Kajsa Borgnäs

Efter tredje vägen? i Tiden

2011-05-03T13:42:00.000+02:00

Social demokrati, sade Håkan Juholt och folk visste inte vad de skulle tro. Menade han det? Sade han verkligen ”social demokrati”? Var det en medveten konstpaus mellan orden eller bara ett sluddrande av partinamnet med oklar interpunktion? Framför allt, vad kostar det, hans sociala demokrati? Och vem ska betala kalaset?

Den europeiska socialdemokratin skakar just nu av sig de 90-talsselar som hållit fantasin på plats. ”Ingenstans har den liberala filosofin så uppenbart misslyckats som när det gäller att förstå förändringens problem”, skrev Karl Polanyi redan 1944. Den nyaste versionen av den gamla liberala filosofin har lett oss till finanskris och nynationalism, igen. Plus extremt välstånd och lika extrem ojämlikhet. Vad betyder ”social demokrati” efter dessa social-nyliberala decennier? Orkar socialdemokratin idag ta sig an förändringens problem?

Jag har precis läst klart Tony Blairs självbiografi. Det är en fantastisk bok om en politiker som vill vinna val – och lyckas. Samtidigt väljer vi en partiledare med ”social demokrati” i vokabulären. Maktpolitiskt var tredje vägen länge en framgångssaga rakt igenom. Men idépolitiskt är det svårare att nagla fast den – och problemen med liberaliseringen av den sociala demokratin blir allt mer uppenbara.

Vad var den tredje vägen? Den tredje vägen var ett sätt att locka folk. Den lät lockande eftersom den signalerade förnyelse och pragmatism samtidigt. Det spelade inte så stor roll vilka extrempositionerna i samhället var – tredje vägen blev en mellanposition mellan dogmatiska sidospår och konstlade målkonflikter. Ett samhälle där staten visserligen hade en roll att spela, men där denna ändrade karaktär till att stå i ekonomins tjänst. Kodorden var flexibilisering och globalisering. Stater, människor och företag skulle göras flexibla och globala, inte rigida och nationella. Marknadens roll uppgraderades och staten förlorade legitimitet som tillhandahållare av välfärd och utveckling. Ett nytt semantiskt fält skapades där sådant som ”förnyelse”, ”valfrihet” och ”människan – inte systemen”, blev populärt. Arbetsmarknader, utbildningssystem och bostadsområden blev allt mer segmenterade, men det ursäktades med att det samlade välståndet växte rekordsnabbt.

Problemet för den tredje vägen var att konsensusfanatismen snabbt blev den nya dogmatismen. Intressekonflikterna trängdes undan. Om 80 procent av befolkningen har det materiellt så bra att skillnader mellan dem inte spelar någon stor roll, argumenterade Blair & co, så är det desto viktigare att fokusera på de 15-20 fattigaste procenten i befolkningen, som dels måste få hjälp att överleva, dels hindras att hamna i sådan social deprivation att de utgör ett hot mot resten av befolkningen. Slutsatsen blir att politiken inte behöver blanda sig i marknadskrafterna som rör den bekväma majoriteten – politik är till för de fattiga (och idealisterna). Ett parti som värnar det ”sociala” och ”politiska” är alltså ett parti för underklassen.

Tredje vägens blinda fläck låg dock precis i det som är själva kärnan i den ”sociala demokratin” – insikten om att pengar och ekonomi inte kan skiljas från makt och politik. Att det inte bara är ”konsumtionssidan” av ekonomin som spelar roll för människor, utan också makten som ligger i den ojämlika resursfördelningen, även bland de 80 procent som kan köpa sig en ny tröja när de behöver en. Intressekonflikterna mellan medborgarna-löntagarna-konsumenterna måste regleras i ekonomin, inte vid sidan av den. Som kunder har människor ofta fått det bättre av globaliseringen och flexibiliseringen – mer pengar i plånboken, billigare prylar och en mer lyhörd produktionsprocess. Men för en stor del av löntagarna innebär globalisering och flexibilisering ökad osäkerhet, hårdnad kamp om anständiga villkor och sjunkande löneandelar. Statens förmåga att se till att även de starka tvingas underkasta sig regler – att makt inte ger rätt – försvåras av att staten krymper ihop som ett russin och att kunders och löntagares kortsiktigt motstående intressen ska ”självreglera” sig på marknaden. I allt större utsträckning blir det ”normalinkomsttagarna” som får stå för välfärdsstatens nota när skatter på kapital och vinster bidrar allt mindre till finansieringen. Staterna hjälper banker i kris medan stödet för människor i svåra situationer försämras. I ett sådant läge är det lättast att sänka skatten och låta folk klara sig själva, låtsas att tillväxten i evighet kan vara ett substitut för jämlikhet, låta köpkraft ersätta medborgarmakt och intala sig att demokrati handlar om något annat än ekonomi.

Är tredje vägen död? Efter nyliberalismen kommer gammelliberalismen tillbaka, med klassiskt borgerliga värden som avskildhet, kultur, disciplin, medborgarskapets rättigheter och skyldigheter. Här lägger sig de nya Moderaterna bekvämt till rätta. Men efter tredje vägen? Tja, inom den ekonomiska debatt som nu förs återupptäcks att människans ekonomiska handlingar grundas i hennes sociala förhållanden, och att dessa sociala förhållanden skapar intressemotsättningar. Människan agerar inte för att skydda sitt individuella intresse av att äga, utan för att skydda sin sociala ställning, sina sociala anspråk. Hon sätter värde på materiella ägodelar bara om de bidrar till hennes sociala överlevnad. Det är alltså den sociala tryggheten det kommer an på om man vill få folk att avstå privat konsumtionsutrymme för något annat – ett mer hållbart samhälle till exempel.

Som ”alternativ” politisk linje och idé är tredje vägen, liksom nyliberalismen, åtminstone för en tid, förmodligen död. Den ”sociala demokratin” ligger helt rätt i tiden – just som idé. Problemet är att det politiska handlingsutrymmet redan är fastlåst i institutioner som idag är extremt illa avpassade för att härbärgera den sociala demokrati som Håkan Juholt drömmer om. De makroekonomiska teorierna har kraschat, men inte ens inför den komplicerade kombination av konkreta kriser vi står inför, förändras de praktiska handlingsmöjligheterna speciellt mycket. Svårigheterna att göra politik av konkreta intressemotsättningar, kan visa sig vara större än vi befarat. Tredje vägens och nyliberalismens lösningar visar sig vara vår tids problem. Återstår att se om den fjärde omgångens socialdemokrati verkligen kan göra något reellt av sina nygamla drömmar om en bättre värld.

Krönika i senaste numret av Tiden

2011-03-08T16:39:00.001+01:00

”Det finns inget så praktiskt som en god teori”, lär Gunnar Sträng ha sagt. Det är kanske sant, men inte ens den bästa teori är särskilt praktisk om man inte bygger sin praktik på moraliska ställningstaganden. En politisk rörelse, som vill vara just politisk, måste också veta vad den ska tycka.

I förra numret av Tiden skrev David Brolin om liberalismens människosyn, i detta nummer svarar Svante Nycander. Dessa artiklar är intressanta, inte minst för att de pekar på ett hål i den socialdemokratiska debatten. Att vara socialist är i grunden inte en fråga om ekonomisk effektivitet, utan om människosyn. Att vara socialliberal, nyliberal eller social-nyliberal likaså. Att samhället utvecklas i harmoni är ett ekonomistiskt antagande överfört på politiken. Politik handlar om att få samhället att fungera trots att det finns olika åsikter om vad som är bästa teori – men för att ta ställning till de olika teorierna och kunna bedriva politik måste man först ha klart för sig vad man tror är bäst för människan.

I Nina Björks bok ”Fria själar” finns en liknelse som handlar om att liberalismen ser på människan ungefär som om en sockerkaka skulle stå och betrakta ägg, socker och mjöl och undra vad som ”passar just mig”. Vad som egentligen är beroendeförhållanden innan människan blivit människa, antas av liberalerna vara något man kan välja till eller från, för att ”bygga sin identitet”. Människan är inte en individ av födseln, per definition, utan individualism ses som en egenskap som ska erövras – skilt från alla andra. Således är det värsta hotet mot liberalismens fria individ ”massan”, ”det gemensamma”, ”samhället” och ”majoritetsförtrycket”. Sockerkakan antas drunkna i för mycket ägg, socker och mjöl, inte behöva dessa för att över huvud taget finnas till.
Man glömmer lätt hur mycket politik är en fråga om just människosyn. Med liberalismen gick världen från förmodernitet till modernitet, från statustänkande till kontraktstänkande, där all försäljning är fri försäljning, även av den egna kroppen. Liberalismens abstrakta subjekt ingår självständiga och oberoende kontrakt med varandra utifrån en kalkyl om vad som ”lönar” sig. Över- och underordning accepteras eftersom de är resultatet av ”fria” kontrakt, och att sälja sin kropp är inte samma sak som att sälja sig själv. Således kräver liberalerna rätten att fritt uttrycka sig, äga och ingå kontrakt, medan möjligheten att mätta sin mage ses som en konsekvens av att man förmått använda sin kontraktsrätt på bästa sätt – att vara rik eller fattig är ett resultat av den individuella prestationen.

Denna människosyn passar väl på marknaden. Marknaden har ingen moral, där är det logiskt att sälja sig själv och sin vän, pumpa upp all olja, fiska upp all fisk, skicka alla sopor till Egypten och kräva att kinesiska textilarbetare jobbar dygnet runt till slavlön för att svenska kunder vill köpa billiga t-shirtar på H&M, så länge det är en fråga om ”frivilliga” kontrakt mellan individer. Här finns egentligen ingen moral annat än att dessa fria kontrakt ska respekteras, oavsett konsekvenserna. Till detta läggs den nyliberala individualismens credo: du kan om du bara vill! Alla individer, så länge de beter sig som ivriga bävrar, kan minsann bli framgångsrika på marknaden. Därför ägnar sig nyliberalismen så mycket åt karaktärsdanande åtgärder – individerna ska uppfostras till entreprenörer och gilla konkurrensen. Det är mindre viktigt att vi har de materiella förutsättningarna och de relationer som behövs för att lyckas bli hela sockerkakor.

Terry Eagleton skriver att ”den mest effektiva förtryckaren är den som övertalar sina underordnade att älska, åtrå och identifiera sig med hans makt, och varje försök till politisk frigörelse för med sig den svåraste av alla former av frigörelse, att frigöra oss från oss själva”. Socialdemokratins förändrade relation till marknaden är också en förändrad relation till människorna, en förändrad människosyn. Också vi internaliserar människornas individuella prestationsångest i vårt politiska projekt och sprider dimridåer om att ”alla” kan lyckas på marknaden. Men nödvändigheten av att ”bädda in” marknadskrafterna, just för att människor ska få växa, är större idag än någonsin tidigare.

Om man vrider och vänder på dagens samhällsproblem ett tag blir det uppenbart att socialdemokratin har något att tillföra i denna den mest grundläggande av samhällsdebatter: människosyn och moral. Egentligen har socialdemokratin också alltid ett försprång framför mer borgerliga partier eftersom vi intresserar oss även för de strukturer som påverkar individernas möjligheter. Vi förmår peka på dominerande ideologier och institutioner som för högern anses så självklara att de inte bevärdigas uppmärksamhet. Marxismen och feminismen politiserade ekonomin och det privata. Tanken om ”folkhemmet” pekade på att Sverige lämnade många åt ett ganska hårt öde. I bästa fall kan vi med vårt kritiska öga läsa av kapitalismens excesser redan ”innan” de har hänt. Men om också den rörelse som skulle stå för människovärdet (vi fordra tillbaka!) i en kapitalistisk ekonomi, tvivlar på vad moralen är, eller till slut inte verkar bry sig mer om att värna människovärdet än vad nyliberalismen gör, då tar andra rörelser över och hävdar andra typer av moral. Och vi blir reaktiva till samhällsutvecklingen.

Vad socialdemokratin behöver är därför visserligen en god teori om hur samhället utvecklas och vad som skapar stabilitet och långsiktighet. Etablerade institutioner, som PISA-undersökningarna, IMF och OECD, medger nu att isärslagningen av samhället är ineffektiv och att en del välfärd behövs för att stabilisera ekonomin (och göra ekonomierna konkurrenskraftiga). I tysthet sker en förändring bland ekonomer där den Friedmanska normpolitiken ersätts av Keynesianismens mer aktivistiska stabiliseringspolitik. Det ger råg i ryggen att inbäddningen av marknadskrafterna inte ”bara” handlar om ideologi.

Men för att veta vad man ska tycka, och orka politisera finanskapitalismen och marknadiseringen, måste man borra lite djupare i frågan om vad som frigör människor. Jämlikheten och samhällssammanhållningen handlar inte enbart om effektivitet (där riskerar vi dessutom att Björklund och Borg surfar om oss) utan om att det alltid har varit människans strategi att sluta sig samman, ”ge upp sin individualitet” för att kunna förändra någonting till det bättre. För att skapa ett samhälle som är bättre för alla människor räcker inte marknadens amoral. Det är så vi ser på individen – den människa är närmast sig själv som utvecklas i ömsesidighet med andra.

Kriskommissionens rapport klar!

2011-02-17T10:03:00.001+01:00

I tisdags presenterade kriskommissionen alltså sin slutrapport. Det har varit ett enormt roligt arbete, hektiskt och knappast enkelt. Här hittar du länk till hela rapporten. Läs och begrunda.

http://www.socialdemokraterna.se/upload/Kriskommissionen/omstartforsocialdemokratin.pdf

Krönika i Skånska Dagbladet

2011-01-05T20:50:00.001+01:00

Så här i början av det nya året kan det vara läge att fundera över framtiden. Jesper Meiling, arkitekt och forskare vid KTH, diskuterar i sin lilla bok ”Påståenden om framtiden”, hur vissa specifika platser är förknippade just med framtiden. Dessa platser antas ruva på särskilda resurser som kommer att vara viktiga för att definiera framtiden, och det gäller för den framtidsinriktade att koncentrera letandet efter framtidens möjligheter till dessa avgränsade platser.

Ofta bygger de på motsatspar: det finns platser där framtiden uppstår och det finns platser som lämnas därhän av framtiden. Den franske sociologen Alain Tourraine har beskrivit det ”post-industriella” samhället på ett mycket bokstavligt sätt: det uppstår när industriföretagen och fabrikerna inte längre fyller funktionen som bärare av framtiden. I stället flyttar de sociala konflikterna in i de nya produktionssfärerna information, utbildning och konsumtion. Och framtiden uppstår därför på de platser där dessa sfärer dominerar.

Inom politiken jagar de flesta partier ”storstadsväljarna”, förförda av bilden av storstaden som den plats där framtiden uppstår först. ”Medelklassen” snarare än arbetarklassen bär idag framtiden i sina handväskor och portföljer. Både media och politiker beskriver ofta landsbygden som bensinberoende, vargjaktsälskande, flyttovillig och arbetslös. Den EU-kritiske är bakåtsträvande, den Euro-kritiske har inte förstått framtidens behov av elitkonsensus kring det basala. Universiteten utgör framtidsplatsen par exellence, därför vill alla politiker förknippas med högre utbildning och forskning, snarare än sjukförsäkring och aktiv arbetsmarknadspolitik. Framtiden är kreativ och rörlig, uppstår på kreativa och rörliga platser (marknader) och de människor som är icke-kreativa och icke-rörliga göre sig därför icke besvär.

Denna framtidsfetischism är obehaglig, främst för att den är så utslagsgivande för vilka som får vara ”inne” (i innanförskapet) och ”ute” (i utanförskapet), men också för att det innebär att allt för få anstränger sig att fundera över alternativa framtidsscenarier, på alternativa platser. Vilken framtid formas utanför innerstäderna, bortom ränte- och spekulationsfokus? Tänk om Eurokrisen innebär att länder drar sig ur samarbetet, hur ser framtiden för de europeiska länderna ut då? Nära femtio procent av alla i en årskull studerar på universitetet, vad händer på de platser där den andra hälften befinner sig? Med klimatkrisen blir framtiden kanske mest hanterlig där det finns gott om odlingsbar mark.

Jag tänker inte göra några utsagor om framtiden, jag konstaterar bara att det offentliga politiska samtalet (i den mån det över huvud taget befattar sig med framtiden) är olidligt fokuserat på framtiden för vissa specifika grupper, på vissa specifika platser i vårt land. En önskan, eftersom framtiden sällan finns för alla att hitta på en och samma plats och för att det politisk-ekonomiska året som kommer ska bli bättre än året som gått: bredda perspektiven!

Artikeln ligger på: http://www.skanskan.se/article/20110103/OPINION/701039886/1064/OPINION/*/vi-och-dom-tankande-i-politiken

Kortis med uppmaning till idédebatt i förra veckans nummer av AiP

2010-11-22T16:29:00.001+01:00

Den katastrofala valförlusten är, i ett europeiskt perspektiv, inget unikt för svensk socialdemokrati. Inte heller insikten om att krisen är djup, politiskt och idémässigt snarare än strategiskt. Just i detta faktum, att vi inte hymlar med vårt akut svåra läge, finns faktiskt en chans till den öppna och kritiska ideologiska debatt som socialdemokratin i hela västvärlden är i sådant trängande behov av, men få andra partier hittills verkligen klarat av.

Ändå verkar det reella intresset, hos många av våra ledande partiföreträdare i bred bemärkelse, för att delta i den politiska och ideologiska framtidsdiskussionen vara ganska svalt.Få är de höga partiföreträdare som efter valet försökt sig på att resonera kring valförlusten på ett mer strukturellt och idémässigt plan. Oförmågan bland socialdemokrater att artikulera socialdemokratins idéer, värderingar och mål på ett modernt sätt var en av de viktigaste orsakerna till valförlusten.
När väljarna tittade på S och frågade vart Sverige är på väg och hur vi vill påverka samhällsutvecklingen, möttes de av enskilda utspel, ”satsningar”, teknokratiska räkneövningar och kremlologiska finter av typen ”vem ska regera med vem”? Inget helhetsperspektiv, ingen berättelse om Framtiden.

Idédebatt är inget hokus pokus. Men det kräver en del möda. Och det kräver att man inte är rädd för de konflikter som flyter upp när man vänder på de tyngsta stenarna.Uppslag saknas inte: hur bygger vi ihop samhället underifrån när allt fler människor slås ut både från arbetsmarknad och utbildningssystem? Hur skapar vi ett engagemang för att gemensamt lösa både de nya vardagsproblemen (stress, dålig kvalitet i välfärden, rotlöshet och privatiserade risker) och de stora samhällsproblemen (utarmning av naturresurser, demografiska förändringar, urbanisering och ökad internationell migration)? Kort och gott, hur kombinerar vi varje människas önskan om självförverkligande med byggandet av ett bättre och mer hållbart samhälle för alla, i dag?

S var en gång centrum för den samhällskritiska och framtidsskapande debatten. Sakta men säkert avlägsnar sig nu en politiskt allt mer instängd socialdemokrati från de verkligt avgörande framtida maktfrågorna. Vårt parti lider både av en historielöshet och brist på framtidsuppfattning, i grunden en bristande analys av hur vårt samhälle ser ut i finanskapitalismens och globaliseringens tid. Just därför är det förvånande att inte fler av dem som vill ingå i ledningen för en framtida socialdemokrati, tar detta tillfälle i akt att ägna sig åt att reflektera och resonera om valet på ett djupare plan än det till intet förpliktigande konstaterandet att ”vi har misslyckats”. För att talet om behovet av att ”diskutera politik och inte bara person” ska bli något annat än en besvärjelse, hoppas jag att fler företrädare snart tar chansen.

Kriskommissionen i Expressen igår

2010-11-17T13:57:00.001+01:00

Det sägs att kaos är granne med gud. Efter att Mona Sahlin har gett besked om att hon inte ställer upp till omval som partiledare för socialdemokraterna och att valberedningen nu ska pröva alla platser i partistyrelsen, rider ett kavalleri av politiska och personorienterade käpphästar gatlopp genom vårt parti. Inom kriskommissionen har vi uppdraget att inför partikongressen, oavsett vid vilken tidpunkt den hålls, analysera det politiska och organisatoriska läget, söka förklaringar till det dåliga valresultatet och de senaste årens kräftgång, samt att peka på möjliga vägar framåt för en mer framgångsrik socialdemokrati. Det säger sig självt att en heltäckande analys av samhället och dess läge inte låter sig göras på den korta tiden, men vi kommer ändå att försöka peka ut några områden som vi anser vara av särskild vikt i den socialdemokratiska framtidsdebatten.

Blickar vi tillbaka på den gångna mandatperioden är det tydligt att vårt parti mer gick till val på en kritik av regeringens politik än en egen utarbetad politisk linje. Bilden av Socialdemokraterna som ett parti som kanske "värnar de svaga" men inte har svaren på frågor om jobbtillväxt och hur vi bygger en stark och hållbar framtida välfärd, satte sig. Vi ser dock en betydande risk för att partiet nu slungas in i en alltför omfattande omprövningsperiod, där den offensiva och konstruktiva oppositionspolitiken kommer av sig och vi alltför länge saknar ledning med tydligt politiskt självförtroende och mandat - något som varken gynnar socialdemokratin eller samhällets utveckling.

Därför vill vi vara tydliga. Vi tror inte på utropen om att hela politiken måste förändras, att vi måste vända på varje sten, att socialdemokratin måste börja om från noll för att hitta smarta och solidariska lösningar på samtidens problem. Utmaningen är i stället att utveckla den politik som vi har, den politik som har mejslats fram under många både framgångsrika och mindre framgångsrika år och som en tredjedel av svenska folket faktiskt gav sitt stöd i valet i september.Utmaningen är också att identifiera de centrala samhällsproblemen, inte fastna i en period av inåtvänd självreflektion kring socialdemokratins problem.

I detta arbete behöver vi inte uppfinna hjulet. Det finns en bred forskning och debatt, både i Sverige och internationellt, om samhällets läge, välfärdsförändringarna, arbetslivets nya utslagnings- och belöningsmekanismer och ekonomins utveckling. Det är också tydligt att en del av slutsatserna i valanalysen från 2006, exempelvis gällande villkoren på den nya arbetsmarknaden och socialdemokratins oförmåga att aktivt formulera en politik för arbete åt alla, dessvärre negligerats under valrörelsen men skulle kunna utgöra en god grund för en framtidsdebatt om de nya, bättre jobben.

Det är alltså varken frälsare eller mirakel som socialdemokratin behöver för att komma tillbaka som en relevant politisk kraft för "det goda samhället", utan envishet, intresse, engagemang och lyhördhet. Eftervalsdebatten ska inte heller ledas, eller administreras, av oss eller någon annan - eftervalsdebatten pågår bäst där den råkar blossa upp, hett och livligt på många håll. Den 3 december lämnar vi en preliminär valanalys av väljarströmmarna, till partistyrelsen. Den 15 februari kommer vi att lämna en bredare analys, där omvärlds- och valanalys ingår tillsammans med en diskussion om organisation och hur vi kan stärka förutsättningarna för en levande politisk debatt framöver i partiet.Dessutom kommer vi att fokusera på några av de områden som betyder mest i människors liv, där stora förändringar skett under de senaste decennierna och där socialdemokratin inte riktigt förmått binda samman idéer och praktisk politik på ett bra sätt.Dessa områden är arbetsmarknadspolitiken, skatte- och välfärdspolitiken (särskilt utbildningspolitiken) och den ekonomiska politiken. Snarare än en debatt om socialdemokratin så som vi uppfattas i olika samhällsgrupper, hoppas vi på en levande debatt om samhället sådant det är. Där börjar framtidens socialdemokrati.

ANNA JOHANSSON
ARDALAN SHEKARABI
KAJSA BORGNÄS
MORGAN JOHANSSON
JOHAN PERSSON
Undertecknarna är ledamöter i Socialdemokraternas kriskommission

Läs artikeln på: http://www.expressen.se/debatt/1.2214809/anna-johansson-och-socialdemokraternas-kriskommission-grubblerierna-far-inte-knacka-oss

Vad är viktigast i den nyaste förnyelsen - krönika i Tiden

2010-11-10T14:51:00.000+01:00

Varför handlade valrörelsen om skatter?
För att Moderaterna ville prata om skatter och de var starkare än vi.
För att människor som lever belånade till tänderna bryr sig om skattesänkningar eftersom de inte har någon möjlighet att påverka räntan.
För att i konsumtionssamhället är det en del av konsumtionskulturen att själv belöna och bestraffa välfärdsverksamheter man gillar eller ogillar – därav fascinationen för tjocka plånböcker och tunna statsbidrag.
För att skattepolitiken är det stora politikområde där skillnaderna är som mest tydliga mellan höger och vänster idag. Högern vill sänka skatterna och vänstern vill inte sänka dem – lätt som en plätt. I frågor om välfärdens organisering, piskor och morötter på arbetsmarknaden, avdrag, egenavgifter eller miljardsatsningar hit och dit är skillnaderna mer subtila – där samsas privata-publika partnerskap och rätt-och-plikt-medborgarskap med glasklara ställningstaganden av typen ”vård efter behov” i ett hos socialdemokratin ideologiskt outrett misch-masch. I denna allt mer, i de principiella frågorna, oöverskådliga sammanblandning av marknad och demokrati (vi säger en sak och gör en annan) ställer gärna högern upp förenklade alternativ av typen ”ska vi betala mer eller mindre själva”? Här finns ett tydligt ”mer” (M) och ett mer tvekande ”tja” (S) – en konflikt som visat sig vara lagom begriplig just i valtider.

Inför valet 1932 gav Wigforss ut sin berömdra lilla skrift ”Har vi råd att arbeta”. I en tid när få gick vidare efter sjuårig folkskola mötte socialdemokratin väljarna med en pedagogisk pamflett som övertygade om arbetslöshetens onödighet. Är arbete en lyx för några få utvalda, frågade han sig. Är det verkligen, som högern säger, ansvarsfullt att spara pengar i ladorna när hundratusentals människor inte får möjlighet att arbeta för sin egen försörjning? Är den verkligen improduktiv, all den verksamhet som marknaden inte anser att man till marknadspris kan producera och sälja? Denna skrift är, förutom att den nog inte skulle passera kommunikationsavdelningarnas nålsögon, lika relevant än idag. Konjunkturinstitutet beräknade nyligen att arbetslösheten de närmsta åren ligger runt 8 procent. Det säger väl allt om vårt isärslagna samhälle – var tionde person är överflödig i vår ekonomi. Det går bra för Sverige.

I en annan skrift,”Why socialism?” från 1949, skriver Albert Einstein att ekonomi inte är som astronomi, det finns inga ”upptäckbara” och för evigt sanna lagar som ekonomerna gör bäst i att hålla i handen. Einstein tog för övrigt, på ålderns höst, avstånd från den mycket effektiva bomb för mänsklighetens utplåning han var arkitekten bakom. För en tid sedan gick Alfred Rappaport ut och sade sig ta avstånd från systemet med ”shareholder value” i företagen, mannen som namngav och gav sammanhang åt det system som gör att företagens börsvärde rusar i höjden så fort anställda sägs upp, har nu alltså ångrat sin enögdhet och uppmanar världens samhällsekonomer att tänka bortom hans destruktiva logik. Vi ser stora mäns sanningar falla samman omkring oss. Bankdirektörer ångrar sin ansvarslösa utlåning. Spekulantmiljardärer uppmanar till reglering av finanskapitalismen. Nationalekonomer ifrågasätter både den enda och den tredje vägens politik. Plötsligt är socialdemokratins historiska kritik av den huvudlösa marknaden på var mans läppar, finanskapitalismens Berlinmur har fallit. Men när socialdemokratin likt Orfeus vänder sig mot sin gamla följeslagare på väg upp ur underjordens mörker, upptäcker vi till vår fasa att hon försvinner i en annans famn.

Jag tror att alla människor har en liten del av hjärtat som bekänner sig till socialdemokratin. Det är den delen som önskar att världen vore mer rättvis, att ingen lämnades på gatan åt sitt öde, att alla människor fick möjlighet att känna stoltheten i att göra rätt för sig. Varje människa vill kunna se andra i ögonen på en jämlik nivå, och de allra flesta, även Thatcher till slut, inser nog att individen och samhället behöver varandra för att växa. Det är att individen stympas som är kapitalismens största illdåd. Att människan bryts ned i delar, produktiva eller improduktiva, och belönas efter hur väl hon förmår dela sig itu.
Plånboksväljaren, denna 1990-talets inhumana uppfinning, är antingen pensionär, studerande, villaägare eller skattebetalare. Hon är antingen sjuk, frisk, invandrad, svensk, rik eller intellektuellt obegåvad. Hon har ett behov i taget och äter sin mat ensam på fina restauranger. Plånboksväljaren arbetar för att överleva, njuter gör hon i tv-soffan i sällskap av Kungarna av Tylösand. Hon ser välfärdssamhället som en IKEA-katalog (skruva ihop valfritt sängbord, billigast i hela världen), och tycker att Iphone är frihet men fackligt engagemang byråkrati. Hon är mäktig i konsumtionssamhället och maktlös i produktionen. Hon är medelklass utan solidariska intressen eller överklass som lämnat underklassen sjunkandes mot botten. Hon är antingen det ena eller andra, aldrig hel och hållen, hon är enkel att förstå och det enda sätt dagens politiker vågar närma sig henne på är genom att säga ”du får ytterligare några ödsliga kronor att skramla med i plånboken om du lägger din värdefulla röst på mig”.

Så har maktfrågorna i samhället blivit en fråga om parlamentarisk makt där några av oss ”inte kan vänta” – på vadå? Vi kan göra en superlång lista på saker som måste förändras men det är Moderaterna, denna grånade stofil, som får mandatet att förändra (eller förvalta eller vad det nu kallades, det att bestämma hur det skulle bli). Men visst är det logiskt att medborgaren blir plånboksväljare i marknadssamhället - när allt kan och måste köpas för pengar, blir pengar naturligtvis viktigare i var mans liv.

Det känns lite tomt. Inte främst efter valförlusten, utan i förlusten av en lustfylld rörelse för social demokrati. Inget begrepp har varit så populärt de senaste decennierna som ”förnyelse”. Förnyelsen har tagit oss kors och tvärs över det politiska spektrat. Inget har varit heligt, bara det varit nytt. Nu hoppas vi att ytterligare förnyelse ska ta oss ur vår förvirrade rotlöshet. Men i chocken över att makten fortfarande fattas oss finns kanske ändå en önskan om att gå till botten med problemen. De saknas inte, vi ser dem överallt – detta är inte bara socialdemokratins kris, utan de multipla krisernas tid, för medborgarna och för demokratin. Det viktigaste i den nyaste förnyelsen är inte att det är nytt, utan att det är sant - att vi orkar säga vad vi menar och vågar göra som vi säger.

Swedish Social Democracy Is In Need Of A New Narrative - artikel i Social Europe Journal

2010-11-04T11:27:00.001+01:00

Social democracy in Sweden (and elsewhere?) is in acute need of a new narrative. After the great socio-political transformations of first the ‘folkhem’ (the People´s home) in the 1920s and 30s, followed by the ‘great society’ of the 1950s, 60s and 70s, the former shapers of a politically, socially and economically more democratic reality have crouched under the weight of the market. At best, attempts at restoring and preserving, not developing, an ever-more hollowed-out welfare-system have become the norm, and all too often the lack of language and conceptualization of developments in the new capitalism have prevented social democrats from formulating a progressive, and credible, road ahead.

It might sound intuitive, but I think the reason that social democracy managed to become a political dimension on its own – not left, not right, not middle – was based on its generous offer of better lives for everyone. Its unorthodox approach to existing ideologies as well as to practical solutions made it surprisingly vivacious, alert and responsive to changes in its surroundings. Despite its impressive size, it did not stand still. As long as ‘utopia’ was not reached, there was still a ‘utopia’ to strive for, without managerial prejudices. For neo-liberalism, utopia meant that individuals would have an instant access to and responsibility on the market. Instead of pursuing a stable and steady development path leading to better lives for everyone, we got an increasingly unstable, but alluring, potentiality of great success for a few. Hence, people of today lead their lives holding their breaths. And social democracy has become less able to react constructively to transformations within society.

The financial crisis has proven many things wrong. One of them is that the ‘middle classes’ do not support a general welfare system. It is clear, however, that when right-wing governments in Europe (as the British government recently) now want to save the money they have spent on bank bail-outs and bad management, they do not propose cuts in those parts of the welfare-system which are general (like the NHS or public transport). Instead, it is the selective and income-related programmes of public support, from which the middle classes gain little, which received the biggest blow in the process of ‘restoring state finances’. This is a strong case for the general welfare-model rather than a more selective one (as it will always be easier to cut public spending on the poor). However, this universal socio-political project, in my eyes, depends on two things: good material conditions and ideological conviction among policy makers.

With regard to the first, the financial crisis has also shown how extremely unequal the distribution of real risks is within our societies. In Sweden, the middle classes, in many cases even benefited from the crisis (lower taxes, low rents), while the lower layers of society were hit hard both by the financial crack down as well as by the austerity of post-crisis financial and monetary regimes. They lose their jobs, they lose their pensions, they have to pay more ‘themselves’ for the sake of surviving. People in our societies are indeed living in separate worlds, not only regarding welfare-systems but also as workers. In Sweden six to eight percent of the workforce is now thrown into what is called ‘structural unemployment’ (i.e. such long-term unemployment that is never coming to an end), and this group is constituted by people who already before the crisis had the lowest productivity. And, what is more worrying, when nearly one tenth of the workforce is structurally unemployed, and unemployment is increasingly seen as an individual problem rather than a common one, the support for the generality of welfare-systems will in the long run decay.

The historical success of social democracy rested in the way it managed to bind lower and middle-classes together, while at the same time securing stable growth in prosperity (with the potential of being evenly distributed). To be able to ‘put yourself in another person’s shoes’ is a prerequisite for solidarity with that person – the relative equality in itself generated the broad support for a general welfare-model.

One important tendency, inherent in our fragmented societies of today, is now separating the lower and middle classes: the ever faster structural transformations of economies are putting increasingly greater pressure on the people in the labour market. Many people manage to adopt to this ever-changing economy, but as the costs of bringing everyone along on this fast-lane train rise, the increased risk of becoming a part of the structurally unemployed statistics rise specifically in the groups with the lowest productivity, not in the middle-classes. The problem for social democracy (in Sweden?) is that its major strategy to combat low-pay-jobs was to support the structural transformation, not combat it, by increasing labour productivity. When a growing number of people are left out of the productivity-chase, and as this transformation intensifies the separation of the workforce, the material conditions for a broad support for a general policy on ‘full employment’ and social insurances (as this seen increasingly as something that only particular groups are benefiting from) are deteriorating. Inherent in the way social democracy successfully adopted to capitalism’s rules and regulations also lies a potential seed for a development of the welfare state that increasingly moves away from the principle of solidarity.

The ideological conviction among social democrats of the essentiality of universalism and generality in policy for redistributing the wellbeing, and therefore the recognition of the necessity to critically respond to capitalism’s whims, is back, which is nice. But while we were hesitating, the material conditions dramatically changed. The winners of globalisation ask themselves why they should pay for those who lost, and the left’s cries for solidarity among lower and middle classes, go unheard. However, ‘increasingly difficult’ does not mean ‘impossible’, and the intensifying insecurity resulting from the uncertainty concerning what the future will bring might awaken the middle classes before social and ecological destruction has gone too far. But it is late in the day and it is not easy. Knowledge-based capitalism together with the still-going-strong financial capitalism provides, if not something worse, a more difficult environment for universal and solidarity-based welfare models. Thus, it is important, but difficult, to be a social democrat today.

http://www.social-europe.eu/2010/11/swedish-social-democracy-is-in-need-of-a-new-narrative/?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+goodsociety+%28Social+Europe+Journal+%C2%BB+Good+Society+Debate%29

I Skånska Dagbladet

2010-10-13T16:17:00.001+02:00

I otaliga debatter, intervjuer och reportage har företrädare för sju av riksdagspartierna bedyrat att de delar något som det åttonde saknar – en värdig människosyn. Det föranleder de sjus företrädare att inte ta det åttondes i hand, inte sminkas i samma loge och helst inte dela bänkduo i riksdagens plenisal. Genom symboliska ställningstaganden pekas en avgrundsdjup skillnad ut - väljarna ska förstå att någonting smutsigt nu trängt sig in i politikens hittills rena väsen.

Den rasistiska politik som Sverigedemokraterna står för är inhuman, orimlig. Men det är, i ärlighetens namn, också högerns arbets- och utförsäkringslinje. Det var inte ett statsråd från (SD) som lät den stockholmska polisen ”skicka hem” romer som tiggde i tunnelbanan. Det var ingen migrationsminister från (SD) som krävde försörjningsansvar för dem som vill kunna förenas med anhöriga i sitt nya hemland. Det var inte en statsminister från (SD) som höll tyst när deporteringarna av romer upprörde franska människorättsivrare – de var alla moderata statsråd som ansvarade för denna politik. Sverigedemokraterna är ett obehagligt högerextremt parti, javisst. Men deras utgångspunkt om att ”somliga när och andra tär” skiljer sig endast gradvis från övriga högerns ideologi. Steget från att slänga ut kostsamma cancersjuka ur sjukförsäkringen till att slänga ut kostsamma invandrare ur landet är inte gigantiskt. Normaliseringen av Sverigedemokraternas åsikter sker parallellt med normaliseringen av Moderaternas åsikter. Att ”anpassa sig” eller stå sitt kast är inget främmande krav vare sig för Sarkozy, Åkesson eller Reinfeldt, om än på lite olika nivå.

Jimmie Åkesson har upprepade gånger hävdat, som svar på påståendet att han leder ett rasistiskt parti med nazistiska rötter, att partiet har förändrats. Ingen vill tro honom. Men Sverigedemokraternas förändring är inte märkligare än de nya Moderaternas. Om människor litar på Moderaternas omsvängning i välfärds- och arbetsfrågor (de vill bara ha lite rakare puckar mellan ansträngning och välfärd), varför inte lita på att Sverigedemokraterna förmått göra samma sak (de vill bara ha lite rakare puckar mellan anpassning och välfärd)?

Som filosofen Slavoj Zizek påpekat domineras den europeiska politiken idag av ett centerliberalt, välfärdskapitalistiskt parti parallellt med ett allt större främlingsfientligt parti. (SD):s intåg i vår svenska politiska vardag ligger i denna linje. Att framhärda i att (SD) är ”odemokratiskt” och ”inte ett parti som alla andra” tror jag dock döljer mer än det avslöjar. ”Annorlundaskapet” lockar väljare som tröttnat på den etablerade partigröten, och den enighet som målas upp mellan de övriga partierna gällande politikens spelregler och innebörden i ordet demokrati, är inte sann. Detta ”ställningstagande” mot (SD) hjälper främst allianspartierna att distansera sig från sin egen ytterflank, och vi socialdemokrater missar chansen att synliggöra hur den moderata människosynen ju faktiskt i grunden också skiljer sig från vår.

http://www.skanskan.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20101011/OPINION/710119806/0/MALMO/*/sd-gor-som-nya-moderaterna

Artiklar om valförlusten

2010-10-08T18:26:00.002+02:00

I LO-tidningen

Moderaternas nyckelbegrepp i årets valrörelse var två: dels ”det enda arbetarpartiet”, dels ”samhällsansvar”. Det är, trots att ingen låtsas om det, skandal att det gick hem. Varje socialdemokratisk valanalys borde börja i att försöka förstå hur detta kunde ske.

För det första: vad betyder det att vara ett arbetar(e)parti i dag? I den egentliga betydelsen av arbetareparti ligger uppdraget att vara ett parti för människan, men där utgångspunkten finns i den existentiellt viktiga positionen som arbetstagare. Arbetstagare är den som arbetar för att få livet att gå ihop (vilket gäller de allra flesta) och där arbetet (eller försöken att få arbete) i stor utsträckning bestämmer människans övriga levnadsomständigheter (vilket också gäller de allra flesta). Det handlar alltså om att se människan som människa, även i, och genom, de viktiga delar av livet som bestäms av hennes plats på arbetsmarknaden.

Detta har varit självklart för arbetarrörelsen. Kampen för goda arbeten, full sysselsättning, rättvisa löner, trygghet på jobbet, rätt till sjukersättning, utbildning och bostad följde av att människan lade ned så mycket av sig själv i sitt arbete att hon faktiskt kunde förvänta sig att få stöd både i och omkring arbetet. Men då det inte låg i kapitalets intresse att se människan som människa utan enbart som så kortsiktigt billig arbetskraft som möjligt, skulle samhället i stället göra det.

Det var därför också ett samhällsansvar att hjälpa de människor som inte hade något arbete – den marknadsekonomi som värderar arbetet så högt tenderar att behandla de mindre lyckligt lottade rätt illa. Att vara ett arbetareparti betyder alltså att se hela människan hela tiden, och hjälpa henne att få vara människa både på och utanför arbetsmarknaden.

Moderaternas försök att framställa sig som det nya (eller enda) arbetarpartiet är naturligtvis djupt ohederligt, men när de säger att det är ett parti ”för dem som arbetar”, inte för det goda arbetet, för full sysselsättning, för rätten till arbete eller något ditåt, utan just ”för dem som arbetar”, så är de rakt igenom ärliga. Socialdemokraterna misslyckades i valet med att förklara hur ett samhällsprojekt för ”dem som arbetar” i grunden skiljer sig från ett samhällsprojekt för ”full sysselsättning” eller ”det goda samhället” (folkhemmet).Moderaterna fick det att låta som om de trodde på människor, medan de i själva verket bara tror på somliga av dem, och dessutom bara i en mycket avgränsad roll.

För det andra: även om socialdemokrater och moderater visserligen ofta har förenats i en ambition om ”ordning och reda” på arbetsmarknaden och i samhället i stort, betonar högern disciplin där vänstern värnar tilliten.Moderaternas självbild som nytt ”samhällsbärande parti” som ser till ”hela samhället” bygger på övertygelsen om att politikernas ansvar främst ligger i att disciplinera dem som inte arbetar (genom lägre löner och försäkringar, och genom att prata om drivkrafter i stället för behov i välfärden o s v), och i övrigt lämna de disciplinerade skattebetalarna åt sig själva. Självkontroll och ansträngning ska ”löna sig” – bidrar man med mindre får man också mindre tillbaka.

Högerns företrädare vänder sig till den i egna ögon högst omnipotente skattebetalaren och säger: ”du är vuxen, jag är vuxen, varför skulle mitt omdöme vara giltigare än ditt?”, alternativt ”du är vuxen, jag är vuxen, det finns de som inte är vuxna, dem ska jag ta hand om åt dig”.Så kan Moderaterna vara ett samhällsbärande parti endast i en krympande välfärdsstat – skulle de plötsligt vilja satsa mer pengar på goda jobb åt alla eller bättre livskvalitet även åt dem som inte hittar jobb, vore den moderata arbetslinjen bruten. Detta är ”de raka puckarnas politik” för ett samhälle där sårbarheten hos människan tänks bort.

Det är svårare att vara socialdemokrat, just därför att det sociala välfärdssamhället betonar tillit framför disciplin. Tillit till andra människor, även när de befinner sig i en annan situation än man själv, tillit till system, byråkrati, folkrörelser, tillit till dem som ”tar hand om våra skattepengar”, tillit till de framröstade företrädarnas förmåga att rätt förstå sin samtid.Tillit också till de hånade ”bidragstagarna” – samhället med gediget omfördelande system kräver de ömsesidigt solidariska medborgarnas tillit till varandra.Högerpolitiker kan vem som helst bli. Det räcker med att svänga sig med luddiga begrepp som ”eget ansvar”,”valfrihet” och ”skära ned på byråkratin”, samt att bespotta den ekonomiska politik som på allvar syftar till full sysselsättning.När socialdemokrater försöker prata om det ansvarsfulla i att skapa förutsättningar för ökad tillit mellan medborgare av olika styrka, viftas detta bort som drömmerier eller klåfingrighet.”Trygga människor vågar” stod det på Socialdemokraternas affischer för några valrörelser sedan. ”Trygga människor stänger dörren om sig” står det på Moderaternas i nästa val.

Moderaterna är i dag ett annat parti än det var tidigare. Men socialdemokratin är också ett annat parti än det tidigare var. Samhället förändras, men värderingar består.När jag tänker på vad som hände i detta val skräms jag över att vi inte orkat hålla i vare sig begreppen eller verkligheten bättre.Det kräver en del politiskt arbete, men i nästa valrörelse hoppas jag att vi kan säga, om Moderaterna återigen låtsas vara något de i själva verket inte är: ”Herrar Reinfeldt, Borg och Bildt (din gamle räv), ni verkar grundligt ha missförstått poängen”.

http://lotidningen.se/2010/10/06/nya-arbetarpartiet-ser-bara-duglig-arbetskraft/

I Expressen

Socialdemokratin lyckades varken mobilisera den nya underklassen eller "den radikala ungdomen". Allt färre LO- medlemmar litade på våra löften. Den välutbildade storstadsmedelklassen såg oss som ett parti för "mindre lyckligt lottade". Var ska en djupare socialdemokratisk valanalys börja? Kanske i att förstå valets verkliga vinnare - Moderaterna och Sverigedemokraterna.

De nya Moderaternas genialitet ligger i den konsekventa berättelsen om "arbetslinjen". Där återupprättas arbetets värde - "det ska löna sig att arbeta", och arbetsetiken - "det är bättre att ha ett lågbetalt jobb än inget jobb alls". När alla jobbar så mycket de kan löses också problemet med hur "välfärdens kärna" ska finansieras, enligt logiken. Med en separering av arbetskraften i "de som jobbar med huvudet" och ska ha bättre utbildning och de som "jobbar med händerna" och bör ta låglönejobb besvaras dessutom frågan om hur Sverige ska klara sig i den globala konkurrensen. Det är, dessvärre, ett parti med en sammanhängande berättelse om Sverige.

Socialdemokratins historiska framgång har bottnat i alliansen mellan arbetarklass och medelklass i ett gemensamt trygghetsprojekt. De arbetslösa sågs som en "industriell reservarmé", vilkas tryck på lönerna också drabbade de med jobb. De arbetslösa och löntagarna kunde därför enas om att bygga och behålla välfärden intakt. "Vem som helst" kunde ju bli arbetslös eller bytas ut.
Detta förhållande har förändrats i grunden. På arbetsmarknaden växer klyftan mellan "insiders" och "outsiders", i välfärden slås kilar in mellan samma grupper. När kraven i arbetslivet ökar, växer avståndet mellan dem som har jobb, utbildning och fackligt medlemskap och dem utanför. När de arbetslösa i praktiken inte längre utgör en reell reservarmé och hot mot de anställdas intressen kollapsar solidariteten mellan denna nya underklass och löntagarna.

