Skrev om rättvis tillväxt och klimatkrisen i GöteborgsPosten och Klimatmagasinet Effekt inför partikongressen. Du hittar artiklarna här.
I GöteborgsPosten: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.232216-okad-tillvaxt-inget-matt-pa-valfard-at-alla
I Klimatmagasinet Effekt: http://www.effektmagasin.se/socialdemokraterna-maste-slappa-tillvaxtjakten
måndag 9 november 2009
Inga avgifter varken för svenska eller utomeuropeiska studenter - debatt
Tillsammans med SFS ordförande Klas-Herman Lundgren en artikel i Efter Arbetet - också den publicerades inför partikongressen.
------
Snart bestämmer plånboken vem som kan studera på universitetet. Den socialdemokratiska partikongressen måste därför ändra sitt beslut från 2004 om att utländska studenter ska betala för sig, skriver socialdemokratiska studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs och ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer Klas-Herman Lundgren. Annars får vi snart avgifter för svenska studenter också.
Det är, i dessa tider, populärt att avgiftsbelägga välfärden. Allt mer ska individen betala själv direkt ur egen ficka. Nu också den högre utbildningen. Regeringen har meddelat att man vill införa studieavgifter för utomeuropeiska studenter och har på flera håll öppnat för att även svenska studenter på sikt ska betala för sig – något som dramatiskt skulle förändra den svenska högre utbildningen i grunden.
Socialdemokraterna ställde sig vid den så kallade tillväxtkongressen 2004 positiva till avgifter för utomeuropeiska studenter, om än inte för de svenska. Men avgiftsfriheten hänger ihop: inför man avgifter för en grupp, inför man det snart också för andra. Den socialdemokratiska partikongressen har därför all anledning att nu försvara den avgiftsfria högskolan, för både svenska och utländska studenter.
Argumenten för avgiftsfrihet, även för utomeuropeiska studenter, är flera. Dels handlar det om kvaliteten i utbildningen – det är bra med studenter från många olika miljöer och länder inom både grundutbildning och forskning. Dels handlar det om lika möjligheter – hårdast drabbade av avgifter blir naturligtvis fattiga studenter från fattiga länder. Resultatet blir att färre ”begåvade men fattiga” internationella studenter söker sig hit, fler rika. I Danmark sjönk antalet internationella studenter kraftigt efter att man nyligen infört avgifter. De summor på 70 000 kronor per person och läsår, som diskuteras idag, är stora pengar för de flesta människor.
Dessutom; för att studenter alls ska ha råd att studera i Sverige kommer ett omfattande stipendiesystem att behöva konstrueras. Det kommer att kosta. Den borgerliga regeringen vill lösa detta genom att låta medel ur dagens biståndsbudget finansiera stipendierna – så ger man med den ena handen och tar med den andra. Av både solidaritets- och kvalitetsskäl är därför studieavgifter något som hela den europeiska studentrörelsen motsätter sig starkt.
Vår viktigaste invändning mot införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter är dock detta enkla: alla länder som före år 2006 hade infört avgifter för internationella studenter har senare även infört avgifter för det egna landets studenter. Ibland har det gått snabbt, ibland tagit längre tid; i Storbritanniens fall tog det nära 20 år, men studieavgifter har obönhörligt införts för alla studenter efter att de införts för några få, om än med olika motivering. Studieavgifterna för vissa studentgrupper är därför i praktiken en murbräcka för införandet av avgifter för alla studenter. Att tro att Sverige och socialdemokratin långsiktigt skulle orka stå emot denna utveckling och lyckas behålla avgiftsfriheten för svenska studenter medan utländska studenter betalar för sig är fåfängt (liksom det är osolidariskt). Släpper vi in avgifterna i det högre utbildningssystemet är det därmed en fråga om när, inte om, vi plötsligt har ett utbildningssystem där man måste ha en årslön på banken för att ha råd att studera. Det var väl inte riktigt så vi ville ha det?
Högre utbildning kostar. Högre utbildning är också, liksom skolan, en motstrategi mot klassamhället. Vill vi ha en högre utbildning för alla, måste alla vara med och betala – en högskola där avgifterna styr blir en högskola för eliten. Vi har en underfinansierad grundutbildning i Sverige, vilket bland annat högskoleverket återkommande påpekat, och bristen på lärarledd undervisning är på många utbildningar skrämmande. Kvaliteten i den svenska högre utbildningen behöver därför förbättras. Men lika lite som kvalitetsfrågorna i andra delar av välfärden kan lösas genom att man inför avgifter, så löses kvalitetsfrågorna i högskolan av att plånboken tillåts bestämma utbildningsval och att studenterna görs till kunder på en utbildningsmarknad.
