och kristna mäns våld mot kvinnor mången debattör låter påskina (jag har i alla fall ännu inte i någon debatt hört argumentet som skulle få mig att förstå denna skillnad – om den finns).

Efter att ha försökt förklara den märkliga åtskillnad vi gör i Sverige mellan ”vårt” och ”deras” våld kunde vi ändå enas i detta; mäns behov av heder går över nations- och religionsgränser. Mäns våld mot kvinnor handlar alltid om heder på ett eller annat sätt, oavsett var i världen man är eller var man är född.

6 kommentarer:

Catti Ullström sa...

Har haft en diskussion i snart två veckor som ibland berört just det här. Varför tenderar vi Sverige att se muslimska mäns våld mot kvinnor som värre än "vanligt svenskt" våld mot kvinnor? Det gäller i själva verket inte bara mäns våld mot kvinnor. Generellt ses våld som på ett eller annat sätt kan kopplas till Islam som värre än annat våld. Krig som kan kopplas till Islam är värre än annat krig. Och så vidare. Jag trodde inte att fördomarna satt så djupt rotade i människor (jodå, jag är naiv) men de senaste två veckorna har tvingat mig inse att jag har så fel. En ganska skrämmande insikt.

Roya sa...

Bra inlägg, denna diskussion har förts på min och Matildas blogg och kommentarerna har varit helt galna stundtals. Det går tydligen inte att ens jämföra "svenskt" våld mot kvinnor med "utländsk". Visst är det relevant att diskutera skillnader i olika fall av våld mot kvinnor, för rättsfallet, för bemötandet av de drabbade och så vidare. Men inte för att definiera två olika kulturer och underordna den ena över den andra. Tack för att du tog upp ämnet, det behövs diskuteras bortom rasistiska föreställningar om "mörka män".

Roya

Markus sa...

Grymt bra.

Vi har en diskussion i SSU Skåne inför vår kongress. I förslaget till kapitlet Feminism så talas det om hedersvåld. Något vi kommer att föreslå ska tas bort.

Det var helt klart ett klokt beslut att bjuda in dig till vår konferens.

Gabriella sa...

Jag delar din slutsats, våld mot kvinnor handlar om heder.

Men jag tror ändå att det är viktigt att tala om hedersrelaterat våld som ett våld som förekommer i familjer som har sina rötter i andra kulturer. Därför att jag tror att det finns andra uppfattningar om vad som kränker hedern och att det därmed finns andra tendenser som skola, socialtjänst, rättsväsende och vänner ska vara uppmärksamma på.

Men - och detta är viktigt - Vi ska för den skull inte bli mer och mer blinda för det våld som utförs av en man/pappa/bror från en familj med sina rötter i typ Värnamo. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, en kvinnas absolut viktigaste val är valet av partner.

Vi måste börja se hur hederskodexen rent generellt slår mot kvinnor i Sverige, oavsett härkomst. Och vi måste sluta ge föräldrar oinskränkt makt över sina barns liv. Därför bör framförallt socialtjänsten sluta se familjen som första och viktiaste enhet som problemlösare när någon söker hjälp.

Leo Sundberg sa...

"Män hotar, slår och vägrar lyda lagen, oberoende av geografi. Staten ger kvinnorna litet eller inget skydd, rättsstat eller ej."

Det här kan uppfattas väldigt annorlunda än det du vill ha fram, män är inte onda genom att vara män. Hade man sagt samma sak om negrer hade man blivit fälld för hets mot folkgrupp. Jag antar att du inte menar illa, men det låter så.

Dessutom kan sådana formuleringar göra män avogt inställda till feminism, vilket egentligen bara motverkar det goda syftet med att skriva om kvinnovåld. För självklart är det ett problem.

Leo, Kalmar

RERE sa...

Hedersrelateratvåld förkommer ofta inom vissa grupper (kurder, afrikaner, osv) och då oftast i kulturer som INTE har uppnått vårt västerländska ekonomiska tillstånd.

Precis som kurden Dilsa Demirbag nämner i sin bok "Stamtavlor" anses kurdkvinnor som lägrestående varelser av sina kurdiska män och kvinnorna i sådana samhällen har bara en uppgift nämligen att föda så många barn som möjligt men detta ger i sin tur till mer FATTIGDOM bland kurder och mer våld och elände, enligt vad kurdkvinnan Dilsa Demirbag skriver i sin bok.

Man kanske ska börja med att UTBILDA kurdiska kvinnor så att de slipper vara analfabeter och därmed blir kapabla att kräva från sina kurdiska män att de ska bli behandlade med respekt...

Här i Sverige har vi barnbidrag, bostadsbidrag osv men i kurdernas hemtrakter har de INTE välutvecklat bidragssystem...kurder som föder mellan 5 och 12 barn får knappt någon mat på bordet och därmed blir de en del av både våld och hedersrelaterat våld