Detta hänger ihop med finanskapitalismens utveckling. Staten och kapitalet satt verkligen i samma båt när även kapitalet hade ett intresse av en välmående nationell reservarmé och gärna betalade för att hålla den i beredskap för aktiv tjänst i produktionen. I dag kräver kapitalet snarare dels en högproduktiv elit för de kvalificerade jobben, dels en billig underklass för de enklare jobben. En expansiv välfärdspolitik ter sig därför onödigt hjärtnupet, inte en samhällsekonomisk nödvändighet.

Sverigedemokraternas succé ligger delvis också i linje med detta. En nedmontering av välfärdssamhället "kopplar loss" den sämst lottade delen av befolkningen och försätter den i ett arbetsmarknads- och välfärdsmässigt limbo av otrygghet. Välfärden knyts allt mer till arbetslivet enligt devisen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter förmåga". Högerextremismen och välfärdsnationalismen är den framväxande underklassens svar på nationalstatens oförmåga att i dag se till hela befolkningen. Vad ska dessa globaliseringens förlorare göra? Bilda egna trygghetspartier, förstås. Verklighetens folk slår tillbaka mot eliten.

I skottgluggen för den nya underklassens villkor står socialdemokratin. Moderaterna kräver anpasslighet av de fattiga, skär av dem från sitt välståndsprojekt och lockar medelklassen in i sympati med en globalt rörlig elit. Socialdemokratin vädjar till medelklassens ryggrad och förmåga att "se sig själv i andra", men är samtidigt rädd att skrämma rörliga väljare med alltför ambitiös omfördelningspolitik.
Ansvaret att fånga upp både Sverigedemokraternas missnöjda och de nya Moderaternas mer nöjda väljare, liksom de radikalare storstadsväljarna, vilar tungt på socialdemokratin. Om lösningen finns inom vårt eget parti eller ett djupare rödgrönt samarbete får framtiden utvisa - att "ligga i takt med sin tid" är ingen spelteoretisk eller retorisk övning, utan dessvärre just så komplicerat som det låter.

http://www.expressen.se/debatt/1.2148741/kajsa-borgnas-verklighetens-folk-lamnades-i-sticket

I Dagens Arena

Om det är något Socialdemokraterna har vunnit efter söndagens val är det tid. Och för att på djupet förstå det nya, katastrofala läget behöver vi, just, tid.

Det finns säkerligen ett antal delförklaringar till vad som har hänt. (Borgerliga) medier har stor betydelse både för bilden av socialdemokratin och socialdemokratins självbild. Att Socialdemokraterna tar efter Moderaternas (från näringslivet hämtade) kampanjmetoder med riskkalkyler, resultatmätning, direktörsstyrning och målgruppsinriktade utspel samtidigt som man försöker ha kvar ett ben i myllan, känns ibland splittrat. Somliga skyller valförlusten på samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men det faktum att dessa partier ansågs ha en så tung roll beror inte på Vänsterns eller Miljöpartiets styrka, utan på Socialdemokraternas egen svaghet.

Den avgörande analysen av människors underkännande av det gamla arbetarepartiet måste i stället börja här: Att Moderaterna har lyckats med det magnifika konststycket att på kort tid så dramatiskt förändra bilden av sig själva från att vara de burgna särintressenas parti till det samhällsbärande parti som för folkhemmets stafettpinne vidare efter socialdemokratins ”bidragssvek”, säger en del om vilket politiskt utrymme socialdemokratin lämnat öppet. Hur har denna djupt oärliga omvandling ens varit möjlig?

Moderaterna har en sammanhängande berättelse som återupprättar arbetets värde (”det ska löna sig att arbeta”), arbetsetiken (”det är bättre att ha ett lågbetalt jobb än inget jobb alls”) och presenterar lösningar på välfärdens framtida finansiering (”vi ska inte ha för generös välfärd, men om alla jobbar så mycket de kan så har vi ändå råd med ’välfärdens kärna’”). Liksom hur Sverige ska klara sig i den internationella konkurrensen (en separering av arbetskraften i ”de som tänker med huvudet” (och ska ha bättre utbildning) och de som jobbar med händerna (och bör ta lågbetalda, lågproduktiva jobb)). Så ser väljarna ett parti som värnar någon slags politik för full sysselsättning samtidigt som man tar ansvar för att se till att vi klarar välfärden så gott vi kan framöver = det nya arbetarpartiet.

Hos Socialdemokraterna är denna berättelse isärplockad. Vi säger flera, och motstridiga, saker samtidigt. Vi talar om full sysselsättning, men bedriver inte den ekonomiska politik som är nödvändig för att detta ska uppnås. Vi talar om välfärd efter behov och jämlikhet, men har i många år varit med om att släppa fram privatiseringar inom välfärden och ökad segregation. Vi talar om att vi inte vill se en låglönearbetsmarknad växa fram, men har inget trovärdigt svar på vad alla de som inte går ut gymnasiet med fullständiga betyg, för vilka de enklare jobben försvunnit under de senaste decenniernas nedskärningspolitik i både offentlig och privat sektor, egentligen ska göra. Den isärkoppling som socialdemokratin anklagar Moderaterna för (”de säger en sak och gör en annan”) gäller till stor del också för socialdemokratin själv och vår brist på sammanhängande berättelse om Sverige, arbetet, välfärden och livskvaliteten gör oss dessvärre till ett otydligt parti som vill vara både det nya och det gamla arbetarepartiet samtidigt, fast ingetdera alltför mycket. Vi vill likna socialdemokrati, men definierar inte längre socialdemokratin. Då kan även högern likna socialdemokrati, fast från ett lite annat håll.

Socialdemokratins kris bäddar också för Sverigedemokraternas framgångar. I brist på analys av globaliseringens konsekvenser och den högexplosiva kapitalismen har även vi under decennier förkunnat att alla är vinnare i denna sköna, uppkopplade, fritt flytande nya värld. Så är inte fallet och det visar Sverigedemokraternas succé. Det är den framväxande underklassens svar på elitens frigörelseprojekt från nationalstatens ansvar för hela befolkningen. Sverigedemokraternas medlemmar är arbetslösa, underbetalda, lågutbildade, boende utanför städernas tillväxtmarknader och får varken del av vare sig aktieklipp eller har möjligheter att ”välja jobb på en europeisk arbetsmarknad”. För dem är socialdemokratin otillräcklig som trygghetsgarant.

Det är inga små saker socialdemokratin har att brottas med. Att skaffa sig en ”jobbpolitik” kräver en gedigen analys av finanskapitalismen. Att skaffa sig en ”välfärdspolitik” kräver en närmast filosofisk debatt om valfrihet och frihet. Om det är något som står klart efter söndagens val så är det att väljare straffar inkonsekvensen, eller den icke sammanhängande politiken. Plötsligt har vi gott om tid – låt oss inte twittra bort den. Resonera, studera!

http://dagensarena.se/debatt/kajsa-borgnas-%E2%80%9Ds-sager-en-sak-men-star-for-en-annan%E2%80%9D/

Var god välj!

2010-09-15T16:20:00.004+02:00

Rösta (S) på söndag, men den som redan gjort det kan koppla av med lite läsning nedan. Har trots allt inte bara latat mig i sommar utan även skrivit ditt och datt här och där. Ett axplock (krönika i senaste numret av Tiden, intevju med Tim Jackson, också i Tiden samt fyra ledarkolumner i Skånskan). Annars valrörelse.

Är vi alla socialister nu? (Tiden)

I samma sekund som tidningen Newsweek, strax efter finanskraschen 2008, prydde sitt omslag med rubriken ”We are all socialists now” omvandlades socialismen till kitsch. Kitsch är, enligt 2000-talslexikonet Wikipedia, benämningen på en på samma gång kulturell ikon och smaklös massprodukt ofta med sentimentala men annars i stort sett värdelösa egenskaper. Förutsägelsen var fel då – statliga räddningspaket till privata storbanker har mycket lite med socialism att göra. Men socialismen är på väg att återvända som kitschigt bihang i de mest överraskande sammanhang.

Allt oftare hör man s-ordet; de stockholmska klubbdivorna Fiona Fitzpatrick och Rebecca Scheja startade nyligen bloggen ”En socialistisk blogg” för att de ville ”göra det coolt att tycka igen” och innekrönikören framför alla Andres Lokko gick så långt som att i sitt sommarpratsprogram fundera över om kommunismen kanske trots allt var underskattad. För ett år sedan släppte filosofen Slavoj Zizek boken ”First as tragedy, then as farce" med referens till Karl Marx kommentar om att historien upprepar sig; första gången som tragedi och andra gången som fars (eller dålig kopia). Boken handlar om finanskapitalismens regelbundna sammanbrott, men man tänker, så här i sensommarvärmen, att aktar vi oss inte gäller det kanske också socialismen.

Tony Judt, hyllad brittisk historiker vars text ”Vad är levande och vad är dött inom socialdemokratin” fanns med i förra numret av Tiden, släppte på försommaren sin bok Ill fares the land som en ”gåva till nästa generation engagerade och intellektuella”. Judt har några sanningens ord att säga den europeiska socialdemokratin och den bleka amerikanska motsvarigheten.

Problemet, menar Judt, är att de generationer som växt upp efter krigsslutet och när välfärdsstaten redan varit ett etablerat faktum, egentligen aldrig tillräckligt insett välfärdsstatens värde. Krigsgenerationen byggde jämlika välfärdssamhällen för att omintetgöra den rädslans grogrund som fascismen kunde växa i, men när vi nu ser samma sak hända mitt framför ögonen på oss, med hejdlös globalisering, oöverskådlig ekonomi, växande klyftor och återuppstånden rasistisk populism, är viljan eller verktygen att bygga nya sociala skyddsvallar för svaga.

Politiken har allt mer kommit att handla om val och omval (av partiföreträdare till parlamentariska församlingar), snarare än verkliga vägval och även socialdemokratin accepterade i stor utsträckning den osynliga handen snarare än aktiv demokratisk inblandning i ekonomin som fördelningspolitisk princip. Blandekonomin, eller den moraliska sidan av ekonomin, ströks till förmån för teknokrater och matematiker för vilka utförsäljningar alltid är billigare än upprustningar (eftersom ”någon annan” tar notan). Och kritiken mot den byråkratiska staten (i vilken det måhända fanns vissa korn av sanning för några decennier sedan) har hindrat oss från att aktivt tänka om och förbättra, snarare än reflexmässigt förminska, statens roll.

Det viktigaste i denna angelägna bok är ändå Judts påpekande om att striden egentligen inte längre står mellan stat och marknad. Efter finanskrisen och de allt intensivare klimat- och miljökriserna (och konflikterna) inser alla behovet av starka stater. Frågan är i stället vilken sorts stat vi ska ha. Världens högerpartier gör just nu vad de kan för att ge staterna utökade befogenheter på områden som övervakning, säkerhet, försvar och kontroll. Kriget mot terrorismen motiverar en rasistisk och maktfullkomlig politik och kriget om den framtida energin (olja, kärnkraft) håller återigen på att bli en fråga om hela den mänskliga (sam-)existensen. Av den sociala staten eller det goda samhället syns inte mycket. Som socialdemokrat är det lätt att känna sig nedslagen – av välfärdsårens ”great societies” bidde en global och på sikt förödande konkurrens om kapitalet genom urholkande av välfärdsstaten, jämsides med en ofta snävt individuell vinst- och tillväxtboom. Detta är den värld som nya generationer socialdemokrater lämnas att ta över.

I en återigen allt mer konfliktfylld värld är det inte märkligt att människor vänder sig till staten, som inte bara är ”sista garant för utlåning” utan också ”sista garant för trygghet” dvs. den institution vars yttersta uppgift är att trygga individen. Detta inser alla (även Newsweek) och sålunda vill alla med anspråk på makt nu snabbt profilera sig som statskramare, nya arbetarpartier, blandekonomer eller socialister. Efter tjugo år då även socialdemokratin haft problem med att vara socialdemokratisk, är det inte heller konstigt att väljarna inte ser så stor skillnad på den vänster och höger som båda nu gör sitt yttersta för att bäst försöka likna socialdemokrati. När de socialdemokratiska partierna liknat socialdemokrati, men ändå inte på ett distinkt sätt lyckats definiera socialdemokratin (med en särpräglad ekonomisk och kulturell analys), så kan andra partier med annan värdegrund också likna socialdemokrati – vilket alltså våra nya moderater lyckats förvånansvärt väl med (och vann val på 2006).

Det är valtider nu. De fyra senaste åren har bjudit oss på kriser skapade och påeldade av en sanslös kapitalism och till synes bokstavstroende privatiseringsfundamentalister, både i Sverige och internationellt. Medan matroserna nu tävlar om att lämna skeppet först, binder sig kaptenen vid ratten. Alla bekänner sig plötsligt till staten, till och med till jämlikheten (amerikanska miljardärer skänker storsint sina förmögenheter till välbehövliga fattiga i någon slags altruistisk ödmjukhet), men frågan om vilken stat vi vill ha är lika viktig nu som för 80 år sedan. Den hybrid av finansiell frihet och personlig övervakning som växer fram, där vår svenska högerallians kan gå till val både på valfrihet, bibehållen FRA-lag, krossad arbetsrätt, ”jämlikhet” och ett Tage-Erlanderskt patos för det starka samhället samtidigt, är en skrämmande bild av den framtida högerstaten. Där har den sociala tilliten ersatts av den auktoritära kontrollen, kärnkraft och Nato-medlemskap i stället för utjämnande skola och bättre tåg. Det är nattväktarstatens återtåg, fast i storlek större.

Socialdemokratin har en viktig uppgift framför sig (nej, massor av viktiga uppgifter framför sig!), i regering såväl som i opposition och i Sverige likväl som i övriga Europa; att hitta det goda samhället och den sociala staten. Här skiljer sig, och kommer fortsättningsvis också att göra så, vänster från höger. Att ha eller inte ha en starkare stat är inte längre frågan, frågan är i stället hur den större staten ska se ut. I den bästa av världar föreställer den varken tragedi eller fars. Bygger varken på sentimental ängslan eller är en billig kopia, varken kitsch eller kung. Eftersom människan är målet - tänk om staten! Men först upp på barrikaderna - låt oss vinna detta val!

Intervju med Tim Jackson

KB: Du har skrivit en uppmärksammad rapport ”Prosperity without growth” för den förra brittiska Labourregeringen och blivit något av den europeiska klimatrörelsens nestor med din bok på samma tema. Hur gick det till?
TJ: Jag kom in som ekonomisk rådgivare i Labourregeringens Hållbarhetskommission 2006. Innan dess hade jag arbetat mycket med finanskapitalismen och klimatfrågan, liksom med frågor om livsstil, värderingar och miljö, bland annat i mitt jobb som professor i hållbar utveckling vid universitetet i Surrey. Vår rapport fyllde nog ett tomrum när den kom, men den presenterades samma vecka som ett G20-möte skulle hållas så i början förhöll sig regeringen rätt sval till innehållet. När olika intressegrupper, för både miljö och mänskliga rättigheter, liksom företag, banker och institutionella investerare började höra av sig och vilja ta del av rapporten, vaknade regeringen och sedan dess har den fått en enorm spridning inom både Labour, i den brittiska debatten i stort och i länder som Tyskland, Italien, Danmark, Sverige, Australien och Latinamerika. Vi hade ambitionen att förklara finanskrisen och klimatkrisens gemensamma nämnare på ett relativt lättfattligt språk och jag har upplevt att den faktiskt har hjälpt till att öppna upp debatten om tillväxtens gränser generellt. Vi försöker inte heller säga att vi har lösningar på alla problem, utan antar snarare en ganska tillbakalutad hållning; vi presenterar den nuvarande ekonomins dilemma och gör argumenten och alternativen tillgängliga.

KB: Vad är din poäng?
TJ: Poängen i rapporten är att vi idag lever i en tillväxtbaserad ekonomi där det materiella välståndet hela tiden växer, särskilt i vissa avgränsade delar av världen, men där välståndet egentligen inte längre bidrar till att öka välfärden utan snarare ökar klyftorna i redan djupt ojämlika samhällen och håller på att driva oss mot ekologisk katastrof. Välstånd, så som vi uppfattat det hittills, är därför inte längre vare sig önskvärt eller möjligt. Snarare måste politiker och ekonomer definiera om välståndsbegreppet så att det tar hänsyn till den materiella förstörelse som vår ekonomi idag skapar och i stället uppvärderar en ekonomisk politik som gynnar framväxten av annan, mindre ekologiskt skadlig, välfärd.

KB: Det är ju rätt vanligt att politiker och ekonomer som bekänner sig till klimatkampen annars sätter sitt hopp till olika teknologiska framsteg och att det i stort sett räcker med att hoppas på fler elbilar för att klara klimatmålen, men er rapport tar ett mer genomgripande tag om hela den ekonomiska strukturen och diskuterar hur denna kommer att behöva förändras för att skapa en hållbar välfärd. Berätta.
TJ: Visst, så är det. Många gömmer sig bakom förhoppningar om framtida ekologiska språng och fortsätter att i praktiken bedriva en politik som öppnar upp för fler kolkraftverk, fler och större bilar, mer flygning, mer privat varukonsumtion osv. Vi diskuterar i stället hur man kan åstadkomma social tillväxt utan att ha en materiellt växande ekonomi. Jag menar, det är inget önsketänkande vi håller på med, det är en materiell nödvändighet. Vårt välstånd är idag helt och hållet beroende av materiell utsugning, av olja, fisk, regnskog, färskvatten, uran, coltan och allt möjligt. Det kommer inte att vara möjligt så länge till eftersom stora delar av våra naturtillgångar helt enkelt är ändliga och håller på att ta slut. Denna materiella konsumtion är också extremt påfrestande för klimatet och därför livsfarlig. Att skapa en ekonomi som fördelar om resurser från privat varukonsumtion till konsumtion av offentliga och privata tjänster är helt nödvändigt. Men det är ingen liten uppgift i vår allt mer avreglerade ekonomi. Det kräver en enorm prestation av politiker som vill använda samhällets och jordens resurser på ett bättre sätt än idag.

KB: Även i den svenska rödgröna rörelsen spirar tillväxtdebatten just nu, även om den så klart är rätt trevande och fortfarande förhåller sig försiktigt kritisk. Vilken är tillväxtens roll i ekonomin?
TJ: Tyvärr är det så att tillväxten är grunden för ekonomisk stabilitet idag. En av politikernas många uppgifter är att skapa ekonomisk stabilitet, och när den totala ekonomiska och materiella kakan hela tiden växer, lyckas man skapa denna stabilitet på kort sikt, även om det på lång sikt är väldigt instabilt. Med nerväxt, eller en ”steady-state”-ekonomi, får vi kanske växande arbetslöshet, stillastående eller sjunkande realinkomster och människor får mindre pengar i plånboken att shoppa för. Man ska inte underskatta rädslan för detta framtidsscenario. Vi lever i en konsumtionsekonomi där människor shoppar sig till status och vad de tror är lycka. Arbetslösheten idag fördelas enormt snett, där stora grupper av befolkningen helt enkelt aldrig kommer in på arbetsmarknaden, medan andra människor jobbar och stressar dygnet runt. Den offentliga sektorn är svag och på många håll fattig eller till och med impopulär. Även om vi skulle behöva säga att vi ska dela på det materiella välståndet, dela bättre på de jobb som finns, fördela inkomsterna jämnare inom befolkningen och framför allt rikta om samhällets resurser från privat materiell konsumtion till gemensam immateriell, så är det svårt, för många är rädda för en sådan ekonomi och för vad det skulle innebära för just dem. Att kritisera marknadsekonomin har visserligen blivit lite mer main-stream efter finanskrisen, men det är fortfarande svårt att argumentera för mer gemensam, demokratisk planering snarare än ”fri marknad”, även om det som sagt är helt nödvändigt.

KB: Det där är intressant, att tron, eller förhoppningen, på den fria marknaden är så stark att till och med när den bevisligen håller på att ruinera oss allihop på det bästa vi har, en jord det går att leva på, så är det svårt att argumentera för en mer demokratiskt styrd ekonomi, för måttfullhet och någon slags samarbete eller planering kring fördelningen av jordens eftertraktade naturresurser. Varför är det så?
TJ: Jag tror att både finanskrisen och klimatkrisen har öppnat upp diskussionen om relationen mellan arbete och kapital igen, en diskussion som i stort sett varit död under trettio år medan kapitalet stärkts på arbetets bekostnad, och det är positivt. Länge har det saknats ett offentligt utrymme att diskutera dessa grundläggande maktfrågor i, eller att kritisera kapitalismens utveckling, men jag ser som sagt hur detta förändrats ganska snabbt under de senaste åren när marknadens misslyckanden blivit plågsamt uppenbara för många fler. Det som också händer just nu är dock inte bara att dynamiken mellan arbete och kapital förändras, utan att en tredje faktor, naturresurserna, plötsligt gör entré i centrum för den ekonomisk-politiska maktdebatten. På lång sikt kan inte heller kapitalet fortsätta att försvara enbart kortsiktiga finansintressen, utan måste ta hänsyn till den långsiktiga förslitningen på mark och biologi varur deras välstånd ju faktiskt från början kommer. Detta resonerar varken ekonomer på Wall Street eller finansministrar om ännu på något bra sätt, men i bästa fall så har naturresurserna och arbetet faktiskt ett gemensamt intresse här, av fördelning, hållbarhet och långsiktighet och därmed också en starkare demokratisk styrning av marknaden. Det borde världens socialdemokratiska och vänsterorienterade politiker ta tag i.

KB: Vad tror du de gröna partierna och klimatrörelsen har för roll här?
TJ: Naturligtvis en väldigt viktig roll genom att de lyfter hela detta perspektiv som negligerats alltför länge och ställer frågor om vår ekonomi som inte ställts på trettio år. Miljöpartierna förstår dessa nya gränser för social jämlikhet och hållbarhet. Däremot har de mer sällan en grundläggande insikt och analys av kapitalismen, i stället förhåller de sig till klimatfrågan på ett ofta liberalt och individuellt moraliskt vis. Detta perspektiv är naturligtvis attraherande för många välutbildade medelklassmedborgare, men det löser inte klimatfrågan, som i grunden är en fråga om marknadsekonomins funktionssätt och makten över det välstånd som produceras.

KB: Och socialdemokratin, eller vänstern, vilken roll borde den kunna ha i detta? Den har ju också förändrats en hel del under de senaste decennierna.
TJ: Tredje vägens socialdemokrati försökte bygga perfekta marknader åt marknadsekonomin. Genom att smidiggöra kapitalets framfart, gå med på kapitalets krav om lite billigare och mer anpasslig arbetskraft, skulle man öka tillväxten och på så sätt också ge människor jobb och ökade inkomster. De åstadkom verkligen en del av sina sociala mål, och även några ekologiska. Men det var ett stort experiment som genomfördes i en önskan om att komma överens och samarbeta med kapitalismen, och tyvärr ser vi nu att kapitalet inte var så inriktat på samarbete som man kanske trott. I stället roffar finanskapitalismen åt sig allt mer av det samlade välståndet och fördelar det till en liten procent av jordens befolkning. Jag ser socialdemokratins roll som att vara försvararen av arbetets och arbetarnas intressen. I vår ekonomi idag tillfaller inte längre det växande välståndet arbetet, ojämlikheten växer och den sociala rörligheten, friheten, minskar. De fattiga drabbas värst av klimatförändringar och naturförstörelse. Att försvara arbetet, eller vanliga människors, intresse idag är svårt. Människors känsla och upplevelse av stabilitet och framsteg spelar stor roll. Men vår materiella tillväxtekonomi skapar inte längre välstånd och framsteg längre, utan för oss mot ett oöverblickbart stup. Då måste kapitalismen regleras. Och det är väl där jag ser den europeiska och globala socialdemokratins stora, och brådskande, uppgift.

KB: Slutligen, du skissar i din rapport, men ännu mer i din bok, på några praktiska framkomstvägar för att börja ta itu med detta dubbla kristillstånd; finans- och klimatkriserna och deras gemensamma nämnare – jakten på det evigt ökade materiella välståndet. Ge oss några tips.
TJ: Visst. Först och främt måste vi börja fundera och prata om både vad välstånd och välfärd är och vad kapitalismen och marknaden gör. Vi har alldeles för länge antagit att växande välstånd genom den fria marknaden ger allmän välfärd, det är uppenbarligen inte sant. Vi måste också våga se utmaningarna i vitögat; den växande ojämlikheten, ohållbarheten och krympande resurser i en tid när jordens befolkning växer snabbt kan inte avhjälpas med bättre teknologi. Men det verkligt svåra är naturligtvis att konstruera trovärdiga och önskvärda alternativ. Att reglera kapitalmarknaderna, dela bättre på arbeten och arbetslöshet och stärka demokrati och samarbete både inom och mellan länder är lättare sagt än gjort. De tre mest konkreta tips jag har är: omstrukturera ekonomin till mer av tjänsteekonomi än varuekonomi, investera i ekologisk produktion och aktivt använda arbetstiden som en stabiliserande och omfördelande mekanism i samhället. Att skapa reella möjligheter för människor att utvecklas och växa på mindre materiellt betungande sätt och samtidigt skapa en stabil ekonomi där pengar investeras i gemensamma mål och värden, är visserligen inte enkelt, det är en enorm ekonomisk och politisk utmaning. Men jag tror faktiskt inte att det är omöjligt.

Rösta rödgrönt, av massa skäl! (Skånska Dagbladet)
Valrörelsen har fastnat i skatteträsket. Som en besvärjelse upprepas att man inte vinner några val på exempelvis sådant som utrikespolitik, klimatpolitik eller kulturpolitik. Således diskuteras varken utrikespolitik, klimatpolitik eller kulturpolitik, utan valutfrågningar, utspel och partiledardebatter är i stället bräddfyllda av skattebaser, skattesatser och alla möjliga skatteavdrag. Att valrörelsen fortfarande känns rätt färglös är inte så märkligt, hur gärna man än vill är det onekligen svårt att klä skattedebatten i något annat än olika nyanser av grått.

Men jag röstar inte på socialdemokraterna för att skatten för pensionärer sänks eller för att RUT tas bort. Jag röstar på socialdemokraterna därför att vi befinner oss i en klimatkatastrof utan historisk motsvarighet och om vi inte gör något snart, snabbt, genast så går alltihop rakt åt pepparn. Sommarens bränder (Ryssland) och översvämningar (Pakistan) är en påminnelse om marknadens misslyckanden och om behovet av mer globalt samarbete och ambitiös fördelningspolitik. Därför är det lätt att vara rödgrön.

Jag röstar också på socialdemokraterna för att det åtminstone finns en ambition om en utrikespolitik grundad på något annat än bombdiplomati, undfallenhet inför ett rasistiskt västligt ”krig mot islam” och Carl Bildtsk arrogans. Den röd-gröna omsvängningen gällande Afghanistan kom i elfte timmen, men när resten av världen nu inser behovet av civil uppbyggnad snarare än militär konflikt i detta fattiga land, gör Sverige rätt i att sätta en bortre gräns för svensk truppnärvaro. Högerpartierna vill skicka nya trupper, av envishet snarare än analys av hur fred bäst byggs. Som solidarisk internationalist är det därför också lätt(are) att vara rödgrön.

Och kulturen, som inte handlar om estetiskt hårklyveri inom stockholms kulturelit utan om bibliotek i alla skolor, stöd till den fria debatten i kulturtidskrifter, stärkt public service, lättillgängliga böcker för lastbilschaufförer, gratis museiinträden och utbyggd kommunal musikskola , kippar efter andan efter fyra år med borgerlig regering. Kulturpolitiken rör oss allihop. Den moderna analfabetismen bland unga och speciellt mäns vikande intresse för att läsa böcker är en grundläggande demokrati- och utvecklingsfråga (kanske också en överlevnadsfråga). Internet i all ära men en modern politik för det fria tänkandet kräver mer än jobbskatteavdrag och en Ipod i var mans hand.

Ett val mellan blå och rödgrön politik handlar inte främst om finansiering, utan om vilja och riktning. Det handlar inte heller främst om den egna plånboken, utan om allas våra plånböcker, solidariskt. Det handlar naturligtvis om jobb och välfärd. Men också om detta vars värde är lite svårare att snabbt översätta i kronor och ören; den fria debattens, bildningens, den internationella solidaritetens och vårt jordklots framtida existens. Som demokrat, internationlist och med förhoppningen om en mer jämlik och hållbar värld, är det både enkelt och nödvändigt att rösta rödgrönt.

Om surrogatmödraskap (Skånska Dagbladet)
Under Prideveckan i Stockholm i slutet av juli kom de rödgröna partiledarna med vallöftet att tillsätta en utredning om surrogatmödraskap ”i positiv anda” om de vinner valet. Detta betyder i korthet att man ”positivt” undersöker den juridiska möjligheten för kvinnor att bära barn som sedan säljes eller skänkes bort till någon som inte kan eller vill få egna biologiska barn. Reaktionerna på utspelet var få, men i själva verket är frågan om surrogatmödraskap en feministisk bomb.

Surrogatmödraskap, där kvinnor mot betalning bär och föder barn, är en ekonomisk verksamhet som växer i omfattning i världen idag. Bara i Indien värderas ”surrogatmödramarknaden” till över 400 miljoner dollar. Debatten om surrogatmödraskap har blossat upp i ett flertal västländer, men ofta bygger den på en berättelse om hur någon ”vill hjälpa sin väninna att få barn” eller hur detta är ett ”modernt sätt att se på kvinnokroppen och mödraskap”. Sällan diskuteras mödrarna, vilka de är och deras situation, eller att makt och pengar oftast spelar stor roll i denna globala handel med graviditet.

Sanningen är dock oftast mycket mörkare än att det skulle handla om att moderna kvinnor ska få ”göra vad de vill med sin kropp”. Graviditetshandeln finns i det globala klassamhället där fattiga kvinnor från öst upplåter sina livmödrar åt rika kvinnor i väst för en viss summa pengar – en slags prostitution snarare än att lyckliga avelskvinnor bär barn åt barnlösa väninnor. Agenturerna som förmedlar kontakterna mellan säljare och köpare är inga välgörare utan tjänar enorma summor pengar på att sälja de fattiga kvinnornas livmödrar dyrt. Antagandet att kvinnor gärna skiljer på ”sig själva” och ”sin kropp”, att kvinnokroppen (för det handlar sällan om manskroppen) kan användas lite som ett småföretag och säljas eller användas för någons annans väl och ve hur som helst, utan att ägarinnan egentligen tar psykologisk eller känslomässig skada, är ett bekvämt sätt att ursäkta transaktionen. Så får vi berättelser både om ”lyckliga horor” och ”villiga surrogatmödrar” och slipper inse hur vi i väst fortsätter att samvetslöst exploatera fattiga kvinnors kroppar för vår ”livskvalitet”.

Det finns naturligtvis fall där en kvinna vill bära en annan kvinnas barn av solidariska skäl, eller där utlånandet av den egna kroppen inte skadar kvinnan, men att tillsätta en utredning ”i positiv anda” när vi vet att den stora majoriteten kvinnor som bär på andra kvinnors barn gör det av ekonomiska skäl, för att de saknar bättre sätt att försörja sig eller saknar andra framtidsutsikter än den som bärerska och föderska av andra människors barn, är tyvärr antingen kvinnofientligt eller bara dumt. Jag tycker väl i och för sig att man kan utreda saken, den debatten kunde nog bli intressant, men då byta ut den ”positiva andan” mot en mer neutral sådan, eller ännu hellre (som i alla andra fall där maktförhållanden och ekonomi avgör människors livsval) i en mycket kritisk anda.

Medborgare höjd över varje misstanke (Skånska Dagbladet)

Rika, vita män avsätts inte. Rika, väletablerade, väloljade män med stora kontaktnät inom politik och näringsliv, avsätts inte. De som avsätts och fråntas sin makt är kvinnorna, arbetarrörelsens och folkrörelsernas företrädare eller de med lägre status i största allmänhet. De som inte lyckas med konststycket att se ut som om världen omkring dem, världen de styr och ställer med, inte ankommer dem, klarar sig sällan. Men de som i upphöjd arrogans förmår ge omgivningen en känsla av otillräcklighet och småsinthet, de vinner, om inte kärlek, så åtminstone hejdlös respekt. Carl Bildt är en perfekt karikatyr av vår tids globala klassamhälle och patriarkat.

Sveriges utrikesminister utreds just nu för folkrättsbrott i egenskap av handelsresande i kontaktnät och olja. Det är absurt. Denne företrädare för ”moderaterna classic” har under många år växlat in sitt politiska kapital i oljedollar medan det verkliga priset för utvinningen blivit allt högre – ekonomiskt, miljömässigt, socialt. Den billiga oljan hittas i det fattiga syd, utvinns under förhållanden där folkförflyttningar, våldtäkter och krig är vardagsmat och ger tillväxt och ekonomiskt överflöd hos de vita (männen) i nord. Mitt i denna röra av makt, pengar, exploatering och död rör sig Bildt oberört mellan politik och näringsliv, förkroppsligande den vita, eurocentriska, överklassens manliga arrogans inför omvärldens lidande, onåbar för vanliga dödliga argument som ”anständighet”, ”rimlighet” eller kort och gott ”maktmissbruk”. Han gör som han vill, liksom vita män från västlig överklass alltid gjort som de har velat.

Vilken utrikespolitik bedriver Carl Bildt idag? Ingen vet, eftersom utrikespolitiken under denna mandatperiod allt mer omgärdats av ett hemlighetsmakeri av stora mått. Vi får veta att offentlig debatt i viktiga internationella frågor närmast är något barn drömmer om, att öppenhet och demokrati förstör det känsliga samspel som präglar våra internationella relationer. För att få ett hum om Sveriges regerings ställningstaganden får man ofta försöka tyda utrikesministerns fnysningar eller bloggposter som svar på journalisternas frågor. I själva verket vet vi mer om finansmannen Bildt än om utrikesministern Bildt. Och det vi nu vet är inte särskilt förtroendeingivande – en medborgare höjd över varje misstanke vars privatmoraliska och –ekonomiska intressen går hand i hand med näringslivets dito.

Jag undrar: varför berörs inte Carl Bildt av dessa brottsmisstankar när Göran Perssons gårdsköp och JKL:ande tog musten ur vänstern för fyra år sedan? Hur kan ”tyst diplomati” få fortsätta att vara det vanligaste svaret i en allt mer öppet konfliktfylld värld där staten och kapitalet fått en ny mötesplats i arvfurstens palats.? Trots att jag vet att det enbart är Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som i vårt blåblodiga medielandskap kan avsätta statsråd, skickar jag ändå denna uppmaning från en krönika i Skånskan – byt ut utrikesministern! Den mannen har för mycket smuts på sina fingrar.

Ett boktips i sommarvärmen. (Skånska Dagbladet)
Bengt Göransson, tidigare socialdemokratisk kulturminister, numera lågmäld agitator med eftertänksamheten som signum, har just släppt en liten bok med alldeles lagom milt polemisk sommarläsning detta valår. ”Tankar om politik” heter den och formulerar en sorgsen diagnos över vad som händer med politiken och människorna när samhället blir butik.

Göransson varnar för flera tendenser: det politiska språket förändras, begrepp försvinner, ändrar betydelse och används snarare för att dölja än lyfta fram politikens innehåll. Medborgaren ersätts av skattebetalaren, vilken har anspråk på att förtjäna diverse nyttigheter som tillhandahålls av samhällsapparaten snarare än ser sig som delaktig i en demokratisk process. Där blir skattesedeln främst en fråga om en beställar-utförarrelation mellan kund (skattebetalare) och säljare (politiker) och priset pressas så mycket som möjligt. Sakta förändras välfärden så från att vara en demokratisk sfär i ekonomin till att vara en samling ”tjänster” där kunden tar sin ”peng” och shoppar sig sin alldeles privata ”välfärdskorg” - i detta ”butikssamhälle” värnar alla sina egna särintressen. Till råga på allt får vi räddhågsna politiker, varnar Göransson, som inte vågar och tar sig tid att teoretisera kring samhällets bästa, utan först och främst vill fatta snabba beslut i linje med en viss opinion.

Man behöver inte blicka särdeles långt för att hitta konkreta exempel på det Göransson beskriver. Den 5 juli i år presenterade Lärarnas Riksförbund en undersökning som visar att segregationen ökar i den svenska skolan. ”Valfriheten”, eller privatiseringen, bidrar till denna segregation när rika, välutbildade föräldrar tar sina barn och deras skolpeng och flyttar till allt mer homogena elitskolor. Inom vården har det marknadiserade ”vårdvalet” på många håll givit resursstarka kunder som efterfrågar mycket vård (i välbeställda områden) fler vårdcentraler att välja på, medan vårdcentralerna i fattigare områden slås igen. I jakten på låga upphandlingskostnader när den offentliga välfärden marknadiseras pressas underhållspriser och löner inom så skilda områden som kollektivtrafik, sophantering, städning och kultur. Resultatet är tydligt: välfärdstjänsterna blir kortsiktigt billigare men sämre, de välbeställda öppnar gärna plånboken för bättre (privat) kvalitet och utrymmet för demokrati och jämlikhet krymper.

Vi har kommit en bra bit på väg mot det butikssamhälle som Göransson skyr, och man blir faktiskt lite ledsen när man tänker på det. Hur relationen mellan medborgare, inte bara kvaliteten i välfärdsservicen, sakta förändras och blir allt mer kortsiktigt nyttomaximerande. Men just därför är väl denna lite långsamt resonerande text oc kså en brinnande stridsskrift. I augusti drar valrörelsen igång på allvar. Tills dess har vi förhoppningsvis samlat tillräcklig kraft i sommarsolen för att, som denna företrädare för ”socialdemokraterna classic” manar, orka anta den livsviktiga utmaningen att bygga ett bättre framtida samhälle.

Tack för mig.

2010-06-13T20:56:00.012+02:00

Efter tre år var det så dags - s-studenter hade kongress i Linköping i helgen och Magnus Nilsson tog över som förbundsordförande för s-studenter. En härlig 20-årsfest för det återstartade förbundet, behandling av nytt allmänpolitiskt program, avtackningar gjorda, Mona Sahlin gästade oss med ett inspirerande tal, med mera. En omtumlande helg.

Vad säger man då, efter tre fantastiska och märkliga år? Man säger TACK för allt! av hela sitt hjärta. Och lycka till till de som tar över.

Jag höll en inledningsdikt (efter inspiration från, och med några rader stulna ur, Stig Sjödins "Upp trälar uti alla stater") och ett tacktal. För att försöka samla något av hur det känns.

Vi ses!

------

Välkomsttal

Studentförbundare,

Det finns ett engelskt uttryck som jag tycker mycket om; ”the joy of politics”
Jag vet inte hur det bäst översätts till svenska; lustfylld politik, politisk njutning, att uppfyllas av insikten om att människors handlingar spelar roll, enskilt men särskilt tillsammans med andra
The joy of politics - politik är en särskild sorts samhällskonst
Men om konsten ofta försjunker i ledig eskapism kämpar politiken för att göra verklighet av medmänsklighet och moral
Att både röra vid människors hjärtan och prestera sifferexercis är inte lätt
Man söker hela tiden föreningspunkten, prövar hur nära orden och handlingen kan komma varandra
Och ifrågasätter orsakerna till att de inte kan komma närmare varandra än så här

Studentförbundare - man kan inte alltid förutse förändring
Man kan inte alltid förutsäga när ljuset plötsligt kommer in i rummet på ett annat sätt
Man kan inte i förväg veta hur saker och ting ska utveckla sig
Innan frågorna är ställda har ingen av oss något riktigt bra svar
Det är för att all förändring får följder som vi ser tjusningen med politiken
Men det hör till solidariteten, jämlikhetsanden, att inte bara förföras av hur ljuset faller utan också belysa det i skuggan som nyss verkade sakna färg

Makt är farligast när den inte syns
Därför är vi demokrater – för synlighetens skull
När vi blundar, sover, blinkar, utövas makten fortfarande, men av den som aldrig vilar
I dragkampen mellan marknadsvärde och människovärde vinner den som ihärdigast tror på sina egna löften
Den som förmår framställa sig som värnande intresset hos alla, den belönas med det odiskutablas självklara privilegier
Makten ligger i att som ett genomskinligt raster alltid finnas mitt framför näsan på oss
Man glömmer lätt det man inte sett på länge

Ibland, när jag under det här året, stressat på väg till något möte på partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm
Eller när jag, ofta lite försenad, springer mot ABF huset för ett seminarium på Sveavägen 41
Kan jag, när jag väl kommer fram, ibland glömma bort om det var in i den ena eller andra byggnaden jag skulle
De står ju mitt emot varandra, ser ändå ganska lika ut för världen, ömsesidigt misstänksamma men också lite blygt undrande: ”tycker de om mig där på andra sidan motorvägen?”
Hade jag berättat en saga om den socialdemokratiska rörelsen idag hade den hetat ”Sagan om de två tornen”
I det ena tornet praktikan, strategerna, nödvändigheterna och de små stegens reformister
I det andra reformism i större steg, framtidens konstnärer, samhällsarkitekter, rättesnöret, ideologin
Där står man velande, på politikens motorled, med ett ben i varje byggnad, mellan det som redan är och det som borde vara
Och tänker att fallerande praktik alltid river med sig daterade idéer

Vi socialister, demokrater, samtidens revolutionärer, men som skonar det sköna, personlighetens rätt, individualiteten
Vi vet, att det här med att vara socialdemokrat är egentligen ganska enkelt
Det illa dolda tjutet inombords, när högerns misstag upprepar sig igen
Med lena händer kring vår strupe slipade kapitalismen under många år
Fram vår tids tre kriser; finanskris, klimatkris och rädslans medmänsklighetskris, rasismen
Plötsligt trevar vi efter glasögon och förstoringsglas,
stirrar på vår älskare med ny och mindre närsynt, syn
Och möts av marknadens välmående ansikte; öppet, tanklöst och illa omskött
Tomhetens hieroglyfer fyller finansvärldens tabeller, förakt för svaghet frodas i konkurrensekonomin
Och det slår oss plötsligt, oss inför framtiden förväntansfulla - vi unga får ta över en kaotisk värld

Men studentförbundare,
Vi behöver ingen seismograf för att registrera skälvningarna under dessa byggnader
Ingen radar för att bespana hur världen omformats dessa år
Vi kan klaga på att kejsaren är naken, att fler borde ha pekat, att blodspåren gett oss liket om vi tidigare orkat leta
Och mycket riktigt harklar sig någon i rummet
Och säger att de där med daterade idéer och fallerande praktik är inget nytt för oss
För oss var högkonjunkturen aldrig särskilt hög, nyliberalismen aldrig särskilt ny och lågkonjunkturen inte lägre än annars
De stod på bräckliga stöttor, de goda tiderna, det har vi alltid känt
Vår ensamhet och hunger är också orkestrerad
Inga glädjeskutt på börsen gav någonsin skjuts åt oss

Och det man inte har gjort med ideologi, det har man gjort med teknokrati
Man har låtsats att ett plus ett blir bröd åt alla, eller man räknar och säger att ”vi har inte råd”
Vi har inte råd med socialism, vi har inte råd med humanism
Det enda som inte kostar för mycket är de värderingar och drömmar de trampar på
En fråga: Vad återstår egentligen av den parlamentariska demokratin när finansdirektörer, icke demokratiskt valda, beordrar svältdiet för arbetarklassen som den enda vägens politik?
Ekonomin är som en sådan där köksmaskin
Fullproppad med okända ingredienser skakas innehållet runt, runt och mals till oaptitlig sörja
Får man fingrarna i vägen blir det potatismos av alltihop, fingertoppskänslan, eller knytnäven, försvunnen
Jag undrar; vem vill äta från ett så dåligt dukat bord, jo endast invigda
Om ekonomin var en tebjudning, skulle majoriteten inte komma
Alla som ordnat bjudningar vet, att det är trist om de flesta är någon annan stans

Och så ser man efter:
Nej, det står inte i din medlemsbok att du skulle bygga staket kring din trygghet
Det har inte ingåtts kontrakt om att välfärden gällde somliga, andra straffas oprövat ut
Det har inte bestämts på något möte att rikedomen tillfaller de resligaste männen
Inte avtalats i förhandlingar att är man inte tacksam nog tar det goda slut
Jag känner ingen som givit sitt medgivande till att marknadsvärdet avgör vårdbehovet
Har aldrig träffat någon som inte tycker barnens väl är värd att offra olje-trippen för
Jag tror att nyliberalismens människa i praktiken inte finns, har aldrig funnits
Då återstår ingen annan fara än uppgivenheten, vår egen likgiltighet,
Och osäkerheten; att kanske inte heller politiken finns

Men studentförbundare
Vi, som ändå anar vad det skulle kunna vara att leva utan fruktan som enda drivkraft
Vi som vet hur en gobeläng av lögner om allas välstånd snabbt slits ned när vi räknar ut ojämlikhetens pris
Vi som fingrat oss fram till de innersta låsen och dyrkat fram valmöjligheter trots himlande ögon
Vi som länge matats med löften om frihet och därför vill ta chansen att fundera helt fritt
Vi som vill sluta bada i maktlöshetens ångest
Vi som misstror motorvägarna som skiljer praktik och drömmar åt
Vi som drömmer om en värld där man kan se sig själv i andra utan att skämmas
Det är väl på oss det hänger, om något av allt detta ska kunna bli gjort

Och ni å andra sidan, ni som sågar av den gren ni sitter på
Ni som är betungande för vårt klot med sina vattenhål och rikedomar
Ni som river ned entusiasmen - lika farliga som en smittosam sjukdom
Ni som bär på bölder av tystnad och omfamnar världen med er kvävande likgiltighet
Sluta upp med det, det är dum och farlig politik
Man kan inte tillbe en oljecistern som läcker, inte ignorera en vulkan som spyr ut rök
Man kan inte skjuta ihjäl motstånd mot förtryck och mäktiga staters övervåld
Den jämlikes krav på respekt för sig själv kommer aldrig att kunna reas ut

En grundläggande insikt, även, och särskilt, i moderna tider
Är att självförverkligandet går genom andra, inte förbi dem
I en hungrande välfärd bantas livschanser bort, som obefintligt fett på en redan mager samhällskropp
Men hos er, där makten och tillväxten koncentrerats, där växer ansvaret med ert midjemått
Ni är inte osynliga, oändliga, ni är jättehöga och jättestora och de hål ni gräver och den luft ni förgiftar är jättestora mängder framtidshopp i stöpet
Och även om allt ibland känns växande komplext, är jämlikhetens princip lika enkel som förut
Den potatis som kokar på er spis låg för några månader sedan i någon annans jord
Kör inte över de drömmande, de sakliga, de med siffrorna hos sig
Ingen av oss är skapt för att ensam äta elfenben till lunch

Så, när världen nu skälver, dessa år när vi är nyfikna, är jag glad att vara socialdemokrat
Vi går till kongress och till val och det är som om hela världsekonomin och samhällsanalysen återigen är osjälvständigt ung
Det har sagts om vårt parti, vår 120-åriga hushållare och kamporgan, att det saknas en berättelse om framtiden
Vår tid är full av berättelser; Frihetsgudinnan i New York är mäktigast av dem alla
Muhammedkarikatyrer blir berättelser om förtryck från flera håll
Nationen, eller Unionen, stiger som en Fenixfågel ett halvsekel efter nationalismens nederlag
När Reinfeldt säger ”arbetslinjen” överförs berättelser om individers skuld och skam
Det beståendes försvarare upplever kraven på förändring som konfrontation
När de borde se det som en vädjan om solidaritet i en värld som ändå förändras
Men skrapar vi lite på ytan så hittar vi det - den berättelse vi längtar efter finns ju där, strax bakom historiens förmodade slut
I ett förändrat ljus minns vi plötsligt, hur vi drömde att det kunde se ut

Ja, studentförbundare
Världen skälver, och politiken är inget skådespel – det är en dragkamp
Stig Sjödin skriver; när människan berövas sin framtid dör sångerna i hennes hjärta. Men ge henne vittring av framtid och frihet, och sångerna föds på nytt.
Och mycket riktigt - lyssnar vi med örat mot marken hör vi faktiskt sång av nya röster
Att återuppväcka, återupptäcka demokratin och människans roll är vår lott
Vi har med vår ärliga lust försökt nynna de sångerna under åren som gått
Det är inte alltid lätt att vara socialdemokrat, men just nu är det enkelt
Ett avgörande löfte vågar vi; vi glöder
Och det är väl, när man tänker efter, det enda som verkligen betyder nå´t

---------

Tacktal

Jag undrade alltid, innan allt det här blev en så stor del av livet, vad det var som fick somliga att se ut som om de brann. Annars har jag alltid tänkt att människor darrar inombords. Inte så att det syns på dem eller att alla går omkring som asplöv hela tiden, men att människor darrar inombords, osäkra på sin plats i världen. Och jag har känt, under de här åren, att det är när man står på gränsen till någonting, på randen till en förändring eller något nytt, någonting man kanske kan vara med och påverka, någonting som kan bli lite bättre om man gör det bra, när man får vara med om någonting viktigt som är lite större än en själv, det är då man slutar darra och i stället blir alldeles varm.

