Fick tre minuter på mig att i ett extremt pressat schema hälsa till ssu-kongressen. Här är min hälsning (notera gärna rim i andra stycket).
Ssu:are, vänner,
Jag vill börja med att tacka för att jag fått möjlighet att vara med under de här tre kongressdagarna och jag vill hälsa till alla er från det socialdemokratiska studentförbundet. Det här min första ssu-kongress och jag kan ju konstatera att era diskussioner ibland skiljer sig från dem vi haft vid studentförbundets kongresser, men ofta är de ändå faktiskt ganska lika. Det som händer här under de här kongressdagarna är att framtidens politik, framtidens samhälle, tar form, och därför är det så viktigt, det ni gör här. Jag är glad för att jag fått vara med.
Ssu:are, i borgerlighetens Sverige ökar ojämlikheten, utbildningssegregationen cementerar klassklyftorna, vi har en arbetsmarknad där människor som är för gamla, för sjuka, för unga, för invandrade eller för omanliga får allt sämre jobb, vi har en jämställdhetsminister som inte erkänner patriarkatet och en utbildningsminister som glömt bort bildningsidealet. Tryggheten privatiseras och alla människors rätt till det goda livet, minimeras. Avreglering och privatisering är slagorden för dagen. Ssu:are, det är så man får ont i magen.
Och visst är det viktigt att vi tar kampen mot borgarnas utbildningsfientliga klasspolitik men det är ännu viktigare att vi formar vår politik för att göra vår dröm om framtiden till konkreta förslag för förändring. För den viktigaste fienden finns faktiskt inte i Rosenbad. Den viktigaste fienden är den maktlöshet som breder ut sig i marknadssamhället. Socialdemokratin skapade under 1900-talet ett samhälle lite närmare den eviga drömmen om frihet, jämlikhet och solidaritet. Det finns inget gammaldags i det. Tvärtom. Socialismens vackraste utopi, den om den fria individen, är en modern framtidsvision för alla oss som vill jämlikhet och tror på politikens möjligheter att skapa ett sådant samhälle. Det kräver en radikal socialdemokrati.
Ssu:are, det socialdemokratiska partiet kan inte driva politik ensamt. De behöver ssu och studentförbundet. Vi studentförbundare behöver er i ssu och jag hoppas och tror att ni i ssu behöver studentförbundet. Tillsammans väcker vi idédebatten i partiet och det politiska engagemanget bland Sveriges unga och studenter. Göran Persson berättade i sitt tacktal när han avgick som ordförande i våras att han en gång liknat socialdemokratin vid ett träd med döende grenar. Ssu:are, han menade inte oss. Låt oss visa honom att han hade fel.
Så, ta vara på resten av er kongress. Och ta vara på ert förbund. Det ni lär er här, det lär ni er ingen annan stans. Den strukturella analysen, att se hur hela samhället hänger ihop, är den mest avancerade man kan göra. Vårt uppdrag är att formulera en samhällsmodell som gör friheten till verklighet för alla och inte bara en valfrihet för några få. Det kan vi bara göra tillsammans. Vi ses snart igen. Fortsatt lycka till.
Tack.
torsdag 9 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar