Den katastrofala valförlusten är, i ett europeiskt perspektiv, inget unikt för svensk socialdemokrati. Inte heller insikten om att krisen är djup, politiskt och idémässigt snarare än strategiskt. Just i detta faktum, att vi inte hymlar med vårt akut svåra läge, finns faktiskt en chans till den öppna och kritiska ideologiska debatt som socialdemokratin i hela västvärlden är i sådant trängande behov av, men få andra partier hittills verkligen klarat av.
Ändå verkar det reella intresset, hos många av våra ledande partiföreträdare i bred bemärkelse, för att delta i den politiska och ideologiska framtidsdiskussionen vara ganska svalt.Få är de höga partiföreträdare som efter valet försökt sig på att resonera kring valförlusten på ett mer strukturellt och idémässigt plan. Oförmågan bland socialdemokrater att artikulera socialdemokratins idéer, värderingar och mål på ett modernt sätt var en av de viktigaste orsakerna till valförlusten.
När väljarna tittade på S och frågade vart Sverige är på väg och hur vi vill påverka samhällsutvecklingen, möttes de av enskilda utspel, ”satsningar”, teknokratiska räkneövningar och kremlologiska finter av typen ”vem ska regera med vem”? Inget helhetsperspektiv, ingen berättelse om Framtiden.
Idédebatt är inget hokus pokus. Men det kräver en del möda. Och det kräver att man inte är rädd för de konflikter som flyter upp när man vänder på de tyngsta stenarna.Uppslag saknas inte: hur bygger vi ihop samhället underifrån när allt fler människor slås ut både från arbetsmarknad och utbildningssystem? Hur skapar vi ett engagemang för att gemensamt lösa både de nya vardagsproblemen (stress, dålig kvalitet i välfärden, rotlöshet och privatiserade risker) och de stora samhällsproblemen (utarmning av naturresurser, demografiska förändringar, urbanisering och ökad internationell migration)? Kort och gott, hur kombinerar vi varje människas önskan om självförverkligande med byggandet av ett bättre och mer hållbart samhälle för alla, i dag?
S var en gång centrum för den samhällskritiska och framtidsskapande debatten. Sakta men säkert avlägsnar sig nu en politiskt allt mer instängd socialdemokrati från de verkligt avgörande framtida maktfrågorna. Vårt parti lider både av en historielöshet och brist på framtidsuppfattning, i grunden en bristande analys av hur vårt samhälle ser ut i finanskapitalismens och globaliseringens tid. Just därför är det förvånande att inte fler av dem som vill ingå i ledningen för en framtida socialdemokrati, tar detta tillfälle i akt att ägna sig åt att reflektera och resonera om valet på ett djupare plan än det till intet förpliktigande konstaterandet att ”vi har misslyckats”. För att talet om behovet av att ”diskutera politik och inte bara person” ska bli något annat än en besvärjelse, hoppas jag att fler företrädare snart tar chansen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det ska bli intressant hur man ska få till en politik som ger låg arbetslöshet samtidigt som låg inflation råder. Detta är knäckfrågan kanske tom överlevnadsfrågan för (s).
// Ante
Vi kan ju se hur det såg ut på den tiden socialdemokraterna klarade av detta.
- Man hade världens starkaste arbetarrörelse bakom sig. Den svenska arbetarrörelsen på 20-talet var militantare och mer välorganiserad än någon annan. Medan andra länders arbetarrörelser slickade såren efter nederlagen runt 1920 fortsatte Sveriges med strejk efter strejk.
- Man hade en bred folkrörelsekultur med bas både i arbetarrörelse och andra rörelser som var på väg att bli hegemonisk, eller åtminstone lika viktig som den borgerliga kulturen.
- Man hade en förståelse för att bokföring är mindre viktigt än produktion. Man kunde slänga ut den liberala jämviktsekonomin som bara sysslade med byte och förstå att arbetslöshet = oanvända resurser som inte kostar något att använda. Man kunde förstå att ju mer vi arbetade desto bättre fick vi det.
Arbetarrörelsen och folkrörelsekulturen snöpte man under åren i regering för att inte generas av folklig olydighet eller i alla fall självständigt tänkande. Den vetenskapliga självständigheten förlorade man i alltför nära kontakter med borgerskapets företrädare.
Hur ska det återvinnas/återskapas? Förmodligen måste vi börja där vi var 1890. Fast det går fortare den här gången.
Hej Kajsa,
Jag heter Lasse T.Laine,63,från Uppsala.Jag har bloggat om förnyelsen av socialdemokratin på min blogg:
från utgångspunkt av strategiska frågeställningar,med grunden i det nya vetenskapsparadigmet som jag skapat grunderna för och utvecklat sedan 1974.
Det vore intressant att höra dina åsikter om mina förslag på reformering/förnyelsen av s-partiet.
Mvh Lasse
Skicka en kommentar