Jag har fått lära mig så mycket. Detta har varit mitt universitet. Det har förvånat mig att jag haft politiken i mig. Att om man lyssnar riktigt noga, finns den där, i mitten någonstans. Jag är helt ärlig när jag säger att jag trodde kapitalismen var en överdrift för några år sedan. Patriarkatet har jag alltid känt, men jag visste inte att dess tvillingbror var så stark och stor.

Det har faktiskt stundtals varit ett rätt hårt jobb att lära sig leva med politiken. Inte så att det är jobbigt när de ringer från Eskilstunakuriren eller Östgöta Correspondenten och vill ha en kommentar om de senaste regeringsförslaget till arbetsmarknadspolitisk förändring - det ena mer utflippat än det andra. Utan för att när man väl sett politiken i allt det vardagliga, när man ser hur Herr Disciplin och Ordning får ytterligare bonus på oförtjänad bonus, en Fru Självförnekelse agiterar för privatiseringar inom vården så att kvinnor får bli egenföretagare, äntligen, när junker Morgonröd uttalar sig om ”måttliga lönekrav” trots att måttlösheten ju är vad som verkligen skiljer klasserna åt eller när städerskan på kontoret en alldeles för sen novemberkväll plötsligt vänder sig mot dig och du ser att hon tänker samma sak som du – den ena borde ju ligga med en tekopp och en bra bok i sängen så här dags, den andra har precis, av nöden tvungen, gått på sitt skift. Då, då ser man också att man aldrig kommer undan mer. Att det goda livets kanter skrynklat sig en aning, och att kärleken till sammanhangen, omgivningen, gör allt till politik.

Att hålla på med politik är att lägga en sammanhängande berättelse ovanpå de olikartade bilderna. Vi tolkar det vi ser och utan en sådan logisk tråd att hålla i, blir verkligheten inget annat än en opåverkbar, oförklarlig, slumpartad och ganska dålig följetong. MacGyver vad min favorittv-serie när jag var liten, men när den tog slut saknade jag den inte. När välfärdssamhällets strategiska väktare skjuts ned, då saknas de av många fler.

Socialdemokratin är bland det mest spännande som finns. En rörelse så mycket större än summan av sina delar, där sammanhangen är allt, avskildheten intet. Det är som en tidlös vän med oändliga kunskaper men också sin egen nervositet inför hur framtiden ska bli. Att gräva i det förflutna är också att bygga för vår framtid. Det har fascinerat mig, den enorma hängivenhet och intresse människor under 150 år har ägnat denna otympliga organism, organiskt integrerad med hela samhället i sina bästa stunder, en samling toppstyrda småfurstendömen i de sämsta. Många socialdemokrater lever i en kluvenhet mellan framtidslöftet i historiematerialismen, i teknikoptimismen eller i sången som säger att ”från mörkret stiga vi mot ljuset” å ena sidan, och i känslan av förlust å den andra. Inte bara förlusten av ett årtionde, radikalismens 70-tal, utan mer av en förlust inom det ekonomiska systemet, en känsla av att kapitalismen, den ohejdade marknaden, tar ifrån oss lite av vår mänsklighet, skapar ett växande tomrum mellan möjlighet och människovärde. Nyliberalismen är glättighetens ideologi, att vara socialdemokrat är att längta både framåt och tillbaka, efter ursprung och framtidsutopi, samtidigt

Men framför allt detta att längta. Det var också en nyhet för mig när jag lärde känna den här rörelsen. Att hitta en rörelse vars hela mening bygger på att man inte bara längtar åt sig själv, utan också längtar åt varandra. Vi betalar ett högt pris för den känslomässiga tomhet som sprider sig när ideologerna säger att man bara får skapa en drömpolitik åt sig själv. Jag tror att i de frågor vi har försökt jobba med under dessa år, som vi har tvingats jobba med under dessa år; om kapitalismen, konkurrensen, konsumismen, kriserna, klimatet, rasismen och vilken kunskap om världen som egentligen är sann och viktig, så finns en gemensam nämnare, och det är att människors önskan om att vara en del av ett sammanhang drivs av ett begär som liknar smärta. Ojämlikheten etsar sig fast som ett märke hos människor som inte äger sig själva. De på samhällets ovansida märks i själen av avgrunden bakom dem, och de på samhällets undersida känns lätt igen, de har märken över hela sin kropp.

Men nyliberalismen har inte längre några filosofer. Kapitalismen har alltid varit ett system utan filosofiska ambitioner. Filosofi handlar om helhet. Och när vårt samhälle är trasigt och sprucket i vissa delar sprider sig den sociala oron överallt. Vi vet att murar byggs genom att lägga ytterligare sten på börda. Även om friheten är svår att definiera vet vi instinktivt vad ofrihet är. Och det gör mig sorgsen att konstatera att politiken inte har lyckats med sin uppgift; att skapa jämlikhet och hållbarhet. Den offentliga sektorn, nyss en strategi för andra värden, blir allt mer en schweizerost där kapitalet gömmer sig i hålorna. Fortsätter denna utveckling har vi plötsligt ingen användning för den längre. På marknaden är allt som ser till helheten för stort, för ineffektivt, för generellt och generöst. Ibland känns det som om vi vore oberörda av allt detta. Hur kan det komma sig? Hur kan en människas liv bara vara en människas ensak? Var är alla? Saknar klumpen bakom era revben puls?

Ni studentförbundare, som ska fortsätta vara fria radikaler, fria i tanken och radikala i handling, för er gäller att se både ideologin och strategin. Att se vad er roll är, som unga socialdemokrater, en roll skiljd från alla andras. Att vara radikal är att gå till botten med saker och ting, tänk er politiken som ett språk och som ett verktyg. Jag har lärt mig att man ska försöka säga som det är, inte som man tror att andra önskade att det skulle vara. Jag tror inte man ska vara rädd för orden, men man behöver inte heller gå efter gammal karta för att hitta byggstenar för socialism. Jag kallar mig inte socialist i dagligt tal, men så nämner man heller inte hela tiden att man andas. Skäms inte för det som högern hatar. Vi vet att frihet inte kommer i en liten ask. Frihet är någonting man kämpar för tillsammans. Och jag tror faktiskt, efter alltför många ensamma år, att vi till slut börjat saknar varandra.

Så, jag vill tacka för att jag fått vara med om denna resa. Detta universitet i omtumlande tider, uppfordrande och skräckinjagande på samma gång. Jag är så stolt över er. Jag är så stolt över oss. Människan skapas också utifrån och inåt och jag är inte samma människa nu som för tre år sedan. Jag har också fått se många av er förändras, och växa, under denna tid, och jag har fått en respekt för ert kunnande, ett kunnande om världen som inte lärs ut någon annan stans. Min önskan är att ni fortsätter lära av varandra. Att detta kan bli också ert universitet.

Och utan att nämna för många och glömma ännu fler, vill jag ändå rikta ett särskilt tack först och främst till, både de nuvarande klubbmedlemmarna i Laboremus, som blåst nytt liv i denna viktiga klubb, men kanske främst mina systrar i det gamla Laboremus, som visade mig vad feminism, solidaritet, ilska och gemensam styrka var. Som lärde mig att samhället inte är en vetenskap man enbart kan studera på universiteten, utan ett samspel mellan miljarder människor man måste förändra i praktiken varje dag. Och för det andra till Daniel Gullstrand, tapper förbundssekreterare under dessa år. Om varje människa är resultatet av alla sina samtal, har samtalen med dig påverkat mig mer än du någonsin kan tro. Det känns som tre hundra år sedan vi valdes, och då, för tre hundra år sedan var det där med frihet, jämlikhet och solidaritet blott en stilla viskning. Tre hundra år går snabbt, och nu är jämlikheten, solidariteten och demokratin de mest självklara beståndsdelar i en ärligt prövande samhällsförbättrarsjäl. Jag är tacksam för att politiken kunde bryta sig in i känslolivet, komma åt det där som skälver. I kamp om kultur och ekonomi behöver man känna, inte bara veta, vad som är rätt. Socialdemokratin är inget utan reformerna, utan försöken, utan sina ambitioner att i praktiken hela tiden göra samhället mer fritt och jämlikt. Men om socialdemokratin inte är något utan sina försök, är det att vara socialdemokrat, att aldrig sluta försöka.

Så vad är det som får människor att röra sig till musik? Vad är det som får folk att tro på en idé? Det enkla, men djupt humanistiska och grundligt hoppingivande svar som jag har hittat under dessa år, kan göra varje människa glad – du är inte ensam. Våra gemensamma val spelar roll. Att vi rör oss tillsammans spelar roll. Att bygga ett samhälle som i praktiken hänger ihop spelar roll. Du hänger ihop, du människa, med dig själv och med andra. En gång socialdemokrat - alltid socialdemokrat. Så därför studentförbundare, framtiden ligger inom räckhåll. Stå aldrig still. Tig aldrig still. Kom ihåg, utan oss finns ingenting.

Tack!

Egenintresset styr INTE bostadspolitiken

2010-05-25T15:27:00.001+02:00

Ska fram till valet skriva ledarkrönikor för Skånska Dagbladet var tredje vecka.

Inleder med denna om bostadspolitiken.

---

Egenintresset ljuger aldrig sägs det. Men vad är egentligen egenintresset? Den egna plånboken, svarar somliga. Mycket riktigt reduceras därför alltför många samhällsfrågor till löpsedlarnas "vad tjänar du på den senaste ekonomiska förändringen?". Så också bostadspolitiken. Krigsrubrikerna på löpsedlarna har under våren, åtminstone i storstäderna, avlöst varandra; "Så här mycket får du för din lägenhet just nu!", "De dyraste borätterna – hela listan!" och "Förhandla om din ränta – tjäna tusenlappar!".

Det här med att bo är i grunden ganska enkelt. De flesta människor behöver någonstans att bo. Man vill gärna bo bra, i ett trevligt område och med tillräckligt, men inte allt för många, kvadratmeter – då blir det jobbigt att städa.

Det är onekligen individen som har ett intresse av att trivas med sitt boende, men samhällsekonomin säger också att det är smart om människor lätt kan flytta dit där det finns jobb, att dyra bostadsrätter eller sjunkande priser inte borde låsa fast människor på orter de inte vill bo kvar på. Därav det gamla kravet på att bostaden skulle ses som en del av välfärden, en rättighet snarare än en vara på en marknad.

I dag är det där dock mest önsketänkande; bostaden är en vara på en varu- och spekulationsmarknad, en del av finanskapitalismen snarare än en del av välfärden.
Svenskarna är mer belånade i dag än någonsin tidigare, trots finanskrisen. Alla vet att det var en fallerad bostadspolitik som knäckte de amerikanska bankerna för två år sedan, ändå fortsätter den låga boräntepolitiken, utlåningshysterin och vi har ännu inte sett röken av det samlade grepp om bostadsmarknaden som skulle behövas för att både tillgodose människornas behov av bra bostäder, och samhällets behov av en icke regelbundet krisande bostadssektor.

Stora delar av stimulanspolitiken har gått direkt in i bostäderna; priserna trissas upp när människor får råd att betala lite högre ränta via jobbskatte- och ränteavdrag. Allt fler påpekar nu att det inte är en fråga om huruvida, utan när, bostadsmarknaden kommer att krascha ännu en gång – läget är detsamma i hela västvärlden.

Debatten om bostadsmarknaden har varit märkligt frånvarande i efter-kris-politiken. Riksbankens förslag om att högst 85 procent av värdet får lånas hos bank är vällovligt, men för dem utan en årslön på banken till egeninsats (de unga, kvinnorna, invandrarna) är det dock till liten hjälp.
Nybyggda hyresrätter och reglerad kreditgivning är viktigt för alla de hundratusentals ungdomar som letar bostad i dag, men jag tippar att en framtida bostadspolitik också kommer att behöva ta tag i själva kärnfrågan; att marknadiseringen av prissättningen gjort att bostaden blivit en spekulationsvara.

Jag har inga förslag på vad man ska göra åt detta (rejäl vinstbeskattning, någon slags prisreglering?), men vill ändå lyfta ett varningens finger; bostadsmarknaden, som den ser ut i dag, gynnar knappast samhällsintresset. Och, om man ska vara lite långsiktig, ligger egentligen inte i någons egenintresse alls.

Du kan också läsa hela här: http://www.skanskan.se/article/20100524/OPINION/705249768/1061/OPINION/*/egenintresse-styr-bopolitiken.

Förstamajtal Sollentuna

2010-05-01T11:43:00.003+02:00

Första maj-tal 2010, Sollentuna

Tack för att jag fått komma hit och första maj-tala detta valår.

Det är ovanligt lätt att vara socialdemokrat just nu. Jag tror att det mesta har sina upp och nedgångar, sina konjunkturer, sina höga berg och djupa dalar, men just i år känns det faktiskt ovanligt lätt att vara socialdemokrat.

Och det beror inte främst på att alla andra partier skulle vara särskilt dåliga eller för att ett regeringsskifte inte verkar helt otroligt i höst, utan för att socialdemokratins löfte är det löfte som känns både mest önskvärt och nödvändigt just i dessa tider.

För fyra år sedan, inför förra valet 2006, då hade jag dessutom precis blivit ordentligt aktiv i socialdemokratin och i studentförbundet så då var allting väldigt nytt, då var läget delvis ett annat. Då var osäkerheten större om vad det var man borde ta spjärn emot, och åt vilket håll framtiden egentligen låg. Det som nu har hänt i världen, under dessa fyra år, hade då ännu inte hänt. Då var världen en annan. Då var också socialdemokratin en annan. Nu är de i stället som de är. Och det är det jag tänkte försöka prata lite om här några minuter; hur är egentligen läget och åt vilket håll är framåt?

Och det är naturligtvis lättast att börja i det som är tydligast, statistiken. För den är förkrossande: ojämlikheten har inte varit så stor i Sverige som den är idag sedan 1960-talet. Arbetslösheten växer för varje månad, oavsett vad regeringen säger. Skillnaderna i sådant som hälsa och livslängd ökar mellan olika grupper hela tiden. Jag har under det här året flyttat från Skärholmen till Aspudden, sex tunnelbanestationer på röda linjen söderut, och medellivslängden i min omgivning steg med nästan ett decennium. Segregationen, i bostäder, skolor, växer. Vi har genomlevt den värsta, globala, finanskrisen på 80 år, rikedomen koncentreras allt mer och världens trehundra rikaste personer har idag en sammanlagd förmögenhet lika stor som världens 48 fattigaste stater tillsammans. Barnfattigdomen i Sverige växer, var fjärde ensamstående mamma är fattig, men under den kommande mandatperioden blir H&M-chefen Stefan Persson, rikare än staten Sverige. Så ser siffrorna ut.
Inför valet 2006 gick moderaterna också till val på att det där med klimatfrågan var en icke-fråga. Idag är det dock inte längre så många som kan blunda för att hoten mot vår gemensamma överlevnad inte varit så påtagliga som de är idag sedan kärnvapenåren i början av 60-talet. Att år 2009 dessutom blev det år då den europeiska nyrasismen och nyfascismen på allvar tågade in i de fina rummen igen, i trakasserier mot Italienska romer, minaretförbud i Schweiz, fransk slöjdebatt och Europaparlamentsvalet som motbjudande höjdpunkt för de europeiska främlingsfientliga, påminner oss om att eftersom det inte alltid är lika lätt att vara demokrat, så är det är just nu särskilt viktigt att vara socialdemokrat.

Någon sade till mig när jag pratade om den ilsket växande ojämlikheten och den skrämmande ohållbarheten i vårt samhälle, att ”så där har det alltid varit. Det kommer alltid att vara så och så där har det alltid varit”. Men det är faktiskt inte sant, just så här illa och på det här sättet har det inte alls alltid varit tidigare. Så här stor skillnad på människa och människa, på förutsättning och utfall, på önskemålen om en hållbar värld och en växande oförmåga att skapa denna hållbarhet, så har det faktiskt inte alls alltid varit tidigare. Vattenbrunnar sinar på ena sidan jorden medan arbetslösheten stiger på den andra. Blir vi lyckligare av detta? Det verkar inte så. Och jag måste säga att jag känner mig uppriktigt ledsen över att konstatera att det finns två stora områden som politiken inte lyckas med, det som politiken skulle klara av och lyckas med, men ändå inte lyckas med: nämligen jämlikheten och hållbarheten. Det var ju det som var meningen med politiken. Och dessa vår tids stora problem, ojämlikheten och ohållbarheten, hur lokala de än kan kännas, är i sanning helt och hållet globala. Om kriget i Vietnam fick 68-orna att känna samhörighet, är ojämlikhetens och ohållbarhetens internationella ekonomi det kitt som förenar demokratiskt längtande människor över världen idag. Där kriserna är globala, blir solidariteten också det.

Och de senaste fyra åren har verkligen varit de globala krisernas år. Men de här fyra åren har också visat oss en annan sak. Att det är människosynen det hänger på. Att synen på ekonomi och politik ytterst kommer ur en syn på människan. Fram tills alldeles nyligen fanns det de som försvarade ojämlikheten (nu gör inte ens längre Anders Borg det). De pratade om den enda vägens politik, de sade att det finns inga samhällen, det finns bara incitament och individuellt beräknande. De mänskliga relationer som finns för liberalen och som är värda att utveckla är två; i konkurrens och den hierarkiska. Om alla konkurrerade med alla i en hög och vacker hierarki så skulle de bästa prylarna och bästa människorna komma längst. Så säger borgerligheten föraktfullt; det där med jämlikhet är fördummande, fördyrande – det är inget vi vill spilla tid och pengar på. ”Det ska löna sig att arbeta”, det betyder att det ska vara mycket dyrt att inte vara högerns konkurrerande, presterande, nyttomaximerande person. Så har konkurrensekonomin vuxit fram. Där människan anpassas efter marknaden, inte ekonomin efter människan.

Men inte heller högerns alla drömmar har slagit in. I verkligheten har det visat sig, gång på gång, att det är svårare att få människor att vara den homo economicus, som bara ser till sin egen rationella ekonomiska vinning, än vad högern trott. I verkligheten är ju människor inte gjorda av guld eller sten, utan av kött och blod. Vi vill inte bara ha rikedom, utan också samhörighet och värme. Vad liberalerna, särskilt nyliberalerna, saknar är därför en berättelse om värme. Och det är här jag tror de närmaste årens verkliga dragkamp ligger, den som kommer avgöra hur hållbarheten och jämlikheten utvecklas, hur välfärden och inte bara välståndet kan växa, hur politiken lyckas med sin uppgift. Temperaturen stiger, den politiska och geologiska, och den fråga som allt fler människor ställer sig, kanske särskilt i storstadsområdena där kylan biter som mest, lyder; hur varmt eller kallt ska vårt samhälle egentligen vara?

Jag tror, att för att svara på den frågan kan det hjälpa om man ser två hjul framför sig. Ekonomins hjul, och demokratins och tillsammans så driver de samhället framåt. Vårt problem idag är att ekonomins hjul snurrar snabbare och snabbare medan demokratins sackar efter. Och i ekonomins allt snabbare snurrande hjul slits skogar, sjöar, samhällen och människor itu. Statusstressen jagar upp oss tidigt på morgonen och hindrar oss från att gå hem från jobbet i tid för att ta hand om varandra. Vårt geologiska fotavtryck växer, vi lever på 3,5 jordklot, år 2015 måste de globala koldioxidutsläppen nå sin topp, men den materiella tillväxtjakten underblåses av berättelser om vårt överflöd som nödvändigt och oändligt. Vi är den första generationen som lever i en tid när de geologiska begränsningarna så tydligt sätter gränser för vår gränslösa ekonomi. Men om demokratin ska lyckas skapa lite mer värme, måste ekonomin dessvärre kylas av. Och detta är inte bara filosofiska resonemang, utan det här betyder något i praktiken. Det betyder att jag tror på socialdemokratisk politik, på omfördelning och på välfärd. De globala finansmarknaderna måste regleras, annars får vi nya finanskriser inom kort, som drabbar, för det gör kriser alltid, de fattigaste värst. Alldeles nyligen släppte det amerikanska försvarsdepartementet en rapport om sinande oljetillgångar i världen – vårt oljeberoende måste minska. Arbetslösheten i Europa slår in kilar mellan grupper av människor och gör oss rädda för varandra, framför allt rädda för dem som är ”de andra”. För ett samhälle som befinner sig på toppen av den materiella utvecklingen, så är det snarare människans själ som lämnas sysslolös, fattig och bortglömd. Jag ser fram emot en ekonomisk utveckling inom kultur och sådan välfärd som alla människor behöver för att leva väl, inte först och främst fler fläskkotletter eller billiga plastslott fraktade från Kina.
Och jag tänker också att det här, den här omställningen och ombyggnationen av samhället, kan ju egentligen inte vara helt omöjligt, för socialdemokratin har ju det där i sig sedan gammalt; drömmen om god livskvalitet för alla som stavades den politiska, sociala och ekonomiska demokratin. Ännu viktigare idag när ekonomin nu skenar hand i hand med ekologin.

Så för mig är det alltså detta som ligger i vågskålarna inför höstens val. Inte bara en rödgrön regering mot en blå, utan faktiskt en värld mot en annan.
I den ena vågskålen; hållbarhet – i den andra fortsatt utsugning av naturen
Ökad jämlikhet – fortsatt växande ojämlikhet
En människosyn som bygger på att människan ska få vara människa, med behov, önskemål och drömmar även utanför konkurrensen – mot en människosyn där den rationelle konsumenten efterfrågar så mycket av livet som den egna plånboken tillåter.
Demokrati, i bemärkelsen att människor får vara med och påverka det som faktiskt påverkar deras liv; politiken och ekonomin – mot marknadens lag, där anpassning och likriktning är överlevnadsstrategin.
För mig handlar valet alltså inte bara om ett antal miljarder här eller där, även om det kan vara nog så viktigt, verkligen, utan kanske främst om åt vilket håll det hela ska rulla vidare.

Och jag tycker dessutom att det är ganska intressant att vi har, under de senaste decennierna, drunknat i berättelser om människan som ensam, autonom, kalkylerande och nyttomaximerande, självsvåldig och utan empati. Högern har alltid sagt, och säger fortfarande, att samhället är ett hot mot individens frihet, att demokratin genom den gemensamma sektorn tar makt från människorna och att människorna står stadigast utan stöd av varandra. Och just därför är det väl ganska spännande och roligt att konstatera att de unga är rödgröna idag, inte blå. Stödet för de rödgröna är lika stort bland de unga nu, som det var under åren runt 1968. Dessutom är det faktiskt så att högeralliansen kan inte vinna val utan att låtsas vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva. Det är rödgröna tider vi lever i, nu för tiden.
Man kan fundera lite på det - vad beror det på? Jag tror att det svänger nu. Jag tror folk tröttnar. Jag tror folk tyckte att det här var rätt så trist i alla fall: att välståndet inte är värt undergången. Att det är bättre om politiken och ekonomin får samarbeta, inte politiken köras över av ekonomin. Folk blev inte friskare av dyrare sjukvård och sämre försäkringar, fler fick inte jobb för att lönerna sänktes, skolorna blev inte bättre av att de välbärgades barn skiljdes från de fattigas, det blev inte fler bostäder för de unga som vill flytta hemifrån, bara för att hyresrätterna omvandlades till bostadsrätter. Högerregeringen satte sig i Rosenbad för fyra år sedan med ambitionen att ge svenska folket en antibiotikakur de sent skulle glömma. Det är sant, det fungerade, dessa för jämlikheten och hållbarheten fyra förlorade år, kommer dessvärre att sätta långa spår. Men det ger åtminstone inte mersmak.

Men jag vill också, så här avslutningsvis, rikta en uppmaning till de lite äldre som är här idag. Det handlar nämligen också om solidaritet mellan generationer. Ni som är vuxna idag, ni har haft förmånen att leva i ett samhälle där välfärden byggdes ut, där det goda blev tillgängligt för fler, där rörlighet och välstånd inte var några få förunnat, där ni trodde att ni skulle få det bättre än era föräldrar – och fick det. Vi, i min ålder, och lite äldre och lite yngre, vi har vuxit upp i ett samhälle som successivt monterats ned. Man har kallat oss för Curlinggenerationen, för generation Idol, föraktfullt sagt att vi fått allt vi pekat på. Det är inte sant, ungdomsarbetslösheten har inte varit så stor på decennier som den är idag, det har inte varit så svårt och så dyrt att få tag i en bostad som det är idag, det har inte varit så viktigt att välja ”rätt” tidigt i livet som det är idag, vi måste alla vara våra egna unga fräscha entreprenörer för att lyckas. Vi är mer bundna av våra föräldrars inkomst och utbildningsnivå än vad ni var och vi kommer inte att få det bättre än vad ni fick, snarare sämre. Frågan om jämlikhet och hållbarhet är därför en fråga, inte bara om solidaritet mellan alla människor, utan mellan generationer. Vi kan inte fortsätta att förstöra världen - om världen inte är jämlik och hållbar, vad ska då våra barn sen äta av?

Så nu ska jag avsluta. Och jag ska sluta där jag började: det är lätt att vara socialdemokrat. Ofta så tänker man att allting var så enkelt förr. Men saker och ting var inte lättare förr, de var annorlunda. Idag är det lätt att vara socialdemokrat, därför att det är så uppenbart att socialdemokratin behövs. Fyra år är på ett sätt en kort tid, på ett annat sätt en mycket lång tid. Mycket hinner hända på fyra år, en hel del av det önskade man vore ogjort.

Och valet i höst spelar roll; denna krisernas regering, och dessa högerns kriser, säger oss att världen inte är någon slump, den är en dragkamp. Att 60 procent av skattesänkningarna gått till de 10 procent rikaste är ingen slump. Försämrad sjukförsäkring, a-kassa och skadskjutet fack, privatiserad välfärd och utpressning mot kulturen, är ingen slump, utan politik; en dragkamp som sagt. Det heter social-demokrati, för att vi vet att människor är mer än matematiken; drömmer om gemenskap, sammanhang och värme. Jag tror på demokratin, jag tror på att återuppväcka och återupptäcka demokratin och att demokratin får vara med på alla områden som betyder något för oss, för att bygga jämlikhet och hållbarhet. Att tro på demokrati är att säga att problemen ligger inom räckhåll.

Och kom ihåg det också när vi nu går in i en valrörelse; det är inte ett 120 årigt gammalt parti som går till val. Det är inte samma parti som för 10 år sedan, 20 år sedan, 40 år sedan eller 80 år sedan som söker mandat för att påverka samhällsutvecklingen. Världen är ny, och därför är socialdemokratin också ny, även om värdena och en del av strukturerna funnits med rätt länge. Idag finns tillräckligt att reagera mot, arbeta med, för att inte bekämpa gamla slag, inte sörja gamla nederlag. Så till er socialdemokrater här vill jag säga; var lätt om hjärtat, det är härligt att vara socialdemokrat. Men det blir en hård kamp. Så upp och kämpa. Upp till kamp!
Tack!

Om Miljöpartiet, detta fenomen, i Tiden

2010-04-26T14:42:00.000+02:00

Det är ett tecken i tiden att denna krönika, i första maj-numret av socialdemokratiska idéorganet Tiden valåret 2010, ägnas åt att försöka förstå…Miljöpartiet de gröna.

Miljöpartiet är intressant. Mycket mer intressant än Maria Wetterstrand. På ett imponerande sätt har Miljöpartiet, till alldeles nyligen avfärdat som ett parti för flummiga småortsideologer, plötsligt kommit att helt förknippas med framtiden. Miljöpartiet står med ena benet utanför höger-vänsterskalan och andra benet i Sverige år 2030. Politiken känns märkligt lätt i deras händer. De pratar inte i strukturer. De bekymrar sig inte om sådant som inte intresserar dem (vem vet hur en miljöpartistisk kulturpolitik ser ut?). Journalister frågar dem om hållbarhet och hur medelklassen tänker just nu. Deras ideologi bottnar främst i sådant som går att mäta (koldioxidutsläpp, oljetillgångar, sopberg), inte i värderingar och människosyn. Kittet som håller samman partiet är enkelt att förstå; hållbarhet och kritik mot centralism. I de flesta sakfrågor, förutom hållbarheten, kan de dessutom när som helst ändra åsikt utan att skämmas. Det är ett sant populistiskt parti, i ordets bästa bemärkelse.

Men trots att socialdemokrater sällan tycker att Miljöpartiet hänger ihop, varken politiskt eller organisatoriskt, så gör de faktiskt det på några avgörande, och för oss lärorika, sätt. Bristen på tydlig miljöpartistisk människosyn (alltså vad människor har rätt till respektive ska förtjäna, vara eller göra) betyder inte att de inte tror på människan. I själva verket tror de att det bästa alltid är om människor får rå sig själva (icke att beblanda med högerns tro på marknaden som evigt rättvis utslagsgivare). I integritets- och övervakningsdebatterna är de både de mest liberala och frisinnade. I debatter om stora eller små system tar de konsekvent ställning för de mindre systemen, oaktat det gäller skolans organisering, matproduktion eller former för demokrati. Kampen för fler friskolor ska inte främst ses som en liberal kamp för marknadens rätt gentemot demokratin, utan som en kamp för det småskaliga gentemot det storskaliga. De förordar ökat kommunalt självstyre, inte löntagarfonder. Det vi kallat flumpartistrukturer har för miljöpartisten varit ett sätt att organisera politiken på ett mänskligare sätt. Språkrörsmodellen, så hånad till en början, har visat sig vara en ganska praktisk lösning för människor som vill kombinera karriär i toppolitiken med familj – en modern lösning på ett urtida problem, således.

Denna konsekventa tro på människan gör Miljöpartiet respektlöst för rådande system, eller sådant som hos andra ses som ”nödvändigt”. Kraven på arbetstidsförkortning och friår betraktas som flum bland ekonomer, men är ett uttryck för en tro på att människor gör något bra med sig själva även utanför den organiserade produktionen. ”Arbetslinjen” i den miljöpartistiska tappningen är en trivsellinje, ingen uppfostrings- och kontrollinje – BNP-jakten kommer i andra hand, människor och natur först. Detta medför dock också att Miljöpartiet har en stor blotta; ointresse för sammanhangen. En miljöpartist ser inte klassamhället, helt enkelt för att de inte ser system. De ser inte effekterna av de egna resonemangen, bygger inte sammanhållna strukturer utan väljer och vrakar mellan ”högerns” och ”vänsterns” erbjudanden enligt devisen att det som är småskaligt, oövervakat och ekologiskt hållbart är bra. Därför blir Miljöpartiets decentralism en decentralism utan systemkritik. Alltså inte vänster. Men inte heller höger. De politiska lösningarna i praktiken sällan lika frigörande som känslan av partiet.

Jag tror att det som gör att Miljöpartiet går så bra just nu, särskilt bland medelinkomsttagare i storstadsområden, är att de kombinerar en luftig tro på att människor gör rätt val själva (faktiskt en ovanlig ståndpunkt i dagens övervakningssamhälle), med någon sorts civilisationskritik (om än ej helt sammanhängande). Deras valfrihet är en valfrihet bortom marknaden – möjligheten att välja att leva även utanför marknaden. Med sin envisa uppmaning om ”omställning” låter de som utopister för industriromantiker, men omställningsoptimismen attraherar människor som önskar sig ett bättre samhälle, men till vilka andra partier säger att inga alternativ till den förda politiken finns. Dagens ekonomikritik kommer inte från socialdemokratin, den kommer från Miljöpartiet. Vår tids stora frågor; hur vi klarar klimatet, hur vi klarar av att behålla och bygga ut välfärden trots energikris och oljetopp, hur vi vantrivs i det moderna samhället trots evigt växande konsumism, stressen och pressen i arbetslivet, tillväxtideologin som överideologi och dess utarmning av människor och miljö – på dessa frågor har Miljöpartiet inga svar, men de ser i alla fall problemen. I ett läge där den samhällsekonomiska debatten håller på att förändras sitter socialdemokratin ohjälpligt fast i industrialiseringens, den billiga olje- och vi-måste-hela-tiden-jobba-mer-epokens räknesnurror. Att Miljöpartiet är störst i storstäderna, och inte på landsbygden, beror väl på just det – det är i storstäderna människor stressas allra mest i vår evigt konkurrerande och ohållbara ekonomi.

Jag tror inte vi ska vara rädda för Miljöpartiet. Men inte heller avfärda dem som en one-hit-wonder. Det är inte RUT-avdragen som gör dem populära i innerstäderna, eller en charmig partiledare (även om det säkert hjälper), utan att de faktiskt tror att samhället kan vara både lite närmare individen, och mer hållbart i sin helhet, samtidigt. Att de inte ser ökad konsumtion, ens för arbetarklassen, som ett givet gott politiskt mål, utan att kampen i framtiden handlar om tid, trivsel och, särskilt i städerna, fler icke-kommersialiserade öar i livet. Kampen om det som är allra mest begränsat i vår överflödsekonomi – naturen och mänsklig trevnad. Att miljöpartiet håller på att bli stort har därför inget att göra med att de hittat en ny medelklass eller att klassamhället inte längre skulle finnas. Tvärtom, klassamhället är tydligare än på länge, men det finns en växande grupp människor för vilka den egna plånboken inte betyder mest i politiken – utan funderingarna över hur hela samhället ska se ut. Många av dem är storstadsbor – och för dem har varken socialdemokratin eller något annat parti någon framtidsberättelse att erbjuda. Där är jämlikhet, hållbarhet, livskvalitet och valfrihet nyckelord. Inte kommersialism, centralism och disciplin.

Låt oss lära av Miljöpartiet; i kritiken av både marknaden och övervakningssamhället, drömmen om valfriheten som ett val, inte bara inom ekonomins ramverk, utan val av en annorlunda ekonomi. Finns det någon framtidsvision som faktiskt kan kallas allmän så är det att framtiden är renare. Lägg därtill jämlik fördelning och gemensamma beslut så kan det hela nog bli bra till slut. En grönsosse är inte per definition liberal. En gråsosse är inte per definition gjord av betong. Vi ses på första maj!

Ekonomidebatt

2010-04-22T22:39:00.001+02:00

I samarbete med Lunds Universitet genomför Newsmill en satsning på debatt om den nya ekonomin. Idag skrev jag ett inlägg.

---

Parallellt med debatter om budgetmotioner och -propositioner i finanskrisens spår å den politiska sidan och avtalsrörelse å den fackliga, pågår en annan, mer systemkritisk ekonomisk politisk diskussion om tillväxtekonomins begränsningar. Tro det eller ej, men valet den 19 september handlar faktiskt också om dessa mer grundläggande ekonomiska frågor, och hur vi ska, inte bara "satsa oss ur krisen" utan också lyckas förhindra en ekologisk och finansiell kollaps. Saker och ting händer snabbt. De som för fyra år sedan sade att vi gick en finansiell härdsmälta till mötes lämnades ohörda och moderaterna gick 2006 till val på att hävda att klimatkrisen var en "icke-fråga". Nu vet vi bättre. De kommande mandatperiodernas stora ekonomiska utmaning kommer att vara att hitta en ekonomisk utveckling som inte tär mer på människor och miljö. I centrum för denna diskussion måste vår tillväxtekonomi stå.

Kapitalismens rädsla är att efter en viss välståndsnivå får den tre problem. Den ger inte längre lycka, hälsa eller hållbarhet. Till skillnad från jämlikhet och allmän välfärd, som alltid varit politiska stridsfrågor mellan höger och vänster, är lycka, hälsa och hållbarhet något som de flesta politiska partier oavsett färg säger sig vilja värna. När nu varken välfärden, jämlikheten, hållbarheten, hälsan eller lyckan i samhället ökar, trots alla våra växande resurser, är det kanske läge att fråga sig hur den ekonomiska utvecklingen i stället borde se ut, och vad som egentligen är fel med vår välståndsjakt. Jag ser tre sådana områden.

Måttstocken; detta påpekas numera rätt ofta, men tål att upprepas: vårt tillväxtmått, BNP, är ett enormt trubbigt begrepp som gör att stora oljeutsläpp till havs räknas in på plussidan i ekonomin, liksom bränder, våldsbrott och skogsskövling gör det. Gransknings- och rättegångskostnaderna efter Enronskandalen i USA våren 2005 lyfte amerikanska BNP med cirka 1 miljard dollar. Samtidigt räknas inte förbrukningen av naturresurser in på minussidan - om oljestaterna skulle räkna in förbrukningen av sin ändliga råvara, eller om regnsskogsstaterna skulle räkna in skövlingen som minusposter i sina framstegskalkyler, skulle BNP sjunka avsevärt. Saker vi i vanliga fall förknippar med välstånd; exempelvis fri tid, kultur och hälsa räknas däremot knappt alls. Att Simon Kuznets som "uppfann" BNP-begreppet på 30-talet noga poängterade att detta inte skulle användas som mått på ett lands välfärd, verkar dessvärre ha glömts bort.

Kortsiktigheten; borgerligheten har alltid anklagat löntagarna och deras fackförbund för att vara kortsiktiga, att eftersträva kortsiktiga löneökningar till förfång för den långsiktiga produktionen (och framtida arbetstillfällen). Men kortsiktighet är idag borgerlighetens signum. Regeringspolitiken under de senaste fyra åren har varit mycket konsekvent kortsiktig; kulturen kommersialiseras, utbildningsfabrikerna producerar allt mindre bildning, arbetsrätten urholkas och strandskyddet säljs ut i kommun efter kommun - av bildning, kultur, investeringar för en bättre framtid och traditionella borgerliga värden bidde mest ytterligare "tjack" till en dopad kvartalsekonomi.

I en spännande ordväxling om borgerlig kultur- och samhällsdebatt på DN:s kultursidor under vintern har en konservatism som också ser till den långsiktiga hållbarheten, inte bara kortsiktig ekonomisk vinst, efterlysts. Det borgerliga gensvaret var dock dessvärre svagt. Men ekologin borde egentligen kunna vara ett område där höger och vänster inte stod så långt ifrån varandra (att äga och förvalta kapital för att lämna till kommande generationer har väl varit en grundbult i den borgerliga arvsideologin?). Dessvärre bryr sig kapitalet inte om hållbarheten längre, utan slåss framför allt för ett samhälle där långa semesterresor till andra sidan jorden, sommarställen tusentals flygmil bort, allt större och mer bensinslukande bilar, kvartalsavkastning och en slit-och-släng-konsumtion für alle, blivit normgivande för vad som är det moderna samhället. Detta fungerar möjligen vid gränslöshet och oändliga resurser, men även borgerligheten måste väl ha upptäckt att naturen och klimatet nu faktiskt börjar sätta reella gränser för vårt, eller kommande generationers, sätt att leva?

Gränslösheten; en ständigt växande ekonomi, som utnyttjar allt mer av jordens resurser, är bara möjlig så länge dessa resurser är oändliga. Det är de dock inte. De är ändliga. Detta måhända trista faktum gör att den gränslösa tillväxtjakten, en tillväxt som hittills byggt på ökat utnyttjande av råvaror och ren luft, helt enkelt måste få ett stopp. Det mest rationella är att sätta ett tak för utsläppen och resursförbrukningen, och sedan utveckla en ekonomi under detta tak. Att få ekonomin att utvecklas och växa är viktigt då också, men det måste ske på ett mer långsiktigt hållbart sätt. Storleken på tillväxten är inte det viktigaste längre, utan kvaliteten.

Nationalekonomer brukar hävda att klimatförstörelsen bara är en felprissättningsfråga. Att marknaden inte inkorporerar alla kostnader i priset för en vara eller tjänst och därmed blir en på lång sikt farlig vara oförtjänt billig. Om de verkliga kostnaderna, på lång och kort sikt, skulle bakas in i priset för oljeanvändning skulle priset bli enormt högt - men då skulle oljan snabbt fasas ut och "andra transportsätt" komma i flygets, köttets och den bensintunga bilens ställe, säger nationalekonomen. Måhända är detta teoretiskt sant. Men sant är i sådana fall också att en massiv omfördelningspolitik skulle behövas om prissättningen var mer "rättvisande" - väldigt få människor har råd att flyga från Stockholm till Luleå om priset ligger på tiotusentals kronor. Dessutom - hur i praktiken prissätta ren luft, bildning, demokrati eller välmående?

Bristen på hållbarhet i dagens ensidigt och kortsiktigt tillväxtorienterade ekonomi ställer i stället frågor som högern är så livrädd för; frågor om behov, samhällets roll och vad välfärd egentligen är (skild från välståndets intressen). Trevande analyser spirar på sina håll. Förslag finns om nya tillväxtmått som tar in sådant som hur fiskarna mår, hur "oljekapitalet" sinar och hur klimatet förändras, som mäter den goda tillväxten snarare än den "oekonomiska tillväxten". Dessutom skulle "mänskligt välstånd" kunna räknas in där; hur utbildade är vi, hur sjuka är vi, hur stressade är vi, hur mycket fritid har vi, hur är förutsättningarna för reproduktionen - inte bara för produktionen? The Happy Planet Index är ett försök att inte mäta framgång bara i mängd av något, utan kvaliteten på det som utgör ekonomin.

Men man måste också ställa frågorna om behov kontra efterfrågan. Vad är, inte bara ekonomiskt viktigt, utan samhällsekonomiskt viktigt. Vi tvingas se ekonomin som ett socialt samspel, inte enbart en matematisk nödvändighet. Då hamnar man också i frågan om samhällets roll i ekonomin, och att människor av kött och blod måste ha mer att säga till om när välfärden skapas. Vad mår vi bra av? "Marknaden" och "den osynliga handen" får plötsligt en ny, helt synlig, styråra när ekonomins förödande oförmåga att styra sig själv på ett sätt som är samhällsvettigt, blir tydlig.

Är denna om-tanke möjlig? Är en ekonomi som inte är helt fokuserad på kortsiktiga tillväxttal, oavsett långsiktiga konsekvenser, möjlig att skapa? Svaret är, för det första, att det måste den vara. Men det räcker inte med en omställning till "grön konsumtion" och tro att hjulen i övrigt kan snurra på på samma sätt som tidigare. En växande efterfrågan i utvecklingsländerna sätter press på ekosystemen - lösningen är inte växande "grön konsumtion", utan mindre av resurstung varukonsumtion över huvud taget. Den rika världen, och de rika människorna, måste gå med på att krympa sitt ekologiska fotavtryck, samtidigt och i samma takt som de fattiga länderna och människorna måste få öka sitt välstånd.

I en globaliserad ekonomi kan då inte ledordet vara ökad "konkurrens" - hållbarheten garanteras bara genom samarbete och bättre fördelning av den ekonomiska tillväxten. Det globala handelssystemet skulle behöva reformeras, det är sant. Samarbete och långsiktig utveckling, snarare än konkurrens om kortsiktiga fördelar kräver nya institutioner och gemensamma regler. Framtidens globalisering har betydligt mer politiska förtecken än idag. Begränsad tillväxt, i den rika delen av världen, är heller inget som automatiskt tar död på länder; Japan hade noll-tillväxt, eller nära noll-tillväxt under större delen av 1990-talet men satsade ändå en hel del på utbildning, kultur och utveckling på andra områden. Simuleringsexperiment har också gjorts för att försöka förutse hur en "steady-state economy" skulle fungera (bland annat i Kanada) - där blir arbetstiden en central välfärdsfråga. Dessutom, något mycket grundläggande i vår ränteekonomi (där återbetalningskraven kräver ständig tillväxt för att företagen inte ska gå under) - det samhälleliga sparandet och investeringarna kommer att behöva bli mycket mindre beroende av kvartalsresultaten - detta är kanske det område där kapitalismen kommer att behöva förändras mest för att överleva.

Alltså - en långsiktigt hållbar ekonomi är inget som skapas i en handvändning. Att vrida på lite rattar räcker inte - det är den centrala frågan om tillväxtens roll och välståndets fördelning som måste lyftas. Men hur storslaget och avlägset det än kan låta är det faktiskt också detta valet i september handlar om. Det är farligt med en borgerlighet som abdikerat från det långsiktiga ekonomiska ansvaret, som slukar idag allt vad deras barnbarn skulle behövt i morgon, som bokstavligt talat obekymrat glufsar i sig godsakerna hela vägen till banken. Det är farligt med en borgerlighet som inte är beredda att försöka omforma ekonomin mot mer fördelning, hållbarhet och resurser efter internationella och nationella behov. Oavsett vad Anders Borg säger bedriver denna regering en ojämlikhets- och ohållbarhetspolitik som är förödande på både kort och lång sikt.

Så, i dessa tider av budgetmotioner och -propositioner, avtalsrörelse, 1:a maj och i upptakten till riksdagsvalet, en enkel uppmaning - tänk på långsiktigheten. Hur ekonomi och ekologi gifts ihop debatteras allt mer livligt internationellt. Jag efterlyser mer av denna nymornade internationella ekonomisk-kritiska debatt också här i Sverige. Jag hoppas att borgerligheten inte tänker sätta käppar i hjulet för jordens överlevnad, men förhoppningarna om en bättre ekonomi står till den rörelse och det parti som varit garanten för modernisering och ökat välstånd under 1900-talets "välståndsår", och som jag hoppas får möjlighet att ta tag i dessa frågor igen efter valet den 19:e september; arbetarrörelsen och socialdemokratin.

