S-kuggrådslagsmaterial om arbete

(S)idoorganisationernas skuggrådslagsmaterial om arbete är nu klart. Fundera och kommentera.

Detta är viktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om arbete, jobb, socialdemokratin, arbetsmarknad, politik

Vem sade?

"Grunden för regeringens politik är och förblir kampen för full sysselsättning. Genom att återupprätta arbetslinjen och arbetets värde ska vi ge fler människor möjlighet att vara med i bygget av Sverige.
-Fredrik Reinfeldt, DN 30 januari 2008


"För oss socialdemokrater är och förblir rätten till arbete för alla, kampen för den fulla sysselsättningen, den viktigaste frågan i den ekonomiska politiken. (...) Vi anser att varje människa skall ges rätt och möjlighet att delta i produktionen, i det gemensamma arbetet för en bättre vardag och en bättre framtid. Vi kan aldrig acceptera att enskilda människor skall betraktas som utstötta och fördömda. Det ögonblick man sviktar i denna princip börjar socialismen att förvittra som humanistisk idé och som drivkraft för klassamhällets avskaffande"
- Olof Palme, 1985, 1978

Så lika - men herregud - så plågsamt olika!

Läs även andra bloggares åsikter om Palme, full sysselsättning, Reinfeldt, arbetslöshet

Vad är politik för arbete?

I UNT idag, och på aftonbladet debatt, skriver jag, som sammankallande i sidoorganisationernas rådslagsgrupp om arbete, en debattartikel om den framtida socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Mindre nervös debatt är nödvändig, liksom att vi inte bara har i uppgift att hitta svar på borgerligt ställda frågor, utan måste hitta egna sätt att ställa våra frågor för att formulera nya svar. Det gäller dessutom på fler områden än bara arbetsmarknadspolitiken. Hela det rådslagsmaterial vi tagit fram kan ni hitta på http://www.s-studenter.se/ från och med i morgon.

Sedan våren 2007 arbetar det socialdemokratiska partiet i rådslag med att ta fram den framtida politiken inom jobb, miljö, välfärd och internationellt. De fyra sidoorganisationerna; s-studenter, SSU, s-kvinnor och Broderskap, har jobbat i fördjupade rådslagsgrupper och den 25 januari lämnar vår rådslagsgrupp om arbete över våra synpunkter till partiets rådslagsgrupp om jobben. I mångt och mycket är vi överens, särskilt om vikten av satsningar på utbildning och tillväxt, samt småföretagarnas rättigheter. I mer grundläggande maktpolitiska frågor som synen på arbetslöshet och den offentliga sektorns roll anser vi dock att en moderniserad, och mindre nervös, jobbdebatt är nödvändig om socialdemokratin ska kunna återta initiativet i arbetsmarknadspolitiken.

Ibland heter det i debatten att vi varit för dåliga på att prata om den arbetslöses plikter och skyldigheter. Den massarbetslöshet som drabbade oss under 1990-talet skapade ett oerhört tryck på arbetsmarknadspolitikens institutioner och socialförsäkringarna, både sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring, kom att användas alltmer som försörjningsstöd snarare än som det kortvariga omställningsskydd det en gång var tänkt. Det är också klart att socialdemokratin under den förra mandatperioden inte lyckades övertyga om jobben och att det någonstans var en märklig socialdemokratisk politik att försvara antalet människor på arbetslöshetsförsäkring utan att kunna tala om hur man skulle få dem i arbete.

