måndag 27 april 2009

Kortkrönika i AiP, om första maj

Vad har ni att prata om på Första maj, frågar borgerligheten i ytterligare ett försök att skilja oss från vår berättelse. För två år sedan hyllade de dem som hade ett arbete att gå till. Förra året skrev de om arbetslinjen på Första maj. Men i år har de inte mycket att komma med. Volvoarbetarna blir arbetslösa – inte för att de är lata utan för att det inte finns några jobb. Vad ska borgerligheten säga då? Att klippa sig räcker ju inte när världsekonomin beter sig som kvicksand. Deras vision är döende, den ensamma människan gjorde inte samhället starkt.

Så då vill de inte heller att vi ska demonstrera och hålla tal. Ursch, säger de. Ni är ju lika goda kålsupare som vi. Ni har också beviljat miljonbelopp och suttit på stolar med ergonomiska ryggstöd. Håll därför tyst! Ni har inget att berätta som inte vi kan berätta. Era drömmar skiljer sig inte längre från våra. Det ni kunde har ni förlorat. Ni borde inte hålla tal!

Men det är fel. Socialdemokratin fyllde 120 år förra veckan. För 100 år sedan rasade storstrejken genom landet, latinamerikanska arbetare skickade pengar till vårt samhällsbygge uppe i norr. För 80 år sedan krisade ekonomin, för 70 år sedan demokratin. Det finns dagsaktuella sanningar i de historierna med.

Och hur är läget idag? Det är krig i Irak, slakt i Gaza. Klimatkrisen hotar att göra oss alla överflödiga, finanskrisen fördelar pengar från dem som inte har till dem som har. Staterna är viktigare än någonsin, nyliberalismens laissez-faire lika omodern som alltid. Vi har sverigedemokrater på väg in i riksdagen, ett EU-parlament ockuperat av högern och en alliansregering som låtsas att den är något den aldrig kan bli – solidarisk.

Det är när ledarsidor och högerpolitiker säger att det inte finns något att tala om – det är då vi vet att det finns massor att berätta. Om vi vågar. De vill att vi ska frukta, inte högern, utan fruktan själv. Strunt i det, du är socialdemokrat. Utnyttja denna din rätt, att tala på Första maj!

Kajsa Borgnäs, ordförande för S-studenter

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, kampen är knappast över och den rådande ekonomiska krisen visar på kapitalismens problem.
Tännsjö skrev en liten artikel i DN där han lite syrligt frågade varför vi inte kan få prata om alternativ till kapitalismen? Hegemonin verkar inte obruten, utan visar snarare på behovet av att visa alternativa sätt att se på samhället och vad som behövs.

Ibland undrar jag om det går att bryta den hegemoni som existerar. Som lärare vet jag att tex. skolan många gånger skapar lydiga medborgare som censurerar sig själva- istället för att frigöra sig ( Foucault- bio politik).

Men när man jag hör elever i min praktikskola plötsligt ställa frågor av brinnande nyfikenhet; då vet man att samma elever antagligen gärna skulle vilja prata om världen och varför det ser ut som det gör. Att skolan många gånger inte tillgodoser detta är skrämmade.

Det finns mycket kvar att kämpa för, tillsammans är man mindre ensamm!

Borgarna är rädda för en vänster som vaknar upp och inser styrkan i begreppen jämlikhet, solidariet och frihet. Den breda Vänstern idag har en överhängande fiende- bristen på självförtroende!

Det finns dock inget att skämmas för, det går att vara emot Kina, Sovjet, Cuba och fortfarande vara vänster, vara socialist. Socialismens verktyg och mål är ju inte i förhand huggit i sten.

Springa till bussen...

/ Johan Nyström SSK,
www.radikalsocialdemokrati.nu