Läs hela på; http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/22/kapitalismen-loser-inte-langre-vara-viktiga-problem

Två kortisar om utbildning, kultur och avtalsrörelse i ETC

2010-04-12T14:01:00.002+02:00

I ETC Stockholm
Kritiken har varit hård mot regeringens kulturpolitik. Regionalisering, marknadisering, kvantitetsmål och ekonomisk lönsamhet – istället för kvalitet, frihet och demokrati. Samma nedmonteringspolitik bedrivs dock på utbildningsområdet, där ledorden nu är ”anställningsbarhet” och ”genomströmning”. Utbildningspolitik och kulturpolitik hänger ihop. Avdemokratisering pågår också inom högskolan.

Denna marknadisering pågår på flera plan. Det låga studiemedlet tvingar studenter att arbeta vid sidan av studierna för att klara sig – något som går bra för de studievana och de med goda arbetslivskontakter, men mindre bra för studenter från arbetarhem. Trösklarna höjs hela tiden för att ta sig in på högskolan; vissa gymnasieprogram ger snart inte högskolebehörighet, den så kallade 25:4-regeln, som gav möjlighet åt studenter med arbetslivserfarenhet att studera, har tagits bort. Komvuxplatserna har skurits ned och studerandevillkoret i a-kassan avskaffats.

För några veckor sedan lade utbildningsminister Tobias Krantz fram en proposition om avgifter för utomeuropeiska studenter. Plötsligt är utbildning en vara på en marknad, inte en rättighet – i de flesta länder där avgifter införts för vissa studenter har till sist alla studenter också fått betala för sig. Samma år avgifterna införs, 2011, vill regeringen dessutom krympa anslagen till grundutbildningen – tanken är att högskolorna ska använda studieavgifter för att bekosta sina kurser. Studenten blir en kund, inte en medborgare.

För dem som värnar demokratin är borttagandet av kårobligatoriet också illa – kompensationsersättningen till kårerna är minimal och världens starkaste studentrörelse är snart ett minne blott. Förslag om ”ökad frihet” för högskolorna innebär att allt mer makt och ansvar flyttar från samhället till de olika högskoleledningarna vilket underminerar både studentinflytande, samhällsinflytande och likabehandling av studenter mellan högskolor. Forskningspolitiken, slutligen, präglas också av stöd till trendig spetsforskning och ”strategiska områden” – inte satsningar på den helt avgörande grundforskningen, eller på tryggheten för dem som bedriver forskning – doktoranderna. Vad svensk forskningen behöver är inte ökad politisk styrning, den behöver resurser.

Utvecklingen inom den högre utbildningspolitiken är inte rolig. Det blir allt svårare att ta sig in på högskolan, och för de som är inne skrumpnar bildningsmöjligheterna till förmån för sådant som anses löna sig. Utbildningspolitiken borde, liksom kulturpolitiken, istället präglas av bredd, frihet och självständighet. Studentinflytandet behöver utvecklas, inte avvecklas. I tider när fler vill och behöver utbilda sig och fler utbildningsplatser behövs i samhället där människan är något annat än konsument är den borgerliga utbildningspolitiken ett gigantiskt kliv bakåt, mot ett äldre och mer hierarkiskt utbildningssystem. Det är sju månader kvar till valet. Utbildningspolitiken och kulturpolitiken handlar båda om vår demokrati. Jag hoppas innerligt att denna avdemokratiseringspolitik då får ett tvärt slut.

Läs hela på: http://stockholm.etc.se/28803/utbildning-en-handelsvara/?results=190

Dessutom

I Uppsalademokraten (ETC Uppsala)
Årets avtalsrörelse är den största i modern tid. Nittio procent av alla kollektivavtal håller på att omförhandlas, samtidigt som stora ungdomskullar är på väg ut i arbetslivet. Hur denna avtalsrörelse utfaller kommer att påverka arbetsmarknaden för lång tid framöver.

Svenskt Näringsliv, däribland tjänsteföretagens Almega, driver centrala nollavtal och mer av uppgörelser på lokal nivå. Paus för löneökningar, sänkta lägstalöner och uppluckring av arbetsrätten görs ”för ungdomarnas skull”, så klart.

Men vem tjänar på detta? Knappast de unga i alla fall. Det finns flera goda argument för varför centrala sifferavtal med löneökningar är viktigt.

För det första; Den ekonomiska kris vi genomlever är en efterfrågekris, ingen kostnadskris. Ett nollavtal sänker efterfrågan ännu mer. Löneökningar stärker efterfrågan, och därmed sysselsättningen. Mycket svårare än så är det inte.

För det andra; Ett centralt nollavtal innebär inte att alla blir utan löneökningar. Välbetalda tjänstemän och de inom vissa industriyrken kommer troligtvis att få uppleva en löneglidning. Kvinnor och unga i privat och offentlig tjänstesektor får det inte. Utan löneökningar tas också det ökade löneutrymmet i stället ut i ökade vinster. Både osolidariskt och oekonomiskt alltså.

För det tredje; Lönepolitiken förändrar arbetsmarknaden på sikt. Att Almega och Svenskt Näringsliv säger sig företräda företagen på ”framtidens tjänstearbetsmarknad” förpliktigar. Klarar inte arbetsgivarna av att hålla uppe löneökningarna även i lågkonjunktur växer i stället en lågproduktiv låglönetjänstesektor fram.

För det fjärde; Almega har propagerat för sänkta ingångslöner som ett sätt att få in ungdomar på arbetsmarknaden. Det är ett helt igenom idiotiskt förslag. Ingångslönerna avgör lönenivån genom hela livet, och hur löneökningarna ser ut i hela branschen. En låg ingångslön ger en lägre livstidslön. Vad ungdomar i stället behöver är bra löner och bra jobb – för att de som vuxna också ska ha bra löner och bra jobb.

Avtalsrörelsen handlar både om individers inkomster och om samhällssolidaritet – både om lönerna idag och om vilken arbetsmarknad vi vill ha i framtiden. Svenskt Näringsliv går i ideologiskt ledband åt en alliansregering vars högsta dröm är en framväxande lågproduktiv packa-kassar-på-ICA-sektor. Att ungdomar skulle tjäna på sänkta löner och lägre kvalitetskrav är dock fullkomligt nys.

Ett hållbart arbetsliv kräver hållbara löner och villkor. Ungdomar är som andra människor och behöver löner som räcker till mat, bostad och ett gott liv.

Läs hela på: http://uppsalademokraten.etc.se/28574/unga-foerlorar-pa-laga-loener/

Ett slut på manspolitiken?

2010-03-08T11:07:00.003+01:00

Jag och Nalin Pekgul (ordförande s-kvinnor) skrev igår följande i Göteborgsposten.

---

De röd-grönas besked i veckan om att avdraget för hushållsnära tjänster tas bort vid en röd-grön valvinst var välkommet. Diskussionen visar dock att frustrationen över att jämställdhetsarbetet går så långsamt i vårt land är stor.

Även om avdraget för hushållsnära tjänster knappast kan sägas öka jämställdheten, så användes det som borgerligt slagträ i den jämställdhetspolitiska debatten. Siffrorna talar dock sitt tydliga språk: För dem som drömmer om en värld av jämlikhet mellan könen visar sig facit över de senaste årens politik vara mycket dyster läsning.

Det är inget nytt att kvinnor och män ofta lever parallella, men mycket olika, liv. Män har betydligt högre inkomster, bättre inkomstutveckling, äger mer kapital och fastigheter och jobbar oftare heltid än kvinnor.

Skillnaden är störst i åldersspannet 30 – 40 år. I denna ålder är det många som är småbarnsföräldrar och framför allt kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, går ned i arbetstid och får minskade inkomster (och pension) som följd.

Men även bland de yngsta, 20 – 24 år, har kvinnorna lägre inkomster än männen, liksom bland pensionärerna.

Saknar balans i livet

SCB visar också att föräldrar med barn i åldern 3–6 år, ensamstående föräldrar (vilka oftast är kvinnor) och högutbildade kvinnor (!) i mindre utsträckning än andra föräldrar upplever balans i livet. Föräldrar med färre arbetstimmar och äldre barn upplever en större balans. Generellt uppger män i högre utsträckning än kvinnor att de upplever balans i livet.

Inget av detta är ny information. Det upprörande är dock att det fortsätter att vara på det viset år efter år, decennium efter decennium.

Den borgerliga politiken under den senaste mandatperioden har varit en riktig manspolitik; männen har systematiskt gynnats på kvinnornas bekostnad. 60 procent av regeringens skattesänkningar på närmare 100 miljarder kronor har gått till de tio procent rikaste i vårt land, av vilka en absolut majoritet är män.

Vårdnadsbidraget, hänsynslösa sjukförsäkringsregler (många av de utförsäkrade är kvinnor), urholkad ekonomi för den offentliga välfärden, motstånd mot lagstadgad rätt till heltid och usel arbetsmarknadspolitik (jobbcoacher i stället för jobb), har knappast ökat jämställdheten.

Idén om en arbetsmarknad där både kvinnor och män kan förena arbete med ett aktivt föräldraskap och där både män och kvinnor får del av den ekonomiska utvecklingen känns långt borta.

Finanskrisen och den växande arbetslösheten slår också hårt mot kommuner och landsting, där socialbidrags- och försäkringskostnaderna vuxit dramatiskt de senaste åren utan att de kompenserats av staten.

För att täcka de växande kostnaderna sägs personal upp i vård, skola och omsorg. Kvinnorna drabbas dubbelt; både av uppsägningarna och av ökad arbetsbörda när färre händer ska sköta lika många gamla, sjuka och barn.

Effekterna av 1990-talskrisen visar också att personalminskningar i välfärden tenderar att bli permanenta; platsbristen på äldreboenden ökade, personaltätheten i förskolor och skolor krympte till absurt låga nivåer – efter varje ekonomisk kris ställs ökade krav på kvinnornas omsorg i hemmen.

Vi vill se förändringar

Vi vill se en annan regering med en annan politik. Det måste vara enklare att vara småbarnsförälder – satsa på nattöppna förskolor, öppna för rätt till (och lika delad) arbetstidsförkortning för småbarnsföräldrar.

Vi vill se en utbyggnad och höjd kvalitet i den offentliga sektorn. Bygg ut kollektivtrafiken och satsa mindre pengar på bilvägar. Rikta arbetsmarknadsåtgärder mot kvinnodominerade sektorer likaväl som mot mansdominerade.

Försäkringsregler och andra regler kan inte självklart ta heltidsarbete som utgångspunkt, det måste vara möjligt att vara deltidssjukskriven. Rätt till heltidsarbete måste dock, om inte parterna på arbetsmarknaden kan komma överens, göras till en lagstiftningsfråga.

Vi är glada att s-kongressen i höstas tog beslut om en på sikt individualiserad föräldraförsäkring, och ser fram emot en tredelning i första steget.

Bristen på jämställdhet är ett verkligt stort problem i vårt samhälle. Kvinnorna utgör ofta buffert när samhället inte fungerar som det ska. Ojämställdheten är visserligen inget som drabbade Sverige när högerregeringen tog makten 2006, men tre och ett halvt års högerpolitik har knappast gjort saken bättre, snarare tvärtom.

För kvinnornas skull hoppas vi att en röd-grön regering verkligen orkar prioritera att driva en politik för jämställdhet. Det, inte skattesänkningar eller avdragsmöjligheter för de rikaste, är verkligt modern politik.

Kajsa Borgnäs (S)

ordförande Socialdemokratiska studentförbundet

Nalin Pekgul (S)

ordförande Socialdemokratiska kvinnoförbundet

Läs hela på: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.325983-det-maste-bli-ett-slut-pa-manspolitiken

Om jämlikhet och Twitter

2010-03-04T16:31:00.001+01:00

Denna lagom pretentiösa text skrev jag och förbundssekreteraren i julnumret av Libertas, tema Twittersamhället. För dem av er som missat det.

--

Vi har bråkat på kansliet. Öknamn har haglat. Svordomar yppats, de värsta dock i mjugg. Anklagelser slungats som bengaliska eldar över bordsskivan och de rosa post-it-lapparna. Förbundssekreteraren har nedlåtande kallat ordföranden för ”luddit” högt och ljudligt så att alla hörde och ordföranden kontrade raskt med en svada om identitetsbygge och social kontroll. Ändå har vi inte lyckats komma överens. Kansliet är nu delat i två antagonistiska läger. På varsin sida om högarna med gamla Libertas och student-och-radikal-flyers smids planer på nästa verbala attack. Ingen kan ställa sig neutral. Frågan om Twittersamhället är ett öppet sår; det varar, sluts, slits upp och blöder igen. På ena sidan de som hävdar vinsterna i vår digitaliserade tid. På andra sidan de som oroas över förlusterna. Båda kan vara sant, frågan är vad som är mest relevant. Här ett brottsstycke ur ordväxlingen som delat duon mitt itu.

- Ett eget rum, hävdar ordföranden. Så sade man på Woolfs tid, så säger också jag. För jämlikhetens skull, för att man skulle få tänka och resonera med sig själv. Något rum i världen som inte exploateras. Marita Ulvskog twittrar om att hon har dålig kondis – på vilket sätt skapar det ett eget rum för människan, mer tid, förståelse, demokrati?

- Informationsspridning, menar förbundssekreteraren. Tillgång till tankar, information och händelser. Är inte det jämlikhet och makt? Demonstranterna i Iran organiserade sig på Internet. Kinesiska bloggare berättar historier vi trodde att vi hört. Sociala forum – vad vore de utan digitala forum. Mobilen är budkavle – då går också revolutionen snabbare.

- Skitprat, väser ordföranden nyanserat. Det gick ypperligt bra att revolutionera även före Internet. Fascismen växer i Europa trots att alla har åttahundra Facebook-vänner. Annika Östberg tyckte, när hon var på permission i en svensk ICA-butik, att folk gick så snabbt och pratade i sina mobiltelefoner hela tiden i stället för att se efter var de satte fötterna. Det är revolution det - kapitalets makt att tvinga oss alla att vara produktiva hela tiden. Just-in-time-kommunikation – människan har ingen ursäkt för att inte skapa mervärde. Det kan du tacka tekniken för.

- Ta det inte så personligt, tröstar sekreteraren. Motståndet mot produktionsordningen formades på fabrikerna – man kan inte förändra digitaliseringen genom att ställa sig utanför och stoppa den. Man kan mot-mobilisera (alltid optimist!). Kräv att få betalt för alla jobbsamtal du svarar på utanför jobbet. Vill Marita twittra om joggingrundan, ge henne övertidsersättning, helg-ob. I Norge regleras obetalt övertidsarbete hårt. Det merarbete som hämtas ur människan borde faktureras kapitalet. En Tobinskatt för arbetsuppgifter efter kontorstid, det är mitt förslag! Grus i maskineriet, hej och hå.

- Jo, närmar sig ordföranden förbundssekreterarens utsträckta hand. Men det är inte som facket precis. Där kan man snacka motstrategi. Lön för övertidsarbete i all ära, men makten över kommunikations-, förlåt, produktionsordningen ligger fortfarande hos Nike och Coca Cola. Även om Blondinbella är fri att blogga om sin senaste Sajmon och Garfankel-platta eller en nyttig DN-artikel så är det ändå musikproduktionsbolaget och Bonniers som tjänar på ”informationsspridningen”. Folk blir levande reklampelare genom sina digitala ”tips”. Att vara informerad är att vara uppdaterad. Frihet i en liten ask, som O.B. Fleur säger. Gör gärna vad du vill, bara du uppdaterar din status om det och länkar till vår reklamspottande vebb-sajt. Hela vår värld blir ett enda hinna-med-det-senaste. Det är som dimma, man upptäcker bara hur tjock den är på håll – mitt uppe i den ser den genomskinlig ut.

- Aha! Du vill hålla folk i okunnighet! (förbundssekreteraren lyser upp, tror sig ha hittat ordförandens solar plexus.) Vad som är vila för dig är informationsunderläge för en annan. Din fritid ska betalas med andras ovetskap. Det är väl inte särskilt progressivt?!

- Det är absolut inte vad jag menar! (ansiktsfärgen stiger.) Men nu flyttar den sociala fabriken in i oss, kapitalismen expanderar inom och mellan människor. Vi har plötsligt både möjlighet och skyldighet att ackumulera kapital, uppdatera, informera, reagera, ”hänga med”, vara tillgängliga, vilja vara tillgängliga och berätta om vår dåliga kondis, helt enkelt vara en del av alltihop och hjälpa till att skapa mervärde, hela tiden. Något så introvert som att läsa en roman är plötsligt ett statement. Man ska vara här och där samtidigt precis hela tiden. Om inte rum och plats spelar någon roll, om all väntetid blir potentiell kommunikationstid, var hittar man då ett eget rum?

- Behöver man det då? Är inte vinsterna större än förlusterna? Man kan fortfarande välja att trycka på off-knappen.

- Vet inte. Det gör man väl? Vem vinner mest egentligen, förståelsen eller piskan som kittlar? Jag tycker det kittlar betänkligt. Jag tycker folk verkar vara kittlade. Inte i Iran, men här, i Stockholmsområdet till exempel. Den enes kommunikation, den andres piska.

- Ärsch, Twitter är symptom på en utveckling med mer kunskap tillgängligt för envar. Kommunikation är bra – ur detta förståelse och sympati. Frågan är inte om, utan hur, vi ska kommunicera mera. Allt annat är att vända historiens utveckling ryggen. De antiteknologiska, framstegsfientliga ludditerna (där kom det!) i Storbritannien vände sig också mot de allt snabbare maskinerna i strumpfabrikerna. Militären fick sättas in.

- Just det! (ordföranden anar ett övertag). Då var det löneklyftan, och lönedumpningen, som sporrade. Här gäller det också den digitala klyftan. Det gäller att vara på ”rätt” sida om den, med Internet, mobil, programvaror, kunskap och intresse. De rika konsumerar och använder mest digital kommunikation. Alla blir hyperstressade. Vi har inga hem eller kontor, ingen fritid, inget privat utanför det offentliga, inget ”jag-har-ingen-möjlighet-just-nu-men-jag-kan-svara-när-jag-är-tillbaka-på-jobbet-på-måndag”. Allt är en enda röra. Och så växer den armé av slimmade tjänstemän fram som samhällsorganisationen behöver.

- Men Twitter är inte problemet – att klaga på kommunikationstekniken, de nya möjligheterna för människor att nå varandra, är att skjuta budbäraren. Det portabla kontoret gör visserligen att ”lights out” inte betyder att arbetet är slut för dagen utan att man har släckt på ena stället för att tända kontorslampan på det andra. Men det är i arbetslivet roten till stressen måste sökas. För första gången i historien arbetar höginkomsttagare mer än låginkomsttagare. Och ”flexibiliteten” i kommunikationsteknologin blir ett tvingande argument mot avstängd mobil, yes. Men det är inte kommunikationsteknologin i sig som är problemet.

- I ett ojämlikt samhälle har de som tjänar mer också så mycket mer att förlora på att vara lediga. Ingen kan någonsin vara nöjd. Kommunikation är kanske silver, men att undvika hetsjakt på människan är guld. Dessutom, vad är skillnaden mellan en vän och en kollega? Att tjäna pengar genom sina vänner kallas nu inte nepotism, utan entreprenörsanda och socialt kapital. Därför är Facebook produktivt, brand-making utanför arbetstid. Men trevligt..? Jag tvekar. Arbetslivet är stressat för att arbetstagarna är stressade.

- Vad är alternativet? Familj? Auktoriteter? Bliv vid din läst och försök inte veta bäst (om du inte har en dyr prenumeration på Dagens Industri).

- Vad är följden? Hur ska man ha tid att tänka abstrakta tankar och vara kreativ om mobilen ringer oavbrutet och man måste berätta om sin löpteknik?

- Ingen måste berätta om sin löpteknik (säger förbundssekreteraren och viftar med det nyinköpta Friskis och Svettis-kortet). Mer och snabbare kommunikation mellan många människor är möjlighet till mer makt till många människor. Oaktat det handlar om Maritas träning eller mullornas feghet.

- Förlusten av möjligheten att utforska ett annat, icke produktivt, rum är förlusten av motståndsrum. Twitter i all ära, men först en rejäl vilopunkt från exploatering.

- Jag tror det ena förutsätter det andra.

- Jag är rädd att det ena tränger ut det andra.

- Jag tror du överdriver!

- Jag tror du underdriver!

Och på detta följde sedan en harang av smädelser och personliga glåpord från båda håll, vilka till sin innebörd handlade om sådant som att någon av dilettanterna skulle vara gammeldags, nostalgisk, naiv, nervös, anpassningsvillig eller i största allmänhet helt fel ute. Vi lämnar dock denna mindre konstruktiva del av diskussionen därhän.

Ingen gemensam slutsats nåddes utom att alla får tycka vad som helst och vad de vill.

I övrigt har förbundsledningen inget att tillägga på ämnet Twittersamhället och jämlikhet.

God Jul!

Råd med solidariteten

2010-03-02T21:03:00.001+01:00

Ett tag sedan sist.

Krönika om rasism i Tiden.

----

Det är kanske sant som de säger; man upptäcker inte att skymningen övergått i mörker förrän det är alldeles svart.

År 2009 var ett mörkt år för den europeiska demokratin. Rädslan gror. Europaparlamentsvalen en triumf för de främlingsfientliga. Firandet av Berlinmurens fall i hjärtat av Europa ackompanjerades av fortsatt byggande på murarna omkring Europa - ”effektivare tag” i asyl- och gränspolitiken utlovades hungrande parlamentariker av Sveriges nya kommissionär Cecilia Malmström. Den amerikanske presidenten belönades med Nobels fredspris och skickade trupp till kulturkriget i Afghanistan (för att rädda flickorna från talibanerna..). Den franske presidenten mumlade om burkaförbud i ett land där 0,00002375 procent av landets befolkning bär burka. I Italien föreslogs att romerna borde bära särskilda märken på sina kläder och i Schweiz röstade folket, lagom till jul, uppjagat ned demokratin.

”Historien upprepar sig inte, men den rimmar”, sade Mark Twain. Det börjar med det lilla. Lockarna vid tinningen eller kvinnornas slöjor. Sedan det gamla vanliga; de är för många, för annorlunda, de snyltar och är inte som vi. Talet om ”våra grundläggande värderingar” skyler över att Europas icke-vita ofta föds in i underklassen, eller hamnar där om de lyckas ta sig hit i vuxen ålder. Segregation föder radikalism, både en radikal assimilationism och religiös fundamentalism. Skriande orättvisor och allt färre mänskliga mötesplatser ger fantomsmärtor efter ett ”rent” samhälle som aldrig existerat. Välfärdsnationalismen är inte ny, men i stället för juden och den allmänne invandraren är det idag muslimen som ska stävjas. ”Den danska socialdemokratin har fixerat sig vid att överta regeringsmakten – till varje pris”, säger Carsten Jensen, mottagare av Palmepriset 2010. ”Det är en anti¬humanistisk politik, men den är populär och har stor uppbackning av befolkningen.” Det danska exemplet är skrämmande. Den främlingsfientliga politiken har verkligen stöd i befolkningen. Arbetslösheten var, innan finanskrisen, historiskt låg. Danskarna hade mer pengar än någonsin. Ändå gick Dansk Folkeparti från framgång till framgång. De etablerade partierna trevar i skuggorna och anpassar sig i hopp om att dränera främlingsfientligheten på dess mest högljudda krav. Men rasismen fungerar inte så. Vad rasismen söker är framför allt acceptans.

I den stora europeiska värderingsundersökningen Eurobarometern, gjord 2003, är resultaten häpnadsväckande. Den visar att det i själva verket finns en mycket vitt spridd grogrund för främlingsfientlig politik i Europa. En tredjedel av de svarande sade sig ha ”något eller mycket rasistiska värderingar” och 65 procent sade sig hålla med om att ”vårt land har nått gränsen; om det skulle komma fler människor som hör till dessa minoritetsgrupper hit skulle vi få problem”. Två tredjedelar i undersökningen tycker att alla illegala immigranter borde skickas tillbaka och 20 procent håller med om att alla invandrare, oavsett legalitet, borde skickas tillbaka till sina hemländer. Dessutom är förtroendet för politiken och politiker generellt låg (med stora nationella variationer); 46 procent av de svarande sade sig ”inte lita på” det nationella parlamentet. Högerpopulismen har blivit verklig populism.

Vad är detta för soppa egentligen – den oblygt växande rasismen? Verklighetens folk i strid mot kultureliten och främmande kulturer? Diskussionen om olika sociala ideal växer när segregation och ojämlikhet ökar mellan grupper med olika kulturella och sociala koder. När klassamhället får olika färg. ”Upploppen i de franska förorterna berodde inte enbart på att de franska ungdomarna var fattiga i ekonomisk bemärkelse, snarare desillusionerade och självdestruktiva eftersom de systematiskt motarbetas av samhället”, säger Carsten Jensen. Sociologen Cas Muddes framför en liknande idé; den växande rasismen kan förstås i termer av politiskt utbud och efterfrågan. Efterfrågan finns redan där - växande social osäkerhet skapar växande rädsla och bristande tolerans. Men det är inte människors attityder som lyfter fram de högerextrema. Det är sakpolitiken: Utbudet. Politisk debatt som kretsar kring invandring-säkerhet-korruption i stället för fattigdom-trygghet-tillit ger legitimitet åt socio-kulturella i stället för socio-ekonomiska förklaringsfaktorer till en oöverskådlig värld. Brott relaterade till invandring överdrivs. Media spär på med svart-man-tar-vit-kvinna-historier. Olikheterna mellan sekularism och islamism lyfts fram, mellan de ”hederligt arbetande” och ”kulturvänstern”. Så knyts hoppet till ”verklighetens folk”, nationen eller den skötsamme, vite arbetaren, i önskan om att kunna haka fast framtiden vid det sociala ideal som var vanligt under välfärdsnationernas byggnadsår vid 1900-talets mitt. I jakt på den välfärdsstat som flytt blir moderniteten en fråga om kultur, inte om en modern ekonomi. Som om jämställdhet var ett resultat av sekularismen och inte förskoleutbyggnaden. Som om jämlikheten var en fråga om god uppfostran och inte om facklig kamp. Om alla bara klippte sig och slängde slöjan skulle jobben ploppa upp som svampar ur jorden. Det är precis vad högern alltid har trott. Och de gör samma misstag som de alltid gjort.

Därför är det den konkreta politiken som är viktig. För varje identitet som hyllas skapas en motståndsidentitet. På 68-orna reagerade nykonservatismen. Sverigedemokraterna skapar islamisterna. Kristdemokrater jagar feminister och miljöpartister. Att göra segregationen till en fråga om kultur är att trampa i kvicksand – marken blir inte fastare för att man trampar snabbare. I stället är det renässansen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken och välfärdsdebatten i finanskrisens spår som är antirasismens bästa tjänare. Att ”ta debatten” med Sverigedemokraterna görs bäst genom att återge skolan den funktion den bör ha - ett forum för utjämning och integration. Låt inte burkan bli en valfråga! Att ”stå för moderniteten” är att stå för jämlikheten. Identiteter förändras, och materiell politik förändrar kultur och tradition. Fler jobb – färre islamister – färre folkpartister. Mänskliga mötesplatser - ingen clash of civilians. Men band mellan människor är inte gratis. Har vi råd med solidariteten? Det är frågan.

Kapitalism är inte demokrati

2009-12-28T16:15:00.003+01:00

Strax innan jul hade jag ett inslag i OBS i P1 om marknad och demokrati. Lyssna eller läs detta inlägg eller andras här.

----

På marknaden kan man rösta med fötterna” säger marknadsliberalerna. Jag undrar vad de menar med det? Jo, säger de, vill man inte ha farliga kemikalier i sin mat eller bo i förorten så kan man på marknaden välja att köpa sig annan, kemikaliefri, mat eller ett nytt hus. Så förädlas samhället – genom många människors individuella val till det bättre. Valfriheten snarlik demokratin.

När jag var liten fick jag lära mig att Sverige var en blandekonomi. Det betydde både att man blandade, och att man höll isär; marknadens konkurrensprinciper och samhällets demokratiska principer. Så skulle allt bli bra. När jag sedan gick i mellanstadiet sade en massa kända europeiska socialdemokrater att ”vi ska ha marknadsekonomin, men inte marknadssamhället”. Det lät också fint tyckte jag. Det var som att säga att det fanns viktigare saker än pengar. Människor, till exempel. Att marknadens valfrihet faktiskt inte var samma sak som demokrati. Och jag trodde väl som de, att det skulle gå att hålla isär de där två, marknadsekonomin och marknadssamhället.

Idag funderar man, man börjar faktiskt fundera, när världens börser kränger, när människor slängts ut från sina hem för att de tvingats ta för höga lån, när man inser att sjukvården inte är en rättighet utan en lyxprodukt i världens rikaste land (USA), när allt större delar av det nyskapade kapitalet äts upp av den svällande spekulationsekonomin utom räckhåll för de människor som behöver samhället jämlikt, hållbart och härligt, då funderar man – är det så här det ska vara nu? Vi tyckte att marknaden kunde väl få tränga sig in i välfärden lite här och där, successivt, på allt fler ställen, men vi insåg inte hur stora rasmassor som faktiskt skulle dras med när vi sprängde sönder den gemensamma sektorn i jakten på avkastningen.

Under den här hösten har det diskuterats ganska flitigt, gränsen mellan samhälle och näringsliv; vinst i välfärden, utförsäljningar av allmännytta och apotek, privata sjukhus, energi och kollektivtrafik. Sådant som alla människor behöver. Och jag tänker att det i grunden faktiskt är fråga om en skillnad i människosyn. Vad som gör människorna och världen bättre. Drivs människan av chansen att få göra vinst och bli rik? Eller drivs hon av idealistiska och sociala skäl, av möjligheter, inte bara morötter? Leder vinstjakten i välfärdsföretagen till kvalitetsförbättringar, eller innebär den ett evigt dagtingande med människovärdet? Det är inte helt lätt att veta. Frågar man en nationalekonom om människans drivkrafter och hur samhället förfinas får man ett svar, frågar man en historiker eller sociolog får man ett annat.

Men jag tänker att välfärdsfrågan ändå inte bara handlar om vad som är mest effektivt, utan också om demokrati. Marknadssamhället är ett samhälle utan samvete, som jagar de lönsamma framåt och stöter bort de olönsamma. Det är klart att har man pengar så kan man ju välja att köpa sig en rejält bra canceroperation eller en strålande högkvalitativ spetsutbildning. Men vilken människa vill egentligen ha det billigare, det sämre, alternativet? Det är väl inget val egentligen; att välja mellan en mångmiljonvilla och hemlöshet, mellan en bra och dålig pension. Det är klart att om alla människor hade samma möjligheter att välja sig sin välfärd så skulle alla välja sig den allra bästa välfärden. Därför är den intressanta frågan om gränsdragningen mellan näringsliv och samhälle egentligen en fråga, inte om hur stora vinsterna i privata välfärdsföretag får vara, utan att själva vinstjakten i sig faktiskt rangordnar människovärdet efter ekonomisk lönsamhet Välfärden i jakt på vinsten stöter bort de behövande, trots att välfärdens uppgift ju faktiskt är att skapa samhället mjukt särskilt för dem som marknaden stöter bort. På marknaden är det pengavärdet som räknas, inte människovärdet. Marknadens valfrihet är inte demokrati.

För mig blir frågan om gränsdragningen mellan marknad och samhälle därför inte bara teknisk, ekonomisk eller ens politisk, utan närmast filosofisk. Det är en fråga, inte om att förvalta ett bokslut utan om att förvalta demokratin, jämlikheten och människornas värdighet. Om att marknadens väg inte är, och aldrig får vara, den enda vägens politik. Och att det är skillnad på kapitalism och demokrati.

Om tillväxtekonomin och klimatet i Tiden.

2009-12-18T14:07:00.001+01:00

Skriver om klimat och tillväxt i senaste numret av Tiden.

---

Titta på diagrammet ovan. Titta igen. Detta är bilden av utveckling. Ett stort J (som i Jag). Dessa uppåtsträvande kurvor är ett mycket konkret bevis för att det faktiskt går utför. FN:s klimatpanel kom nyligen med uttalandet att klimatproblemet är ”worse than we thought”, vilket väl får sägas vara ett rätt alarmerande uttalande från denna annars så diplomatiska panel. Den mest troliga temperaturökningen vid seklets slut är nu 4 grader celsius, en ökning som med råge överstiger forskarnas ”säkra gränser” på 2 grader. Med naturliga återkopplingsmekanismer kan de stiga till så mycket som 6,4 grader, något som ger havsvattennivåhöjningar på över 7 meter och mardrömslika metangasutsläpp. Enligt samma panels mer pessimistiska (men fullt möjliga) modellscenarier förmår människan inte bryta denna utveckling i tid. Sven Lindqvist frågade sig redan 1967 om jämlikhet på vår nivå verkligen var möjlig. Svaret var nekande då. En titt på diagrammet ovan och svaret måste bli detsamma idag. Vårt välstånd är byggt på lån, geologiska och finansiella. Att få dessa utvecklingskurvor att börja plana ut (för att så småningom kanske mer likna ett S som i Solidaritet) är ingen liten, men helt nödvändig, uppgift.

I centrum för vår tanke om ekonomisk utveckling står tillväxtjakten. Välfärden har antagits förutsätta välståndet. Tillväxtpolitiken har motiverats på flera sätt; så trycks fattigdomen tillbaka, omfördelning blir inte ett noll-summespel, noll-tillväxt ger arbetslöshet, och den ständigt växande tillväxten kommer alla till del genom att välståndet ändå ”sipprar ned” när några blir rikare först. Så har tillväxten gjorts till ett icke-partiskiljande politiskt-ekonomiskt mål, lösningen på de flesta av våra problem och idag är västvärldens regeringar i full färd med att pumpa ut konsumtionsstimulanser i ekonomierna i finanskrisens spår. Julhandeln beräknas slå rekord i år igen.

Att energikrisen, livsmedelskrisen, den ekologiska krisen och klimatkrisen står för dörren gör det dock uppenbart att diskussionen om hur en hållbar ekonomi ser ut kommer att behöva handla om mer än hur vi ställer om till ”grön tillväxt”. Tillväxtsdiskussionen i sig måste nyanseras. Egentligen är det märkligt – tillväxten är en av de allra heligaste korna i vår ekonomi och diskuteras sällan, trots att det är en sådan grundläggande princip. Att släppa den ensidiga tillväxtjaktens heliga ko ut ur sin järnbur är kanske smärtsamt, men där finanskrisen var en smärre eruption, är klimatkrisen det vredesutbrott som vår oberäkneliga vulkan till välståndssamhälle ligger och ruvar på. Hur en sådan ekonomi ser ut, som inte grundar sig på det evigt ökande resursutnyttjandets praktik, måste därför vara grundläggande för den ekonomiska diskussionen under de kommande åren.

Ett första steg på vägen kan vara att ifrågasätta vad vi menar med ”ekonomisk utveckling”. Det vanligaste verktyget vi har för att mäta detta är BNP-begreppet. De internationella välståndsligorna rankar länder efter hur snabbt BNP stiger, men BNP är ett extremt trubbigt begrepp som värderar villabränder och inköp av torktumlare högt, torkning av kläderna på ett klädstreck i trädgården eller bokläsning värderas inte alls. Länder som exploaterar sina naturresurser stiger i graderna på rankinglistorna, även om ”kapitalstocken” krymper. Räknar man in effekterna på miljö och klimat i ekonomin hos exempelvis Kina eller de oljeexporterande länderna så hamnar dessa i själva verket nära noll-tillväxt - så förödande för ekonomi och geologi är den ensidiga jakten på ekonomiskt välstånd. BNP-utvecklingen säger dessutom inget om fördelningen av välståndet i ett land - aktieutdelningen och löneförhandlingen ges samma betydelse. Ekonomen Kuznets, som på 1930-talet lanserade begreppet, varnade för att ”välfärden i ett land inte får förväxlas med utvecklingen av BNP”. Att jämställa BNP-tillväxt med ekonomisk utveckling är därför missvisande - BNP mäter kort och gott transaktionerna i ekonomin, ingen kvalitativ förbättring.

Välstånd och välfärd är således inte samma sak, och att global tillväxt är fattigdomsbekämpande är en sanning med modifikation. I själva verket går allt mindre av varje nyproducerat dollarvärde till de fattiga och allt mer till den rikaste procenten av befolkningen, nationellt och internationellt – tillväxten hjälper de rika att dra ifrån de fattiga än mer samtidigt som tillväxtekonomins baksidor främst drabbar dem som inte får del av dess framsida. New Economics Foundation i London har räknat ut att för varje 100-dollarsökning av världens produktion per capita, går bara 60 cent till att minska fattigdomen i världen (till den andel som lever på under 1 dollar om dagen, vilket är ungefär en miljard människor ), dvs 0,6 procent. Utplundringen av naturresurserna i syd, som tvingas fram av vår slösaktiga ekonomiska modell för ständigt växande konsumtion i nord, gynnar överflödssamhällena i nord utan att innebära någon utveckling på de platser där resurserna tas. Det växande välståndet leder inte till ökad välfärd i världen. Global tillväxt verkar i stället vara ett enormt ineffektivt sätt att både minska fattigdom och utjämna klyftor – eliten drar ifrån.

Till detta vårt geologiska fotavtryck – ett mycket konkret mått på alltings idioti. Av de 4,7 hektar mark som krävs för att producera det som en medeleuropé konsumerar under ett år, samt ta hand om avfallet för detta, finns bara 2,3 hektar inom Europas gränser. Resten måste tas utifrån. När världens ekonomier växer, växer detta fotavtryck, och även om en del av tillväxtekonomiernas konsumtion växer snabbt, så växer höginkomstländernas fotavtryck snabbare. Utarmningen accelererar, och det är höginkomstländerna, och höginkomsttagarna i dessa länder, som står för de stora ökningarna. Oljetoppen närmar sig, gas- och kolkraftverken sprider sitt giftiga nät över Centraleuropa och Asien, nords efterfrågan på alternativ energi spär på livsmedelskrisen i syd. Att ifrågasätta tillväxten är inte alls något vänsterextremistiskt slagordskrav – det är en seriös fråga om hur sjutton vi tror att vi ska klara oss på vår begränsade planet.

Trots dessa uppenbara problem med vår utarmningsekonomi så förordar våra samhällsekonomiska institutioner, så som Världsbanken, IMF, EU:s ekonomiska direktiv, drivkrafterna i finanssektorn, kommunala upphandlingsregler eller nya krav på välfärdssektorn, ytterligare tillväxtfokus. Billigt, inte hållbart och närproducerat, premieras vid upphandling. Allt mindre av det välstånd som skapas fördelas och omfördelas genom välfärdsstaten, allt mer blir privat – en privatisering som är själva motorn för de växande klassklyftorna. De ekonomiska vinsterna och allt större delar av det nyskapade kapitalet äts upp av den svällande spekulationsekonomin. I en tid när stora resurser behövs för gigantiska klimatinvesteringar skvalpar världens rikedom omkring på börserna, oåtkomligt för politiker som vill bygga en bättre värld. Med hot om att ”flytta utomlands” i jakt på evigt större vinster sätter sig kapitalet över geologiska och mänskliga behov och ignorerar politikens försök att skapa välfärd av välstånd. Hela samhället byggs kring välståndsjakten – att bryta med detta kräver en helt ny arsenal av samhällsekonomiska institutioner och verktyg.

Vad är det vi låtsas för att slippa inse vad vi redan vet? Den internationella jakten på det globaliserade kapitalet ger gapande sociala klyftor och krympande välfärdssamhällen vid sidan av de rikas växande övermod. De förbättringar som gjorts på miljöområdet har ätits upp av växande volymer; större bilar, mer konsumtion, slit-och-släng. Vi befinner oss i den ekonomiska stormens öga. Människor arbetar. Människor förlorar arbetet. Somliga blir rika. Fler blir fattiga. Konjunkturer kommer och går – tillväxtjakten består. Jorden bränns och skövlas, vi kippar efter andan, och ändå händer … ingenting. I Storbritannien publiceras visserligen rapporter om ”Tillväxtens gränser” och ”Välstånd utan tillväxt”. Ellinor Ostrom belönas för sin forskning om hållbarheten i den gemensamma ekonomin och de europeiska Gröna lanserar sin ”New Green Deal”. Detta är lovvärt, men frågan om den hållbara ekonomin rör inte bara de europeiska miljöpartierna eller akademin. Klimatkrisen och finanskrisen, som ju båda beror på skenande konsumism och ohållbart dålig fördelningspolitik, måste tacklas av alla politiska rörelser som vill kalla sig framtidsrörelser.
Hur en ekonomi ”bortom tillväxtjakten” skulle se ut, bortom Lissabonstrategin och den destruktiva globala konkurrensen om kapitalet, är vår tids avgörande ekonomisk-politiska fråga. Och där har de röda vad de (liberala) gröna inte har – en radikal kritik av kapitalismen som en del av den hållbara ekonomin. Låt oss ta vara på och utveckla den.

Frågan om huruvida vi ska ha tillväxt eller inte dock är felställd. Frågan är i stället hur hållbarhet och växande välfärd kan skapas, och därefter vilka ekonomiska principer vi vill se. Social tillväxt, som handlar om kvalitet, hållbarhet, inflytande och välfärd, bortom ensidigt ekonomiska mått, måste ersätta jakten på den ekonomiska tillväxten. Sysselsättnings- och välfärdsmål vara vägledande för den ekonomiska politiken. Internationell handel har en stor potential att hjälpa de fattigaste människorna ur fattigdom. Viss tillväxt behövs. Men gränslös tillväxt ger gränslöst resursutnyttjande och gränslös ojämlikhet. Klimatförändringarna kommer på sikt att urholka alla möjligheter för välstånd – miljökatastrofen är inte (åtminstone inte efter en viss nivå) speciellt lukrativ, bara destruktiv. ”Jobben” hotas av växande havsvattennivåer lika mycket som av företagsflytt utomlands. Att lösningen på klimat- och finanskrisekonomin inte är teknisk, utan politisk, är också tydligt. Även i de mest positiva modellscenarier med global konsensus om omedelbar omställning till bästa möjliga teknik och minst utsläppsgenererande energi överallt i hela världen, skulle uppvärmningen bara skjutas 24 år på framtiden, med dagens ekonomiska utveckling. Det är alltså den ekonomiska utvecklingen i sig som är kärnan i problemet – och politiken, inte marknaden eller tekniken, lösningen.

Och här finns ju, naturligtvis, möjligheten. I vetskapen om att marknaden inte är av Gud given. Att politiken behövs. När de skrämmande resultaten av vår ekonomisk-politiska (och den fria marknadens) doktrin om ´mer – därför bättre´ börjat visa sig, ryggar politiken inför kraften i de egna besluten. Det är synd. I stället måste politiken återta styråran över ekonomin, ekonomisk utveckling betraktas som ett möjligt medel, inte självändamål, för ett bättre samhälle. Man kan inte effektivisera fram jämlikhet och hållbarhet, man måste reglera och omfördela – därför är det offentliga avgörande och avreglerings- och spekulationsideologin ett onödigt ont.

Det är naturligtvis inte helt lätt att säga precis hur en sådan ny, hållbar och omfördelande ekonomi skulle se ut i stället – men det är väl värt ett försök. Huvudsaken är att resursanvändningen, i stället för slösaktig och energislukande, underställs en ny, reglerande och omfördelande ”miljövänlig” ekonomisk politik. Politiken brottas alltid med framtidens osäkerhet. Idag är framtiden mer osäker än på länge, men behovet av politik långt större än nyss. Vår ekonomi har misslyckats. En ny ekonomisk-politisk (överlevnads-)strategi behövs. Människans makt över klimatförändringarna är av nödvändighet också människans makt över ekonomin. Solidariteten byggs inte i samma hjulspår som utarmningen. Enbart med en annan ekonomisk politik kan vi vinna kampen mot den geologiska klockan.

Rättvis och hållbar tillväxt

2009-11-09T13:52:00.002+01:00

Skrev om rättvis tillväxt och klimatkrisen i GöteborgsPosten och Klimatmagasinet Effekt inför partikongressen. Du hittar artiklarna här.

I GöteborgsPosten: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.232216-okad-tillvaxt-inget-matt-pa-valfard-at-alla

I Klimatmagasinet Effekt: http://www.effektmagasin.se/socialdemokraterna-maste-slappa-tillvaxtjakten

Inga avgifter varken för svenska eller utomeuropeiska studenter - debatt

2009-11-09T13:00:00.001+01:00

Tillsammans med SFS ordförande Klas-Herman Lundgren en artikel i Efter Arbetet - också den publicerades inför partikongressen.

------

Snart bestämmer plånboken vem som kan studera på universitetet. Den socialdemokratiska partikongressen måste därför ändra sitt beslut från 2004 om att utländska studenter ska betala för sig, skriver socialdemokratiska studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs och ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer Klas-Herman Lundgren. Annars får vi snart avgifter för svenska studenter också.

Det är, i dessa tider, populärt att avgiftsbelägga välfärden. Allt mer ska individen betala själv direkt ur egen ficka. Nu också den högre utbildningen. Regeringen har meddelat att man vill införa studieavgifter för utomeuropeiska studenter och har på flera håll öppnat för att även svenska studenter på sikt ska betala för sig – något som dramatiskt skulle förändra den svenska högre utbildningen i grunden.

Socialdemokraterna ställde sig vid den så kallade tillväxtkongressen 2004 positiva till avgifter för utomeuropeiska studenter, om än inte för de svenska. Men avgiftsfriheten hänger ihop: inför man avgifter för en grupp, inför man det snart också för andra. Den socialdemokratiska partikongressen har därför all anledning att nu försvara den avgiftsfria högskolan, för både svenska och utländska studenter.

Argumenten för avgiftsfrihet, även för utomeuropeiska studenter, är flera. Dels handlar det om kvaliteten i utbildningen – det är bra med studenter från många olika miljöer och länder inom både grundutbildning och forskning. Dels handlar det om lika möjligheter – hårdast drabbade av avgifter blir naturligtvis fattiga studenter från fattiga länder. Resultatet blir att färre ”begåvade men fattiga” internationella studenter söker sig hit, fler rika. I Danmark sjönk antalet internationella studenter kraftigt efter att man nyligen infört avgifter. De summor på 70 000 kronor per person och läsår, som diskuteras idag, är stora pengar för de flesta människor.

