Att jämföra Almedalsveckan med den grekiska statsstaten är månne lite väl magstarkt men med bostadspolitiken i ett hörn, utbildningssegregeringen i ett annat och när vin, mat och sång går att få på närmsta näringslivssponsrade värdshus söker sig tankarna ändå till den deliberativa demokratin, mitt i den gotländska medeltidsstaden. Almedalsveckan är som svensk schlager: man älskar att älska eller så älskar man att hata den, allt efter position i den PR-politiska hierarkin, behovet av gratismat och av att markera personligt avståndstagande mot broilermyten. Få är dock de politiskt eller lobbyistiskt engagerade som har en genuin icke-åsikt om Almedalsveckan, att kategoriskt basha eller gilla är två sidor av samma mynt.
Jag gillar. Stor fascination över hur den politisk-ekonomiska makteliten fortfarande låtsas att det är här allt avgörs. Allt. Ränker smids mellan staten och kapitalet. Näringslivet lobbar på politikerbarnen och politikerna lobbar på PR-kidsen och efter veckan minns ingen längre vilka beslut som togs på kongresserna och vilka som togs med kaffet och Alvedonen dagen efter. Motståndet och konflikterna om makt och resurser försvann i samma andetag som den griljerade gratisfilén slank ned. Eller?
Det är teater. Det är roligt. Hur många gånger per år sitter socialdemokrater, fack-folk, vänsterpartister, Gringoskribenter, utbildningsfanatiker i samma byggnad? På hur många andra seminarier och debatter deltar näringslivsföreträdare som en part? Hur ofta får man se oppositionsborgarråd, LO-toppar och sossehang-arounds smutta på rosévinet och skråla om piskor och feta nackar. Alltför sällan.
Ingen tror väl på allvar att en enda människa övertygas om något nytt i Almedalen? I bästa fall ägnar man politiska och ekonomiska motståndare ett höjt ögonbryn efter seminariet. Man går på de debatter där man vet att det finns någon man håller med. Man vill ännu en gång få sina åsikter bekräftade, i bästa fall med ett nytt argument.
Allianser att oroa sig för finns på andra ställen - de valde att ”prioritera familjen” i år. Almedalen är kosmetika. Mer, inte mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar