Förbundsledning på utflykt

Hela s-studenters förbundskansli (bestående av förbundssekreterare Daniel, ombudsmanna Hanna och jag själv) har idag haft personalvårdsdag. Detta föranledde, efter noga överväganden där vi vägde räkbåtskryssning mot Moderna Muséetvandring, en utflykt till Birka - vikingaön i Mälaren, för spännande förkovran i Vikingakultur.

Dagen började illa med att någon av oss misstagit sig och blandat ihop båten-till-Birka med Birka Cruises, så när vi på utsatt tid, kl. 09.30 i morse, punktligt infunnit oss på stadsgårdskajen för inväntning av båt, fick vi snart vackert inse att båten redan gått - från stadshusgården på andra sidan stan. Nåja, stadsgård/stadshusgård, en inte helt uppenbar skillnad för utomsocknes.

I paniken som infann sig inför tanken på inställd kansliutflykt, kontaktades dock ombudsmannens fästman, Magnus, som väldigt passande råkar bo på en grannö till den ö vi skulle till. Efter hetsig tunnelbaneresa ut ur stan samt kort men snabb taxifärd till en busshållsplats på Ekerö, fick vi så bilskjuts ut till en annan av alla de bryggor Birka-båten stannar vid på sin väg ut mot fornlämningarna. Denna gång hann vi precis med båten. Konstateras kan, efter den stundvis hetsiga språngmarschen, att förbundsledningen, men främst förbundssekreteraren, måste bättra på konditionen inför liknande framtida utflykter.

Nåväl, väl på båten insåg alla snabbt att ordförandens korta shorts inte höll måttet för den ganska bistra vind som blåste över vår vikingabåt. Strandsatt på en båt var det bara att bita ihop och hoppas på att regnmolnen hunnit avlägsna sig lagom till ankomst. Framme vid Birka startade kansliet med en lång lunch vid närmsta fik i hamnen, för att först därefter följa med på en dramatiserad rundvandring guidad av två vikingaklädda män i skägg. Under denna spännande och dramatiska guidning fick vi bland annat lära oss hur man byggde hus på vikingatiden, med vem man handlade tyger och att dansken var den farligaste och mest lömska fienden man kunde skrämma små barn med. Var man bara tillräckligt listig kunde man dock få danskplundrarna att åka vidare och plundra en rikare by lite längre nedströms.

På frågan om vad det fanns för farliga djur på vikingatiden som vikingarna måste försvara sig mot utbrast förbundssekreteraren glatt: Mammutar!, varpå guiden lämnade oss. Efter avklarad utflyktsdag pustade samme förbundssekreterare ut i ett insiktsfullt: Vad fint det var här i Stockholms skärgård!. Ingen iddes göra något påpekande om sekreterarens geografikunskaper.

Tillbaka på expen är alla mycket nöjda, men trötta, efter en innehållsrik arbetsdag.