Dessutom; för att studenter alls ska ha råd att studera i Sverige kommer ett omfattande stipendiesystem att behöva konstrueras. Det kommer att kosta. Den borgerliga regeringen vill lösa detta genom att låta medel ur dagens biståndsbudget finansiera stipendierna – så ger man med den ena handen och tar med den andra. Av både solidaritets- och kvalitetsskäl är därför studieavgifter något som hela den europeiska studentrörelsen motsätter sig starkt.

Vår viktigaste invändning mot införandet av studieavgifter för utomeuropeiska studenter är dock detta enkla: alla länder som före år 2006 hade infört avgifter för internationella studenter har senare även infört avgifter för det egna landets studenter. Ibland har det gått snabbt, ibland tagit längre tid; i Storbritanniens fall tog det nära 20 år, men studieavgifter har obönhörligt införts för alla studenter efter att de införts för några få, om än med olika motivering. Studieavgifterna för vissa studentgrupper är därför i praktiken en murbräcka för införandet av avgifter för alla studenter. Att tro att Sverige och socialdemokratin långsiktigt skulle orka stå emot denna utveckling och lyckas behålla avgiftsfriheten för svenska studenter medan utländska studenter betalar för sig är fåfängt (liksom det är osolidariskt). Släpper vi in avgifterna i det högre utbildningssystemet är det därmed en fråga om när, inte om, vi plötsligt har ett utbildningssystem där man måste ha en årslön på banken för att ha råd att studera. Det var väl inte riktigt så vi ville ha det?

Högre utbildning kostar. Högre utbildning är också, liksom skolan, en motstrategi mot klassamhället. Vill vi ha en högre utbildning för alla, måste alla vara med och betala – en högskola där avgifterna styr blir en högskola för eliten. Vi har en underfinansierad grundutbildning i Sverige, vilket bland annat högskoleverket återkommande påpekat, och bristen på lärarledd undervisning är på många utbildningar skrämmande. Kvaliteten i den svenska högre utbildningen behöver därför förbättras. Men lika lite som kvalitetsfrågorna i andra delar av välfärden kan lösas genom att man inför avgifter, så löses kvalitetsfrågorna i högskolan av att plånboken tillåts bestämma utbildningsval och att studenterna görs till kunder på en utbildningsmarknad.

Vi hoppas att den socialdemokratiska partikongressen ser hur viktig avgiftsfriheten är för den breda, öppna högskolan och vi önskar att utbildningspolitiken utvecklas mot mer av öppenhet, mångfald, kvalitet och lika möjligheter – inte mot större beroende av den individuella plånbokens tjocklek. Riv upp beslutet från 2004 – värna avgiftsfriheten och den öppna högskolan.

Kajsa Borgnäs, ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
Klas-Herman Lundgren, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer

S-studenters 10-talsprogram ute snart!

2009-10-14T18:39:00.005+02:00

Inom mycket kort släpps s-studenters 10-talsprogram (den 28 oktober, partikongressens öppnande och släppfest). Ur säljbladet:

2010-talet står för dörren.

Ekonomin och klimatet krisar.

Socialdemokratin befinner sig i opposition.

Det är läge att fråga sig: vad vilja socialdemokratin med världen och makten idag?

År 1989 publicerades 90-talsprogrammet på Tiden förlag - ett försök att förutspå och lägga fram en socialdemokratisk politisk strategi för 1990-talet. År 2009, lagom till socialdemokraternas partikongress och ett år innan riksdagsvalet 2010, ger S-studenter ut 10-talsprogrammet - ett försök att samla ihop den socialdemokratiska debatten och formulera politiska principer för hur en modern, frihetsivrande jämlikhetspolitik för 2010-talet borde se ut.

"Vi som skrivit denna bok är socialdemokratiska studenter. Vi skriver för att försöka förstå den tid vi lever i. Vi känner ingen nostalgi över svunna tider eller beröringsskräck med gamla spöken - däremot en längtan efter ett politiskt sammanhang som kan hjälpa till att göra världen bättre. Vi tror att socialdemokratin behövs, att jämlikheten behövs. Vi tror att stressen, skövlingen och marknadens primat gör världen ohållbar och att politiken därför måste återta sin plats i samhällsutvecklingens mitt."

Beställ ett recensionsexpemplar (gratis) eller köp boken genom att maila debattskrift@s-studenter.se.

Myter om medelklassen(eller hur vi gått rakt i fällan)

2009-09-10T16:53:00.001+02:00

Krönika i senaste numret av Tiden.

------
Det finns ett antal myter om medelklassen som måste punkteras. Den första är att det är en grupp med gemensamma egenskaper. Det är fel – denna breda grupp är ett hopkok av allt ifrån lågavlönade TCO-kvinnor i offentlig sektor, välbetalda fixarmän i arbetaryrken via kulturradikala konstnärssjälar på Ssödermalm i Stockholm, ingenjörssöner och –döttrar som pluggar på Örebro universitet, till storstadsentreprenörer med radhus och öfvre medelklassens mellanchefer i lummiga promenadområden. Ofta tänker vi oss att denna heterogena grupp skiljer sig från klasserna närmast under: arbetarna, de arbetslösa, de boende i storstädernas förorter, de utanför. Och så försöker vi forma en ”ny” politik med utgångspunkten att den förra gruppen växer och den senare krymper. Det är märkligt. Sanningen är väl att båda grupperna växer och socialdemokraternavi blöder, sanningen att säga, åt båda hållen; både ”uppåt” och ”nedåt”, samtidigt. Att ”möta” den ena eller andra väljargruppen fungerar inte särskilt väl: väljer vi de övre skikten tappar vi fotfästet och, klasskampsretoriken alienerar de numera välbeställda. Snart är det kongress och valrörelse. Det är ingen lätt sits, den vi försatt oss i, och den blir än svårare.

Den andra myten är att medelklassen är nöjd som det är. Sant är att många tjänar bättre än sina föräldrar. Men sant är också att högern kunde vinna ett val (2006) delvis på frågan om ”livspusslet”; stressen, pressen och människans otillräcklighet i det moderna arbetslivet. TCO gör undersökningar som säger att på medelklassens arbetsmarknad växer oron för omstruktureringar, omorganiseringar, rädslan för att inte komma in i de tryggas skara (de allt färre heltidsanställda) snabbare än i arbetaryrkena. Strukturomvandlingen drabbar medelklassen på ett annat sätt än arbetarklassen, men den drabbar likväl. Medelklassen är inte nöjd som det är.

Den tredje myten är att medelklassen inte gillar trygghet. Den ökande efterfrågan på privata inkomstförsäkringar talar ett annat språk. Samtidigt som medelklassens trygghet försämras, ökar lönerna och) hålen i samhällets skyddsnät växer. Därmed har medelklassen både fått ökade möjligheter till, och ökade behov av, privata försäkringar. Och i slutändean väljer faktiskt medelklassen samma trygghet som arbetarklassen; inkomst, pension, bostad, utbildning och vård. Om inte genom samhället så genom en privat lösning.

En fjärde myt är den om att medelklassens individualism skulle göra att de avfärdar gemensamma lösningar. En snabbkoll på anslutningsgraden till TCO och SACO säger oss att den grupp som har högst anslutningsgrad faktiskt är tjänstemän på mellannivå, vilka väl får sägas höra till medelklassen. Att individualisten nödvändigtvis anser att förnyelse i välfärden måste ske i form av avknoppningar och privatiseringar, inte inom den gemensamma sektorn, är också ett skumt påstående - kvaliteten, inte driftsformen, är troligtvis vad som avgör medelklassens val.

Detta leder oss fram till en femte myt, som fått luft också denna sommar; att medelklassen nu ”måste betala mer själva” för välfärden. Att vi ”inte har råd att finansiera den gemensamt”. Detta är ytterligare ett påstående som fått fäste. Sanningen är väl att vi redan betalar allt själva. Fast via skatten. Någon måste betala för de ökade behoven av försäkringar och välfärd, medelklassen kommer också att göra det – oavsett vem som administrerar räkningen. Frågan är därför inte om vi ska betala mer för växande välfärd, utan vem som ska stå för administrationen, och vem som ska fördela bördorna – och det gör, det vet vi, det offentliga mycket bättre än det privata.

Slutligen finns det en sjätte myt, som kanske är den allvarligaste av dem alla. Att vinna medelklassen blir ofta ett argument för att tillgodose deras snäva klassintressen, särintressen, inte vädja till ett gemensamt samhällsintresse. Man pratar nervöst om valfrihet och individualisering och hävdar att detta bara är något som görs som en ytlig anpassning till dagsläget. I framtiden ska socialdemokratin återigen bli det stora parti som lyckas minska ojämlikheterna i samhället – men inte just nu. Detta är en missbedömning. Om en del av befolkningen får snabbare inkomstökning än andra så blir det allt svårare att möta deras krav på bättre tjänster inom ramen för det solidariska välfärdssystemet. Att försöka ”möta medelklassen” genom att spä på ojämlikheterna i samhället, är därför att försäkra sig om att det blir ännu svårare att möta dem i framtiden med bibehållna jämlikhetsambitioner. Varför medelklassen då ska betala skatt över huvud taget – det blir en allt mer berättigad fråga.

Alltså: vi har gått rakt i fällan. Det var ju detta högern ville, att kilen skulle slås in mellan arbetar- och medelklass, att den solidariska alliansen skulle brytas upp. Så får dessa grupper allt mer skilda intressen och så möjliggör vi en högerns allians ovanifrån, mellan medel- och överklass och där arbetarklassen lämnas därhän som en restpost i det gamla Sverige. Det är inte konstigt att stora samhällsgrupper, med ökade privatinkomster, känner sig fria och oberoende – och det är i grunden något bra. Men socialdemokratin är inget parti enbart för dem som upplever sig som ofria (arbetslösa, sjuka). Inte heller för dem som tror sig redan vara befriade. Den generella välfärdspolitiken handlade just om denna strid – att välfärden skulle vara generell, varken exklusiv eller formerad efter särintressen, att alla tjänade på den. När vi nu frågar oss vem vi ska vända oss till; ”förorterna” eller ”medelklassen” är det en ny sorts fråga. Wigforss skrev att om man inte kan måla upp en sammanhängande samhällsvision, ge mening åt politiken, så kommer människor alltid att välja den privata konsumtionen. Så håller det på att bli. Medelklassen släpper ankaret, arbetarklassen släpper socialdemokratin. Och vi kastar suktande blickar efter båda två. Aktar vi oss inte är vi snart ett parti för ingen. Lösningen är inte enkel, men viktig: vi har varit för dåliga både på att vädja till medelinkomsttagarnas bästa sidor och aktivt föra en politik som både arbetar- och medelklass faktiskt tjänar på. Svaret på frågan om vart vi ska rikta oss är inte antingen eller, svaret måste vara både och.

I AiP om ett nygammalt debattklimat

2009-08-24T11:58:00.000+02:00

Kanske är man ovan efter sommarens ledighet. Kanske har en tempoväxling faktiskt skett – högern är på bettet. Det blir ett kosackval nästa år, tro mig.

Det pågår en kamp om vad som är verkligt. När verkligheten överträffar även vänsterdikten och låter världsekonomin rasera vanliga människors liv och lust, hävdar sig högern plötsligt företräda ”verklighetens folk”. Just där, i Almedalen i juni i år, avslöjade Göran Hägglund den allianspartistiska valstrategin: ”Vi låtsas som om det regnar, men Socialdemokraterna vill försöka åkalla hagel och storm”. Ny Demokratis gamla slagord är återuppväckt och skillnaden mellan verkligt och overkligt folk, får man anta, är att verkligt folk håller käften och ”står ut med tuffare tider”. De overkliga oroar sig för arbetslöshet, ojämlikhet, klimat- och välfärdskris.

Några exempel på hur borgerligheten vill disciplinera det offentliga samtalet: Reinfeldts krav om borgfred under EU-ordförandeskapet ignorerar att det är just detta halvår som letterna förlorar sina sjukhus, klimattoppmötet i Köpenhamn riskerar att gå i stöpet och arbetslösheten växer – liksom klyftorna. Carin Jämtin häcklas av borgerlig press för det mycket modesta kravet att skattepengar ska gå till välfärd, inte vinster. De 16-åriga ombuden på SSU-kongressen läxas upp av borgerliga sommarskribenter för sin bristande ansvarskänsla för den statliga ekonomin medan liberala ungdomsförbundet klappar sig själva på axeln för att ”krav på över 100 miljarder har försvunnit från vårt handlingsprogram”. Verklighetens ungdomar drömmer inte om att en annan värld är möjlig, de ansvarsfulla ungtupparna stretar i stället på i uppkörda hjulspår. Under slagordet att ”vi har inte råd med allt” har vi plötsligt inte råd med något alls. Det är den borgerliga verkligheten, det.

I tider av turbulens och oro blir stabilitet viktigare för människor, det är sant. Samtidigt blir jakten på någon att anklaga, någon som kan hållas ansvarig för oron, mer intensiv. Det är väl därför Ny Demokrati kunde börja prata om ”verklighetens folk” under 1990-talskrisen, och KD dammar av begreppet just i dag. När människor plötsligt hotas av en mer osäker framtid, då hittar man till slut någon att skylla på. Gapet växer mellan ”oss” och ”de andra”, och vilka ”de andra” är, det är mindre intressant. Arbetslösa ställs mot arbetsinnehavare, invandrare mot infödda, ”rimlighet” mot idealism, och högern än tydligare mot vänstern.

Statsvetarprofessorn Chantal Mouffe påpekar att detta hänt förr. I kristider söker människor stabilitet (hos Ledaren, gemenskapen) och en fiende som hotar stabiliteten (invandrarna, kommunisterna). Det finns alltid två håll att sparka åt: uppåt eller nedåt. Men i finanskrisens spår, just när det borde vara möjligt att prata om att man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt, att människor behöver varandra och att vi strukturellt måste försöka förstå vad som händer i samhället och ekonomin, just då trängs dessa åsikter och människor bort som ”verklighetsfrånvända” eller ”icke-ansvarsfulla”. De politiska valmöjligheterna, debattbredden, krymper när den borde vara som störst. De enda som tjänar på det är de rika och de främlingsfientliga.

För, som Mouffe också påpekar, om inte meningsutbytet och de olika åsikterna får plats inom det etablerade politiska systemet, pluppar de upp utanför. Sverigedemokraterna växer. Anti-etablissemangspartierna blir fler (Piratpartiet). Ännu är de, med europeiska mått mätt, små. Men högerns disciplinerande tal om hur ”verklighetens folk” beter sig, och dess aggressioner mot socialdemokratins funderingar kring en annorlunda värld, gynnar bara dessa ytterspelare. Får vi ett kosackval nästa år vinner den smala högerpopulismen. För socialdemokratins del gäller att fortsatt ta ansvar för den politiska bredden, helheten. Inte rädas högerns aggressioner. Reinfeldt, Borg och Wolodarski sänker huvudet och springer mot det röda skynket. Men just när de tror att de sticker hornet i oss, gör vi några snabba piruetter och plötsligt har vi dribblat oss förbi.

Hälsning till SSU-kongressen

2009-08-11T18:08:00.002+02:00

Denna hälsning höll jag till SSU-kongressen förra veckan - vilken för övrigt var en storslagen tillställning.

------

God morgon, ssu:are,

Tack för att jag har fått komma hit och hälsa kort till er från er systerorganisation, studentförbundet.

Jag ska inte göra något inlägg i er politiska debatt, den får ni ha för er själva och det har varit väldigt spännande att sitta och lyssna på den under de senaste dagarna. Jag har suttit längst bak i salen och hört era argument. Studentförbundet hade en kongress för några månader sedan och där förekom liknande diskussioner.

Men jag vill ändå ta tillfället i akt och påminna er om att de inlägg ni gör här, den debatt ni för under de här dagarna och de argument ni använder er av i diskussionen, det är inlägg i, både en evig, men just nu fruktansvärt aktuell, dragkamp mellan högern och vänstern i världen.

Det är en gammal dragkamp mellan en icke-reglerad vinst-och-förlust-kapitalism å ena sidan och en reglerad fördelningsekonomi å den andra. Mellan, precis som ni har konstaterat under de här dagarna, de växande klyftornas samhälle å ena sidan och maktdelning och demokrati å den andra, eller mellan ofrihet och frihet. För det har jag tänkt på när jag har lyssnat på er de här dagarna att det är ju det som är vänsterns och socialdemokratins grundläggande paradox: att frihet kräver reglering. Därför att frihet kräver jämlikhet och jämlikhet, i en ekonomi som koncentrerar makt och resurser i allt högre grad, kräver reglering.

Högern tror inte det. Högern vill inte tro det. Inte ens idag efter det som hänt och händer i världsekonomin. Högern tror att frihet kräver avreglering och att avregleringar löser fundamentala samhällsproblem. Men om vi ser på världen som den ser ut just idag, så är det ganska tydligt att nyliberalismen, att avregleringsvågen under de senaste decennierna och att högern faktiskt inte lyckades lösa ett enda av de fundamentala samhällsproblemen så som vi ser dem: ofriheten, bristen på jämlikhet, bristen på hållbarhet i våra samhällen, bristen på jämställdhet, resursbristen, freden, toleransen och den eviga konkurrensen om livets goda.

Liberalismen kan kännas enkel och socialismen kan kännas svår. Men det har visat sig, med plågsam tydlighet under det senaste året, att det inte var så särskilt enkelt att leva i det nyliberala samhället heller. Den enda växt som verkar kunna växa i det nyliberala drivhuset, är tillväxten. Men tillväxt, det måste vi komma ihåg, är meningslös utan fördelning. Den är skadlig utan hållbarhet. Och sanningen är att vi under de senaste åren har varit jättebra på tillväxten, men vi har faktiskt varit jättedåliga på både fördelningen och hållbarheten. Och därför har vi denna kris just nu.

Så det faktum att ni nu, i dessa omvälvande tider (även om det kan kännas lugnt här inne i detta stora och fyrkantiga hus), att ni nu ägnar en vecka åt att diskutera just detta svåra, hur politikens olika regleringar och instrument ska se ut, det gör ni väl antar jag, för att ge de andra sköra växterna: friheten, tryggheten, freden och hållbarheten, ny energi och näring. Det behöver de. Det behöver vänstern och det behöver socialdemokratin. Särskilt i dessa tider. Därför är det viktigt att ni håller kongress.

Det var det första jag skulle säga: något om frihet och regleringar och de regleringar ni diskuterar här. Det andra jag ska nämna är något om ungdomen och ilskan.

En av er ssu:are här inne, som jag aldrig hade träffat tidigare, sade till mig så här för ett drygt halvår sedan: hur delar man med sig av sin ilska? Jag har tänkt på det där, och det är faktiskt bland det finaste jag har hört någon säga om politik, någonsin. Hur delar man med sig av sin ilska? För det måste ju vara det som är grunden till allt, all politik och all förändring, all förbättring bottnar i temperamentet, i längtan och i ilskan över att världen inte var bättre än så här. Den där ilskan är viktig och man ska hålla fast vid den så att den inte förbyts i avmätthet, för då är man farligt ute.

När jag var liten sade man till mig att om man inte är röd när man är ung så har man inget hjärta, och är man inte blå när man blir gammal så har man ingen hjärna. Som om ilskan eller önskan om att dela med sig av sin ilska, nödvändigtvis måste rinna ur en när man blir äldre och kanske får mer ansvar.

Och då tänkte jag att vilken tur att sådana som Wigforss och Alva Myrdal och Olof Palme och John F Kennedy och Obama och Ellen Key och PO Enquist och Simone de Beauvoir och massa andra radikala gamla gubbar och gummor, vilken tur att de aldrig åldrades, så att de kunde förbli så där röda i både hjärta och hjärna och dela med sig av sin ilska hela livet. Vilken tur att ålderdomen inte drabbar alla.

Men det är ju dessutom så att det där påståendet faktiskt är grundläggande fel på ett annat sätt, och det är väl kanske mitt viktigaste och avslutande budskap till er kongress: ungdomen har nämligen alltid rätt. Det är inget märkligt med det utan ett rent praktiskt konstaterande. Ungdomen har alltid rätt därför att vi har framtiden på vår sida. För tänk er till exempel, i den bästa av världar, att en massa unga människor som känner ilska över att världen inte är en bättre plats att leva på, som till exempel ni här på er kongress under den här veckan, bestämmer sig för en sak när de är unga, typ att de vill ha fred, eller mer jämlikhet och hållbarhet, och sedan efter några år har de växt upp och blivit vuxna, då är det ju de som kan bestämma att det ska bli så som de ville att det skulle bli när de var unga. Och då blir det kanske så.
Så därför har ungdomen alltid rätt, därför spelar det roll vad unga människor bestämmer sig för, ilskan behöver inte alls rinna ur en när man blir äldre, det spelar roll vad ni bestämmer er för på den här kongressen, eftersom ni, och vi, har framtiden på vår sida.

Så, det är mina korta budskap till er kongress; frihet kräver regleringar, jämlikhet kräver ilska, det är omvälvande tider vi lever i och låt oss, liksom så många före oss, försöka förbli evigt unga.

Lycka till på er kongress

Tack för att jag fick komma hit.

Kongress 2009, Göteborg

2009-06-15T14:26:00.004+02:00

I helgen höll s-studenter sin 21:a kongress, i Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Motionsbehandling, val och tal. Jag fick fortsatt förtroende för ytterligare ett år som ordförande - känns mycket stort och hedrande. Daniel Gullstrand förbundssekreterare. Detta året är ett viktigt år.

Två tal nedan: ett välkomsttal (på rim delvis!) och ett tack-/avslutningstal längre ned. Vill ni läsa mer om själva kongressen - se s-studenter.se.

Välkomsttal

Så går ett år emot sitt slut och kommer aldrig åter
Regerar gör ett arbetarparti, ni hör hur falskt det låter
Och efter året undrar man
Har man verkligen gjort allt man kan
För jämlikheten, friheten
Vi får se om kongressen här förlåter

För liksom alla andra år bestod det av 12 månader
Men olikt alla andra år var högern stark och vänstern svag
Om s-studenter opponerat sig, så var det för att freda sig
Mot oanständiga förslag, och hot om borgerligt övertag
Genom hushållsnäratjänstavdrag, för invandrare en särskild lag
Mot arbetslösa än hårdare tag och mot välfärden ett Alexanderslag

För den röda tråden, som är djupt blå, och har löpt genom politiken
Som på ett pärlband kom förslag, slag i slag
Fasta takter till den borgerliga musiken
Att allt ska säljas, reas ut
Försäljas, krängas, sväljas, slängas
Skolor, sjukhus, värdighet
Det finns en prislapp på all härlighet
Men att ungdomsfattigdomen ökar,
Och att skolan segregerar
Och att palestinska barn skjuts sönder
Och att klimatet är ett hot så stort, större än vi nånsin trott,
Det ändrar inte den borgerliga politiken,
Månne är makten faktiskt blind för liken.

Så, världen svämmar över av allt möjligt: oro, vatten, derivat, koldioxid
Det är de fattiga, de utan ansvar, som drabbas av de ansvarslösas slöseri
Och lösa det måste någon göra, om ingen annan gör det så måste vi
Vi kan strunta i att lösa det men, då finns inget kvar att rädda sen
Så, i finanskris, klimatkris, fascism och barbari
Det är detta som är valet, studentförbundare,
Högerpolitik eller socialdemokrati.

Nå, jag har hört ett rykte som jag vill dela med mig av och som jag läste om i tidningen häromdagen. Regeringen har en plan – den ska sätta en röd stuga med vita knutar på månen inom tre år, som en del i varumärkesbyggandet av Sverige. En sådan stuga har de redan satt på taket till Globen i Stockholm, det som numera heter Ericsson Globe, eftersom Ericsson köpte namnet, inte globen.
Ericsson har ännu inte köpt månen

Men det är ganska snyggt att tänka sig att något som är så runt, plötsligt får en utstickare, ett känselspröt, ett finger höjt i rymden eller på Stockholmshimlen. Som stämmer till eftertanke. Så kan rymdmännen tänka på Sverige när de är ute och flyger, och stockholmarna kan drömma sig bort till en lantlig idyll.

Det känselsprötet, tänker jag, som sticker ut från den runda, det är också vi, studentförbundet. Den partiros som var en knuten näve, men nu en lösryckt samling röda fält, med vita konturer, kanske knutar, som bildar en rund och bullig ros. Där finns en kil som sticker ut, eller in. Ett känselspröt, en utstickare, ett finger höjt i luften som stämmer till eftertanke. Och det är tack vare spretigheten, spetsigheten som rosen inte går förlorad i sin rundhet. Tappar den sin spetsighet, tappar den sin form – då blir rosen en tulpan, en valmo rädd för vinden, då förlorar den hela poängen med att vara ros.

Vad studentförbundet försöker göra är helt enkelt samma sak som det regeringen försöker göra på månen, göra avtryck, få folk på andra tankar, höja ett finger i luften till eftertanke. Ge den släta ytan lite skrovlighet.

Och det har vi försökt göra på många olika sätt, både politiskt och organisatoriskt
Men om man ska göra en lång lista kort, för alla vet att korta listor är bättre än långa, så bör den göras nu:
Alltså:
Vi har under året kampanjat,
vi har skrivit,
vi har pratat,
vi har debatterat,
vi har rest,
vi har tagit upp frågor och tagit illa upp ibland.
Vi har träffats,
Vi har ätit,
Vi har fikat och ibland har vi haft möten,
och då har vi pratat om viktiga saker.
Och vi har lärt oss nya saker, och lärt känna oss själva lite bättre,
Se världen på ett nytt sätt,
kanske sett nya sidor av varandra, sidor vi önskar att vi aldrig hade sett

Och vi har försökt driva politik på det sätt man driver politik,
genom att överrösta och överlista
Inte alltid genom att skrika högst
Men att skrika smartast, eller just när ingen annan skriker
Att skrika på ett nytt sätt, ibland kanske inte skrika när man borde skrika alls.

Och att ordna, fixa, göra och skapa.
All politik är i grunden fysisk
Man måste känna med hela kroppen att den bär
Det har vi försökt att göra,
Och det gör den ibland, ibland inte
Men poängen, om det finns en poäng, är denna

Vi har kanske inte riktigt gjort allt vi borde, men vi har gjort mycket mer än vad vi kunde gjort
Detta året har inte varit lätt, men det har varit roligt

Så, kongressdelegater
vad är bäst med att vi har kongress,
förutom fest naturligtvis
Det är en chans att ge sig på varann och ge varandra ros och ris
Det är en sammanfattning av ett år som gått
Att göra avräkningar för smått
Att riva klart i gamla sår
Och ett avstamp inför nästa år
En del ombud är här för första gången
Ni kommer snart lära er hålla nervositeten stången
Vi är här för att se politiken växa
Kanske för att ge nästa styrelse en läxa
Ett erkännande är ändå på sin plats
För att inför nästa år ta sats
Skönt att det här året snart är över
Vi nog alla en tankepaus behöver

Men under nästa verksamhetsår igen
Gör vi samma sak, igen
Kampanjar, pratar, driver på
Vila man i döden få

Så, först kongress
Och sedan fest
Välkomna studentförbundare 2009.

Och med dessa nödrim förklarar jag det socialdemokratiska studentförbundets 21:a kongress för öppnad.

Tacktal/avslutningstal kongress 2009, Göteborg

2009-06-15T14:16:00.003+02:00

Det talade ordet gäller (och det talade ordet skilde sig en del från det skrivna)

Studentförbundare,

Det har blivit dags för mig att säga några avslutningsord.

Jag tänker inte hålla ett tal om olika politikområden staplade på varandra, det har vi pratat om tillräckligt både under den här kongressen och under året som gått. Jag tänkte i stället skifta fokus och prata lite om något som vi inte berört så mycket under de här dagarna; de ganska märkliga och helt ovanliga tiderna vi lever i. Det år vi har bakom oss och det år vi är mitt uppe i, är på många sätt ett mycket märkligt politiskt år. Jag tänker framför allt på finanskrisen, som inte bara är en finanskris, utan tillsammans med klimatkrisen en mycket mer genomgripande samhällskris som redan har påverkat och framför allt kommer att påverka oss och vårt samhälle under de kommande åren. Vänstern och socialdemokratin kan inte bara vifta bort det som händer just nu i samhället och ekonomin som en vanlig ekonomisk kris, utan det är faktiskt något mycket spännande som händer och som man borde försöka förstå och ta vara på ordentligt. Vänstern och socialdemokratin är i stort behov av en egen krisanalys.

Förra året i kongresstalet talade jag om att man skulle hålla utkik efter de möjligheternas fönster som öppnar sig ibland i politiken. Och vad är det som händer nu i världen om inte just att ett litet sådant här möjligheternas fönster faktiskt öppnas. Plötsligt ser man världen på ett nytt sätt. Man ska kanske inte överdriva vad den här krisen gör med oss av sig självt, men man ska heller inte underdriva vad som är möjligt för oss att göra av krisen. Men ska man göra något av den krävs att man inte tänker att världen är densamma idag som igår, utan att man ser att politik är att kunna se när de här möjligheternas fönster öppnas, och förmå göra något av dem.
Jag tänker att det finns åtminstone tre företeelser som den här krisen har blottat för oss och som jag tycker att vi ska ta vara på:

-----

Vid en konferens i Dublin någon gång i slutet på 90-talet sade doktor Stephen Hawking, forskare som skrivit populärvetenskapliga böcker om bland annat rymden, att han hade haft fel i en mycket avgörande fråga 30 år tidigare när han hävdade att den information; de stjärnor, ljus, partiklar och smågrus som svaldes av ett svart hål i rymden aldrig skulle kunna hämtas upp därifrån igen. Nu ångrade han sig – informationen kan visst hämtas upp ur de svarta hålen. Det var ett revolutionerande erkännande, att han hade haft fel på en sådan avgörande punkt.

Ekonomi är ju inte samma sak som rymdfysik men Alan Greenspan, amerikansk riksbankschef tills helt nyligen, hävdade självsäkert för några år sedan att ”det centrala problemet är löst”. Med det menade han att det centrala problemet i ekonomin var löst, kriser i ekonomin skulle aldrig mer uppstå, nu visste ekonomerna hur man skulle hantera räntan för att stävja konjunkturen. I januari år meddelade samme Greenspan att han faktiskt hade haft fel. Det centrala problemet var inte alls löst. I själva verket visste ekonomerna inte ens vilket det centrala problemet i ekonomin var. Det enda man säkert nu vet är att den krisar igen.

För trettio år sedan sade Margaret Thatcher att ”There is no such thing as society”. Och med det kunde de borgerliga i Storbritannien och i andra länder hävda att avregleringar och privatiseringar var någon sorts naturkraft snarare än ett politiskt projekt i sig. Och att försöka bygga upp ett samhälle, som vänstern försökt göra, var fåfängt, för samhället fanns ju ändå inte. Thatcher skulle nog aldrig erkänna att hon haft fel, men den här krisen har väl visat att det faktiskt fanns ett samhälle, trots allt, och människors livsvillkor på ett mycket påtagligt sätt faktiskt hängde ihop.

Om man söker på I was wrong på Google får man 279 miljoner träffar – vilket jag tolkar som att det är rätt många som haft fel genom åren, och dessutom erkänt det på internet. En del av dem är politiker, rfymdfysiker och ekonomer, får man väl anta.

Vad säger oss allt detta? Jo, detta säger oss att den enda vägens politik ändå har en ände. Det säger oss också att den tredje vägens politik, som i själva verket är den enda vägens politik fast på ett annat sätt, också har en ände. Det finns ingen enda vägens politik. Det finns alltid minst två alternativ. Man kan alltid välja. Det säger oss också att eftersom man dessutom har fel titt som tätt, det gäller i politiken, det gäller i rymdfysiken, det gäller i ekonomin, så ska man vara försiktig med att utropa den enda vägens politik eller politikens slut eller ideologiernas död. Att tro på ideologiernas död är en mycket sträng hegemonisk ideologi i sig självt. Den enda vägens politik är bara den enda så länge ingenting motbevisar det.

Reformism, grundbulten i socialdemokratisk samhällssyn, tanken på att man kan göra saker och ting bättre gemensamt, kräver att framtiden är påverkbar, att det inte bara finns en enda väg och att vi inte tror att det centrala problemet i samhället löses av ett par borgerliga nationalekonomer i USA. När Alan Greenspan säger ”I was wrong” är det faktiskt något ganska stort som händer, för det innebär att en av de främsta förespråkarna för den enda vägens politik, den enda vägens ekonomi, erkänner att man kan göra på ett annat sätt, någon annan kanske har rätt i stället. Så på ett sätt har den här krisen faktiskt givit oss valmöjligheterna i politiken åter. Vad det centrala problemet i samhället och ekonomin är återstår att formulera.

-----

För det andra är det ju så att den här krisen inte bara visar oss att det finns val att göra, den visar oss också vilket samhälle de här olika valen leder till.

Tidigare i våras, ungefär samtidigt som industrin både i Sverige, Europa och i USA, varslade som värst, läste jag barnboken Alice i Underlandet. Där berättar de om någonting som kallas för den röda drottningens princip. Det är en oerhört träffande beskrivning av det samhälle vi håller på att skapa och som nu krisar. Historien går så här:

Alice (i blå klänning och ljust hår) har ramlat ned i underlandet där allt är upp och ned. Hon möter en röd spelkortsdrottning med dåligt humör och förkärlek för att hugga huvudet av andra spelkort. När de promenerar tillsammans i parken i underlandet befaller drottningen plötsligt Alice att börja sprina. Alice sätter igång med att springa bredvid drottningen, som hela tiden ropar ”Fortare, fortare!”. Och de springer fortare och fortare, men hur hårt de än springer så kommer de ingen vart. Alice flämtar fram att man i hennes land faktiskt brukar komma framåt när man springer, men då svarar drottningen att det måste vara ett mycket trögt land. ”Här, ser du, säger drottningen, här måste man springa av alla krafter för att hålla sig kvar på samma plats. Vill man komma någonstans, måste man springa dubbelt så fort”. Så de ökar takten, drottningen och Alice, men hur fort de än springer kommer de inte ur fläcken. Hur fort de än springer måste de nämligen alltid springa dubbelt så fort för att komma någonstans.

Jag tänker att det här ju liknar någonting som vi känner igen och det hänger ihop med att vår ekonomi krisar just nu. Jag tänker mig att i ett samhälle som styrs av den röda drottningens princip, där finns det två sorters människor, de som orkar springa hela tiden, snabbare och snabbare bara för att hålla sig kvar på samma plats – och så finns det de utslagna. Där finns entreprenörerna, de unga, de friska, de med goda kontaktnät, de som hela tiden orkar vidareutbilda sig, de som ser varje avskedande som en utmaning, de som är bra på att anpassa sig i företagshierarkierna å ena sidan, och så finns det andra, vanliga människor å den andra; människor som är sjuka, blir av med jobbet, vill ha fritid och vila, som har en utbildning som är för gammal, inte orkar vara kreativa jämt. Och det blir allt större ekonomiska skillnader mellan de två grupperna, men båda grupperna är egentligen rädda för samma sak – att hamna på det allt mer ojämlika samhällets undersida. Att falla mellan pinnarna på samhällsstegen därför att botten är så långt ned. Och därför försöker alla springa ännu snabbare bara för att hålla sig kvar på samma plats.

På tunnelbanan i Stockholm när jag var på väg hem från jobbet för några veckor sedan satt en berusad och uppenbart hemlös kvinna och skrek. Hon skrek att hon inte kunde förstå hur polisen kunde tycka att det var olagligt att hon hade försökt ta en läskflaska i en affär när hon var så hungrig så att hon höll på att svimma. Men att hon blev vräkt från sin lägenhet och att samhället tog hennes barn ifrån henne, det var tydligen inte olagligt det. Det tyckte hon var konstigt. Och jag måste erkänna att, trots att jag inte vill uppmana någon att gå och stjäla läskflaskor, att jag nog ändå satt där och också tyckte att det var lite konstigt.

För är det någonting som den här krisen har visat så är det att samhället och ekonomin hänger ihop, att arbetslöshet inte är något självförvållat lyte, att fattigdom och rikedom finns sida vid sida i vår ekonomi, att de beror av varandra, att vi har skapat ett ekonomiskt system som gör att alla måste springa ännu snabbare bara för att hålla sig kvar på samma plats. Och i det samhället så skapas både enorma rikedomar och utslagning och ojämlikhet. Och det beror på strukturer, inte lata individer.

Till och med vi och ni, studenter som i vanliga fall har en relativt stabil arbetsmarknad att gå ut till, får inga sommarjobb, får kanske inte jobb efter examen. Och då spelar det ingen roll hur långt man är beredd att flytta eller hur mycket man än är beredd att sitta 35 timmar i veckan på arbetsförmedlingen och söka jobb som inte finns – det finns inga jobb att söka.

Så jag tänker den här krisen på något sätt har visat upp samhällets undersida även för folk som i vanliga fall inte behöver vara rädda för arbetslöshet och fattigdom, de som i vanliga fall orkar springa tillräckligt snabbt för att hålla sig kvar på samma plats i samhällshierarkin, men som nu faktiskt riskerar arbetslöshet och fattigdom ändå. Så mitt i all förskräcklighet som denna kris innebär, så finns det faktiskt något lite mänskligt i denna kris också. Samhällsproblemen blir på ett sätt plötsligt gemensamma. Det blir tydligt för oss att samhället hänger ihop, there is such a thing as society. Och kan man prata om gemensamma problem så är chansen större att folk vill försöka lösa dem gemensamt. Så det är min andra poäng, att den här krisen har visat upp det kapprustande samhällets sämre sidor även för folk som annars lever på den soliga sidan av världen. Och fattigdom, arbetslöshet och ojämlikhet är ett gemensamt problem.

--------

För det tredje. Det är skillnad på känsla och sanning i politiken.

Och det är uppenbart att många av de saker som vi länge har tagit för sanningar, har i stället visat sig vara just en känsla: Att ekonomin är stabil var en känsla som många hade, ingen sanning. Att bonusar gör att chefer tar bättre beslut var en känsla vi hade, ingen sanning. Att den ekonomiska tillväxten av sig självt sipprar ned till de fattiga i ett land är en känsla, ingen sanning. Att en stor offentlig sektor och gemensam välfärd är byråkratisk bygger på känslor, inga sanningar. Att privatiseringar motverkar byråkrati och sänker priser är en känsla, ingen sanning. Att vår jord och klimat mår bra, och att vi inte behöver lyssna på dem som säger att vi utarmar jordens resurser, har varit en känsla vi har haft, ingen sanning. Att globaliseringen innebär att den nationella politiken spelat ut sin roll och att det inte spelar någon roll vad vi svenska socialdemokrater pysslar med här, är en passiviserande känsla, mer än en sanning. Att socialdemokratins storhetstid ligger bakom oss, inte framför oss, är en känsla som högern försökt trycka i oss, ingen sanning. I själva verket har en mycket stor del av politiken, och nedmonteringen av politiken, under de senaste åren byggts på uppfattningar och känslor inför saker och ting, inte sanningar i sig. Och mycket av det vi trodde var sant har nu visat sig vara fel.

Så vad en sådan här samhällskris ändå kan göra är att den gör de här känslorna rörliga igen, att folk börjar leta efter nya sanningar i politiken.

Ett uppenbart exempel, som också ”hänt” under detta år, är Barack Obama, en ovanlig president i en ovanlig tid. Världen utan finanskrisen hade inte behövt Barack Obama. Inte på samma sätt. Vad han gjort som är stort, är inte främst att ge amerikanarna en ny samhällsanalys, det har han inte hunnit. Han har gett dem en känsla för vad det innebär att vara demokrat, att vara vänster snarare än höger i politiken. Jag tror han har gett folk en känsla av att egenintresset sammanfaller med allmänintresset igen, att man kan lösa moderna problem tillsammans. Och jag tror inte heller att amerikanarna, de unga, kvinnorna, de svarta och vita, främst röstade på den privata plånboken Barack Obama – de röstade på politikern, eller känslan, Barack Obama. Så i den här samhällskrisen, som på många sätt troligtvis är mycket mer chockerande i USA än den är här, vände sig folk till politiken, hoppades att den enda vägens politik kanske ändå inte var den enda möjliga politiken, och så röstade de på någon som sade att det kunde vara på ett annat sätt. Alltså ”change”. Det är hoppfullt. Och förhoppningsvis finns det fler sätt som vänstern i Sverige och Europa kan, inte bara imitera Barack Obama, utan också förekomma honom, ta fler steg bort från högerns samhällsvision och mot en egen.

Och jag vill säga ytterligare en sak som jag också tror är viktig just nu, och som är än mer aktuell efter att vi såg hur det gick i flera europeiska länder i Europaparlamentsvalet för en vecka sedan. För 80 år sedan krisade ekonomin på ett liknande sätt som den gör idag. Det banade vägen för känslor, bland annat rädsla för att hamna på det ojämlika samhällets undersida, som i Europa exploaterades politiskt på två olika sätt; genom fascismen och folkhemmet. I Tyskland och Centraleuropa krossades människor av krisen, i Sverige byggde vi ett socialdemokratiskt (om än inte helt oproblematiskt) välfärdssamhälle. Att fascismen är nästan lika stark i Europa idag som på 30-talet, med stora etablerade främlingsfientliga partier i nästan alla länder, och som också växer i västeuropa, är skrämmande. Människovärdet och solidariteten är det som offras först när alla måste springa ännu snabbare bara för att försöka hålla sig kvar på samma plats.

Och med det vill jag inte säga att historien måste upprepa sig, absolut inte, men det visar att känslor, framför allt rädsla, är viktiga i politiken, exploateras av politiken, och att politiken spelar roll för vilka känslor som får fäste i ett samhälle. Att jämlikheten spelar roll för vilka känslor som får fäste i ett samhälle. Och att det är i spannet mellan känsla och sanning som politiken ska finnas. Politiken ska tolka världen så att det låter sant eller förmedla en känsla av vad man önskar vore sant, och kan inte vänstern och socialdemokratin göra det så kommer någon annan göra det. Det här är inte flum, det är hela förutsättningarna för vilken politik som får bedrivas. Det är ett vacuum som behöver fyllas, frågan är bara vem som ska fylla det nu.

Så det är min tredje poäng här, att krisen har gjort att både känslor och sanningar är rörliga igen, att vi sett att är skillnad på känsla och sanning och att högern varit mycket bra på att exploatera våra känslor, men att det är den rörelse som förmår sätta politiska ord på det som händer just nu som kommer att gå stärkt ur krisen. Och jag hoppas att det är vänstern, och ingen annan.

Och då vore det ju snyggt om jag nu kunde säga vem som skulle fylla detta vacuum och vad man skulle fylla det med, men det kan jag inte. Och det är ju det som är poängen. För snarare än att ge fingervisningar om vad som är möjliga framkomstvägar så ger den här krisen mycket tydligare bevis för vad i samhället som inte fungerar, och det kan ibland vara lika radikalt det. Det fungerade inte att privatisera bostadspolitiken i USA, det fungerade inte att totalt släppa kontrollen över finanssystemet eller bankerna, det fungerade inte att ha så dåliga offentliga system för sjukvård och skola så att människor måste spara eller låna pengar för att bekosta sin egen välfärd, jämställdheten ökade inte bara för att fler kunde starta städföretag, flykten i världen minskade inte för att vi förpassar flyktingarna till Europas gränsposteringar, klimatet mådde inte bättre av att vi har fått möjlighet att klimatkompensera våra flygresor, helt enkelt - det finns ett antal centrala problem i samhället och ekonomin som vi inte lyckats lösa, oavsett vad Alan Greenspan tidigare sagt. Och som heller inte kommer att lösas om vi försöker med samma recept som tidigare. Det som är högerns recept.

För vad som är centralt här, och vad krisen har visat, det är att vi skapat ett samhällssystem där alla måste springa ännu snabbare bara för att hålla sig kvar på samma plats, där fattigdom och rikedom finns sida vid sida och där skillnaderna och rädslan hela tiden växer. Och det är det samhället som krisar, just av de anledningarna.

Så är det någonting som är ett centralt problem, ett centralt problem som vi måste försöka lösa och som jag tycker att den här krisen bevisar, så är det detta: rikedom är meningslös utan fördelning. Privat rikedom är inte en privatsak, liksom privat fattigdom inte är det. Och det vi ser nu är att vi är jättebra på att skapa rikedom i vårt samhälle, men vi är faktiskt inte särskilt bra på fördelningen längre. Och då får vi detta rädslans kretslopp där alla springer och sparar sig igenom livet för att hålla sig kvar på samma plats, och faller man så faller man hela vägen ned.

Så det man måste lösa, och den analysen behöver man inte vara särskilt vänster eller radikal för att göra, det tror jag är en ganska allmänmänsklig analys (all annan analys vore helt omänsklig); det är fördelningen, fördelningen av rikedomen, livskvaliteten, solidariteten, jämlikheten. Att skapa ett lite mjukare samhälle. Hämta upp vänstern och socialdemokratin ur det där svarta hålet, ruska om den och försöka blåsa liv i ett modernt jämlikhetsprojekt igen. Det är det som är centralt och som denna kris visat oss.

Och hur det ska gå till och vem som ska göra det, är än så länge en öppen fråga. Det är där vi kommer in i bilden, bland annat. För att dra vårt strå till stacken under det viktiga år som kommer. Att se det möjligheternas fönster som den här krisen faktiskt har öppnat för oss i vilken samhällsvision som är möjligt att ha, att se att vänstern och socialdemokratin inte alls har sin storhetstid bakom sig utan framför sig, att se att det är nödvändigt att vara romantiker och praktiker på samma gång, även idag, särskilt idag, är avgörande.

Jag vill tacka än en gång för att jag får vara ordförande för det här fantastiskt spännande förbundet i dessa spännande tider. Framför oss ligger nog det där möjligheternas fält som vi så ofta längtar och letar efter. Det är vi som väljer hur det blir.

Tack

Nytt EU-nummer av Libertas ute!

2009-06-03T14:54:00.003+02:00

Libertas EU-nummer damp idag ned i brevlådan (bättre sent..men det ska inte lastas redaktionen - force majeure gäller även i politiken). Här min och förbundssekreterarens krönika om EU.

