Det är alltid lite av ett antiklimax att komma hem efter en kongress där man nästan kunnat ta på människors engagemang och där luften darrat av debattvilja och förväntningar. Väl hemma upptäcker man ju att bord, stolar och DN ser ut på ungefär samma sätt som de gjorde innan man åkte iväg. Fast kanske ändå inte riktigt. Något har hänt.
En kongress är i ju själva verket en studiecirkel i megaformat. Arbetet med besluta om ett allmänpolitiskt program är en snabbkurs i socialdemokratisk ideologi och argumentation, och efter ett verksamhetsår med 6 olika idépolitiska kurser är kongressen det största, avslutande, kurspasset. Man lär sig så sjukt mycket. I de små samtalsgrupperna på åsiktstorgen och den större samtalsgruppen i plena tröskade 69 ombud under tre dagar igenom ett allmänpolitiskt program, verksamhetsplan och stadgar. Frågor om vad arbetslöshet gör med människor, hur EU ska fungera för att det ska vara ett EU för oss, hur en miljöhänsynstagande ekonomi ser ut och frågan om huruvida Norrbottniabanan ska byggas eller inte var frågor som nu fått sitt bestämda studentförbundssvar. I frågan om dubbdäckens vara eller icke vara har studentförbundet äntligen satt ned foten. En verksamhetsplan som lyfter perspektiv som ”Antidiskriminering” och ”Makt i arbetslivet” känns särskilt relevant i borgerlighetens Sverige, och den organisatoriska verksamhetsplanen lovar mycket jobb åt förbundskansliet – vilket jag ser fram emot.
Själv var jag också rätt omtumlad efter helgen. Börjar landa nu. Väl på förbundsexpen i morse inställde sig den rätt intressanta frågan: vad gör egentligen en studentförbundsordförande en vanlig tisdag?
----
Jag har aldrig bloggat tidigare, har egentligen aldrig haft något behov av det. Men jag har läst bloggar, och håller med om att det förändrat både debattklimat och vem som sätter medieagendan. Demokratiserande eftersom fler får tillgång till andras ögon och öron. Elitistisk och ibland ganska skrämmande eftersom vem som helst kan skriva vad som helst om vem som helst. Debatten i bloggosfären är samtidigt både väldigt intern och extern. Huvuden rullar och drev går i denna sfär liksom i alla andra sfärer.
En oklok person sade en gång att: syns man inte så finns man inte. Som studentförbundsordförande finns man ju även om man inte syns så jag tycker att jag har en skyldighet att synas, även i bloggosfären. Därav denna blog (ett eller två g?).
Skriver om det som fångar min uppmärksamhet. Ibland svallande svulstigt, ibland kort och koncist. Så ofta jag hinner. Alltid från hjärtat.
Hörs,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag har för mig att jag har tagit orden "syns man inte så finns man inte" i min mun under de sista dagarna - ska jag känna mig skyldig? Jag vet att jag inte var först i alla fall =)
Vi ses imorgon
Två g på svenska. Sen borde väl förbundet kunna fixa så att du kan få blogga från förbundets hemsida?
Grattis, hur som helst!
Nej, blogga inte från hemsidan. Länk ja, kanske tom automatisk uppdatering på hemsidan till sneaste inlägget. Men bättre att blogga i extern verktyg tycker jag.
Nå, vad gör en förbundsordförande en vanlig tisdag? :-)
Mycket bra inlägg Kajsa. Du har helt rätt i att man lär sig sjukt mycket under kongressdagarna. Det är också oerhört spännande att se hur högt i tak det är i vår kära organisation.
För övrigt så tycker jag att det är briljant demokratiskt av dig att starta bloggen. Jag håller med Marta Axner om att det är bättre med en ”extern” blogg, en personlig ordförandeblogg.
Jag ser fram emot att arbeta med dig och övriga styrelsen. Vi hörs och ses.
Visst lär vi oss sjukt mycket tillsammans. Alltid något nytt perspektiv, någon ny vinkling. Ja, du verkar ju ha fått en hel del gjort en vanlig tisdag! Hemsidan ser helt plötsligt uppfräschad ut! Det har bloggats och jag hörde på stan att överlämningsmöten skett:-) Ser också fram emot att läsa här på bloggen om intressanta saker som händer på framtida tisdagar.
Chiya Mayi - finns du? Du syns i alla fall inte bland de andra styrelseledamöterna på S-studenters hemsida.
Jag är dock ganska säker på att du finns - trots att du inte syns. Eller är det bara så att S-studenter är en förlängning av samhället i stort? Att invandrare exkluderas även där? ;)
Skicka en kommentar