Oanständiga skatteförslag - Borg har tappat greppet!

Efter att ha spenderat ett antal timmar de senaste veckorna på den slingriga snårstig som kallas ”att-fixa-någonstans-att-bo-i-Stockholm”, är tröttheten total över en ”glödhet” bostadsmarknad som håller på att bränna sig själv - och alla som vill in på den - till döds. Förutom att det finns områden i vår kära hufvudstad som man över huvud taget inte har tillgång till som ung och nyinflyttad utan sparkapital, så inser man också sakta men säkert att om man vill ha någonstans att bo men inte står i vare sig bostadskö eller kompiskö så är ett av de viktigaste besluten detta – till vilken bank vill du stå i skuld resten av livet?

När 40-talisterna skulle fixa bostad under 60- och 70-talen gick de ut på en expansiv bostadsmarknad, statliga investeringar i bra bostäder skulle garantera alla möjlighet till, just, en bra bostad. Bra boende var en del av välfärden. När det nu är läge för många av dessa hyresrätter att renoveras, säljs de i stället till underpris. Dessutom - många av dessa 40-talister som tidigt köpte sin bostad har nu betalat av på bostadslånen och efter det senaste årets allt mer desperat klingande löften om borttagande av fastighetsskatten är det alltså de medelålders vita männen i vårt land som gör de stora klippen. Det är ju främst dessa medelålders män som äger bostäderna. Det är väl också dessa borgerliga kärnväljare som alliansen nu måste blidka för att en stock-konservativ back-lash mot moderat ”vänstersväng” ska kunna stävjas.

För oss unga är sanningen i stället denna: det mest rationella för oss som pluggar, letar jobb eller har tagit de första stapplande stegen på arbetsmarknaden, är att försöka bo i en hyresrätt en kortare tid. Människor, och särskilt unga, reser och flyttar som en del av den moderna livsstil där allt är uppkopplat och ingen är avkopplad. Att då sätta sig med ett mångmiljonlån ovanpå studielånet är verkligen ingen hit. Dock finns idag få andra val.

Vi unga kommer troligtvis heller inte att, liksom 40-talisterna, någonsin kunna äga våra bostäder utan de flesta av oss kommer för evigt vara hyrestagare hos bankerna som genom en lättfotad långivning försäkrar sig själva om framtida ränteinkomster. Vi blir hyresgäster på livstid hos våra banker i stället för hos de tidigare allmännyttiga bostadsbolagen. Borttagandet av fastighetsskatten, ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter och en finanspolitik som pressar upp räntenivåerna är därmed i själva verket en enorm omfördelning av gemensamma resurser till privata banker och rika medelålders vita män. Dessutom betalar vi unga dyrare lån för att moderata kärnväljare ska hållas i schack. Vi blir en slavgeneration som, om vi vill flytta köttberget från de mest attraktiva bostadsområdena, måste skuldsätta oss för resten av livet. Ingen rättvisa mellan generationer där inte!

Det senaste förslaget, lika desperat som det mesta som kommer ur finansdepartementet nu, om att staten ska ta ut 2% ränta på all uppskjuten reavinst, är ytterligare ett oanständigt förslag från Borg &co. Vanliga människor som planerat sin privatekonomi under det gamla systemet och bestämt sig för att skjuta upp reavinsten för att spara lite pengar, får nu en räntehöjning som fungerar som retroaktiv skatt på samma vinst. Finansministern leker katt-och-råtta-lek med ungdomarna och hela-havet-stormar med vanligt folks plånböcker.

Får vilken nöt som helst bli chef över finansen?