----
I Libertas nr 3 1991 skrev redaktören Erik Svanfeldt att ”Socialdemokraternas mål måste vara att göra EG till ett enda stort Sverige”. Per Wikholm från Laboremus argumenterade i samma nummer för införandet av löntagarfonder i hela Europa genom EG-samarbetet. Mats Paulander från SSK skrev i nr 1 1992 att ”det är av allra högsta prioritet att skapa en gemensam arbetsmarknadslagstiftning för att stävja social dumping på EG:s avreglerade marknad, t.ex. att ett portugisiskt företag som ska bygga järnväg i Frankrike tar med sig portugisiska arbetare och betalar dem portugisiska löner som är lägre än de franska”. Från USHF klagade Emelie Johansson på att EG innebär att ”företagsintressena i Europa går ihop och samarbetar för att på så sätt långsiktigt stärka sina gemensamma ekonomiska intressen”. Men i en ledare nr 3 1992 argumenterade ändå förbundsordföranden (tillika Libertas politiska redaktör) Ola S Svensson för ett ja till EG-medlemskapet: ”Tror verkligen de svenska EG-kritikerna att Europas folk, EG:s medborgare, kommer att finna sig i en utveckling med obehindrad gangstermarknad, toppriden av eurokrater? Är det inte rimligare, om man väl tror på bärkraften hos socialdemokratins idéer, att tänka sig att Europas folk kommer att ställa krav – sociala krav, ekonomiska krav, kulturella krav?” Därmed lanserades också studentförbundets kampanj ”radikalt ja till EG”, som sedan återkommit i olika tappning i kampanjandet genom åren. Studentförbundet var därför visserligen en tidig förespråkare av EG-medlemskap, men argumenten handlade om en solidifiering av socialdemokratisk politik, inte liberalisering. Man hoppades (redan då) på svenska löner i Polen, inte polska löner i Sverige. Något man ju skulle få anledning att återkomma till senare…

Så här i brytningstider (en EU-mandatperiod övergår i en annan) kan det vara läge att inte bara att fundera över framtiden, utan också över hur historien utvecklat sig. Frågan, när man läser gamla EU-artiklar och kampanjmaterial, inställer sig: om vad handlade egentligen drömmen om Europa?

Mycket, är svaret. EU ska vara ett fredsprojekt, har man hoppats genom åren. EU ska underlätta rörligheten inom Europa, både för människor och för kapital. EU ska fungera som motvikt mot ett globalt dominant USA efter Sovjets fall och agera city-on-the-hill för potentiella (främst östeuropeiska) medlemsländer i deras ekonomiska och politiska utveckling. EU ska utgöra ett politiskt svar på kapitalets ökade geografiska rörlighet och på det sättet stärka demokratin i förhållande till marknaden internationellt. Eftersom vi har antagit att moderna politiska utmaningar främst är av internationell karaktär, har EU utmålats som det freds- och demokratiprojekt på europeisk nivå som vänstern i framtiden inte kan klara sig utan. Att vara emot EU har varit att vara emot framtiden – inte mycket för en progressiv socialdemokrat att välja på, alltså. Vi har drömt om EU som lösningen på nationalstatens problem. Den svaga vänstern i Sverige skulle vägas upp av en europeisk rörelse för ett ”social Europe”.
Så långt allt väl. Den svenska och europeiska socialdemokratin har inte precis drunknat i utopier, drömmar och konstruktiva projekt de senaste decennierna – där har drömmen om EU nog fyllt ett tomrum. Men man bör ju också fråga sig: uppfyller EU dessa löften? Eller hur står det till med vänsterns projekt i EU?

Och där blir bilden genast lite dystrare. När man ibland träffar folk som säger att de är ”positiva till EU” eller att de ”tror på EU” får man anta att de menar att de gillar att EU finns, ungefär som att det är positivt att det finns kommuner och landsting. Men att EU skulle vara ett fredsprojekt beror nog, dessvärre, på vem man frågar. Rörligheten har ökat för både kapital och en del människor, men inte alls för papperslösa, flyktingar och annat ”oattraktivt” folk. Att EU skulle vara ett föredöme för andra länder är framför allt näringslivets argument (inte människorättsorganisationernas) och det faktum att EU ofta internationell agerar som USA:s trogna allierade gör att förhoppningen om ”global balans” delvis kommer på skam. Argumentet om att EU skulle utgöra en politikens motkraft mot ett globaliserat kapital är väl också lika tveksamt – både europeiska löntagarfonder och åtgärder mot social dumping låter fortfarande vänta på sig. Det skrämmande låga (och successivt sjunkande) valdeltagandet är inte bara vad statsvetare brukar benämna ett ”demokratiskt underskott” (som om det vore ett allmänt problem) utan ett högst reellt problem för en vänster för vilken deltagandet, inflytandet och demokratin är en avgörande del av den hårda kärnan. Den som i dag hoppas på ett vänsterns Europa borde börja i denna svårgripbara ände – hur kommer det sig att folk inte känner mer entusiasm inför EU-samarbetet? Är det nå’t fel på folk, media eller …(hemska tanke), på projektets upplägg?

EU-projektet har alltid varit svårt för oss socialdemokrater. Det rör vid grunden i det som är socialdemokrati – institutionsbygge. Politiska slagfält som internationalism, arbete, inflytande, stat, makt, medborgare, fördelning och solidaritet avgörs och institutionaliseras i ny form. Den kritik som har funnits inom socialdemokratin mot EU har väl därför egentligen aldrig handlat om simpel nationalism, utan om hur detta nya samarbete ska se ut. En socialdemokrat vet att formerna är grundläggande för innehållet, att man inte kan separera diskussion om system från politik. Socialdemokratins framgång nationellt har handlat om just detta – att vi vetat hur man bygger och institutionaliserar makt (genom kommuner, hyresgästföreningar, kooperation, allmän högskolebehörighet, stark a-kassa, stor fackanslutning och så vidare). I EU är det dock inte vi som driver arbetet utan högern som driver institutionaliserandet av sin makt. Den europeiska högern är dessutom på många sätt mycket mer höger än den svenska högern – och därtill strukturellt stark (20 av 27 kommissionärer är borgerliga, liksom en förkrossande majoritet parlamentariker). Att vi därför slits mellan drömmen om ett integrerat starkt och rött Europa å ena sidan och realitetens borgerligt europeiska hegemoni å den andra är inget märkligt. Vi önskar ju alla att en annan värld var möjlig, även när den faktiskt under lång tid ter sig omöjlig.

Nåja, snart är det alltså EU-val. Att EU är (och under överskådlig tid kommer att förbli) ett i bästa fall liberalt projekt, där liberala värden utmanas och försvaras, där dragkampen förs inom ett mycket smalt politiskt mitten-höger-spektrum och där vänstern tvingas gå med på beslut eftersom ”det kunde varit ännu värre” gör att det är fantastiskt enkelt att vara radikal i EU – det räcker med att man försvarar liberala kärnvärden som aborträtt, asylrätt och miniminivåer för anständighet i arbetet för att befinna sig på den mer progressiva planhalvan. Men mer långtgående utmaningar står ändå för dörren inför detta val: både klimat- och finanskris liksom den ökande främlingsrädslan i hela Europa kräver (delvis) gemensamma europeiska lösningar. Därför är EU-valet viktigt. Men därför är framför allt en starkare vänster, en starkare socialdemokrati, viktig. Vänstern anklagas ofta för att vara alltför utopistisk – i EU-samarbetet är det dock nödvändigt att vara mycket pragmatisk. Högerpolitik blir inte bättre (eller mer nödvändig) bara för att den beslutas på europeisk nivå. Om socialdemokratin ska förhålla sig till politiken så som man gjort under de framgångsrika åren, ska vi inte bygga byggnader på högerfundament, inte ekonomisk politik på nyliberala antaganden och ingen arbetsrätt på högerns uppfattning om ”rimlighet”. Därför behövs vänstern i EU. Men därför behövs framför allt vänsterns skepsis och kritik i EU. Minns de tidiga studentförbundarna - en obehindrad gangstermarknad, toppriden av eurokrater, det var aldrig vår dröm. Vi drömde om att göra hela Europa till ett enda stort Sverige, att Europas folk skulle ställa de där kraven – sociala, ekonomiska och kulturella. Tja, vägen kan vara krokig även om den går framåt – låt oss därför fortsätta att hoppas att de där kraven faktiskt ställs. Upp till kamp den 7 juni alltså, för ett mycket radikalare EU.

1900-talets sista kris

2009-05-26T09:55:00.003+02:00

Dan Andersson och undertecknad har tillsammans skrivit en liten studiebok om den ekonomiska krisen för Bilda förlag.

Titeln "Samhällsekonomi till husbehov" fick inte jag välja, men boken är (om jag får säga det själv) mycket mindre 50-tal än det låter som.

Från baksidestexten:

"Ny bok med aktuell analys av de ekonomiska svängningarnas effekter på globala maktförhållanden, arbetsmarknad, välfärd, inkomstspridning och miljö. Författarna Dan Andersson och Kajsa Borgnäs ger oss en bakgrund och viktiga svar på frågor om den pågående ekonomiska krisen."

Finns att beställa här.

Första maj-tal, i Vallentuna

2009-05-04T09:55:00.002+02:00

Nedan en version av det första maj-tal jag höll på Vallentuna torg i fredags, första maj.
///

Tack för att jag fått komma hit.

Det är inte så många som pratar om det, men i år är det faktiskt precis 100 år sedan storstrejken 1909 rasade genom landet.

Det är faktiskt också så att det, för bara några veckor sedan, var precis 120 år sedan det socialdemokratiska arbetarepartiet bildades, på Tunnelgatan i Stockholm. De som var där då och bildade partiet, ingen av dem var över 30 år gammal, de gjorde det för att mota den höger, som inte är alltför olik vår svenska regeringshöger, ut ur regeringen och bort från makten. De lyckades med sin uppgift under många år, men idag sitter högern åter i regeringsställning och vi har samma stora uppgift nu som då – att göra högern överflödig. Skillnaden mellan nu och då är dock denna – den gången hade vi tiden på vår sida, det har vi inte nu, vi har mycket mer bråttom nu. Vi hade inte heller särskilt mycket att förlora, det har vi nu. Därför är det inte bara viktigt, utan helt livsavgörande nödvändigt, att högern inte blir långvarig vid makten.

Det är faktiskt på många sätt en mycket mer spännande första maj i år än det varit på väldigt länge. Hela världen befinner sig ju i förvandling. Högerns sanningar har visat sig slå fel, vad som är sant i stället har vänstern ännu inte riktigt hunnit formulera. Det är i och för sig alltid så att det står ett möjligheternas fönster på glänt någonstans, och jag sade det redan förra året i mitt första maj-tal. Men det fönstret kan ju vara mer eller mindre öppet. Högern upplever just nu ett ideologiskt korsdrag, de vill stänga till och stänga den nya, friska luften ute. Det är vänstern som kommer med frisk luft i politiken. Och det ska jag prata om.

Men jag tänkte faktiskt börja med att, trots att det är första maj, vara ganska pessimistisk. För om det verkligen står ett möjligheternas fönster på glänt, så kan det fönstret också stängas. Och risken finns att det gör just det. För vill man vara pessimistisk finns det all anledning att också vara det nu. Olof Palme sade till SSU-kongressen 1974 att freden var den fråga som den generationens socialdemokrater inte fick misslyckas med. Det finns ett antal stora frågor som vår generations, och vår tids, socialdemokrater inte får misslyckas med. Gemensamt för alla dessa frågor är att de säger oss att politikens kraft och vilja är viktigare nu än någonsin. Det har sällan varit så viktigt att vara socialdemokrat som nu. Och jag ska prata om några av dessa frågor.

Vi börjar i hållbarheten. Klimatkrisen. Framtidens klimat. Klimatförändringarna är, och detta är förmodligen ingen underdrift, kanske den största och viktigaste, men också svåraste, utmaningen vi genom tiderna stått inför. Temperaturen stiger. Vi har skogsbränder i Australien, torka i Kina, översvämningar i sydeuropa, orkaner i centralamerika och krig och konflikter om land och vatten runt om i världen.. Världens befolkning växer, energibehoven och utsläppen ökar och vi har misslyckats med att bygga samhällen som bygger på måttfullhet, trots internationella klimatförhandlingar. Sanningen är nog att vii har varit lite för bortskämda med jorden. Vi har trott att vi kunnat överutnyttja naturresurserna och den friska luften hur länge som helst. Det kan vi inte – och det märker vi nu..

Och vi kan inte komma och säga att vi ingenting visste om våra utsläpp och hur jorden tog stryk. Fakta om klimatförändringarna har vi vetat länge. För några år sedan skrev FN:s klimatpanel IPCC att isen i Arktis skulle vara helt bortsmält på sommaren i slutet av detta århundrade. Sedan reviderade de sina prognoser och sade att isen skulle vara smält om ungefär 50 år. Nu säger man att sommarisen i Arktis kan vara smält inom några få år, kanske redan kommande sommar. Vad händer då? Isbjörnarna förlorar sina hem, globala uppvärmningen ökar ytterligare och vi förlorar dyrbar tid att ställa om våra samhällen och försöka forma en annan framtid. Och liksom klimatförändringarna hela tiden överträffat alla vetenskapliga prognoser som hittills gjorts, så kommer också vi behöva överträffa oss själva i hur vi tror att vi tillsammans kan förändra samhället. Vi kan inte fortsätta att äta utan att märka att vi har blivit mätta. Som vanligt är det de fattiga som drabbas värst, hela tiden, trots att de är minst ansvariga. Vi är mest ansvariga för klimatförändringarna – då måste vi också ta störst ansvar.

År 2009 är därför vårt kanske viktigaste klimatår hittills. Om vi vill kunna bo över hela jorden, fiska i haven, odla i Asien och njuta av sommaren i Skandinavien, då måste vi börja ställa om snabbt. I december i år möts världens ledare i Köpenhamn för att förhandla fram ett nytt klimatavtal, fortsättningen efter Kyotoprotokollet. Där ska ledarna för Kina, USA, Ryssland, Tyskland, Brasilien, Sydafrika och Sverige gemensamt komma överens om vilka mål man ska ha och hur mycket var och en ska minska sina koldioxidutsläpp. Min gissning är att många kommer att vilja att alla andra ska minska sina klimatutsläpp mer än de själva. USA kommer att vilka att Kina ska minska sina utsläpp mest, Kina vill att USA ska minska sina utsläpp mest. EU säger att man kan hjälpa andra att minska sina utsläpp, men vill inte själv minska särskilt mycket. Vad Sverige vill vet vi ännu inte, Reinfeldt har inte precis gjort sig känd för att vara någon klimataktivist. Tvärtom tycker även han att svenska utsläppsminskningar ska göras utomlands, inte i Sverige. Det är klassisk moderatpolitik, pigjobbspolitik på global nivå - det är alltid någon annans fel, är moderaternas devis, låt någon annan skura våra skitiga dass.

Men vad ska vi då göra? Ja, mycket och snabbt är mitt svar. Tiden är vänsterns, och de fattiga värsta fiende, inte högerns eller de rikas. Ska vi bygga bort bilarna i storstädernas innerstäder, bygga ut kollektivtrafiken, bygga snabbtåg i Sverige och Europa och se till så att maten på våra skolor och äldreboenden är lite närmare producerad, behöver vi börja nu. Annars stängs det där fönstret med möjligheten till en bättre värld. Klimatförändringarna väntar inte på oss, det är vi som måste hänga med om vi vill överleva och kunna leva gott även i framtiden.

Och det är ju också så att ju mer tid som går, ju mer akut klimathotet blir, ju mindre av långsiktig hållbarhet och mer av akut överlevnad som finns i klimatdebatten, desto mer kortsiktiga åtgärder kommer att föreslås. Regeringen har föreslagit att vi ska bygga ut kärnkraften, som om det vore en klimatneutral åtgärd eller receptet för en hållbar framtid. Det är det inte. Att ställa om samhället till ett klimatneutralt samhälle, kräver också att det är långsiktigt hållbart. Klimatkrisen är därför, på sitt sätt, vår civilisations kris. Dagens konflikt handlar därför om vad som ska komma efter, och vilka principer det samhället ska bygga på – kortsiktig överlevnad eller långsiktig hållbarhet. Marknadsmekanismer som fördelar utsläppsrätter så att de rika får släppa ut mest, eller gemensam fördelning.
Vi har att välja på att antingen göra byggandet av det klimatneutrala samhället till, liksom infrastrukturen, vården, skolan och bostadsbyggandet på 1900-talet var, ett gemensamt ansvar och projekt, för ökad jämlikhet i världen. Eller så kan vi välja att låta marknaden försöka lösa problemet, där de som är rikast förlorar minst och de fattiga mest. Klimatfrågan är inte fri från politik, ideologi, intressen och konflikter. För att lösa denna kris, den klimatkris som vår generations socialdemokrater inte får misslyckas med, krävs därför långsiktigt hållbarhetsperspektiv, och jämlikhetsperspektiv. För ojämlikhet är i längden, det vet vi, inte hållbart.

En annan kris vi inte får misslyckas med att lösa är naturligtvis finanskrisen, arbetsmarknadskrisen. Ibland hör man människor som försöker förklara den pågående finanskrisen med att den skulle bero på att vissa individer har varit för osolidariska, egoistiska och asociala, som om det vore något ovanligt och omänskligt. När jag hör det kommer jag att tänka på Vilhelm Moberg.

Så här skriver Moberg om hur prosten i Korpamoen reagerade när han fick veta att Karl-Oskar ville emigrera till Amerika: ”Det var sant att svenskarna fick arbeta något mera för sin föda än amerikanerna och att de stundom måste äta sitt bröd i sitt anletes svett. Men deras fäder i Sverige åt under långa tider bröd av trädens bark och utstod svår svält, och de uträttade likväl stora ting, mycket större ting, än de nu levande svenskarna hade gjort. Barkbrödet gav människan själslig styrka. - Svara mig ärligt, Karl-Oskar sade prosten: Är det inte begäret efter vällevnad som driver dig att utflytta?”

Jag tänker när jag läser detta att detet är klart att det är begäret efter vällevnad som driver Karl-Oskar att flytta till Amerika. Vad skulle det annars vara? Och det är visserligen skillnad på Sverige på 1800-talet och 2000-talets amerikanska hyperkapitalism, men liksom Karl-Oskar drevs av en vilja att förbättra livsvillkoren för de sina inom de ramar som det dåtida samhället erbjöd, har människor gjort likadant på Wall Street, i Peking och Moskva idag. Det har ingenting med egoism eller solidaritet att göra. I stället är det systemet som är problemet.
För vad beror denna finanskris på i grunden, kan man fråga sig. Också denna kris beror på brist på välfärd, brist på jämlikhet. Att fattiga människor i USA haft så dåliga löner och så dyr sjukvård att de tvingats ta banklån till det mest basala i livet; boende, vård och skola. I ett samhälle som saknar det mesta av välfärdsinstitutioner, måste människor själva köpa sig sin välfärd på bostadsmarknaden, sjukvårdsmarknaden och utbildningsmarknaden. Därför tar människor lån, även om de egentligen inte har råd. Och fram har den finansmarknad växt som sedan regelbundet krisar, och omfördelar resurser från dem som inte har till dem som har. Intressant är också att just det ohållbara samhälle där låginkomsttagare måste köpa sin bostad för att ha någonstans att bo håller nu på att växa fram i Sverige. I sin marknadsiver och missförstånd om vad valfrihet egentligen innebär säljer de borgerliga ut allmännyttan, här i Stockholm. De privatiserar sjukhus och skolor, gör människor rädda att hamna efter och skapar på så sätt ett definitivt ohållbart samhälle. Mitt i den största ekonomiska ojämlikhetskrisen på 75 år bedriver högern en politik som ingenting har lärt sig av sina misstag.

Högern har nämligen inte förstått detta basala - att den här finanskrisen just i grunden är en global ojämlikhetskris. När inkomstskillnaderna ökar måste man ha pengar på banken för att ha tillgång till livets goda, det är orsaken till denna lånekarusell. Hade livets välfärd varit jämnare fördelad i världen, hade fattiga inte behövt ta lån. Det är ojämlikheten som ger oss dessa kriser. Att som högern försöka begränsa finanskrisen, men inte ta tag i ojämlikheten i vår värld, är fåfängt. Den utmaning vår generations och vår tids socialdemokrater inte får misslyckas med är därför denna, och den är lika gammal som socialdemokratin själv – att skapa jämlikhet, att skapa trygghet, att skapa välfärd. Det är inte alls omodernt – det är helt nödvändigt.

För det tredje; båda dessa kriser, finanskrisen och klimatkrisen, förstärker en tredje smygande kris på frammarsch i Europa, och det kan man kalla en medborgarrättskris. Fascismen och främlingsfientligheten är historiskt stark i Europa idag. I själva verket har den inte varit så stark sedan 1930-talet. I nästan alla europeiska länder finns idag stora, etablerade, främlingsfientliga partier, på vissa håll finns de även i parlamenten. Snart kanske vi har dem också i Sveriges riksdag, eller så skickar vi en Sverigedemokrat till Europaparlamentet i juni. I vilket fall som helst vädrar rasismen och fascismen morgonluft i vår del av världen. Det är en utveckling vi borde vara oroade över.

För vad är det för slags samhälle vi ser på några års sikt, i Sverige och Europa? Arbetslösheten ökar, människor förlorar inte bara sina jobb, utan också sina inkomster efter som arbetslöshetsförsäkringen urholkats under senare år. Allt fler klimatflyktingar kommer att komma hit. Ökad misstänksamhet mot invandrare, muslimer. Regeringen har under de senaste åren gjort utspel om begränsad rätt till anhöriginvandring och skärpta krav för SFI – dessa förslag ska läsas i detta populismens bruna sken. Desperation leder ofta ut på grumligt vatten.
För det är just detta som är det verkliga problemet – desperationen, osäkerheten, ett otryggare Sverige. De människor som vill ta sig till vår del av världen idag möts av ett lite mer nervöst Europa. Ett Europa där deras medborgerliga rättigheter förhandlas bort av de etablerade partierna, i eftergift till främlingsfientliga rörelser. Här i Sverige har moderaterna föreslagit ett särskilt kontrakt för invandrare att skriva på, ett åsiktskontrakt som ska uppfostra dem till det moderaterna tycker är goda svenska värderingar. Det är en direkt invit till avgrundshögern och ett säkert steg på vägen till helvetet. Låt oss inte slå in på den vägen – igen. Där har vi varit och vi vet att det inte var bra. Men rasismen frodas i det ojämlika, och nervösa, samhället. Därför ska ojämlikheten bekämpas, också av den anledningen.

Och det är här politiken kommer in i bilden. För visst spelar det roll att politiken finns. Och visst spelar det roll vad politiken gör. Marknaden löste inte våra problem, den skapade dem. I decennier har vi blivit intalade att politiken inte behövs. Men det visar sig att när politiken trängs tillbaka, trängs också människan tillbaka. Det vet vi nu. Och kanske finns därför här just ett möjligheternas fönster, när vi ser att detta samhälle inte håller. I USA har människorna under året blivit av med sin krigsherre till president, och ersatt honom med någon som verkar ta vanliga människors liv på allvar. Barack Obama kommer inte att lösa världens problem, men världen är i sanning lite ljusare med honom som makthavare i den. Och vad Obama gör som är viktigt just nu, det är att han pratar om politikens roll, om politikens primat framför marknaden, om att mänskligt samarbete behövs för att göra världen levbar igen. Dessa kriser har visat att vårt samhälle varken var särskilt modernt, hållbart eller solidariskt. Ett modernt samhälle, utan kriser, måste tvärtom vara solidariskt. Den tyske filosofen Jurgen Habermas har sagt att under den senare delen av 1900-talet tappade vänstern sina utopiska energier. Han kanske hade rätt då Men det är fel nu. Jag tror det är läge för vänstern att börja drömma igen.

Avslutningsvis ska jag säga något om det stundande Europaparlamentsvalet. Det är inte lätt med EU, tvärtom är det mycket krångligt, ofta byråkratiskt och komplicerat. Exakt hur organisationen är uppbyggd, vad makten över politiken finns och hur våra politiker röstar i parlamentet är inte helt lätt att veta. Högern i Europa dominerar i EU, och den europeiska högern är på många sätt mycket mer höger än den svenska högern. Det är lätt att känna uppgivenhet inför Europavalet den 7 juni.

Men de kriser som jag här har pratat om, klimatkrisen, finanskrisen, medborgarrättskrisen och den globala ojämlikhetskrisen, de avhjälps inte enbart genom svensk politik. Gemensamma politiska beslut och överenskommelser i Europa är nödvändiga. EU måste ta sitt ansvar för att minska koldioxidutsläppen, bygga snabbtåg genom Europa, agera solidariskt mot omvärlden. EU måste ta tag i finansmarknaderna, låta medlemsländerna föra en offensiv arbetsmarknadspolitik och använda sina resurser att stödja fattigare länder. Genom gemensamma diskussioner i EU kan man kanske också förstå och försöka förhindra den växande främlingsfientligheten i Europa, ta gemensamt ansvar för de flyktingar som kommer hit och föra en politik som inte lämnar människor i sticket. De många stora utmaningar som vår generations socialdemokrater inte får misslyckas med, är inte bara nationella företeelser. De är europeiska, globala. Därför är EU viktigt, och därför är vänstern i Europa viktig. Därför är det också viktigt att vi röstar den 7 juni.

Så, till sist, högern har i 30 års tid försökt förklara för oss att vi inte behövs längre, att vänstern inte behövs. Att de stora problemen är lösta, att människor nu vill ha högerpolitik. Det är uppenbart fel. I själva verket är det högerpolitik som är just ett hot mot vår gemensamma framtid. Skulle vi låta marknaden lösa finanskrisen, skulle vi låta marknaden lösa klimatkrisen, då skulle de inte lösas alls. Därför att högern ser inte att det är ojämlikheten som är problemet. Men det ser vi.

Och därför kan vi vara optimister, även om utmaningarna känns stora. Högern har inte lösningarna på vår tids problem, det är vänstern som måste ha dem. Göran Sonnevi har skrivit så här i en dikt:

”Nu öppnar sig chansen till ett annat sätt att leva
Ska vi ta denSka vi se den klart i ögonen
Jag tror att chansens springa är mycket liten
Den lyser vid tröskeln till en stängd dörr, som kan öppnas
Den kan bara öppnas,
av många människor tillsammans”

Vänner, det är vänstern, arbetarrörelsen och alla vi som älskar frihet och jämlikhet, som tillsammans måste göra högern maktlös, se det möjligheternas fönster som står öppet för vänstern i världen just nu och försöka forma politik för en bättre, mer jämlik, solidarisk och hållbar värld.

Kom ihåg detta när det känns tungt, det var länge sedan det var så viktigt att vara vänster, det var länge sedan det var så viktigt att vara socialdemokrat, som nu.

Tack för att jag fick komma hit,

Tack

Kortkrönika i AiP, om första maj

2009-04-27T11:24:00.000+02:00

Vad har ni att prata om på Första maj, frågar borgerligheten i ytterligare ett försök att skilja oss från vår berättelse. För två år sedan hyllade de dem som hade ett arbete att gå till. Förra året skrev de om arbetslinjen på Första maj. Men i år har de inte mycket att komma med. Volvoarbetarna blir arbetslösa – inte för att de är lata utan för att det inte finns några jobb. Vad ska borgerligheten säga då? Att klippa sig räcker ju inte när världsekonomin beter sig som kvicksand. Deras vision är döende, den ensamma människan gjorde inte samhället starkt.

Så då vill de inte heller att vi ska demonstrera och hålla tal. Ursch, säger de. Ni är ju lika goda kålsupare som vi. Ni har också beviljat miljonbelopp och suttit på stolar med ergonomiska ryggstöd. Håll därför tyst! Ni har inget att berätta som inte vi kan berätta. Era drömmar skiljer sig inte längre från våra. Det ni kunde har ni förlorat. Ni borde inte hålla tal!

Men det är fel. Socialdemokratin fyllde 120 år förra veckan. För 100 år sedan rasade storstrejken genom landet, latinamerikanska arbetare skickade pengar till vårt samhällsbygge uppe i norr. För 80 år sedan krisade ekonomin, för 70 år sedan demokratin. Det finns dagsaktuella sanningar i de historierna med.

Och hur är läget idag? Det är krig i Irak, slakt i Gaza. Klimatkrisen hotar att göra oss alla överflödiga, finanskrisen fördelar pengar från dem som inte har till dem som har. Staterna är viktigare än någonsin, nyliberalismens laissez-faire lika omodern som alltid. Vi har sverigedemokrater på väg in i riksdagen, ett EU-parlament ockuperat av högern och en alliansregering som låtsas att den är något den aldrig kan bli – solidarisk.

Det är när ledarsidor och högerpolitiker säger att det inte finns något att tala om – det är då vi vet att det finns massor att berätta. Om vi vågar. De vill att vi ska frukta, inte högern, utan fruktan själv. Strunt i det, du är socialdemokrat. Utnyttja denna din rätt, att tala på Första maj!

Kajsa Borgnäs, ordförande för S-studenter

Same, same - but different

2009-04-21T14:13:00.001+02:00

I senaste numret av Libertas, tema Arbetarparti, skriver jag och förbundssekreteraren följande krönika.

Argument 1
En arbetsdag
06.30 – upp
08.00 – på jobbet,
11.30 – fruktansvärt hungrig
14.00 – hjärtklappning
17.00 – smörgås
19.30 – hem, snabb (obs! snabb) middag
21.45 – fäller ned datorskärmen, av främst psykologiska orsaker, bokstäverna hoppar, tapeten böljar
23.00 – vill sova
Somnar
Vaknar

Argument 2
I romanen Gruva beskriver Sara Lidman standardtidssystemet för att systematisera arbetstagarnas rörelser under arbetsdagen: MTM. ”Systemet bygger på att allt manuellt arbete kan delas upp i enkla grundrörelser, som STRÄCKA, FLYTTA, GRIPA, INPASSA osv. Tidsenheten för att mäta dessa små och enkla rörelser är en jämn decimal av en timme och kallas TMU, vilket är lika med 1/100000 timme.” Grundrörelsen ÖGONFÖRFLYTTNING tar 0,285 TMU. Rörelsen GÅ tar 15,0 TMU per ett steg som beräknats till 86 cm. ”Vid gång på sand, järnvägsslipers, inom hindrade områden och under liknande onormala förhållanden användes en standard på 17,0 TMU per steg.” Sådant har vi inte längre på jobbet. Men i huvudet och bröstet. Hjärtat och hjärnan.

Argument 3
I romanen Du, människa gräver Marit Paulsen (japp, hon har skrivit romaner, feministiska socialistiska sådana, innan hon fick jobb som folkpartist i EU) i samma övervakning av arbetarna: ”Någon gång kommer du på tanken att arbetsköparna är rädda för arbetarna. Varför annars denna helfnoskiga övervakning? Stämpelklockorna, tidsstudier, ackordslönen, den egna ekonomin, centralografen – ändå anställer de basar som de dresserar till halvapor för att bevaka er ytterligare. Desto märkligare tycker du att det är att tjänstemännen tilltros att jobba utan samma rigorösa bevakning. Är de rädda för just arbetarna. Varför?”.

Argument 4
Gramsci skrev om de intellektuella. Att det inte räcker med de traditionellt intellektuella, prästerna, lärarna. Att de övre klassernas intellektuella medvetet eller omedvetet driver de övre klassernas intressen, inte förmår ställa sig över de egna ekonomiska villkoren. Därför, skrev Gramsci, är det så viktigt med bildning av arbetarklassen. För att de flesta ur borgarklassen som säger sig företräda arbetarna egentligen gör precis tvärtom. Arbetarrörelsen behöver sina egna organiskt intellektuella. I värsta fall måste arbetarrörelsen också utbilda de småborgerliga intellektuella – arbetarrörelsen är lika mycket en bildningsrörelse för arbetarna som för de småborgare som tror sig vara ”fritt” tänkande.

Argument 5
”Beslutet om avskaffande av kvinnolöner på LO-SAF området genomfördes inte på en gång. Efter påtryckningar från arbetsgivare i kvinnointensiva verksamheter sköts genomförandet av avtalet upp till perioden 1962-1967.” ”Idag tjänar kvinnor i genomsnitt (på hela arbetsmarknaden) knappt 20 procent mindre per arbetad timme än vad män tjänar. Denna löneskillnad till männens fördel har varit så gott som konstant i drygt 20 år”.

Argument 6
Weber beskrev fyra sorters idealtypiskt handlande: traditionellt, affektivt, värderationellt och målrationellt handlande. Givet att vi inte enbart handlar av traditionella eller känslomässiga skäl, återstår alltså de två övriga. Vi styrs av reflektion över vad som är moraliskt riktigt och/eller av reflektion över hur vi bäst når ett visst mål. Förhoppningsvis drivs den akademiker som sympatiserar med arbetarrörelsen i stället för med arbetsgivarrörelsen (minst) lika mycket av det värderationella handlandet som av det målrationella. Vi kanske inte har samma ekonomiska intressen i arbetarrörelsen, men samma emancipatoriska. Att vi inte övervakas enligt MTM-system betyder inte att vi inte övervakas, men disciplinen kommer inifrån. Längtan efter emancipation i arbetet förenar arbetare med akademiker. Det ska vara bra, men det ska också vara rätt. Arbetarrörelsen är bra, men den är också rätt. Egenintresset får finna sig i att gå hand i hand med solidariteten. Frihet tillsammans med jämlikhet. Det är rätt.

Beroende på hur man väljer att definiera ordet arbetare så kommer en större eller mindre del av befolkningen att täckas in i definitionen. Men är det så värst relevant? Vi är rätt många i samhället idag som är beroende av arbetsgivaren och investeringarna för vår inkomst och överlevnad. Det räcker väl, där finns ett gemensamt intresse, oberoende av vilka exakta arbetsuppgifter man råkar ha och den exakta mängden nollor på lönen. Det är inte nödvändigtvis våra kroppar vi sliter ut på jobbet längre. Det är vår ork, energi, engagemang och känsla av tillfredsställelse som exploateras när kroppen försätts i skrivbordsläge. Arbetets fysiska påfrestning har vi reglerat, delvis, inte den psykiska.

Argumenten för varför en akademiker ska välja arbetarepartiet är därför många: solidaritet, kunskap, det gemensamma bästa - en roligare, vackrare värld. Vad arbetarpartiet ska med akademikerna till, är mindre klart, förutom att de blir allt fler. Vid mötet mellan arbetarparti och akademiker förändras båda, någon mest. De ekonomiska intressena delvis motstridiga, friheten gemensam. Mittenliberala partier finns det gott om. Ett är säkert - vi är inte här för att kidnappa rörelsen.

Förstör inte studiemedlet - höj det!

2009-04-01T13:30:00.003+02:00

S-studenter skriver idag, tillsammans med Gröna studenter, vänsterns studentförbund, Gunilla Apelgren (skapare av Facebookgruppen "Stoppa skärpta villkor för att få studiemedel efter 4 års studier") och 13 kårer, på Svd Brännpunkt om studiesociala kommitténs förslag till försämringar av studiemedlet.

----

Under en lång period har fokus i den utbildningspolitiska debatten legat på hur man kan få studenter att plugga snabbare och komma ut i arbetslivet fortare. Den studiesociala utredningens förslag, som presenterades i måndags, om att förkorta det generella studiemedlet från sex till fyra år, motiveras på liknande sätt: studenter ska inte byta utbildning titt som tätt utan slutföra den utbildning de påbörjat – då får de mer studiemedel.Detta stuprörstänkande kring högre utbildning riskerar inte bara att låsa in människor i program och yrkesval de egentligen inte är intresserade av, det höjer också trösklarna väsentligt för de grupper som redan idag i stor utsträckning står utanför högskolan.

Betänkandet innebär att studiemedel för studier på eftergymnasial nivå ska lämnas i högst 36 månader (4 år). Efter en prövning kan studiemedel lämnas i ytterligare 18 månader (2 år) och därefter ytterligare i ett år efter ytterligare prövning. Vid varje prövningstillfälle mäts huruvida studenten har tagit examen eller hur långt studenten har kvar till examen. Efter fyra år med studiemedel måste alltså den som önskar mer studiemedel kunna uppvisa antingen en examen från en minst treårig högskoleutbildning, minst tre års fullgjorda studier på en utbildning som är minst tre och ett halvt år lång eller en examen från en tvåårig yrkesutbildning som inte är högskoleutbildning. Studerande som läser utbildningar som är minst fem år långa, sådana som omfattar 300 högskolepoäng eller mer, kommer att kunna få studiemedel för att slutföra sina studier, sammanlagt högst 63 månader (7 år).

Man kan tycka att det är bra att möjligheten att få lån för att avsluta sina studier ökar till 7 år, liksom att det är bra att kommittén föreslår en generell studiemedelshöjning. Men förändringarna kommer att slå mycket olika mot olika studenter. En mycket trolig effekt är att studenter som inte är säkra på sitt studieval skjuter upp sin studiestart då de vet att det första valet av utbildning blir långt viktigare för möjligheten att läsa vidare. Inlåsningseffekterna när studenter stannar kvar på utbildningar de egentligen inte vill gå klart drabbar främst de studenter som inte tidigt vet vad de vill studera och därför först valde ”fel”. Att studenter på längre programutbildningar som avklaras snabbt får rätt till mer studiemedel kommer troligtvis att gynna barn från akademikerhem som tidigt vet vad de vill läsa och studenter på prestigeutbildningar (läkare, jurister osv) En möjlig effekt är att studier avbryts till förmån för arbete om studenten känner sig osäker på sitt yrkesval. Sammantaget gör förändringen att några terminers ”sökande” inom utbildningssystemet omöjliggörs, att rekryteringsarbetet för att få in högskoleovana grupper försvåras och att tröskeln in till högskolan höjs mest för dem som är mest osäkra. Det är märklig utslagningspolitik i en tid när Sverige behöver mer utbildning, inte mindre. Varför regeringen vill bygga in dessa nya trösklar i den högre utbildningen är för oss en gåta.

Riskerna med förslaget är stora – både för individen och för samhället. Man riskerar stora inlåsningseffekter och effektivitetsförluster när människor inte kan byta utbildning till något de hellre skulle vilja göra. Studier tar tid. Det tar tid att bestämma sig för vad man vill studera, vad man vill arbeta med i livet. Att försämra möjligheterna för människor att ”hitta rätt” i högskolan är inte en modern utbildningspolitik. Studiemedlet ska underlätta, inte försvåra, vidare studier, och högskolan ska rekrytera bredare grupper, inte smalare. Vill man öka genomströmningen vore höjt studiemedel en bättre idé – då slipper människor jobba när de borde plugga. Av dessa anledningar hoppas vi att riksdagen säger nej till den föreslagna studiemedelsförsämringen men ja till höjt studiemedel.

KAJSA BORGNÄS, ordförande s-studenter
JON LARSSON, språkrör Gröna studenter
FRIDA JOHANSSON, språkrör Gröna studenter
MIA SAND, ordförande vänsterns studentförbund
VIKTOR ANDERSSON, ordförande, Chalmers studentkår
KRISTOFFER ARVIDSSON, ordförande, studentkåren Malmö
ELINA BERG, ordförande Lunds Samhällsvetarkår
GARDAR BJÖRNSSON, ordförande, Stockholms Universitets Studentkår
SOFIE BLOMBÄCK, ordförande Filosofiska Fakulteternas Studentkår Göteborg
ANNA EDÈN, ordförande Mälardalens studentkår
MARIA ERIKSSON, vice ordförande, Utbildningsvetenskapliga studentkåren Göteborg
LARS HEDEGÅRD, ordförande, Studentkåren i Borås
KLAS-HERMAN LUNDGREN, ordförande, Uppsala Universitets studentkår
KRISTIAN STRÖBERG, ordförande Medicinska Föreningen Göteborg
SUSANNA SVENSSON, ordförande Karlstad studentkår,
MARTIN THULIN, ordförande Haga Studentkår
ROBERT ÖSTBERG, ordförande Umeå studentkår,
GUNILLA APELGREN, initiativtagare till Facebookgruppen ”Stoppa skärpta villkor för att få studiemedel efter 4 års studier” med över 24000 medlemmar.

Läs artikeln på: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2678475.svd

SABBA INTE STUDIEMEDLET!

2009-03-30T12:06:00.002+02:00

Vad jag anser om studiesociala kommitténs förslag till förändringar av studiemedlet hittar du här och här.

Med anledning av att kommittén föreslår en generell studiemedelsförkortning från 6 år till 4 år (med prövningsmöjlighet för förlängt studiemedel) har s-studenter, Gröna studenter och vänsterns studentförbund gemensamt startat en namninsamling mot detta. SFS har anslutit under förmiddagen. Denna lista kommer sedan att skickas till Lars Leijonborg i protest mot detta det mest idiotiska av idiotiska förslag.

Stöd uppropet du också, på www.sabbaintestudiemedlet.nu.

En mycket konkret kris 1

2009-03-03T21:49:00.005+01:00

Någon gång ska jag bli bättre på att uppdatera, men denna gång är en annan gång.

Har numera den äran att regelbundet kröniköra i Tiden - nedan den senaste, om klimatet.

Med hopp om snart återseende

/Mvh

Om klimatet

Det är en befriande tanke att allt inte slutar samtidigt. I tankeexperimentet ”Vad händer med världen utan oss?” konstaterar Alan Weisman att redan dag ett efter att människorna försvunnit från jordens yta börjar naturen storstäda. Sporer tar sig in i husväggarnas sprickor och exploderar i mögelattacker. Regnvattnet rinner längs plywoodskivor, tränger in vid spikarna som rostar och släpper sitt grepp. Gravitationen ökar trycket på takbjälkarna och inom hundra år rasar de ruttnande städerna samman, om inte härdsmältorna förintat det mesta innan dess. Kastruller och knivar klarar sig längre och om hundra tusen år tar den intellektuella utvecklingen ett språng hos den varelse som gräver fram färdiga verktyg. Snubblar hon i stället över det radioaktiva avfall vi grävt ned i något ”säkert” förvar eller ett gammalt uttjänt oljefält fullt av koldioxid får vi hålla tummarna för att denna varelse genast förstår vad det är den hittat. Vad som då händer är dock, lyckligtvis, inte vårt problem.

År 2009 är vårt kanske viktigaste klimatår hittills. Fakta vet vi: IPCC levererar politiska slutsatser, inte vetenskapliga sanningar. Arktis isar smälter snabbare än någon kunnat ana. 60 miljoner människor bor i regioner som hotas av översvämning om världshaven höjs med en meter. Mellan år 1990 och 2004 ökade utsläppen i USA med 20 procent trots internationella klimatförhandlingar. Jordens befolkning växer, energibehoven ökar och vi har misslyckats med att bygga ett globalt ekonomiskt system som belönar måttfullhet. I stället fortsätter vi att äta utan att märka att vi blivit mätta.

Förutom att det alltså för första gången sedan 1960-talets kärnvapenskräck finns en akut politisk fråga som faktiskt handlar om vår gemensamma existens och överlevnad, så är klimatfrågan en vänster-högerfråga på flera sätt.

För det första: ”socialism eller barbari”? Nyliberalismens grundläggande idé om att det inte finns något ”tak” för den individuella konsumtionen, att den enes rikedom inte innebär den andres fattigdom utan att ”alla” i längden tjänar på att några snabbt får det mycket bättre, har visat sig felaktig. När vi nu faktiskt slagit i ett gemensamt tak för resursutnyttjande, sker den rikes utsläpp nödvändigtvis på den fattiges bekostnad. Ska den fattige ha rätt till ökade utsläpp måste den rike minska sina. För nyliberalen finns två alternativ: antingen erkänna sig anse att somliga människor har mer rätt till en livsstil som innebär utsläpp än andra - afrikanen får inte resa, kinesen inte äta kött. Eller så erkänner man jämlikhet som nödvändigt samhällsekonomiskt mål, progressiv fördelningspolitik dess medel. Ett tydligt val – socialism eller barbari, alltså?

För det andra: tiden är vänsterns värsta fiende – inte högerns. Visserligen har ”alla” ett gemensamt intresse i att lösa klimatfrågan, men detta ”alla” är fortfarande lika exkluderande som det alltid varit. Klimatförändringarna skördar redan sina offer, dock ännu långt ifrån oss. Ett visst antal klimatflyktingar, förstörda skördar och uttorkade floder ingår i högerns solidaritetsambitioner - inte i vänsterns. Att Kyotoprotokollet blev det fiasko det blev var en politisk katastrof i västvärlden, en humanitär sådan i syd. Det är de fattiga och maktlösa som förlorar först och mest på klimatförändringarna, snabba åtgärder måste därför vara vänsterns krav.

För det tredje: Ju mer akut situationen blir, ju mindre av långsiktig hållbarhet och mer av akut överlevnad som finns i klimatdebatten, desto mer kortsiktiga åtgärder kommer att föreslås. Klimatdebatten präglas allt mer av argument för ökat geologiskt risktagande för bibehållet levnadssätt än av samvetskval inför kommande generationer. Därav högerns mobilisering för utbyggd kärnkraft - en akutinsats för den borgerlighet som så länge ignorerat de vänsterdebattörer som i decennier försökt forma politik för ett hållbart och klimatneutralt samhälle. Att bygga samhällen på kärnbränsle kan verka som ett realistiskt alternativ, tills den dag vi har ett nytt Tjernobyl – då börjar civilisationsnervositeten om. Dessutom – klimatfrågan är en politisk-ekonomisk fråga, inte en teknisk. De många naivt science-fictionaktiga förslag som finns om att skjuta upp miljontals speglar i rymden eller sprida ut ett lager kopparsulfat över världshaven för att reflektera solstrålning verkar te sig mer attraktivt för den höger som mer än allt annat räds social ingenjörskonst. Det kommer att vara vänsterns ansvar att försöka bygga vårt samhälle på något annat än fantasier, avfall och låga offerter.

Högerns framtidsalternativ är skrämmande - en värld där somliga människor köper upp den begränsade rätt till förorenande livsstil som finns och andra aldrig ser skymten av materiell välfärd. Men att låta efterfrågan, och inte behoven eller principen om jämlikhet, styra fördelningen av utsläppsrättigheter, kommer att ge oss ett verkligt nationellt och globalt klassamhälle. I en tid när arbetarrörelsens gemensamma intresse i världen är tydligare än på länge, gör det globala ekonomiska systemet oss till konkurrenter om staters fördelar gentemot andra stater. Men just för att klimatdebatten håller på att kantra i en mycket systemkonservativ och naivt teknikoptimistisk riktning behövs den internationella vänsterns systemkritik mer än någonsin.

Vänsterns uppgift, och möjlighet, är denna: det handlar, som allt annat, om vilket samhälle vi vill leva i, om jämlikhet, solidaritet, frihet och hållbarhet - inte bara om överlevnad. Nyliberalismens tanke om att välståndet ”sipprar ned” från rik till fattig måste ersättas av vänsterns idé om progressiv fördelning. Det kräver en ny, eller nygammal, ambition om global och nationell infrastruktur för resursfördelning.

Politiken behövs, samhället behövs och jämlikheten har faktiskt övertrumfat konkurrensen som legitim yttersta princip att bygga framtida samhällen på eftersom konkurrens skapar ojämlikheter som driver utsugning av jorden och utarmning av klimatet då den starkaste drivkraften i världen är den där de fattigare önskar jämlikhet. Offra inte korallreven för tillväxten! Mer är inte alltid bättre. Sätt kvalitet före kvantitet. Behåll korna trots metanet.

Kolmonoxidförgiftning och kunskapsproduktion

2009-01-13T13:52:00.004+01:00

Jaha, tillbaka från julledighet präglad av influensa, inställd Istanbulresa och mild kolmonoxidförgiftning (orsakad av gasolbrännare, för många stearinljus och en ovädrad bastu).

