Inleder som krönikör på Efterarbetet idag. Här hittar du texten (www.efterarbetet.nu).
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Schenström, politik, socialdemokratin
måndag 19 november 2007
onsdag 7 november 2007
De små stegens tyranni
Finns det något mer kompromisslöst än en grå vägg? Ingen barriär, inget stängsel, bara separation. Försvara den inte - försvar är inte dess poäng. Den byggs där den byggs för att förflytta status qou. När freden kommer är muren de nya -67-års gräns, är den gräns man förhåller sig till. Så kostar freden mindre. Så återlämnas jordbruksland som aldrig borde fattats palestinierna. Israels eftergifter blir fiktiva. Vi kommer acceptera fiktionen.
Det handlar inte om säkerhet, utan om makt.
Det finns inget som hindrar Israel från att bygga en vägg på sin sida 67-års gräns. Det borde finnas en hel del som hindrade Israel från att bygga en mur kors och tvärs genom det palestinska landet.
Men det handlar inte om säkerhet, utan om makt.
Förnedra en människa varje dag och hon blir ganska lack. Räkna med fanatism och våld. Det är i grunden mänskligt att hata denna mur och dem som rest den, omänskligt att bortse från det hån den utgör mot frihet och fred. Så tas land, vatten och värdighet av palestinierna. Lite i taget. Kvar blir cigarettpaketen. I bästa fall. Och hopplösheten. Hamas har partiprogram för utplåning, Israel pengarna och kontakterna.
Det handlar inte om säkerhet, utan om makt.
De små stegens tyranni.
Och bosättningarna. Bosättningarna. Som blir städer. Där barn växer upp. Rädda. Hatade.
Privatiserar man infrastruktur råkar somliga värre ut än andra. Då byggs vägar i områden där människor kan betala för sig - israelerna får trottoarer, palestinierna en bevekande blick, i bästa fall. De fattigare israelerna flyttar till subventionerade bostäder i bosättningarna, staten skapar ockupanter av andra klassens medborgare på tredje klassens bekostnad. Våld och övervåld, mot palestinierna, mot israelerna. Kapitalism och apartheid working together. Man kallar det effektivitet, religion, rätt eller säkerhet. Staten orkestrerar. Men det handlar ju inte om säkerhet, utan om makt.
Att bygga motorvägar för israeler och kostigar för palestinier är inte säkerhet - det är rasism.
Att hämta soporna i israeliska, inte palestinska, områden är inte säkerhet - det är rasism.
Att den 10 meter höga muren är grå, massiv och obarmhärtig på den palestinska sidan, inbäddad i jordvallar och buskar på den israeliska, är inte säkerhet - det är rasism.
Att ta jordbruksland som inte är ditt är inte säkerhet - det är rasism.
Att muddra palestinier som ska till sina odlingar dagligen är inte säkerhet - det är fascism.
Att välja att inte prata med alla relevanta politiska parter i en konflikt är inte säkerhet - det är bara ... dumt.
Israel är inte längre Mellanösterns enda demokrati. Israel är Mellanösterns enda kärnvapenmakt, enda ockupant, enda apartheidstat.
Med vårt goda minne.
Jag skäms.
Det handlar inte om säkerhet, utan om makt.
Det finns inget som hindrar Israel från att bygga en vägg på sin sida 67-års gräns. Det borde finnas en hel del som hindrade Israel från att bygga en mur kors och tvärs genom det palestinska landet.
Men det handlar inte om säkerhet, utan om makt.
Förnedra en människa varje dag och hon blir ganska lack. Räkna med fanatism och våld. Det är i grunden mänskligt att hata denna mur och dem som rest den, omänskligt att bortse från det hån den utgör mot frihet och fred. Så tas land, vatten och värdighet av palestinierna. Lite i taget. Kvar blir cigarettpaketen. I bästa fall. Och hopplösheten. Hamas har partiprogram för utplåning, Israel pengarna och kontakterna.
Det handlar inte om säkerhet, utan om makt.
De små stegens tyranni.
Och bosättningarna. Bosättningarna. Som blir städer. Där barn växer upp. Rädda. Hatade.
Privatiserar man infrastruktur råkar somliga värre ut än andra. Då byggs vägar i områden där människor kan betala för sig - israelerna får trottoarer, palestinierna en bevekande blick, i bästa fall. De fattigare israelerna flyttar till subventionerade bostäder i bosättningarna, staten skapar ockupanter av andra klassens medborgare på tredje klassens bekostnad. Våld och övervåld, mot palestinierna, mot israelerna. Kapitalism och apartheid working together. Man kallar det effektivitet, religion, rätt eller säkerhet. Staten orkestrerar. Men det handlar ju inte om säkerhet, utan om makt.
Att bygga motorvägar för israeler och kostigar för palestinier är inte säkerhet - det är rasism.
Att hämta soporna i israeliska, inte palestinska, områden är inte säkerhet - det är rasism.
Att den 10 meter höga muren är grå, massiv och obarmhärtig på den palestinska sidan, inbäddad i jordvallar och buskar på den israeliska, är inte säkerhet - det är rasism.
Att ta jordbruksland som inte är ditt är inte säkerhet - det är rasism.
Att muddra palestinier som ska till sina odlingar dagligen är inte säkerhet - det är fascism.
Att välja att inte prata med alla relevanta politiska parter i en konflikt är inte säkerhet - det är bara ... dumt.
Israel är inte längre Mellanösterns enda demokrati. Israel är Mellanösterns enda kärnvapenmakt, enda ockupant, enda apartheidstat.
Med vårt goda minne.
Jag skäms.
måndag 5 november 2007
Var går gränsen?
Befinner mig just nu i Mellanöstern för fem dagars resa i Jerusalem, på Västbanken och i Israel tillsammans med folk från våra riksdagspartier. Något griper tag i en när man andas in det själv. Det mesta har redan sagts under 40 år av upprepade misstag och illdåd och allt man kan göra är att upprepa, och åter upprepa, och åter upprepa, och upprepa igen och aldrig tröttna på att upprepa att det är så sorgligt cyniskt med hunsade som hunsar de som kan hunsas. Man slår så hårt man kan där man tror att man kan, vilket alltid är nedåt och längst ned försöker palestinierna klamra sig fast vid slamsorna av det de trodde de byggt upp. Israeliska casualties har minskat dramatiskt sedan muren byggdes, I know. Israel attackerades -67, attackerade inte. Europa -33 - 45, kristallklart. Omgivande upplevd och befintlig fientlighet. Diaspora och pogromer i sekel. Rätt till självförsvar försvarat i internationell rätt, helt rätt. Men det är och förblir oförsvarligt orimligt att omöjliggora försoning genom aktiv och medveten politik för främlingskap, förluster och hat. En mur är en mur är en mur. Dårskap är dårskap är dårskap. Maktfullkomlighet är maktmissbruk är oheliga allianser. Och oheligast av dem alla är ett fegt EU, ett fegare Sverige och en socialdemokrati som är så osäker på sig självt att man inte vågar stå upp för det mest uppenbara. Detta - att gränsen sedan länge är nådd.
Bild från Diakonia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