Vi hoppas att den socialdemokratiska partikongressen ser hur viktig avgiftsfriheten är för den breda, öppna högskolan och vi önskar att utbildningspolitiken utvecklas mot mer av öppenhet, mångfald, kvalitet och lika möjligheter – inte mot större beroende av den individuella plånbokens tjocklek. Riv upp beslutet från 2004 – värna avgiftsfriheten och den öppna högskolan.
Kajsa Borgnäs, ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Klas-Herman Lundgren, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer
------
Snart bestämmer plånboken vem som kan studera på universitetet. Den socialdemokratiska partikongressen måste därför ändra sitt beslut från 2004 om att utländska studenter ska betala för sig, skriver socialdemokratiska studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs och ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer Klas-Herman Lundgren. Annars får vi snart avgifter för svenska studenter också.
Det är, i dessa tider, populärt att avgiftsbelägga välfärden. Allt mer ska individen betala själv direkt ur egen ficka. Nu också den högre utbildningen. Regeringen har meddelat att man vill införa studieavgifter för utomeuropeiska studenter och har på flera håll öppnat för att även svenska studenter på sikt ska betala för sig – något som dramatiskt skulle förändra den svenska högre utbildningen i grunden.
Socialdemokraterna ställde sig vid den så kallade tillväxtkongressen 2004 positiva till avgifter för utomeuropeiska studenter, om än inte för de svenska. Men avgiftsfriheten hänger ihop: inför man avgifter för en grupp, inför man det snart också för andra. Den socialdemokratiska partikongressen har därför all anledning att nu försvara den avgiftsfria högskolan, för både svenska och utländska studenter.
Argumenten för avgiftsfrihet, även för utomeuropeiska studenter, är flera. Dels handlar det om kvaliteten i utbildningen – det är bra med studenter från många olika miljöer och länder inom både grundutbildning och forskning. Dels handlar det om lika möjligheter – hårdast drabbade av avgifter blir naturligtvis fattiga studenter från fattiga länder. Resultatet blir att färre ”begåvade men fattiga” internationella studenter söker sig hit, fler rika. I Danmark sjönk antalet internationella studenter kraftigt efter att man nyligen infört avgifter. De summor på 70 000 kronor per person och läsår, som diskuteras idag, är stora pengar för de flesta människor.
Dessutom; för att studenter alls ska ha råd att studera i Sverige kommer ett omfattande stipendiesystem att behöva konstrueras. Det kommer att kosta. Den borgerliga regeringen vill lösa detta genom att låta medel ur dagens biståndsbudget finansiera stipendierna – så ger man med den ena handen och tar med den andra. Av både solidaritets- och kvalitetsskäl är därför studieavgifter något som hela den europeiska studentrörelsen motsätter sig starkt.
Vår viktigaste invändning mot införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter är dock detta enkla: alla länder som före år 2006 hade infört avgifter för internationella studenter har senare även infört avgifter för det egna landets studenter. Ibland har det gått snabbt, ibland tagit längre tid; i Storbritanniens fall tog det nära 20 år, men studieavgifter har obönhörligt införts för alla studenter efter att de införts för några få, om än med olika motivering. Studieavgifterna för vissa studentgrupper är därför i praktiken en murbräcka för införandet av avgifter för alla studenter. Att tro att Sverige och socialdemokratin långsiktigt skulle orka stå emot denna utveckling och lyckas behålla avgiftsfriheten för svenska studenter medan utländska studenter betalar för sig är fåfängt (liksom det är osolidariskt). Släpper vi in avgifterna i det högre utbildningssystemet är det därmed en fråga om när, inte om, vi plötsligt har ett utbildningssystem där man måste ha en årslön på banken för att ha råd att studera. Det var väl inte riktigt så vi ville ha det?
Högre utbildning kostar. Högre utbildning är också, liksom skolan, en motstrategi mot klassamhället. Vill vi ha en högre utbildning för alla, måste alla vara med och betala – en högskola där avgifterna styr blir en högskola för eliten. Vi har en underfinansierad grundutbildning i Sverige, vilket bland annat högskoleverket återkommande påpekat, och bristen på lärarledd undervisning är på många utbildningar skrämmande. Kvaliteten i den svenska högre utbildningen behöver därför förbättras. Men lika lite som kvalitetsfrågorna i andra delar av välfärden kan lösas genom att man inför avgifter, så löses kvalitetsfrågorna i högskolan av att plånboken tillåts bestämma utbildningsval och att studenterna görs till kunder på en utbildningsmarknad.
Vi hoppas att den socialdemokratiska partikongressen ser hur viktig avgiftsfriheten är för den breda, öppna högskolan och vi önskar att utbildningspolitiken utvecklas mot mer av öppenhet, mångfald, kvalitet och lika möjligheter – inte mot större beroende av den individuella plånbokens tjocklek. Riv upp beslutet från 2004 – värna avgiftsfriheten och den öppna högskolan.
Kajsa Borgnäs, ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Klas-Herman Lundgren, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