Fortsätter med min mediauppdatering: Igår talade jag in ett inlägg på OBS i P1 på temat "idédebattens roll i politiken". Detta efter att s-studenters antologi "Från smedja till sambandscentral - var finns plats för idédebatt?" släppts i december. OBS kommer att ta in ett antal andra skribenter ur vår bok, liksom andra debattörer, och spinna vidare på temat. Följ och köp (så här gör du för att få tag på ett ex)!

Här det inlägg jag gjorde, i textformat.

I en antologi som gavs ut 1976 och som handlade om idédebattens roll för politiken och socialdemokratin, skrev Sara Lidman så här: ”Naturligtvis har socialdemokratin en ideologi, en människosyn, en föreställning om ett samhälle att eftersträva. Men att denna vision hålls hemlig, så att en delfråga sällan eller aldrig sätts in i sitt större sammanhang, se där vad vi ogillar. Att rörelsen så sällan rör vid helheten.”

Det där kan man fundera på. En rörelse måste röra vid helheten för att fortfarande vara en rörelse, särskilt om man vill vara en samhällsrörelse. Man måste röra vid helheten både i betydelsen att många människor måste känna igen sig i rörelsen, få vara med och påverka vilka beslut som fattas och vilken riktning politiken tar. Men också i betydelsen att politiken aldrig enbart får bli en fråga om hur vi svarar på högerns senaste utspel, hur vi vinner nästa val eller vilket ekonomiskt stimulanspaket som ska läggas fram den närmsta månaden. En sådan politik rör bara vid delarna i samhällsbygget, inte helheten. Och en politik som enbart rör vid delarna sätter heller ingen människa i rörelse. Det är helheten i politiken som måste bära delarna, inte tvärtom.

Min utgångspunkt är denna: liberalismen är väldigt enkel och socialismen är väldigt svår. Det är enkelt att säga till varje människa att nu måste du vara din egen lyckas smed - lita inte på någon annan, annat än i absoluta nödfall, för ditt välbefinnande. Det är svårare att bygga samhällen där vi tar gemensamt ansvar för varandra, där solidariteten sträcker sig bortom familjen och de närmsta vännerna. Det är också därför det tar så kort tid, fyra eller åtta år, för högern att riva ned det som vänstern ägnat decennier åt att bygga upp. Det är svårt att foga samman, lätt att slå isär.

Idédebatten har varit livsviktig för socialdemokratin. Det är kunskapen om världen, de egna perspektiven, drömmen om vad samhället skulle kunna vara och vägen dit, som skiljt oss ifrån borgerligheten och gjort oss framgångsrika. Kampen mot kapitalismen gick hand i hand med kampen mot okunskapen i det tidiga 1900-talets början. Kunskap var makt, i ordens verkliga mening. Utan sin egen kunskapsproduktion i fackförbund, studiecirklar och s-föreningar hade socialdemokratin aldrig någonsin blivit den politiska kraft den så länge kom att vara. Vi hade blivit en variant av högern, nu tvingades högern i stället bli en variant av oss.

Därför är det också så att om man faktiskt tror på det här svåra, att det både är möjligt och önskvärt att hela tiden försöka skapa ett mer jämlikt samhälle, där människor har makt över sina liv och friheten inte bestäms av löneutbetalningen varje månad, då krävs även idag en kunskapsproduktion och idéskapande som inte styrs av högerns hegemonier. Då behövs en ideologisk debatt inom socialdemokratin och vänstern om vilket samhälle vi vill leva i, inte bara efter nästa val, utan efter nästa decennium, nästa generation. Hur principerna för samhällsbygget borde se ut och hur vi med små steg i taget tror att vi kan ta oss dit. Det är inte helt lätt efter ett antal tillbakatryckta år men det finns något i luften, en finanskris, arbetsmarknadskris, klimatkris och global ojämlikhetskris som gör att grundläggande samhällsanalys återigen börjar bli på modet. Högerns satsningar på tankesmedjor och kunskapsproduktion ter sig nu som bortkastade pengar, det är vänsterns analys av världen som människor längtar efter. Det finns därför tre, mycket bra, argument för att vänstern och socialdemokratin just nu ska storsatsa på kunskapsskapande för 2000-talet:

För det första: visserligen har det under en period varit svårt att vara socialdemokrat, lätt att vara liberal. Men det är inte sant att människors värderingar förändrats så som högern beskrivit det. Värderingar och samhällsanalys är olika saker. Det är inte högerns värderingar som lockat väljarna till Reinfeldt utan högerns medvetna satsning på samhällsanalys under många år. Värderingarna om solidaritet och jämlik rätt till livskvalitet består relativt intakta, fråga vilken sociolog som helst. Just därför måste socialdemokratin återfå självförtroendet i värderingarna och våga slipa fram egna samhällslösningar på problemen, bortom liberalismens lömskt socialliberala skrud.

För det andra: det politiska engagemanget och intresset hos människor växer, men till stor del utanför de politiska partierna. Jag önskar mig en socialdemokrati som är öppnare mot nya rörelser, har högre i tak, där det är möjligt att vara engagerad på många olika sätt, där det kryllar av tankesmedjor, tidskrifter, studiecirklar, mötesplatser, tidningar och stora utredningar med friare mandat, bredare frågeställningar och utan rädsla för vår just-in-time-media. Arbetarrörelsen har alltför länge litat på att de gamla strukturerna räcker för en levande kunskapsproduktion även i detta århundrade - det gör det inte. Vi måste aktivt och generöst omforma infrastrukturen så att de nya tankarna får plats även i den gamla rörelsen.

För det tredje: även väljarna till höger jagas bäst med bättre argument från vänster, inte genom att vi gör högerns gamla avlagda argument till våra. Att debattera vad högern gör och att vi inte tycker om det är oftast ointressant, eftersom både våra slutsatser och utgångspunkter är helt olika. Det är visionen och diskussionen inom den röd-gröna vänstern som är avgörande. Ny kunskap skapas framför allt där de små nyanserna är viktiga. Fokusera mindre på högerns nycker och mer på politikens progressiva vänsterkrafter. Det är de som kommer att förändra samhället.

Så: all kritisk samhällsanalys börjar med detta enkla: det skulle kunna vara mycket bättre. Sedan det lite svårare: hur ska vi göra det – det är det vi måste ta reda på. Framtiden är påverkbar, socialdemokratin förändras. Vänstern och socialdemokratin behöver en ordentlig idédebatt och kunskapssatsning för 2000-talet - för vår planets överlevnad och människors framtida livskvalitets skull. Det kommer inom kort vara möjligt att vara både systemkritisk och alldeles, alldeles modern, samtidigt. Så kan livet, och politiken, nog också bli lite roligare då.

Hör detta och kommande/följande inlägg på: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=503&artikel=2560679

Migration och främlingsfientlig populism

2008-12-04T16:14:00.004+01:00

Denna text skrev jag till OPC:S hemsida och nyhetsbrev, med anledning av de mycket märkliga och mycket obehagliga utspel som både moderater och socialdemokrater ägnar sig åt i dessa dagar.

Vi borde veta bättre.

-----

Som vanligt ser vi många olika tendenser samtidigt. En svensk reser idag i genomsnitt 40 kilometer per dag och 60 procent av svenska folket gör minst en utlandsresa per år. Den internationella migrationen har fördubblats under de senaste tjugo åren och invandringen till Europa ökar i snabb takt. Människor rör på sig mer än någonsin, av både vilja och av tvång.

Under samma period, sedan 1980-talets slut och under den ekonomiska avregleringens tidevarv, har invandringspolitiken blivit allt mer restriktiv i de flesta rika, demokratiska länder. Parallellt med den ökade rörligheten över gränserna byggs allt fler och mer sofistikerade övervakningssystem upp för kontroll och begränsning av rörligheten för de "oattraktiva" människorna, samtidigt som de "attraktiva" människornas rörlighet underlättas. Statens makt att reglera in- och utflöde av människor på det egna territoriet sätter därmed också igång en politisk diskussion om vilka människor man vill ha i "sitt" samhälle, och vilka som inte är välkomna. Rörlighet är ingen rättighet i vår värld, det är ett privilegium - de rikaste och mäktigaste på jorden förunnat.

Samtidigt; så stark som fascismen är i Europa nu, så stark har den inte varit sedan 1930-talet. Tydligt är att i de länder där de politiska partierna under det senaste decenniet agerat för att politiskt "möta" och "ta debatten" med främlingsfientliga partier och grupper, där har nästan alltid ett stort och stabilt främlingsfientligt parti etablerat sig som ett naturligt inslag i det politiska landskapet. Faktum är att två av de mycket få länder som (än så länge) inte har något större etablerat främlingsfientligt parti är Sverige och Spanien - de två länder där man länge valt att inte alls "ta debatten" utan i stället satsa på en politik för ökad välfärd och jämlikhet. Troligtvis finns ett samband.

Migration och den ökade rörligheten ställer demokratin inför ett nytt dilemma. Föreställningen om att immigranten för med sig "smittor" och vanor som är skadliga för den inhemska befolkningen är gammal, liksom att staten måste skydda "de sina" mot "de andra". Så blir staten inte längre den garant för demokrati den skulle vara, utan en garant för vissa specifika värderingar och moraliska koder som hör somliga människor till. I stället för att vara en neutral aktör som stiftar lagar, producerar och reproducerar staten normer och värderingar om vad det innebär att vara medborgare inom ett visst geografiskt område och hur man är (blir) en attraktiv sådan. Denna utveckling har vi, inte minst, sett tecken på i Sverige under den senaste veckan.

Det moderata förslaget om någon typ av invandringskontrakt (liknande det förslag som socialdemokraterna lade fram för några år sedan), säger i princip detta: du får, som "oattraktiv" immigrant, bli medborgare under villkoret att du inte har några politiska, sociala eller kulturella anspråk som ligger utanför medianmedborgarens. Du får inte vara avvikande, särskilt inte på sätt som vi uppfattar vara ett mönster för sådana som du. Som moraliskt tvivelaktig måste du gång på gång försäkra oss om din moraliska oklanderlighet och du får inte delta i kampen om föreställningarna som formar vårt samhälle. Dina ramar är snävare än andras eftersom vi i grunden inte litar på dig.

Men i samma sekund som staten agerar för att forma immigranten till en politiskt neutral, socialt hyperkorrekt men underdånig medlem av befolkningen, fråntar staten denne möjligheten att vara en människa bland andra. Människovärdet är inte längre kopplat till människan, utan till uppförandet. Denna politiska begränsning av invandrares mänsklighet, ofta återkommande i olika skepnader i Europas historia, bygger på en gammal assimileringstanke. Den kan ursäktas på olika vis; att vi vill hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen, att människor är oroliga för sina jobb, att invandrarna är fler idag eller att den kulturella arrogansen är större hos invandrarna idag än den var för några år sedan. Resultatet är i alla fall detsamma - den fascistoida droppen urholkar sakta men säkert den berggrund vi byggt vårt samhälle på, vår demokrati.

Migration är ett faktum, särskilt i den värld vi har byggt upp, och kommer att vara en växande och oundviklig del av den ökande globala ojämlikheten och annalkande klimatkrisen. Vi kommer att behöva reglera den internationella migrationen, även i framtiden. Stora frågor kommer att ställas om internationell solidaritet, välfärdsstatens räckvidd, arbetskraftsinvandring och möjliga jämlikhetsambitioner. Hur vi ska bo, jobba och umgås? Alla vet dock att den senaste tidens kontraktsdiskussioner för invandrare är strunt. Lösningen på migrationsproblematiken kan inte vara att kräva visst uppträdande av olika sociala grupper enligt vissa principer som ingen annan tvingas hålla sig till. Lösningen måste vara demokrati och jämlikhet. Populism grundad i etnicitet eller "ursprunglighet" har visat sig ha ödesdigra konsekvenser förr. Populism är enkelt, men politik är svårt. I detta fall kan socialdemokratin inte välja den lätta vägen.

Läs mer på: http://www.palmecenter.se/Temaomraden/Omvarldsfragor/Migration/Artiklar/081201kajsaborgnas.aspx

Om finanskrisen i OBS, P1.

2008-11-24T16:12:00.002+01:00

Sade följande om finanskrisen i OBS på P1 tidigare idag. Har också skrivit en längre sak om denna kris i senaste numret av Tiden. Återkommer med den.

Mvh

När jag hör människor försöka förklara den pågående finanskrisen med att den skulle bero på att vi som individer plötsligt har blivit för osolidariska, egoistiska och asociala, som om det vore något ovanligt och omänskligt, då kommer jag att tänka på Vilhelm Moberg.

Så här skriver Moberg om hur prosten i Korpamoen reagerade när han fick veta att Karl-Oskar ville emigrera till Amerika: Det var sant att svenskarna fick arbeta något mera för sin föda än amerikanerna och att de stundom måste äta sitt bröd i sitt anletes svett. Men deras fäder i Sverige åt under långa tider bröd av trädens bark och utstod svår svält, och de uträttade likväl stora ting, mycket större ting, än de nu levande svenskarna hade gjort. Barkbrödet gav människan själslig styrka. - Svara mig ärligt, Karl-Oskar sade prosten: Är det inte begäret efter vällevnad som driver dig att utflytta?

Det är klart att det är begäret efter vällevnad som driver Karl-Oskar att flytta. Vad skulle det annars vara? Och det är visserligen skillnad på Sverige på 1800-talet och 2000-talets amerikanska hyperkapitalism, men liksom Karl-Oskar drevs av en vilja att förbättra livsvillkoren för de sina inom de ramar som det dåtida samhället erbjöd, har människor gjort likadant på Wall Street, i Peking och Moskva idag. Det har ingenting med egoism eller solidaritet att göra. Utan med varje människas legitima önskan om att själv undvika risk. Í stället är det systemet som är problemet.

För det system vi har skapat och som nu krisar, finansmarknaden, det är i sanning ett Frankensteins monster som vi för länge sedan förlorat kontrollen över och som brakar samman i kaos och panik vart sjunde, åttonde år. Det börjar på fastighetsmarknaden, nu liksom tidigare. Amerikanska medborgare har tagit lån för att kunna köpa sig sin välfärd, sitt boende, under antagandet att deras framtida inkomst kommer att öka. Bankernas risker säljs vidare i en derivathandel som ingen vettig människa kan detaljerna i. Så litar bankerna, privatägda, på att samhället alltid finns där i sista instans, om skattepengarna skulle behövas för att rädda de privata pengarna. Vilket de ju gör med jämna mellanrum. Skattebetalarna räddar marknaden från sig själv.

Men problemet är egentligen mer grundläggande än så. Det handlar inte främst om banker och finansinstitut. Problemet är att vi har skapat ett samhälle som bygger på risk. Och riskerna fördelas allt mer ojämlikt i befolkningen. Det är detta som är liberalismens hela hegemoniska idé, det de kallar valfrihet. När inkomstskillnaderna ökar i ett samhälle måste man ha pengar på banken för att ha tillgång till livets goda. Man måste ha råd att ta lån för att kunna köpa en bostad i ett område man vill bo i, eftersom hyresrätterna är så få. De gemensamma försäkringssystemen har så låga tak att människor gör bäst i att spara pengar eller försäkra sig själva. Sjukvården ska ges till rika människor som söker vård för minsta krämpa, inte till dem som behöver den mest. Pengar har återigen blivit den markör som definierar våra livsvillkor och vår vällevnad - då är det heller inte så konstigt att människor ägnar stora delar av sina liv åt att samla på, just, pengar. Pengar gör att man kan undvika risk.

I grunden drivs denna bank- och finanskris alltså av en ännu större kris, en global ojämlikhetskris. Det samhälle vi byggt upp under många, långa, liberala år, i Sverige och internationellt, det är ett samhälle där längtan efter välfärd driver långivning och spekulation eftersom människor måste låna eller spekulera sig till sin livskvalitet idag. Då får vi en allas strid mot alla. Jakt på privat rikedom och offentlig fattigdom. Solidariteten och egenintresset drar åt olika håll. Det är ett mycket borgerligt samhälle vi har byggt, trots allt.

Men det var väl inte så här vi ville ha det? Ville vi verkligen ha ett system där människor måste handla enligt vissa informerade principer eller ha vissa ekonomiska förutsättningar för att klara sig väl i livet? Jag tror inte det. Vi ville det omvända. Vi ville ha gemensamt ansvarstagande för livets risker, så att individerna kunde pyssla med annat än att skydda sig själva hela tiden, i rädsla för sin egen framtid. Det var väl det principerna om jämlikhet och frihet handlade om? Men så är det inte nu.

Så vad ska man göra då. Ja, jag är, av princip, optimist. Jag tror att begäret efter vällevnad är en mycket grundläggande och mycket mänsklig egenskap. Jag tror inte heller att liberalismen har svaren på människors grundläggande livsfrågor om jämlik rätt till livskvalitet. Kanske lever vi faktiskt i en brytningstid just nu. Jag tror att den finanskris, jobbkris, klimatkris och ojämlikhetskris som just nu rullas upp över världen kan vara det möjligheternas fönster för alla oss som vill skaka om och rycka upp det riskprivatiserande och vinstmaximerande samhälle vi så länge satt vår lit till. Det samhället fungerar ju inte, uppenbarligen. Men det kommer inte högern göra. Det måste vänstern göra. Och då räcker det inte att genom olika regleringar och stimulanspaket försöka återupprätta förtroendet för finansmarknaden och bankerna så att kunderna kommer tillbaka. Det är förtroendet för samhället och det gemensamma som måste återupprättas, för att medborgarna ska komma tillbaka. Detta är socialdemokratins och den internationella vänsterns ansvar. Och det är en helt annan, mycket större, svårare, men viktigare, uppgift.

Hör inlägget på: http://www.sr.se/cgibin/p1/kanalarkiv.aspProgramId=503&NrOfDaysInArchive=30

Den produktiva, provokativa ledigheten

2008-10-16T10:52:00.002+02:00

Ett nytt nummer av s-studenters tidning Libertas är ute. Förbundssekreteraren och jag skriver om den produktiva, provokativa ledigheten.

På Arbetets Museum i Norrköping pågår under denna sommar en utställning om industrisamhället Sveriges framväxt. I trappuppgången en levnadsteckning över en kvinna som under hela sitt liv arbetat som rullerska på någon av fabrikerna i Norrköping. Hon vävde inte, sydde inte - hon rullade tråd på spolar. Stora spolar på ett sätt, mindre spolar på ett annat sätt. Sex dagar i veckan året om. Ett helt yrkesliv. Ingen kunde fylla spolarna så snabbt som hon. I början hade kvinnorna på golvet (de var bara kvinnor) fyra dagars semester om året. På nyårsafton stängdes fabriken en timme för att de anställda skulle få äta nyårsmiddag. Därefter återgick alla till sina arbeten. Duscha gjorde man i smyg i källaren, det var egentligen förbjudet. Lite senare infördes två hela semesterveckor. Sedan tre. När fabriken slog igen förlorade hon arbetet. Det tyckte hon var tråkigt. Hon berättar att hon fortfarande vaknar kl. fem på morgonen och tror att hon ska iväg till jobbet. Det ska hon inte. Hon somnar om.

I "Rätten till lättja" skriver Paul Lafargue 1883: "Ett besynnerligt vansinne har gripit arbetarklassen i de länder där den kapitalistiska civilisationen härskar. Det är kärleken till arbetet, den med döden kämpande lidelsen för arbete. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt. Den klassiska epokens greker hade inte annat än förakt till övers för arbetet - blott slavar fick arbeta: den fria människan kände endast kroppsövningar eller andens lekar. Genom att lyssna till ekonomernas bedrägliga ord har proletärerna överlämnat sig med kropp och själ till arbetets synder och härigenom kastat ut hela samhället i industriella överproduktionskriser som försätter hela samhällsorganismen i konvulsioner. Innan proletariatet kan bli medvetet om sin egen styrka måste det kasta den kristna moralens, nationalekonomins och fritänkeriets förutfattade meningar på historiens soptipp. De måste tvinga sig själva att endast arbeta tre timmar om dagen och annars slå dank och frossa dag och natt."

Semestern är slut. Vi återgår till vårt arbete. Och ekonomerna pustar ut - också denna sommar 2008 övergick i höst. Produktivitetsjakten i ekonomin kan återupplivas Men varför är ledighet så provocerande? Krav på arbetstidsförkortning, en ytterligare semestervecka, friår, hög och lång a-kassa och sjukförsäkring ses med misstänksamhet. Det skadar produktiviteten. Tänk om alla skulle vara sjukskrivna plötsligt! Eller om alla använde friåret till att koppla av. Tänk om de arbetslösa gör annat på sin arbetslösa tid än att söka jobb! Hu vale.

Så avskaffar man friåret, denna reform för livsnjutning åt hårt arbetande. Så tvingar man arbetslösa att sitta 30 timmar i veckan framför en dator för att söka jobb de inte kan få. Så sänker och kortar man sjukförsäkring och a-kassa. Karensdagen slår, statistiskt sett, mot arbetarna, inte tjänstemännen. Så ökar man kostnaden för att inte arbeta så att bara de som har råd eller som kan bestämma över sin egen arbetstid kan vara lediga utöver minimum. Lättja är en synd, moraliskt och ekonomiskt, och det dekadenta har bara somliga råd med - det vet vi sedan gammalt.

Men vad gjorde ni på era semestrar (dem av er som haft någon)? Läste, tänkte, reste, skrev? Hur produktivt är det inte att lära sig något man aldrig hade lärt sig på arbetsplatsen? Hur mycket bättre tänker man inte när tanken fått ta igen sig över en roman på ett badlakan? Maten man lagar köps inte halvfärdig och väggarna man målar på sommaren räknas inte in i ekonomin, men ingår naturligtvis där ändå. Det är ingen slump att det är ungdomar och studenter med mycket makt att förfoga över sin tid som kommer på saker som YouTube, FaceBook, fri och öppen programvara eller startar musikgrupper. Produktiv verksamhet som ofta sker helt fristående från marknadslogik och ekonomiska incitament, men som ändå väsentligt ökar både produktiviteten i ekonomin och människors välmående. I stället för fritiden som något som tär på arbetet, är fritiden, förutom tid för konsumtion och rekreation också tid för en helt annan typ av produktion än den man presterar under arbetstiden. Det är under fritiden vi som medborgare lär oss, organiserar oss i folkbildning, föreningsliv och skapar förutsättningarna för ett demokratiskt samhälle.

Människans förmåga utvecklas under fritiden, semestern, och i kunskapssamhället är det just mänskligt kunnande som blir allt mer efterfrågat. Låt oss än en gång påminna om det i inget som helst avseende vänsterinriktade, utan i stället mycket vinstfokuserade, företaget Google´s personalpolicy - att alla anställda ska använda 20% av sin betalda arbetstid till att göra vad de själva vill; sova, äta, cykla, titta på film. Sex timmars arbetsdag enligt schema, två timmar avlönad fritid. Till produktivitetens lov.

Så, juliledighet förbyts i augustiarbete, ett nytt verksamhetsår drar igång. En typ av produktivitet ersätts av en annan men allt som är produktivt kan inte mätas i pengar. Ledighet är inte arbetets antites, det är dess smörjolja. Rätten till lättja är lika fundamental som rätten till arbete. Lönearbete är inte alltid produktivt, produktivitet är inte alltid detsamma som lönearbete och ibland under höstens och vinterns vinstjakt kommer vi att drömma oss tillbaka till den lediga tid där man bara kunde få vara människa för en stund – slå dank och frossa dag och natt.

Norbergs prioritet

2008-10-06T10:23:00.003+02:00

När det för en gångs skull på många, många år finns någon som kritiserar, inte kapitalismens uttryck och enstaka händelser, utan dess själva kärna och tanke, slår Norberg tillbaka så hårt och desperat han kan. Jag och America Vera Zavala ville anta utmaningen om att debattera de budskap Klein chockat nyliberalerna med, men sågs inte som värdiga motståndare av dem som säger sig hävda friheten.

Om detta har America skrivit - kanske kan vara av intresse: http://www.tidningen-anti.se/

Det politiska språket - i Tvärdrag

2008-10-01T11:20:00.004+02:00

År 1990 publicerade den republikanska tankesmedjan GOPAC broschyren ”Language: A Key Mechanism of Control”. Där listades 64 ord man skulle angripa sina politiska motståndare med och 69 ord att förhärliga sig själv med. Demokrater skulle man beskriva som: radikala, patetiska, byråkratiska, ideologiska, korrupta, emot familjen, emot barnen, emot jobben. Sig själv skulle man beskriva med orden: fred, frihet, omsorg, hårt arbetande, reformer, vision, rättvisa, plikter, moral och övertygad. Detta var konservatismens nyspråk med vilket man kunde plocka ihop en bild av motståndaren som en ideologisk korrupt byråkratpamp med en politik mot de hårt arbetande ”vanliga folket”.

Per Schlingmann berättar i Fokus Almedalsnummer om den moderata nyspråkstrategin. Cynismen i ”Politik handlar om psykologi och lingvistik” och ”Strunt samma vad det egentligen betyder, bara det skapar rätt känslor hos mottagaren”, ger en fingervisning om högerns syn på var maktkampen mellan arbete och kapital idag avgörs - i media. ”Allt handlar om att forma ett språk, vissa ord skapar vissa bilder i människors huvuden”, säger Schlingmann och berättar om listorna med ord och begrepp som skickades ut till lokalavdelningarna innan ”utanförskapet”, ”livspusslet” och ”det nya arbetarpartiet” tog form. Enligt Schlingmann var det högerns ordlistor som vann valet 2006. Med ordlistor ska valet 2010 vinnas.

Att språket är politiskt och att det politiska språket spelar roll är ingen nyhet. Att arvsskatten döptes om till ”death-tax” inför det amerikanska presidentvalet 1996 tvingade demokraterna att förgäves försöka försvara en dödens skatt. De illegala kombattanterna i Guantánamo Bay har helt annan mänsklig status och rätt än vanliga krigsfångar - språket har en specifik juridisk och politisk innebörd och förändring av ord ändrar människors livsvillkor. På min medlemsavi för a-kassan i augusti står att: ”regering och riksdag har bestämt att den finansieringsavgift som alla arbetslöshetskassor ska betala in till staten, nu ersätts med en arbetslöshetsavgift”. Anno 2008 ändras alltså den småbyråkratiska finansieringsavgiften till en mer öppet moraliserande avgift på arbetslöshet, ungefär som det finns avgifter för TV eller när man parkerar bilen en stund. Så går språket maktens ärenden.

Att skriva en artikel om det politiska språket är egentligen att skriva den tio år för sent. Det var på 1990-talet, under Bill Clintons, Dick Morris och trianguleringens årtionde, som böcker som George Lakoffs ”Don´t think of an elephant” och Thomas Franks ”What´s the matter with Kansas” kom ut och valstrateger i hela världen fascinerades över att det gick att vinna val på språkbehandling. ”Vi glömmer, sade Michael Moore 2003, att Ledaren behöver krig, och att människor måste intalas att fienden finns överallt och kan slå till överallt. Då ger de upp sin frihet eftersom de vill behålla livet”. Fienden behöver bara existera i människors medvetande för att utgöra grund för vallöften. Den fiende som benämns kan bekämpas. Så skapade den svenska högern sina fiender i det arroganta livspusslet och svårdefinierade utanförskapet och lyckades med sin duktighetschauvinism inte bara definiera den ”nya konfliktlinjen i svensk politik”, utan också definiera bort vänsterns världsbild som en nostalgiskt förlegad klasskampsretorik. Socialdemokratin ryggade, osäker på om det var sant. Ett parti som tappat kontakten med rötterna kunde inte längre säga vilken samhällskonflikten egentligen var. Och så förlorade vi.

För är det något som varit socialdemokratins paradgren, vid sidan av att vinna val och genomföra reformer, så är det att sätta ord på samhällsproblemen. Nittonhundratalet är historien om ett (halv-) sekel där folk inte alltid var ideologiskt övertygade folkhemsreformister, men där det allmänna ”tugget” handlade om klasskamp, utsugare och djävla fascister (som i Åsa Linderborgs 70-talsvästerås). I det lågutbildade men hårt arbetande Sverige kunde vanligt folk göra en enkel marxistiskt ekonomisk analys av vem som ägde och vem som inte gjorde det. Och bli förbannade. Genom fack och parti fick de verktygen – ord och begrepp för att beskriva världen. Och genom egen livserfarenhet visste de vilka samhällsproblemen var: maktlösheten, den låga inkomsten, bristen på det goda. Där behövdes inga spin-doktorer, behoven talade för sig själva.

Idag är det inte så. Folkrörelsen förtvinar, arbetslivet förändras och vårt språk förborgerligas. Statsvetarprofessorn Kristina Boreus mätningar av hur ord som frihet, jämlikhet och solidaritet sedan 70-talet har ersatts av valfrihet, rättvisa och välgörenhet i det offentliga språket är betecknande. De senare är både mer borgerliga och subjektivt svårdefinierbara än de förra, liksom mycket mindre utopiska och mer funktionella. Ett rättvist samhälle säger inget om vart man är på väg eller hur man vill att samhället ska se ut, bara hur det ska fungera. Ett samhälle med valfrihet och välgörenhet ger ingen fingervisning om maktfördelningen, bara att man tycker att dessa funktioner är värda att värna. Under lång tid definierade vård-skola-omsorg den offensiva socialdemokratins medel för att åstadkomma det goda, jämlika, samhället. När det på 1980- och 90-talen plötsligt inte spelade någon roll längre om de var privata eller offentliga, om skatterna måste öka eller minska, då kunde även högern börja prata om att de ville ha välfärdens vård-skola-omsorg. När målet om jämlikhet skiljdes från medlet ”välfärd”, när funktionerna blev mål i sig, kunde den ”valfria” skolan konkurrera med den sammanhållna skolan som bästa välfärdslösning. Socialdemokratin släppte målet med politiken och släppte därmed in borgarna i matchen.

Någonting har hänt. Socialdemokratins förmåga att sätta ord på människors upplevelser, samla folk kring gemensamma visioner och begrepp (jämlikhet, folkhem, internationell solidaritet) har tappats bort. Vårt språk blir mindre och mindre. Vi slutar prata om systemen; kapitalismen, makten, marknaden och ojämlikheten, liksom vi inte längre pratar om målet med politiken; jämlikheten, socialismen. I stället begränsas politikens viljeyttringar till sina funktioner när processen ska beskrivas, inte utfallet, och så tror folk att man är socialdemokrat för att man vill ha kommunala skolor, inte för att man vill ha en jämlik skola. Denna rädsla för de stora orden blir särskilt tydlig när man läser förra seklets socialdemokrater. Där strömmar svulstiga men förmodligen ärligt menade ambitioner genom Myrdals, Wigforss, Hanssons och Palmes textmassor. Partiprogrammen har med åren blivit allt mer återhållsamma och blygt framåtblickande. 90-talsprogrammet innehåller i långa stycken främst defensiva konstateranden om behovet av en rättvis fördelning och att undvika två-tredjedelssamhället. Ord som har en grundläggande funktion i den teoretiska samhällsanalysen, så som ”proletariserade grupper”, underordning” och ”utsugning”, bannlyses av rädsla för att stöta bort någon, trots att det också innebär att möjligheten att på den egna planhalvan abstrakt resonera kring samhällsfenomen krymper. Att säga att man är socialist idag är att riskera att dra ett löjets skimmer över sig. I stället är vi alla socialdemokrater, trots att det inte säger mer om viljeinriktningen än medlemskapet i ett visst parti. Med denna rädsla för de stora, ibland gamla, orden är det inte konstigt att folk i allmänhet inte heller resonerar kring kapitalismens tillkortakommanden. Socialdemokratin har helt enkelt inte skapat verktygen eller förmår inte göra de gamla verktygen aktuella idag. Man frågar sig; när slutade vi socialdemokrater tro att vi kunde beskriva världen?

För vad är det egentligen som händer när socialdemokratin (eller framträdande socialdemokrater) slutar prata om socialismen och jämlikheten? Det är inte bara ett språk som "förnyas" när tillväxt och rättvisa blir vår slogan i stället för reformism och kapitalismkritik. Faktum är att de nya orden inte bara speglar, utan också driver, en fundamental politisk förändring. Språket legitimerar åsikter och i ett parti eller land där ingen säger jämlikhet är det förmodligen inte ens möjligt att tänka jämlikhet. Att Palme gång på gång citeras av partiföreträdare på alla nivåer är inte för att han tänkte unika tankar om den demokratiska socialismen, utan för att han i tal och debatter satte ord på känslor och drömmar som människor själva hade, och fortfarande har, men som få politiker idag ger offentligt uttryck för. Sedan tjugo år tillbaka finns få, om ens någon, politiker som förmår lyfta denna människors latenta dröm om jämlikhet till en konkret vision för förändring. I stället beskriver dagens politiker en verklighet många upplever som otillräcklig. Vi drömmer på sin höjd om budgetvarianten av välfärdsstaten och är måna om att i varje läge använda det konsultsnack som ingen människa någonsin kan provoceras av, men som heller aldrig kan inspirera eller engagera. Alltför starka ord ses som ett medialt kommunikationsproblem i en tid när man ska "kommunicera politiken", inte övertyga eller opinionsbilda kring den. I stället för att försöka få med medelklassen på vårt socialdemokratiska projekt, ska vi "möta" den. På detta vinner vi inte folk för en jämlikhetspolitik, vi anpassar oss efter dem som just börjat förstå språkets makt och hur man använder det för politisk opinionsbildning - högern.

När högern sätter ord på världen och formerar sitt språk definierar de samtidigt vad som inte är möjligt att tycka och tänka. Utanförskapet omöjliggör en diskussion om över- och underordning. Till berättelsen om det nya arbetarpartiet hör att det gamla arbetarpartiet gjort sitt i svensk politik, växte ihop med staten och behöver bytas ut mot det nya, moderna. Genom avknoppning, förnyelse och valfrihet distanserar högern sig från statsmaktsvänstern. Med sin definition av bidragen som ett samhällets otyg utmålar man oss som ett gammalt tycka-synd-om-parti. Med små ord fångas hela berättelser om samhället. Det går snabbt. Den socialdemokrati som befinner sig allt längre från produktionen och vars grenar ut till vanligt folk för länge sedan börjat dra sig tillbaka, förmår inte formulera en trovärdig ambition mot ägarkoncentration, mot ökad exploatering i arbetslivet och för solidaritet och en sjätte semestervecka. Vet vi inte vad folk vill ha kan vi heller inte sätta ord på framtiden. Men sätter vi inte ord på framtiden, vill folk dessvärre nog inte ha oss.

Så vad göra? Motstånd, naturligtvis. Det är vårt ansvar som arbetarrörelse att inse att de människor vi företräder är beroende av vår politik på ett helt annat sätt än högerns väljare - de med pengar, inflytande och makt klarar sig alltid. När mer än halva befolkningen tjänar på vår politik måste vi kunna få med dem på ett gemensamt jämlikhetsprojekt, något annat vore skamligt. Politik börjar först och främst i förväntningarna, men slutar också i besvikelsen. Klarar inte politiken av att göra livet bättre för människor, vänder de den ryggen. Tillväxt och rättvisa är inte nog för att få folk att tro på politiken (den socialdemokratiska eller någon annan). Det måste finnas andra anledningar att vara socialdemokrat. Moderaternas förnyelse handlade inte om att förnya politiken, utan att förnya sättet det förmedlades på; språket, orden. Socialdemokratins läge är ett annat – tre saker krävs: vi måste förstå samhällsproblemen, beskriva ett bättre samhälle och sedan göra som vi säger. Inga val vinns visserligen på språkbruket, men vi ska heller inte förlora på det. Vi ska kalla saker och ting vid deras rätta namn. Minns Abraham Lincoln; "man kan lura hela folket en del av tiden, en del av folket hela tiden, men man kan inte lura hela folket hela tiden". Låt inte högern utropa den nya vänstern. Låt inte heller vänstern utropa den nya högern. Låt i stället höger vara höger, och vänster vänster. Däri ligger valvinst 2010.

Lissabon

2008-10-01T11:15:00.002+02:00

En artikel om Lissabonfördraget i senaste numret av LO-tidningen.

Schabbla inte bort svenska modellen

Om några månader ska riksdagen rösta om ratificering av Lissabonfördraget. För den svenska arbetarrörelsen är det en kritisk omröstning. Domarna i EU:s domstol, bland annat i de så kallade Laval-, Rüffert- och Vikingmålen, öppnar dörren för lönedumpning i Sverige och innebär att fackföreningars rätt och möjligheter att företräda sina medlemmar dramatiskt inskränks. Därom råder enighet. Ändå är det märkbart tyst i frågan.

Sedan frågan om fördragets inverkan på den svenska strejkrätten på allvar började diskuteras i våras, har det rått oenighet om vilka åtgärder som är möjliga för Sverige att vidta för att säkra de svenska kollektivavtalen och strejkrätten. Klart är att förändringar i den svenska utstationeringslagen måste kompletteras med förändringar i antingen EU:s utstationeringsdirektiv eller genom en garanti (protokollsanteckning, undantag) i Lissabonfördraget) för fortsatt skydd av den svenska modellen. Men diskussionen om på vilket sätt detta bäst görs har ännu inte tagit fart, trots att datum för ratificering närmar sig.

Ett motargument mot att ens diskutera undantag i Lissabonfördraget har varit att det inte har något med domarna i EU:s domstol att göra. Det är fel. Att tro att Sverige i ett EU strukturellt dominerat av borgerliga partier skulle orka förändra utstationeringsdirektivet efter avslutad fördragsprocess, är fåfängt. I stället är det just i fördragsprocessen som Sverige kan att försäkra sig om de garantier som behövs när vi upptäcker att en väl fungerande arbetsmarknadsmodell hotas.

Ett annat motargument har varit att det inte är möjligt att kräva undantag ur fördraget. Ett tredje argument har varit att man inte vill riskera att skjuta ikraftträdandet av fördraget på framtiden.

Situationen har dock, efter irländarnas nej till fördraget den 13 juni i år, radikalt förändrats. Irländarna har redan spräckt tidsplanen för fördraget och kommer troligtvis att erbjudas nationella undantag för att acceptera det. Därmed är det omöjliga gjort – fördraget har under sommarmånaderna öppnats för nationella justeringar och förbättringar.

Den svenska arbetarrörelsen borde ta samma chans att försäkra sig om ett fördrag som inte slår hål på den svenska arbetsrätten.
För arbetarrörelsen är frågan om strejkrätt och kollektivavtal grundläggande för hur maktfördelningen ser ut mellan arbete och kapital. Att regeringen vill ratificera fördraget så snart som möjligt är inte förvånande – högern vet att den svenska arbetsmarknadsmodellen kanske inte återhämtar sig efter ytterligare några domstolsutslag.

Den av regeringen tillsatta enmansutredaren Claes Strååth är ur socialdemokratisk synpunkt helt otillräcklig eftersom denna utredning bara undersöker möjliga förändringar i svensk lagstiftning, inte i europeisk. I stället borde vi socialdemokrater kräva att frågan om kollektivavtalets ställning och strejkrätten grundligt utreds och garanteras i det nya fördraget, innan vi ratificerar det.

En sådan hållning är både intellektuellt hederlig och ligger helt i linje med socialdemokratisk tradition som säger att regerandet måste bygga på grundlig kunskap innan beslut fattas. Att vi inte grundligt utreder fördragets inverkan på den svenska modellen före ratificering är i stället högst oansvarigt och ett ideologiskt felslut. Vi kommer ångra oss i efterhand.

Ett nytt EU-fördrag behövs, därom är vi många som är övertygade. Men den svenska arbetsmarknadsmodellen är också närmast unik, och unikt bra. Den får inte schabblas bort.

Öppningen av fördraget för nationella undantag ger oss möjlighet att få ett fördrag vi vill ha. Den chansen måste vi ta.

Jag uppmanar därför de socialdemokratiska ledamöterna i riksdagen att använda sin makt att kräva en grundlig utredning av Lissabonfördragets konsekvenser för svensk arbetsrätt, samt att inte rösta för fördraget innan den svenska arbetsrätten är till fullo utredd och garanterad.

Jo då, det går nog

2008-09-05T10:15:00.003+02:00

Denna blogg liknar just nu mest en artikelsamling, men jag har verkligen alldeles för mycket att göra för att hinna uppdatera oftare. Sorry. Här kommer i alla fall en artikel jag skrev som svar på Katrine Kielos, som i sin tur skrev ett svar på en artikel jag skrivit, i senaste numret av Tiden.

Varför är vi socialdemokrater så fruktansvärt rädda för vår historia? Det har jag fått anledning att fundera över många gånger. Katrine Kielos svar i Tiden (3/08) på min artikel (2/08) om behovet av socialdemokratiska mål och provisoriska utopier, är ännu en av de artiklar som försöker svära sig fri från en fruktad ”gammal” socialdemokratisk politik med formuleringar som ”världen har förändrats”, ”vi kan inte längta tillbaka till..” och ”den nya världen kräver en ny syn på politikens uppgift”.

Syftet med min artikel om de tusenåriga utopiska berättelserna om jämlikhet och frihet, med referenser till både paradismyten och franska revolutionen, var att visa på att strävan efter ett samhälle där människor har jämlika möjligheter och makt inte är något specifikt folkhemskt mål. Slavupproren i Egypten genomfördes långt innan Per Albin Hansson höll sitt folkhemstal. Jämlikhetstanken varken föddes eller dog med industrisamhället, utan formulerades långt innan ordet socialdemokrati ens var påtänkt, och dör förhoppningsvis inte heller bara för att vi för en stund vände den ryggen. Att världen förändras är heller inget som plötsligt hänt efter 1985, tvärtom har jämlikhetsambitionerna visat sig vara imponerande ståndaktiga genom historiens många skiften i politiska och ekonomiska trender. Globalisering, teknikutveckling och ökad maktkoncentration har förändrat samhällen tidigare liksom det förändrar samhället idag – det är inget argument mot jämlikhet.

Kielos målar upp en, åtminstone delvis, märklig bild av verkligheten. Hon skriver att Sverige inte längre är ett industrisamhälle. Det är rätt. Men skulle avskaffandet av det löpande bandet vara ett argument för avskaffandet av välfärdsstaten? Nej, det tycker inte heller Kielos. Men vad är det egentligen som har förändrats? Vad är det för skillnad mellan 30-talets löpande band och arbetsuppgifterna på McDonald´s? Sanningen är att trots fler flexibla och individualiserade jobb så håller stora delar av servicesamhället på att Tayloriseras på ett liknande sätt som industrin gjorde. Arbetsuppgifter delas upp, avgränsas. Inom vissa sektorer återfinns allt fler otrygga jobb, monotona arbetsuppgifter, projektanställningar med minskad beslutsmakt och ökande arbetsbördor, främst i kvinnodominerade yrken. Det är i dessa sektorer som sjukfrånvaron, utbrändheten och förtidspensioneringen är som störst. Andra sektorer, ofta mansdominerade, har utvecklat långtgående självbestämmande och inflytande, karriärmöjligheter och bättre arbetsförhållanden. Hur man möter denna dubbla utveckling; med fler offentliga eller privata tjänster, med ett starkt eller svagt inflytande för arbetstagaren, med liten eller stor kunskaps- och lönespridning är avgörande för hur maktfördelningen i samhället kommer att se ut i framtiden. Det är inte mindre sant för tjänsteekonomin än det var för industrisamhället.

Kielos skriver vidare att bristen på tydliga klassidentiteter idag gör jämlikhetsarbetet svårare. Det kan vara sant. Att socialdemokratin och arbetarrörelsen kommer att behöva hitta och öppna upp för nya typer av politiskt inflytande och engagemang är klart, men det kräver organisatorisk, inte politisk, förändring. Definitionen av klass är dessutom egentligen ganska ointressant om man har en instrumentell syn på politiken. Det är inte nödvändigt att veta exakt vem som är arbetarklass. I stället är det nödvändigt att i praktiken minska inkomstskillnaderna, öka människors inflytande över sina egna liv och det gemensamma inflytandet på arbetsplatsen (ett gemensamt intresse för dem som är anställda, oavsett klassbakgrund), se till att folk har råd att bo bra, öka tillgången till kulturen, utbildningen och makten. Exakt hur man gör det kommer att se annorlunda ut idag jämfört med för ett halvsekel sedan, men ingen har heller hävdat motsatsen.

Kielos skriver också att den sociala ingenjörskonsten är en produkt av en annan tid, samtidigt som hon efterlyser ett återupprättande av tron på politiken. Men vad är social ingenjörskonst om inte just en tro på politikens kraft? Ingenjörer vet också att inget bygge är det andra likt. Våra provisoriska utopier kommer inte att handla om allmän folkskola och en kappa till frun utan om livslångt lärande och bilfria innerstäder.

Slutligen vänder jag mig mot att Kielos verkar tycka att det räcker med ett knippe värderingar för att driva jämlikhetsarbetet framåt. Som om reformismen inte krävde sin utopi. Vi behöver idag, lika mycket som tidigare, diskutera vart vi vill, mål och provisoriska utopier. Att minska den globala finansmarknadens inflytande över människors liv kan vara en sådan i en tid när fler och fler blir beroende av börsutvecklingen för sitt boende och sin pension. Den gemensamma skolan en grundbult. Hyresrätten en frihetsreform. Det minskade inflytandet bland kvinnor och lågutbildade på arbetsmarknaden måste brytas. Rovdriften på mänsklig arbetskraft likaså.

Jag tror att utrymmet för politik först och främst skapas i förväntningarna och det parti eller den rörelse som lyckas formulera gemensamma uppgifter för samhället är redan halvvägs i mål. Om det är något vi har att lära av industrisamhällets socialdemokrati så är det just självförtroendet att övertyga människor om behovet av den moderna jämlikheten. I ett extremt outvecklat och ojämlikt samhälle kunde socialdemokratin få stöd för sina provisoriska utopier och förverkligade dem i den takt det var möjligt. Alla människor hade plötsligt rätt till livets goda – vilken revolutionerande tanke det var! I den allt snabbare snurrande ekonomiska globaliseringen finns en lika stor utmaning idag, varför rygga inför den nu?

Jag ska avsluta med en privat reflektion. När jag lärde känna socialdemokratin för inte så många år sedan, så var det inte så mycket genom nyckelringar, flyers och nattmangling inför omröstningar som genom att jag läste, lyssnade och förundrades över att en rörelse i världens norra utkant kunde åstadkomma så mycket av mänsklig värdighet på så kort tid. Det inspirerade mig. Det må ha blivit fel ett antal gånger på vägen, kanske fanns en och annan förvuxen byråkratisk elefant vid 80-talets slut, men den slingriga vägen mot att bygga världshistoriens kanske mest jämlika samhälle, där människor inom loppet av en generation fick möjlighet att studera, arbeta, ha semester, resa, njuta av kultur, göra sin klassresa och utvecklas relativt oberoende av föräldrar, den vägen gick åtminstone framåt. Mot alla odds. Det kan den göra igen. Det har inget med industrisamhälle eller moderaterna att göra. Vi kommer att behöva hitta nya strategier men jag ser fram emot den dag vi får höra socialdemokratiska företrädare översätta Attacs ”En annan värld är möjlig” eller Obamas ”Yes, we can” till ett svenskt reformistiskt ”Jo då, det går nog”.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokrati, Kielos, förnyelse, jämlikhet

Upp till kamp mot pytt-i-panna-samhället!