Det är ett filosofiskt problem att alla rättigheter också kan uttryckas som skyldigheter, alla friheter också som ansvar. Socialdemokratin stred, som politisk rörelse, för en förståelse av arbetslöshet som en fråga om marknadsorganisation, ekonomiska omställningar och konjunktur, mot en borgerlig tolkning som i det gamla samhället såg arbetslöshet som en fråga om bristande moral. Med den diskussion om rättigheter kontra skyldigheter vi haft sedan 1990-talet, och som bygger på en allt starkare betoning på den individuella skyldighetssidan, har socialdemokratin kommit att närma sig beskrivningen av arbetslöshet som tecken på individuella svagheter. Individens ansvar för sin egen situation har ökat på bekostnad av samhällets ansvar för att det skapas moderna och bra jobb. I praktiken har arbetslöshetsförsäkringen tydligare kopplas till den arbetslöses prestationer; a-kassan har sänkts, avtrappningssteg och högre krav på att ta anvisade jobb har införts medan rehabilitering och företagshälsovård har skurits ned och utbildningsinnehållet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har minskat. Detta ger ett samhälle med ökade klyftor, mellan dem som ”lyckas” och dem som ”inte lyckas” skaffa sig ett jobb. För en modern arbetsmarknad, där människor inte slås ut, krävs i stället att socialdemokratin vågar återta perspektivet att arbetslöshet är ett gemensamt problem och att det är samhällets uppgift att ge individen ordentliga förutsättningar att hitta ett meningsfullt jobb. Individens rättigheter och makt i arbetslivet måste återigen lyftas fram.

Vidare måste socialdemokratin ta den ökande pressen i arbetslivet på allvar. Inom vissa sektorer återfinns allt fler otrygga jobb, korttidsvikariat, projektanställningar med minskad beslutsmakt och ökande arbetsbördor, vilket inneburit ökade krav på arbetstagarna, främst i kvinnodominerade yrken. Det är i dessa sektorer som sjukfrånvaron, utbrändheten och förtidspensioneringen är som störst. Andra sektorer, ofta mansdominerade, har utvecklat långtgående självbestämmande och beslutsmakt för arbetstagaren. Utbrändhet och sjukskrivning är ett ohållbart resursslöseri med mänsklig arbetskraft i en tid när denna blir allt mer dyrbar. Socialdemokratin måste se att diskussionen om arbetets innehåll, arbetstider och orsakerna till sjukfrånvaro kommer att bli allt viktigare. Vid sidan av målet om jobb åt alla måste det övergripande målet vara att ingen ska behöva slita ut sig av att arbeta – det ställer en hel del krav på arbetsgivaren och arbetet.

Slutligen måste socialdemokratin ta tjänstesamhällets ojämlikhetsfällor på större allvar. Den borgerliga regeringens politik för skapande av en lågproduktiv privat servicesektor är både samhällsekonomiskt dyr och gammeldags och därmed ingen rimlig kompromiss för en socialdemokratisk framtidspolitik. Den privata tjänstesektorn gynnas i stället i längden av ett högt skatteuttag som tränger bort de allra sämsta jobben, och av att kollektivavtalen klarar av att uppfylla samma syfte. Sverige står inför en enorm demografisk utmaning där allt färre ska försörja allt fler. För att upprätthålla kvaliteten i den svenska välfärden och möta den ökande efterfrågan på välfärdstjänster krävs i stället satsningar på de gemensamma välfärdssektorerna. Att göra den offentliga sektorn till mönsterarbetsgivare i hela landet kostar skattepengar, men är absolut nödvändigt om vi också i framtiden vill ha världens bästa välfärd.

Socialdemokratin står inför ett antal avgörande dilemman. Å ena sidan har vi att hantera en borgerlighet som inte skyr några medel för att skapa en stor låglönesektor av klassiskt anglosaxiskt snitt. Å andra sidan har vi att möta ökade krav både på välfärdstjänsternas kvalitet och ekonomins produktivitetstillväxt om vi vill vara en modern välfärdsekonomi även framöver. Makt och inflytande i arbetslivet blir allt viktigare frågor och de måste få ett socialdemokratiskt svar. Samhällets ansvar för att det skapas meningsfulla jobb och förbättrade förutsättningar för individerna att ta dessa, bör sättas i fokus. Den offentliga sektorns viktiga roll som arbetsgivare liksom den privata tjänstesektorns betydelse och risker måste diskuteras. Efter två decennier av ökande ojämlikhet har vi inte råd att falla till föga för den borgerliga verklighetsbeskrivningen av arbetsmarknadens dilemman. En moderniserad socialdemokratisk arbetsmarknadspolitisk debatt behövs, nu mer än någonsin.

