onsdag 1 april 2009

Förstör inte studiemedlet - höj det!

S-studenter skriver idag, tillsammans med Gröna studenter, vänsterns studentförbund, Gunilla Apelgren (skapare av Facebookgruppen "Stoppa skärpta villkor för att få studiemedel efter 4 års studier") och 13 kårer, på Svd Brännpunkt om studiesociala kommitténs förslag till försämringar av studiemedlet.

----

Under en lång period har fokus i den utbildningspolitiska debatten legat på hur man kan få studenter att plugga snabbare och komma ut i arbetslivet fortare. Den studiesociala utredningens förslag, som presenterades i måndags, om att förkorta det generella studiemedlet från sex till fyra år, motiveras på liknande sätt: studenter ska inte byta utbildning titt som tätt utan slutföra den utbildning de påbörjat – då får de mer studiemedel.Detta stuprörstänkande kring högre utbildning riskerar inte bara att låsa in människor i program och yrkesval de egentligen inte är intresserade av, det höjer också trösklarna väsentligt för de grupper som redan idag i stor utsträckning står utanför högskolan.

Betänkandet innebär att studiemedel för studier på eftergymnasial nivå ska lämnas i högst 36 månader (4 år). Efter en prövning kan studiemedel lämnas i ytterligare 18 månader (2 år) och därefter ytterligare i ett år efter ytterligare prövning. Vid varje prövningstillfälle mäts huruvida studenten har tagit examen eller hur långt studenten har kvar till examen. Efter fyra år med studiemedel måste alltså den som önskar mer studiemedel kunna uppvisa antingen en examen från en minst treårig högskoleutbildning, minst tre års fullgjorda studier på en utbildning som är minst tre och ett halvt år lång eller en examen från en tvåårig yrkesutbildning som inte är högskoleutbildning. Studerande som läser utbildningar som är minst fem år långa, sådana som omfattar 300 högskolepoäng eller mer, kommer att kunna få studiemedel för att slutföra sina studier, sammanlagt högst 63 månader (7 år).

Man kan tycka att det är bra att möjligheten att få lån för att avsluta sina studier ökar till 7 år, liksom att det är bra att kommittén föreslår en generell studiemedelshöjning. Men förändringarna kommer att slå mycket olika mot olika studenter. En mycket trolig effekt är att studenter som inte är säkra på sitt studieval skjuter upp sin studiestart då de vet att det första valet av utbildning blir långt viktigare för möjligheten att läsa vidare. Inlåsningseffekterna när studenter stannar kvar på utbildningar de egentligen inte vill gå klart drabbar främst de studenter som inte tidigt vet vad de vill studera och därför först valde ”fel”. Att studenter på längre programutbildningar som avklaras snabbt får rätt till mer studiemedel kommer troligtvis att gynna barn från akademikerhem som tidigt vet vad de vill läsa och studenter på prestigeutbildningar (läkare, jurister osv) En möjlig effekt är att studier avbryts till förmån för arbete om studenten känner sig osäker på sitt yrkesval. Sammantaget gör förändringen att några terminers ”sökande” inom utbildningssystemet omöjliggörs, att rekryteringsarbetet för att få in högskoleovana grupper försvåras och att tröskeln in till högskolan höjs mest för dem som är mest osäkra. Det är märklig utslagningspolitik i en tid när Sverige behöver mer utbildning, inte mindre. Varför regeringen vill bygga in dessa nya trösklar i den högre utbildningen är för oss en gåta.

Riskerna med förslaget är stora – både för individen och för samhället. Man riskerar stora inlåsningseffekter och effektivitetsförluster när människor inte kan byta utbildning till något de hellre skulle vilja göra. Studier tar tid. Det tar tid att bestämma sig för vad man vill studera, vad man vill arbeta med i livet. Att försämra möjligheterna för människor att ”hitta rätt” i högskolan är inte en modern utbildningspolitik. Studiemedlet ska underlätta, inte försvåra, vidare studier, och högskolan ska rekrytera bredare grupper, inte smalare. Vill man öka genomströmningen vore höjt studiemedel en bättre idé – då slipper människor jobba när de borde plugga. Av dessa anledningar hoppas vi att riksdagen säger nej till den föreslagna studiemedelsförsämringen men ja till höjt studiemedel.

