måndag 31 december 2007

Klä av kejsaren (nyårsönskningar)

Har spenderat en vecka i Finland, med upptäckten att mr. Global Warming nått också den österbottniska skogsstugan och därmed förvägrade oss vår sedan barnsben lyckligt omhuldade Vita Jul. Hemkommen upptäcker jag att mediala Sammanfattningar åter är populärt, så som det brukar vara denna tid på året. Jag har två synpunkter och två nyårsönskningar inför 2008:

1. 2007 var opinionens år. Missförstådd, oförklarlig, uppblåst, förkrympt, bortförklarad, hoppingivande, hopplös, oroande, roande, nyckfull. Alliansen kommer minnas året som det år då regeringsmakten handlade om att vara minst dålig. Borgarna verkar vara, som så mycket annat så här års, fastfrusna vid ursäkter och försäkringar om att "det blir bättre". (S) å vår sida har använt 2007 till att snällt sitta stilla i båten, närmast paralyserade av det goda opinionsläge som återigen serverades inför julledigheten och hoppas nu att skinkan och vörten ska ge lite bättre insikt i orsakerna till de ofattbart goda läget. Vad är det vi gjort som är rätt? Vad tror folk att vi ska göra, när vi väl gör det?

I den i övrigt statsvetenskapligt sedvanligt stela "Opinionsmätningarna och demokratin" skriver Olof Petersson och Sören Holmberg om hur det ständiga opinionsmätandet kommersialiserar politiken, hur politikers behov av daglig bekräftelse på olika politiska utspel i form av höjda opinionssiffror gör partierna anpassliga till en inbillad medianväljare för maximalt stöd i alla frågor. Kommunikation och PR blir allt viktigare för att föra ut ett budskap på "rätt sätt" och partiernas interna opinionsmätningar visar varje vecka om politiken varit "framgångsrik" eller inte. Popularitetsjakten förytligar och i stället för att försöka förstå olika samhällsgruppers behov ägnar sig politikerna allt mer åt jakten på olika marknadssegment. Den som täcker flest segment vinner.

Detta händer. Tydligt är dock att våra goda opinionssiffror riskerar att bli vår pyrrhusseger om vi inte orkar övervinna rädsan för att förlora några procentenheter genom att visa vad vi står för. De siffror som nu fylls av luft måste fyllas med innehåll, trots att det innebär att ett något mindre antal väljare kan projicera just sin bild på oss. Tappar i opinionen gör vi oavsett vad vi säger när vi säger något, bättre att göra det innan nästa valrörelse är inledd. Ska man någonsin våga skita i dagsopinionen för att formulera politik är det nu. Inte sen.

Önskning 1: att vi börjar driva politik, oavsett Sifos dagsform.

2. 2007 var också "förnyelsens" år. I "Socialismens liv efter döden" skriver Klas Gustavsson om postpolitiken – den politik som kommer efter att de politiska alternativa verklighetsbeskrivningarna närmat sig varandra i sådan grad att människor har svårt att se någon skillnad mellan dem. Hur detta avpolitiserar politiken. Hur politiken då framför allt blir en strid om formalia och förvaltning, om nyanser i stället för alternativ.

Alliansen är ett extremt postpolitiskt fenomen. Dess existensberättigande ligger i att de fortsätter förnyas, men när människor uppfattar att de förändrar Sverige sjunker stödet. Reinfeldts tal på moderatstämman 2007 handlade inte om vad han vill göra med Sverige och världen, utan vad han vill göra med alliansen. När alliansen slutar förnya sig och bestämmer sig för vad man egentligen tycker och vill, förlorar man sitt raison d´être.

För socialdemokratin måste det vara tvärtom. Att vårt 2007 ändå i stor utsträckning handlat om att visa att vi minsann också kan förnyas (för vem? Socialdemokratiska väljare, medlemmar, borgerliga ledarsidor, alliansbröderna, Gallupinstitutets medarbetare?), genom att modigt ompositionera oss i ett antal symbolfrågor så som tidigare betyg, avståndstagande från "flumskolan", hårdare tag mot de arbetslösa, är att förlora värdefull tid. Måhända tror vi att vi närmar oss medianväljaren på det sättet. Men so what? Medianväljaren finns inte, hon är ett hopkok av verkliga behov. I tider av tvångsmässigt upprepande av mantrat om alltings "förnyelse" är det mest nytt att beständigt orka visa på vem som sytt kejsarens nya kläder, var de sytts, under vilka arbetsvillkor, till vilka löner och varför. Politiken är ingen slit-och-slängvara. Ta tillbaka, gör gärna om, men framför allt, gör rätt!

Önskning 2: att vi börjar driva socialdemokratisk politik och gör den ny, inte att vi tar någon annans nya politik och gör den socialdemokratisk.

4 kommentarer:

Anonym sa...

haha klockrent

Anton Andersson sa...

Bra skrivet.
Hoppas detta kan bli ett 2008 då socialdemokratin börjar bedriva socialdemokratisk politik.

Lars Rudström sa...

Sören Holmberg och alla hans sk "professorer" (utan profesurer!) i Statskunskap kan omdelbart lägga ner hela institutionen vid Göteborgs universitet och komma ut i samhället och göra lite nytta i stället. Statskunskap är inte en "vetenskap", enbart en massa statistikinsamlande som de svenska taffliga och fåvitska medierna vidarbefordrar som ett eko.
Tillika kan SAP (liksom M,Kd,C,Fp, Mp och V)lägga ner många av sina egna byråkratiska kontor som inte bidragit, och inte bidrar någonting till det svenska samhällets utveckling. Hört talas om "pösmunkar som skickar papper till varandra" förr? Gamle (och framlidne) Werthen träffade mitt i prick!

Klara sa...

lars rudström

jag trodde kunskapsföraktande människor var utdöda
du syns inte ens ha basala kunskaper om vetenskap
please keep your mouth shut until you have basic knowledges