Kajsa Borgnäs – ordförande s-studenter och sammankallande i sidoorganisationernas rådslagsgrupp om arbete.

Om studenter, inflytande och en ny utbildningsmarknad

Idag skriver jag om Leijonborg, högskolan, marknaden och studentinflytandet i Göteborgsposten. Läs på http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=395729.

Läs även andra bloggares åsikter om Högskola, Leijonborg, utbildning, inflytande

ELLE möter Marx, den gamle tysken

En alltid lika imponerande överaskande vän visade mig härom dagen hur Marx maktkritik nu också letat sig in i hyper-shoppismens husbibel ELLE. Modemagasinet skriver i årets första nummer om vårens 232 bästa trendköp, hur man får mjuka lockar och om den lilla röda som ersatt den lilla svarta. Till detta kommer reportagen om "Det svinrika, gåtfulla folket" och "Shoppingcelibat", där ELLE-reportern Anna Åhlund blir hög på känslan av att avstå från någonting.

Om det svinrika folket skriver ELLE:

"Ingen kan längre bli presidentkandidat i USA om man inte backas upp av en kampanj stödd av ett betydande antal dollarmiljonärer. Är det därför så konstigt att det i slutändan alltid förs en politik som gynnar de rika?"

Och efter att ha beskrivit hur antalet miljardärer i USA hundrafaldigats på 20 år:

"Parallellt med detta finns det 1,2 miljarder människor i världen som lider brist på dricksvatten och lever på mindre än en dollar om dagen. Snedfördelningen av jordens resurser är så vidrig att man undrar om inte Karl Marx, den gamle tysken, hade en del bra idéer trots allt."

ELLE fortsätter sitt reportage:

"Att det idag finns så många extremt rika i USA har inte bara förändrat livet för dem själva utan även för alla andra som bor runtomkring. De nya förmögenheterna har också skapat en helt ny arbetsmarknad. Bland det allra första som alla skaffar sig när de blivit obegripligt rika är någon som tar hand om allt hushållsarbete. För vem vill diska, städa, stryka och klippa gräset när man har 50 miljoner på banken? Följaktligen har det återigen uppstått en stor efterfrågan på vad som förr kallades butlers och betjänter men som i Richistan fått namnet hushållsmanagers."

... och avslutar med:

"Ekonomen John Kenneth Galbraith har skrivit: "Av alla samhällsklasser är de rikaste de minst uppmärksammade och studerade." Det finns en förklaring till det. Bland de allra rikaste ... är det fortfarande, precis som hos Wallenberg, diskretion som gäller. Att verka men inte synas."

Man kan inte hävda annat än att ELLE är trendkänslig. Har ekonomikritik plötsligt gått och blivit hett? Är reportaget ett tecken i tiden?

Läs även andra bloggares åsikter om Marx, Elle, konsumtion, mode, lyx

The return of the mjuka frågor

Idag skriver jag om The return of the mjuka frågor på EfterArbetet.

Läs även andra bloggares åsikter om Välfärd, politik, kvalitet, moderaterna

Utbildningspolitisk geometri

Noterar idag att forskningsministern, brydd över bristen på perfekt och objektiv information om kvaliteten vid svenska lärosäten, planerar åka till utlandet för att utröna huruvida utbildningskonsumenternas upplysta val av lärosäte på utbildningsmarknaden kan underlättas av att denna perfekta och objektiva information om respektive lärosäte årligen publiceras.

Utbildningsministern borde i stället publicera perfekt och objektiv information om hur man egentligen mäter och väger utbildning och varför den borgerliga regeringen är närmast perverst intresserad av, just, att mäta och jämföra barn, skolor och högskolor när den forskning som Leijonborg säger sig företräda sedan länge visat att just mätinstrumenten ofta försämrar kvaliteten i jakten på lätta poäng.

Inte heller 2008 driver Leijonborg utbildningspolitik, han bygger en utbildningsfabrik.

Läs även andra bloggares åsikter om Utbildning, Pisa, forskning, utbildningspolitik