KAJSA BORGNÄS, ordförande s-studenter
JON LARSSON, språkrör Gröna studenter
FRIDA JOHANSSON, språkrör Gröna studenter
MIA SAND, ordförande vänsterns studentförbund
VIKTOR ANDERSSON, ordförande, Chalmers studentkår
KRISTOFFER ARVIDSSON, ordförande, studentkåren Malmö
ELINA BERG, ordförande Lunds Samhällsvetarkår
GARDAR BJÖRNSSON, ordförande, Stockholms Universitets Studentkår
SOFIE BLOMBÄCK, ordförande Filosofiska Fakulteternas Studentkår Göteborg
ANNA EDÈN, ordförande Mälardalens studentkår
MARIA ERIKSSON, vice ordförande, Utbildningsvetenskapliga studentkåren Göteborg
LARS HEDEGÅRD, ordförande, Studentkåren i Borås
KLAS-HERMAN LUNDGREN, ordförande, Uppsala Universitets studentkår
KRISTIAN STRÖBERG, ordförande Medicinska Föreningen Göteborg
SUSANNA SVENSSON, ordförande Karlstad studentkår,
MARTIN THULIN, ordförande Haga Studentkår
ROBERT ÖSTBERG, ordförande Umeå studentkår,
GUNILLA APELGREN, initiativtagare till Facebookgruppen ”Stoppa skärpta villkor för att få studiemedel efter 4 års studier” med över 24000 medlemmar.

Läs artikeln på: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2678475.svd

1 kommentar:

Anonym sa...

Nu när det går åt helvete för vänstern i riksdagen; tänkte jag skriva lite men min identitet är oviktig- vi kan säga att jag representerar tusentals och åter tusentals vänstersinnade i detta kalla land.

För det är som grannen sa, för ett par kalla nätter sedan när vi gick hemåt från tunnelbanan. " X, du måste stötta henne så att hon inte skitet i allting tillslut, du vet hur unga är, de är så idealistiska och sedan skiter i de i allting" och jag sa att DET nog inte var problemet " problemet är att jag hoppas att hon inte blir köpt av eliten.. får någon post för att hålla käft"

Och jag pratade om att det är så lätt att sluta att vara radikal när man fått smaka på maktens korridorer, att sluta att se människors dagliga slit. Den ensamstående mamman som får ångest över att sonen i slutet av månaden skall på utlyfkt med skolan, men att hon inte har råd med den "lilla " avgiften.

Men "X, är hon verkligen så radikal som hon verkar?"

Jag svarar att det stämmer och han blir glad, tänk en radikal sosse på en hög post, det händer inte varje dag.

Och jag säger inte att lilla jag ingenting kan göra, för hon brinner redan och X kan inget göra. Förutom att be till den gud som inte finns ,att Borgnäs inte ställer sig i ledet och går i takt. Att hon ständigt går ur takt med det trianguleriska helvetet.

Och min granne, som påtalar att det blir svårare och svårare att ändra Sverige när man hela tiden köper den borliga ideologin; som S har gjort sedan 80 talet- tanken om den suveräna, atomistiska individen. Och jag tänker , att det är lätt för honom som är super radikal, äkta socialist i hjärtat tillhörande ett litet parti med några hundratals medlemmar. Jag försöker bjuda in honom på whisky och mat men denna granne har ingen lust; för honom framstår jag som en borlig partikramare. Men likt honom får jag en klump varje gång jag åker förbi Axelsberg och ser de mäktiga husen. En radikalitet som dog. En radikalitet som finns djupt i männikors inre önskan.

Stå på dig, även om folk inte säger det tillräckligt ofta så finns det tusentals och åter tusentals människor i detta land som hoppas att du kommer att brinna för jämlikhet- och inte lockas av att sluta påtala S liberalisering och permanentering av klassklyftorna i Sverige.

Mvh,
De många tusen vänstermänniskor som hoppas på en radikalare socialdemokrati.

Mr X

PS. Poesi är balsam för själen. I mina ärrade inre sår kan jag alltid finna en temporär värme i dikters ljus. Även om det till och med inte ibland hjälper, då får man bara hålla i tills huggandet i sjävlen minskat DS