De som väljer

Det turkiska valet handlar inte om jämställdhet – det är de flesta överens om. Det finns andra frågor som är större och viktigare den här gången. Typ EU-förhandlingarna, kurdfrågan, militärens närvaro i politiken, paragraf 301 om turkiskhet, Irak, infrastrukturinvesteringar, analfabetismen. Härligt alltså att tillbringa kvällen i goda feministers lag. Där EU-förhandlingarna, kurdfrågan, militärens närvaro i politiken, paragraf 301 om turkiskhet, Irak, infrastrukturinvesteringar, analfabetismen inte diskuteras som något som inte har med jämställdhet, eller ens kvinnors situation, att göra, utan tvärtom för några brännande minuter tillsammans bildar centrum för debatten. Under dessa minuter kommer inte jämställdheten efter att jämlikheten är avklarad – den bearbetas parallellt. Trevande månne och fortfarande med läpparna som främsta vapen, underskrifterna färre. Men den finns. Hur plågsamt ovanligt är inte det? Man är glad att vara här.

Tidigare under kvällen. Många män, några kvinnor i ett stort rum, mattor på golvet, mat i mitten, vinrullar, ris, bröd te, vatten. Möte innan dagen D. Spänd förväntan bland trötta valarbetarknän. En utsträckt hand finner sig hängande i luften när mannen men stort M meddelar att han inte kan hälsa på oss då han nyss varit i moskén. De oberörbara sätter sig ned och smuttar på tet. Tyst. Jag har thailändska byxor som särar sig på sidan. Det blir jobbigt att sitta. Försöker hålla ihop vader och integritet. Det spelar absolut ingen roll. Leenden. I mjugg. Middagssmåprat, mer mat bärs in, smidigt av dem som övat länge.

Så har vi ätit, mycket och ovanligt för magar norrifrån. Kvinnorna vill träffas ensamma i ett rum - vi går ut på balkongen. Kanske 20. Och där har vi vårt eget möte, om och med den inom kort kvinnliga parlamentarikern från distriktet, om utbildning, om arbete, om makar och fäder, om söner och om döttrar, om systerskap. Om kläder. Och huvudkläder åker av, på mig åker en huvudduk på. Det är intimt på ett främmande sätt. Kläder träs över huvudet (som synes nedan). Avdramatiseras kanske. Åtminstone för mig. Bryskt med det fina tyget. Det skrattas runtomkring, jag svettas inuti tyglagren. Hur behålla värdigheten? Den föll visst över balkongräcket. Jag får klänningen i present. Tittar mig i spegeln. Undrande. Någon annan gör detsamma. Vi går tillbaka ut för att prata mer. Om månggifte, om etnicitet, kön hela tiden i luften. Flera spår samtidigt: det är viktigt att de syns, men gärna gör sig så fina som möjligt innan. Det är viktigt att de finns, men gärna på rätt plats vid rätt tillfälle och inte på fel plats vid för många tillfällen. Patriarkatet definierar gränserna för kvinnlig existens, här liksom överallt. Gränserna är kanske lite vidare den här gången, men de är definierade likt förbannat. Internaliserade av samma patriarkat. Sitter kvar långt in på natten. Lutade mot stora kuddar på vadderat golv. Stora kuddar och vadderade golv finns inte i överflöd för dessa kvinnor. Tur att vi hittade varandra.