2008-07-25T10:42:00.002+02:00

Har skrivit följande korta text i senaste numret av AiP. Sidoorganisationernas ordföranden skriver var sin sommarkrönika under rubriken "ideologi". Detta var mitt bidrag.

När jag läste nationalekonomi på universitetet för några år sedan fick vi lära oss att politiska partier i ett demokratiskt system beter sig enligt det så kallade medianväljarteoremet. Två dominerande partier kommer på sikt att närma sig varandra så att de delar valmanskåren i två nästan lika stora bitar. Teoremet bygger på några antaganden; bland annat att alla väljare nyttomaximerar och att de politiska partierna hellre röstmaximerar än håller fast vid ideologiska ställningstaganden som ligger längre till höger eller vänster om valmanskårens "mittpunkt".

Margaret Thatcher sade en gång att man inte behöver be människor att rösta konservativt, det räcker med att sälja ut allmännyttan. Se till att folk blir bostadsrättsinnehavare och den mest inbitne socialist kommer att börja rösta mot nybyggnation, för högre ränteavdrag och för en ekonomisk politik som sätter inflationsbekämpning före alla andra ekonomiska värden. Man är inte född konservativ, man blir det.

Jag tänker på det när jag hör Fredrik Reinfeldt i Almedalen. Han säger att skatterna ska sänkas. Ännu mer. Och det ska löna sig att arbeta. Det ska löna sig att vara funktionsduglig, välanpassad och förmögen man. Kort sagt, det ska löna sig att vara borgerlig kärnväljare. Och jag tänker på det när Per Schlingmann i Fokus liknar det politiska PR-arbetet vid att sälja pytt-i-panna. Politik ska förpackas snyggt och krängas till lägstapris. Borgarna gör just nu vad de kan för att göra det ekonomiskt irrationellt för nyttomaximerande medelinkomsttagare att rösta på socialdemokraterna i nästa val. Genom att sälja ut allmännyttan, göra om vården och skolan till pytt-i-panna-system (uppstyckade, oklart innehåll) och göra det billigare att vara förmögen så håller man tummarna för att väljarna på valdagen röstar efter plånbok snarare än samvete och att de två denna gång inte sammanfaller. Det ska kosta på att vara sosse.

Man ska eftersträva ett samhälle som gör godhet överflödigt, sade Brecht och menade väl ungefär att det faktiskt ändå är möjligt att både vända sig till nyttomaximerande individer och samtidigt hålla fast vid ideologiska ställningstaganden om jämlikhet och solidaritet. Sanningen är också den att socialdemokratin aldrig varit särskilt romantisk när det gäller jämlikheten. Den socialdemokratiska reformismen har handlat om mänskligt egenintresse i förbund med solidariteten. Vi var lika strategiska som Thatcher när välfärdssystemen gjordes generella, taken för a-kassan sattes högt och vi förde en politik enligt devisen "endast det bästa är gott nog..". Så blev människor socialdemokrater av bara farten och behövde inte välja mellan ideologi och ekonomi. Filantropi, individuell välgörenhet - denna borgerliga dygd, var onödigt i ett samhälle där institutionerna gjorde människorna solidariska. I det samhället vanns inga val på skattesänkningar utan på välfärdsförbättringar.

Att borgarna vill göra valet 2010 till en kamp om vem som kan sänka skatterna mest för flest är därför logiskt efter att ha ägnat två år åt att försöka göra om den gemensamma välfärden till något som bara några få på samhällets botten behöver. Så hoppas man att the economic man ska vända det gemensamma ryggen. Låt oss inte gå i samma fälla. I stället för att ta upp kampen om skattesänkningarna måste socialdemokratin återigen sätta ambitionen att göra det sammanhållna samhället till egenintresse hos människorna främst. Vi kan inte kräva att vissa människor lever som martyrer för sina ideal samtidigt som de borgerliga tjänar pengar på nedmonteringen av det solidariska. Vi får helt enkelt kräva det gemensammas upprättelse. Att sätta sina barn i den kommunala skolan får aldrig bli en uppoffring. Välfärden får inte handla enbart om de svagaste. Frågan är inte bara vad det kostar, utan hur vi vill leva och hur vi gör det som är gemensamt så bra så att folk vill välja det. I stället för pytt-i-panna-samhället - leve det gemensamma, generella! Billigast är inte bäst.

Sommarprat

2008-07-22T12:03:00.002+02:00

Jag vill bara tipsa om Radio Aktivs Sommarpratsprogram. Något att ladda ned och hålla i handen under slö ledighet.

Studenterna sviker alliansen!

2008-07-13T14:26:00.003+02:00

På Svd Brännpunkt idag, från Visby. Tillsammans med Jon Larsson, språkrör Gröna studenter och Carolina Lindkvist, ordförande vänsterns studentförbund.

Klimatångest!

2008-06-19T12:39:00.002+02:00

Klimatångest på Efterarbetet.nu.

Här kommer den - trevlig midsommar!

Jag har drabbats av klimatångest. Jag önskar att den ångesten drabbade er alla.

Det är den ångest som uppstår när man så småningom börjar tro på det man läser, inte längre slår ifrån sig det man hör och plågsamt börjar förstå innebörden av det man ser. Att det inte längre är någon snö i Stockholm på vintrarna, att isbjörnar flyter i land på Island och skjuts ihjäl (en tidig fingervisning om de klimatflyktingar som komma skall), att vi odlar vindruvor i Skåne, att Tyskland nu omfattar nya klimatzoner, att Arktis är isfri om några få somrar.

Det behövs en revolution, säger Tony Blair, och när Tony Blair talar om revolution vet vi att det är allvar. Vi behöver planekonomi, säger kristdemokraten Anders Wijkman, och visste vi det inte förr, vet vi att det är allvar när kristdemokrater talar om planekonomi. Brittiska Labour utreder hur ransoneringssystem för utsläpp kan komma att se ut. Forskare efter forskare erkänner sig ha underskattat den hastighet med vilken de skenande, okontrollerbara, självförstärkande klimatförändringarna närmar sig. Politiker efter politiker intygar kontroll på läget och fortsatt tillväxt. Bromma flygplats behövs för näringslivet, säger sosse efter sosse. Liksom Förbifart Stockholm. Hur ska människor annars kunna åka bil härs och tvärs genom landet?

Ja, hur ska de kunna göra det? Hur ska människor kunna leva med det moraliska dilemmat som ligger i att vi förstör vår värld, och vi vet om det? Att även om områdena runt polerna kommer att vara beboeliga en tid framöver, så kommer stora delar av jorden inte att vara det. Att vi, om ett antal decennier, kommer att säga att vi visste vad som var på gång, men vi förmådde inte ta oss i kragen. Så som vi har sagt många gånger förr. Att laissez-faire-krafterna var för starka, att passivitet var behagligt och aktivitet kändes löjligt efter decennier av post-kristillstånd.

För vi har vant oss av med politiken och ersatt det med kundvalet. Nu ska varje väluppfostrad medborgare köpa miljöbil i stället för bensindriven sådan, medan våra politiker satsar magra resurser på tåg och buss. Vi ska sluta äta kött medan våra politiker gör det ekonomiskt rationellt att frakta mat över halva världen. Vi ska välja bort flyget trots att det är det billigaste färdmedlet. Ansvaret ligger på den enskilda individen att ställa samvete mot livsnjutning, inte på dem som fått ansvaret att ta ansvar.

Det finns en massiv flora av enhetlig forskning som säger just detta, om ingenting dramatiskt görs de närmsta åren, då kommer det i sanning att vara för sent. Lär av utlandet, lär av kristdemokraterna (trodde aldrig jag skulle skriva så), läs på, ställ om, låt oss ta oss i kragen och göra något. Och om vi inte gör det - kom inte och säg att vi ingenting visste. Den har vi hört förr. Och det hjälpte inte den gången heller.

Ett stycke Lars Forsell är på sin plats:

Det finns inga skäl för optimism

Det finns inga skäl för pessimism

Det finns skäl för revolution

Trevlig sommar!

Trendernas diktatur, eller om socialdemokratins 90-talsångest.

2008-06-17T17:34:00.005+02:00

Har skrivit en artikel i senaste numret av Liberal Debatt.

Den handlar om hur varje generation försöker distansera sig från sina föräldrar och hur förnyelse betyder olika saker beroende på vilken generation socialdemokrater du frågar. Hur förnyelse på 90-talet handlade om att försöka distansera sig från 70- och 80-talens jämlikhetspolitik, och om hur vi 00-talister har svårt att veta om vi ska söka inspiration till förnyelse i moderniserat 50-, 70- eller 90-tal.

Jag landar dock, inte överraskande, i att Wigforss är häftigare än Wibble.

Artikeln ser du nedan:

Det ingår i uppgiften att vara barn att man distanserar sig från sina föräldrar. Mode och trender hoppar över en generation eftersom ingen vill se ut som mamma och pappa. Vi har dock inget emot att se ut som våra mor- och farföräldrar; i år döper vi våra barn till Hugo och Agnes, inte till Lars och Margareta, och IKEA Family beskriver hur vi inreder våra hem i moderniserad 50-tals-, inte 70-talsstil.

I denna trendernas diktatur är också halveringstiden på idéer och värderingar lika generationsbunden och innebörden av en förnyad politik olika beroende på vilken generation man frågar. Den socialdemokratiska valanalysgruppen kunde efter valet 2006 konstatera två saker: att vi ”glömde bort att gå i opposition” och att vi ”hade problem men bilden av oss själva”. Ett yrvaket och överraskat parti kippade efter andan.

Svaret på allas läppar blev: ”vi måste göra något nytt”. Men om inspiration skulle sökas i moderniserat 50-tal, 70-tal eller 90-tal förblev en obesvarad fråga.
Att socialdemokratin efter valförlusten 2006 gjort, just, förnyelsen till ett mål i sig är därför problematiskt. Vems förnyelse är det man eftersträvar? Beroende på vilken generation socialdemokrater du frågar får du olika svar på vad som är nytt och gammalt.
För somliga kan det te sig mer nytt att prata om företagare än om arbetstagare, liksom diskriminering är mer nytt att prata om än klass. Att förespråka privata försäkringslösningar uppfyller hos vissa kraven på förnyelse och gillas av borgerliga ledarsidor, men är inte mer socialdemokratiskt för det.

Att önska politisk omprövning inom olika områden med utgångspunkt i att politiken ska förnyas, är att be om kritik den dag det visar sig att socialdemokratin är ett socialdemokratiskt parti med socialdemokratiska lösningar också inför valet 2010. Fredrik Reinfeldt har byggt sitt politiska mandat inte på politik, utan på omprövning av politik. Så länge han förnyas, finns han.

Denna förnyelseideologi, som fått fäste också inom socialdemokratin, är besvärlig, eftersom socialdemokratins historia rymmer både regleringar och avregleringar, både ökad och minskad jämlikhet, både offentliga satsningar och besparingspaket. För oss som kom in i socialdemokratin efter 90-talets infekterade debatt om förnyare mot traditionalister ter sig den uppdelningen något märklig, snarast irrelevant.
Avregleringsvurmande är för oss lika lite en förnyad socialdemokrati som jämlikhetssträvanden. Tredje vägen, Anthony Giddens och 90-talets workfare-ideologi kan bäst benämnas traditionell förnyelse; förborgerligande har varit en del av vår social-demokratiska vardag sedan den dag vi lärde känna rörelsen. I detta finns inte längre något nytt.

Vad som är mest nytt är kanske därför (åtminstone delvis) en politisk generationsfråga. Modernismens socialdemokrati, med tron på att vi tillsammans kunde skapa ett bättre samhälle, och 90-talets ”förnyade” socialdemokrati med romantiserandet av den enskilde entreprenörens framgångar, omfattar två i grunden diametralt olika sätt att se på samhällets uppgift och människans rätt till livets goda. Båda har haft sin roll i den socialdemokratiska berättelsen.

Men vad som var nytt på 90-talet är inte nytt idag. Jag tror i stället att dagens revolt handlar om återformulerandet av jämlikhetsambitionerna. Efter tjugo år av förborgerligande förnyelsedebatt är det mest nytt att orka vara beständig i sina ideal om jämlikhet och frihet. Alla generationer revolterar mot sin föräldrageneration. Så också i politiken. Idag är Wigforss häftigare än Wibble. Socialdemokratin måste göra upp med förnyelseoket. Modernisera!

Läs även andra bloggares åsikter om förnyelse, socialdemokrati, 90-tal, politik

Kongresstal, år 2

2008-06-14T16:37:00.004+02:00

Eftersom s-studenter håller sin årliga kongress den här helgen, är det fullt upp på alla fronter. Högskolepolitiskt program dryftas, verksamhetsplan och Lissabonfördrag.

Jag blev idag hedrande omvald som ordförande för socialdemokratiska studentförbundet för ett år till och höll följande tacktal till ombuden.

Detta innebär dessutom att denna blogg också fyller precis ett år idag, eftersom det första inlägg jag gjorde var att publicera mitt tacktal just efter valet förra året. Man kan nog säga att de båda talen talar med varandra.

Annars kan det samlade intrycket sammanfattas i det korta: en öppen kongress, ej befästad, bygger vi gemensamt. Eller, so far - so good. Nu kongressfest.

Studentförbundare, vänner, kamrater

Man föds inte till socialdemokrat, man blir det.

Men hur man blir det kan se lite olika ut. Av övertygelse och rättskänsla, sade Hjalmar Branting. För att jag är demokratisk socialist, sade Olof Palme. Alternativet är barbari, sade Rosa Luxemburg.

Boken ”Vildmarken” av Upton Sinclair handlar om hur den litauiska invandraren Jurgis har kommit till den nya världen för att skapa sig en bättre tillvaro. Jurgis och hans familj och vänner lever, arbetar och dör i det som kallas för ”köttpackarstaden”, Chicagos slakterikvarter under mitten av 1800-talet.

I slutet av boken besöker Jurgis ett fackföreningsmöte, där han visserligen först somnar till men snart väcks av att någon börjar tala. Talaren säger: ”Jag vädjar till dig, vem du än må vara, förutsatt att du älskar sanningen, men jag vänder mig särskilt till de arbetande klasserna, för vilka det onda jag skildrar inte bara är en leksak, som man roar sig med en tid och sedan slänger åt sidan och glömmer, för vilka dessa målningar är grymma och obevekliga verklighetsskildringar av det dagliga släpet, bojorna på deras lemmar, gisslet på deras rygg, det vassa järnet som borrats in i deras själ. Till er, arbetare! Till er ni trälar som gjort detta land till vad det är, och ändå inte har någon stämma i rådet. Till er, vars lott det är att så vad andra ska skörda, att arbeta och lyda utan att fordra mer lön än föda och tak över huvudet för att hålla er vid liv från dag till dag. Det är till er jag vädjar. Jag vet, hur mycket det är jag begär av er. Öppna ögonen och se er omkring. Skärp er syn och se er omkring i den värld i vilken ni bor, se på den, som den är i all dess vederstyggliga nakenhet. Sök att fatta den, fatta den!”

Jurgis blir socialist. Av nöden tvungen. Något annat var omöjligt. Socialismen var den enda konstruktiva motmakten.

När jag läste den här boken, för nästan tio år sedan, tänkte jag att, hur lite det är som är likt vårt samhälle idag, och hur mycket. För den som känner till samhället idag, och vet hur det ser ut, vet också att uppmaningen: skärp er syn och se er omkring i den värld i vilken ni bor, är en uppmaning att se också vår värld 2008 för vad det är: en värld där ojämlikhet och brist på inflytande och livskvalitet, inte bara är en leksak som man kan roa sig med en tid och sedan slänga åt sidan och glömma, utan i stället är grym och obeveklig verklikhet för många, om än inte just nu för en själv. Jag tror att den som ser hur världen är, den vill också förändra den. Genom politiken. Så blir man socialist. Hade jag inte läst den boken hade jag nog inte varit socialdemokrat idag.

(-------------)

För 40 år sedan, 1968, försökte vänstern formulera nya alternativ. 68-rörelsen önskade en annan världsordning, kvinnans frigörelse, den sexuella revolutionen, värna miljön och hävda freden. Men man ville också ett alternativ till dagens ekonomiska system; krigen och imperialismen sågs som outbrytbara delar av den kapitalism man var i opposition mot. Man såg sig omkring i den värld i vilken man bodde, sökte fatta den, och fann då, att man var tvungen att bli socialdemokrat, för jämlikheten och för freden. För att socialdemokratin var den konstruktiva motmakten. Så var det för 40 år sedan, liksom för 140 år sedan.

Den tyska filosofen Jurgen Habermas har sagt att under senare delen av 1900-talet tappade vänstern sina utopiska energier. Tänk om han hade rätt, vilken mardröm. För nu är vi här. Mitt i en mellanvalsperiod. Och den borgerliga regeringen bedriver en politik som sakta men säkert bygger tillbaka fruktan in i samhällskroppen, som en mänsklig drivkraft. Det gör de genom att berätta en berättelse om Sverige.

Detta är deras berättelse. De berättar att en gång i tiden var Sverige ett klassamhälle. Då föddes ett arbetarparti som genom välfärdsstaten utjämnade skillnaderna mellan människor. Men efter ett tag började det här partiet, som från början ville ha jämlikhet och frihet, att växa ihop med staten, man gömde människor i utanförskap för att inte visa upp dem i arbetslöshetsstatistiken, och så var man inget arbetarparti längre, man var ett maktparti. Därför föddes det nya arbetarpartiet, som nu ska föra facklan för innanförskap och grundtrygghet, vidare. Som ska lära oss älska avdragen men hata bidragen.

Detta är inte vår berättelse. Det är högerns berättelse. Den är effektiv och det är en berättelse som oroar mig. Den oroar mig av två anledningar: framför allt om den är sann, men också om den är osann men det inte finns någon motberättelse. I Storbritannien säger Tories till väljarna i lokalvalen att; vill ni ha jämlikhet och trygghet, rösta inte på Labour, för de har glömt er. I Sverige säger Reinfeldt, vill ni ha trygghet och full sysselsättning, rösta inte på Socialdemokraterna, för de har valt bort er. ”Ni har makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt”, sade August Strindberg. Makten över tanken ligger i orden, och makten över orden borde ligga hos oss. Det har det gjort tidigare, det borde det göra nu också. Världen är i skriande behov av en socialdemokratisk berättelse igen.

Men vänner, jag är hoppfull. Jag tror att det står ett möjligheternas fönster på glänt. Det gör det alltid. Vi som sitter här idag, vi är 68-rörelsens barn, i rent bokstavlig bemärkelse. Vare sig våra föräldrar var för eller emot de revolutionerande, upprörande, tankegångar om alla människors lika rätt och värde som 68-rörelsen stod för, är vi de som kom efteråt. Deras tro på människan, på rätten, friheten, kärleken och freden, den har ju också vi, även om världen idag ser lite annorlunda ut. Och liksom vi inte föds till socialdemokrater, vi blir det, så är inte heller socialdemokratin en gång för alla född och formad. Tvärtom. I stället formas också hon av varje generation socialdemokrater som vill hennes bästa. Detta är vårt stora ansvar. Att se oss omkring i den värld i vilken vi bor, sök att fatta den, fatta den. Och våga tro på att vi kan forma socialdemokratisk politik av det, idag.

(-----------)

Och jag vill därför, helt kort, formulera fyra tankar om denna värld, i vilken vi bor.
För det första: jämlikhet och frihet som bärande principer, även i vår tid. Folk säger ibland till mig, det är klart nu. Det är jämlikt. Det kan inte bli mer jämlikt. Och jag säger, titta ut på gatan, titta i universitetens lärosalar, titta i friskolornas skolbänkar, titta i aktieportföljerna och i lönekuverten, titta in i hyresrätter och på torgbänkarna, se efter i förorternas shoppingcenter och i kulturhusen, titta på skillnad i inflytande, makt över sitt eget liv, hälsa och välmående och du ska se att det inte är jämlikt nu. Det kan bli mer jämlikt.

Ibland säger folk att i det jämlika samhället är alla likadana. Det är falskt. Jämlikhet är inte detsamma som likformighet. Tvärtom är krav på likformighet ofta ett sätt att smita ifrån svåra frågeställningar om vad jämlikhet egentligen är och kräver. Likformig, det blir man på marknaden, jämlikhet, är att ha rätt till sin individualitet och frihet.

Ibland säger folk att: det är nya tider nu. Alla har det bra. Och det har de rätt i, det är nya tider nu. Det är alltid nya tider. Det har alltid varit nya tider och kommer alltid att vara nya tider. Och många har det bra. Det är sant. Men vad betyder det. Betyder det att vi har blivit för rika för jämlikhet? Förut var vi för fattiga för jämlikhet och nu är vi plötsligt för rika. När så många har det bra, varför skulle inte alla kunna ha det?

Jag tycker det låter märkligt, intellektuellt oärligt. Resonemangen bygger på dålig självkänsla och tappade sugar. Det är naturligtvis inte helt lätt att skapa jämlikhet i vår tid, och recepten står inte att finna i historieböckerna. De måste vi komma på själva. Men det kräver politisk vilja. Det kräver mer än välgörenhetsgalornas förakt för svaghet. Politik är som ett gerillakrig – den som vill mest, vinner. Frågan är: hur gärna vill vi jämlikheten och friheten?

(------------)

För det andra: borgarna är på väg att bygga det ensamma, snarare än det gemensamma, samhället. Folkhemmet har ersatts av lustiga huset, med lutande golv och trappor som man inte vet om de går upp eller ned. Gemensamma rättigheter har ersatts av individuella möjligheter. Allt det som borde vara gemensamt; skolan, välfärden, kulturen, jämlikheten som gemensamt samhällsprojekt, har individualiserats. Man ska göra sina skolval, vårdval, försäkringsval och kundval ensam, utbildningen och kulturen ska slåss på en marknad, och man ska låtsas som om ens egna val inte påverkar andra. Men varje val har sitt pris. Väljer jag en friskola åt mina barn, väljer jag samtidigt bort den gemensamma skolan. Väljer jag som politiker att prioritera skattesänkningar, väljer jag samtidigt bort välfärdsförbättringar. Väljer jag ensamhetens privilegier så får andra ofrivilligt ensamhetens bittra eftersmak på tungan. Vill vi verkligen ha ett samhälle där människor kan välja bort det gemensamma? Jag tror inte det. Jag tror inte det finns något modernt i ensamheten, i stället är det just det samhälle som lämnar människor åt sig själva, i viktiga frågor om livskvalitet, som är mest primitivt. Olof Palme sade en gång att om de mänskliga kontakterna, omsorgen om varandra, utarmas – då förlorar samhället sin själ.

Kristina Lugn har skrivit en kort dikt som går så här:

Det finns inget så lättexploaterat som människors ensamhet
Det är det som är grunden för hela min affärsverksamhet.

Jag tror på gemensamma rum. Jag tror att när Virginia Wolff skrev om att alla människor behöver egna rum och pengar att försörja sig med, var det inte för att man skulle stänga in sig i detta rum och strunta i vad som pågick utanför. Tvärtom, ett eget rum var förutsättningen för att delta på lika villkor i samhällslivet. Kvinnan skulle få delta, därför behövde hon det egna. Ingen av oss människor är gjutna i ett enda stycke och arbetarrörelsen har alltid handlat om att människor ska ha egna rum och valmöjligheter, men att människans behov av ett eget rum framför allt handlar om hennes behov av att få delta i det gemensamma livet, på jämlika villkor. Inte att man ska kunna välja en privilegierad isolering från resten av samhället. Alva Myrdal pratade om att vi skulle skapa det mjuka samhället. Vi socialdemokrater idag måste prata om att det som är gemensamt, det offentliga rummet, kulturen, kunskapen, livets välfärd, solidariteten, måste bli större. För att människor ska bli starka. Inte att man ska behöva vara stark för att överleva, och leva väl. I stället för borgarnas samhälle för ensamma rum, måste vi bygga ett samhälle för fler gemensamma rum.

(----------)

För det tredje: politikens plats och tron på politiken.

Karl Vennberg har formulerat det så här:

Låt oss gå rakt på sak
70-talets utfall kan bero av
hur vänstern förstår att hantera sin besvikelse

Finns det decennier som dör med sin utopi, som 20-talet
Är jag rädd för att 60-talet var ett sådant decennium

Det finns decennier att bara överleva i, som 30-talet
Eller 50-talet. Då kan själva drömmen
Vara som ett isbelagt nattmoln

Jag tror att 90-talet är ett decennium som kommer att gå till våra historieböcker som det decennium när vänstern inte formulerade vad som var möjligt, utan år efter år tvingades formulera vad som var omöjligt. Politiken fick ge vika för marknaden och juridiken. I ett samhälle där entreprenören ersatt samhällsingenjören som politikens hjälte, där kändes det gammaldags att ta ett helhetsansvar. Marknadslösningar var slagordet för dagen. Det var inte ideologi, det var idioti. Vi försökte värna, rädda, skydda, kanske restaurera en välfärd som fått sig så många törnar att man nästan inte kunde känna igen henne när hon tog sig ut på andra sidan. Men när politiken trängdes tillbaka trängdes också människan tillbaka. Det vet vi nu.

För vi är på andra sidan nu och jag hoppas att början på det 20:e seklet är den period när vänstern återfår sitt självförtroende att se världen som den är, fattar den och vågar förändra den, genom politiken. Göran Greider har sagt att den härskande klassen vet att den vunnit när ingen längre vågar önska sig något i rädslan för att verka naiv. Det är vår egen rädsla för att verka naiva, utopiska, som är vår största fiende. Och verkligheten går idag vänstern till mötes. Klimathotet, jämlikheten och freden kräver politiska beslut, inte marknadslösningar. Jag tror att vi är i början på en vänstervåg. Jag tror på politikens återkomst.

(------------)

För det fjärde, och här ska jag vara mest konkret. För jämlikhet och frihet behöver vi en värld att leva i. Våra mål om alla människors oändliga möjligheter, om att varje skådespel består av flera akter och varje människa har flera chanser, är intet värda om den värld i vilken vi bor, inte finns att förstå och påverka.

Vänner, jag tror att vi måste ta klimatförändringarna på ett helt annat allvar än vi gjort tidigare. Vi måste göra det, vårt parti måste göra det, regeringen måste göra det. Vi har underskattat hur snabbt vi närmar oss brytpunkten för när klimatförändringarna accelererar av sig själva. Man pratade förut om halvsekel, sedan om decennier, idag pratar man om att vi närmar oss denna brytpunkt inom några få år. Vi har matkravaller och klimatflyktingar, bränder och stormar. Det är inga domedagsprofeter med långa mantlar och skägg som kommer med dystopiska profetior, det behövs inte. Det är i stället politiker och forskare med långa karriärer, som Tony Blair och David Stern, brittiska labour har nyligen börjat prata om ransonering, liksom fransmän och amerikanare. I Sverige är det fortfarande ganska tyst. Vi tror att vi ligger i framkant. Det gör vi inte. Vår debatt har knappt börjat. Tony Blair sade för några veckor sedan att, det räcker inte med anpassning och gradvis förändring, det behövs en revolution. När Tony Blair talar om revolution, då vet vi att det är allvar. Politiken behövs i kärnan av vår kapitalistiska ekonomi.
Vänner, om freden var 68-rörelsens stora fråga, tror jag att klimatet kommer att vara vår. Det är en av de många frågor vår generation inte får misslyckas med. Låt oss under året ta den på största allvar.

(--------)

Studentförbundare, När socialdemokratin föddes för nästan 120 år sedan, var det ett parti av ungdomar som vi. Hjalmar Branting var 29 år när han blev partiledare, ingen var över 30 i den första partistyrelsen. Och de var intellektuella. Inte alla var akademiker, många var autodidakter, men de teoretiserade gärna kring politiken. De skrev artiklar, tidskrifter och böcker, debatterade för att tillsammans slipa fram möjliga vägar till en bättre värld. Det är denna tradition vi studentförbundare är en fortsättning av. Det är vårt ansvar att förhålla oss prövande och kritiska till verkligheten idag, till politiken idag. Och formulera möjliga strategier för jämlikhet. Palme sade en gång i ett tal att: ”går man framåt med nosen mot marken, utan perspektiv bakåt och utan att rikta blicken mot en framtid som sträcker sig längre än nästa kvartal, så kan man aldrig omdana samhället. Därför ska vi lära av det förflutna och vi ska inte rädas utopierna.”

Göran Sonnevi har skrivit en dikt som går så här:

Vårt sätt att leva kommer att förändras

Nu öppnar sig chansen till ett annat sätt att leva
Ska vi ta den
Ska vi se den klart i ögonen

Jag tror att chansens springa är mycket liten
Den lyser vid tröskeln till en stängd dörr, som kan öppnas
Den kan bara öppnas, av många människor tillsammans

Vänner, vi studentförbundare går inte framåt med nosen mot marken, vi har inte ansvar för nästa kvartal – det finns det andra som har. Vårt ansvar sträcker sig mycket längre in i framtiden. Pendeln svänger och det är vi som avgör hur socialdemokratin ska komma att se ut i vårt nya sekel. Det händer att människor talar mer om mardrömmar än om drömmar, mer om vad vi inte kan göra än vad vi kan göra. Det ska inte vi göra.” Det luftkonditionerade helvetet” är det borgerliga välfärdssamhället. Låt oss se oss omkring i den värld i vilken vi bor, låt oss se på den i all dess vederstyggliga nakenhet liksom i all dess makalösa skönhet, låt oss lära av det förflutna, inte rädas utopierna och våga formulera vår strategi för jämlikhet och frihet idag. Vi är inte ett förbund av tappade sugar. Man föds inte till socialdemokrat, man blir det. Socialdemokratin föds också med varje generation och blir till genom oss. Den behöver oss. Man har sagt oss att historien är slut. Jag tror tvärtom att vi är i början på något nytt. Det är inte naivt, det är inte utopiskt, det är bara politiskt.

Jag ser fram emot att jobba med er under ytterligare ett av de häftigaste åren i mitt liv. Politik är så fruktansvärt vackert. Tack för ert förtroende.

Tack

Att kasta pärlor efter svin

2008-06-04T09:26:00.003+02:00

Skrev detta tillsammans med förbundssekreteraren i senaste Libertas.

Över hälften av alla amerikaner kommer inte att gå och rösta i presidentvalet den 4 november. De tillhör den bland politiker ofta smått föraktade och svårförstådda gruppen soffliggare. Nu är väl sanningen i och för sig den att de flesta av dessa antingen har svårt att ta sig till sin röstlokal, jobbar, en del av dem får inte rösta sedan de blivit fråntagna sin rösträtt efter lagöverträdelser och andra ger bara blanka fan i vem som sitter på taburetterna - skillnaden i villkoren för det dagliga livet synes ju ändå inte vara så stor.

Bland den minoritet som ändå röstar finns också lite olika grupperingar. Den första gruppen röstar för att de uppfattar att det är deras medborgerliga plikt att göra det. De röstar alltid. Ofta har de god utbildning och lever under rätt schyssta ekonomiska förhållanden. Den andra gruppen består av de partipolitiskt övertygade eller partiengagerade - de går också alltid och röstar på "sitt parti" eller kandidat. Den tredje gruppen röstar om det finns någon särskild fråga som de är extra intresserad av, till exempel miljöfrågan, HBT-frågan, internationella frågor eller billigare sjukvård. Finns det inte det känner de sig inte träffade av valaffischernas budskap och upprop, hur glättigt de än är formulerade. Den fjärde gruppen består av personer som går och röstar på valdagen om de tror att "deras" parti ligger risigt till, annars struntar de i det. Deras beteende är extremt svårförutsebart.

Frenetiskt försöker presidentkandidaterna (eller i det demokratiska fallet, kandidaterna till nomineringen) att utröna hur och var man ska tala och uppträda och vilka budskap man ska hamra in för att nå de procent av väljarna som behövs. Kan man säga till gruppen välbeställda, vita amerikaner att sjukvårdssystemet måste reformeras, att skolorna måste bli bättre och minimilönerna höjas? Kanske. Kan man säga till gruppen medel-Johnssons att det kostar skattekronor att restaurera bostäder och infrastruktur i förorterna? Eventuellt. Kan man säga detsamma till de fattiga? Troligtvis. Men å andra sidan röstar de ju inte i lika stor utsträckning. Så varför kasta pärlor efter svin?, funderar kandidaten som jagar marginalväljare. Mer poliser är det som behövs om man ska tala till dem som deltar i demokratin. Så blir alla partier borgerliga partier.

Det har sagts att Clinton driver 1900-talets sista valrörelse och Obama 2000-talets första. Det stämmer delvis. Sant är att Obama har extremt välutvecklade kampanjmetoder för nya media och därför lyckas nå utanför de grupper som vanligtvis nås av partipolitiska kampanjbudskap. Sant är också att han har ett helt nytt tilltal i politiken, som träffar framför allt de unga. Men i övrigt är det snarare en moderniserad version av klassiskt folkrörelsekampanjande han bedriver. Han har lyckats sprida den entusiasm inför politiken som egentligen bara förknippas 1900-talets unga vänsterrörelser, där utvecklingsoptimismen och framtidstron var drivande för politiskt intresse och engagemang. Om Clinton driver 1990-talets sista valrörelse, lyckas Obama väcka liv i det tidiga 1900-talets tro på politiken. Det sena 1900-talet var proffessionaliseringens och avdemokratiseringens tid, vilket också präglade de statsbyråkrater som växte fram, kompetenta i sak men utan kraft att förmedla vilja. Och då 90-talet handlade om att jaga marginalväljare, där det amerikanska demokratiska partiet fick triangulerande allierade också bland Europas vänster med Tony Blairs New Labour som galjonsfigur för socialdemokrater som ville åt höger, står Obama modell för dem som på 2000-talet tror att valvinst handlar om, inte att jaga marginalväljare, utan att mobilisera väljargrupper.

Redan i valet 2002 försökte Kerry sig på att mobilisera de som borde vara hans väljargrupper, men lyckades sämre än Bush och resultatet vet vi. Högern har varit argare på vänstern än tvärtom, och känt segervittring. Den tillbakaträngda vänstern har varit ambitionslös och idéfattig. Inte konstigt då att kapitalet vinner även i politiken.”A change we can believe in”, vädjar Obama. Uppenbarligen håller en hel del folk med. Och stora grupper människor som tidigare inte känt att politiken varit relevant för dem, deltar plötsligt i amerikansk politik. Det kan bara gynna vänstern.

Liksom både microvågsugnar och internet kommit till Sverige från landet over there, får vi hoppas att denna politiska insikt kan säga oss något inför vårt eget val 2010. Att jaga marginalväljare hör 90-talet till - nu handlar det om att få människor att känna igen sig i demokratin. De väljargrupper, socialdemokratiska väljargrupper, som inte röstade i valet 2006 får inte ha någon som helst anledning att inte gå och rösta i valet 2010. Det räcker inte att de borgerliga väljarna är desillusionerade, vänstern måste skapa entusiasm bland de människor man säger sig företräda. Valvinst 2010 handlar om att förstå och våga företräda olika gruppers behov, inte att jaga väljarandelar på en marknad. Så formas vänsterpolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, Clinton, triangulering, val

Visionera mera!

2008-05-02T15:56:00.004+02:00

Har skrivit några olika saker på temat "vem tänker om framtiden" i senaste numret av Tiden och i Sydsvenskan på valborgsmässoafton. Första maj-talbattlade också mot Per Schlingmann i Nordegren i P1 på första maj, efter första maj-tal i Tyresö. En version av Tyresötalet kommer nedan.

Tack
det är oerhört hedrande att få vara här.

I romanen 1984 skriver George Orwell om hur de fyra ministerierna som styr människornas liv i själva verket gör tvärtom mot vad de säger sig göra: fredsministeriet sysslar med krig, sanningsministeriet sysslar med lögner, kärleksministeriet med tortyr och välståndsministeriet med svält. Han skriver också om det nyspråk som sakta men säkert tar över det gamla språket där ord som frihet och jämlikhet klassas som "gammaltänkande", ord som internationalism och demokrati upphör att existera, tvångsarbetsläger kallas för "glädjeläger" och genom att använda gamla ord på ett nytt sätt vill man få folk att associera annorlunda när de hör de här orden.

I en dikt från 1974 skriver Claes Andersson så här:

Bestjäl oss och kalla det nationalekonomi
Gör oss hemlösa och kalla det regionplanering
Vilseled oss och kalla det reklam
Gör oss arbetslösa och kalla det rationalisering
Förtingliga oss och kalla det levnadsstandard
Håna vårt arbete och kalla det förtidspension
Ljug för oss och kalla det ordets frihet
Förtryck oss och kalla det demokrati

Förra året på första maj, skrev moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i en debattartikel i Expressen att: "alla som dagligen går till sina arbeten har idag chansen att gemensamt manifestera styrka och solidaritet". Och han fortsatte denna märkliga artikel med att beskriva den borgerliga arbetsmarknadspolitiken som syftar till full sysselsättning och avslutade artikeln med att säga att "äntligen har Sverige fått en regering som lyssnar när arbetarna demonstrerar". Så skrev partisekreteraren för det nya arbetarpartiet.

Och jag minns att när jag läste det här så undrade jag vad George Orwell skulle ha tyckt om han hört dagens svenska höger benämna sig det nya arbetarpartiet, om han hört diskussionen vi har haft under det senaste året om att arbetslinjen upprätthålls med högre krav på de arbetslösa, att det blir bättre kvalitet i välfärden om den får mindre pengar, om han hört hur ordet valfrihet allt mer har ersatt ordet frihet, och att de ord som är så centrala för välfärdsstaten: jämlikhet och solidaritet, nästan inte används alls längre. Min gissning är att han hade blivit imponerad.

Och jag tycker att det är viktigt att vi en dag som denna, alltså första maj, som är en dag både för fest och för motstånd, både funderar lite kring historien, kring samhället idag, men framför allt funderar över vilket samhälle vi vill leva i. Och jag ska börja kort i historien. När August Palm, Hjalmar Branting och Hinke Bergegren i den allra första första maj-demonstrationen på Gärdet i Stockholm år 1890 krävde allmän och lika rösträtt och åtta timmars arbetsdag hade artilleriet och polisen kallat in förstärkning. Demonstranterna bestod, med Palms egna ord, till ena hälften av män som släpade 14 timmar om dagen i verkstäderna, och till andra hälften av dem som till vardags gick utanför verkstäderna som en blek, utsvulten reservarmé. Dessutom saknade majoriteten av demonstranterna rösträtt. De hade inte möjlighet att delta i demokratin, ändå gjorde de vad de kunde för att delta i utvecklingen av det samhälle de gav sin arbetskraft. Kraven man ställde, på 8 timmars arbetsdag och allmän rösträtt, ansågs enormt radikala.

I dagens Sverige, där den höger som var emot både allmän rösträtt och 8 timmars arbetsdag, idag slåss med oss socialdemokrater om vem som egentligen är ett arbetarparti, som slåss om vad ord som frihet, valfrihet, rättvisa och jämlikhet egentligen innebär, så är det viktigt att vi har klart för oss vad dessa, mycket olika, ord får för praktiska konsekvenser. För valfriheten har ju två sidor, valfrihet för några och ojämlikhet för alla, där de som inte kunde välja eller valde fel får sämre förutsättningar. Ett samhälle för fria individer kräver jämlikhet i förutsättningar, ett samhälle där några kan välja är varken ett fritt eller särskilt jämlikt samhälle. Och därför tänker jag också att de krav som arbetarrörelsen ställde i sin barndom, egentligen är lika aktuella idag. Att få delta i demokratin, att det inte är marknaden, ekonomin eller juristerna som ska avgöra människors liv, utan att politiken, som är det som vi gemensamt kan påverka, att det är den som har ansvar för hur samhället ser ut, det är lika viktigt nu som när arbetarna krävde allmän rösträtt. Och det andra kravet, om åtta timmars arbetsdag, borde bli ett krav på livskvalitet idag. Alla människor har rätt till ett gott liv, till arbete, till fritid, till kultur och till välmående, till välfärd. Och det spelar ju faktiskt ingen roll för ditt människovärde om du har mycket eller lite pengar, många eller få kontakter, mer eller mindre bra förutsättningar. Du har ändå rätt till livets goda. Och här är skillnaden mellan frihetens samhälle och det valfrihetssamhälle som nu håller på att växa fram, central.

För det moderaterna är på väg att göra är att skapa ett samhälle för den ensamma människan, snarare än för individer i en gemenskap. Det är en viktig skillnad. Ett samhälle som lämnar människor åt sig själva säger: du måste vara stark för att överleva. Du måste ha pengar och kontakter för att leva gott. Välj!, säger högern, men väljer du fel – då går det dig illa. Moderaterna tror att det är samhällets uppgift att lämna människor åt sig själva, att förstärka skillnader som redan finns. Det är det inte. Samhällets uppgift är precis det motsatta. Att utjämna ojämlikheter i förutsättningar så att alla människor kan göra fria livsval. Det är samhällets uppgift. Jämlikhet är inte gratis, men ojämlikheten kostar oss ännu mer.

Kristina Lugn skriver i en dikt att:
Det finns inget så lättexploaterat som människors ensamhet
Det är det som är grunden för hela min affärsverksamhet.

Och jag ska ge några konkreta exempel på hur moderaterna driver en politik för det ensamma, snarare än det gemensamma, samhället. Hur mycket av det som var ”vårt”, som plötsligt har blivit några få människors ”mitt eget”. Hur gemensamma rum har blivit ensamma rum. Jag ska prata om den marknad som letar sig in på allt fler områden och om arbetsmarknaden.

Skolan, är ett sådant exempel, och det ligger mig, som studentförbundsordförande, varmt om hjärtat. Skolan skulle kunna vara så mycket. Det skulle till exempel kunna vara en plats där barn från olika samhällsgrupper möts, det skulle kunna vara en plats där barn lär sig om livet i sin egen takt, det skulle också kunna vara något som öppnar upp nya valmöjligheter för människor. Ofta är det dessvärre tvärtom idag. Skolan är segregerad, barn blir bedömda inte efter vad de uppnår, utan efter hur snabbt de uppnår det, och skolan blir allt mer av ett klassificeringssystem och ett kvalificeringssystem där man ska kvalificera sig vidare i allt hårdare konkurrens med andra. Du kan visserligen välja både mellan skidgymnasium och hästgymnasium, men du kan inte välja det gemensamma gymnasiet, den sammanhållna skolan. Det kallas valfrihet på borgarnas språk, men det är det inte. Åtminstone inte för alla.

Här i Stockholm har vi naturligtvis också vården, där Vårdval Stockholm inte är något annat än ett enormt marknadsliberalt experiment med människors överlevnadsförmåga. När vårdcentraler stängs ned i fattigare områden för att i stället starta upp i rika försämras kvaliteten och tillgängligheten till vården för dem som har störst behov av bra vård och service, och förbättras för dem som redan har mycket. Att sälja ut sjukhus och öppna för att människor med pengar kan köpa sig förbi vårdköerna, är inte heller det något som oroar en regering som regerar med marknadens logik. Det kallas valfrihet på borgarnas språk, men det är det inte. Åtminstone inte för alla.

För mig som är ung, och som förmodligen kommer att flytta ett antal gånger till i mitt liv, är slakten på hyresrätterna en katastrof. Segregationen ökar. Jag vill inte köpa min bostad. Jag har inte pengarna och jag vill kunna flytta ofta. Det finns många som vill köpa sin bostad. Men det finns också många som inte vill det. Nu minskar möjligheten att hitta en bra och billig hyresrätt. Det kallas valfrihet på borgarnas språk, men det är det inte. Åtminstone inte för alla.

Vi har kulturen, som är så viktig eftersom all politik börjar med ett samtal. När moderaterna i Stockholms landsting säljer ut Centrumkompaniet, får politiska partier inte längre dela ut material eller hålla politiska möten i centrumområden där människorna rör sig. I Skärholmen där jag bor måste kanske biblioteket flytta från centrumet för att hyran blivit för hög. Med ett kortat Public Service-tillstånd, med sänkta anslag till den kultur som redan går på knäna och med ett avskaffat presstöd kommer det politiska och gemensamma samtalet att bli mycket fattigare. När marknaden breder ut sig i det offentliga rummet hörs bara den som skriker högst, alla andra röster dränks. Det kallas valfrihet på borgarnas språk, men det är det inte. Det ger bara likriktning.

Ovanpå allt detta ligger de borgerliga skattesänkningarna och skvalpar. Att äga fastigheter och förmögenheter blir billigare, medan din förskola blir sämre när pengapåsen blir mindre. Det blir billigare att köpa en etanolbil, medan kollektivtrafiken i Stockholm blir dyrare. Skatterna sänks med den ena handen, med den andra gör borgarna om samhället till ett varuhus, där livets goda ska köpas av de som har råd. Det kallas också valfrihet på borgarnas språk, men det är det inte. Åtminstone inte för alla.

Och jag ska nämna arbetsmarknaden, där marknadslogiken också gör sig påmind när regeringen tror att människor blir starkare om de lämnas ensamma. Fackföreningarna harförlorat nästan 450.000 medlemmar de senaste åren. Gör det människorna starkare – nej, naturligtvis inte. Tryggheten för dem som är arbetslösa eller sjuka har försvagats, gör det människor starkare – nej, naturligtvis inte det heller. EG-domstolen dömer så att lettiska löner borde gälla även i Sverige, gör det människor starkare – nej, naturligtvis inte. Fler jobb med dåliga villkor och litet inflytande skapas när vissa människor ska städa, diska och klippa frisyren eller häcken hemma hos andra, gör det människor starkare – nej, naturligtvis inte. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar ökar, möjligheterna att läsa på komvux eller plugga på universitetet när man är äldre minskar, gör det människor starkare – nej, naturligtvis inte. I arbetarrörelsens allra första första-majtåg gick arbetstagare sida vid sida med de arbetslösa, man sympatiserade med varandra och såg att man hade gemensamma intressen mot kapitalet och företagsägarna. I borgerlighetens Sverige misstänkliggörs de arbetslösa, och man ställer människor med och utan arbete mot varandra. Om arbetslösa och sjuka inte är trygga, då är ingen av oss trygg. Det kallas välfärdspolitik av borgarna, men det är det inte – det är en rädslans politik.

Men vad ska vi då göra, undrar man när man ser konturerna av hur det borgerliga valfrihetssamhället sakta men säkert håller på att ta form. För det spelar ju faktiskt ingen roll att statsminister Reinfeldt, eller någon annan heller för den delen, säger sig företräda det nya arbetarpartiet om man på punkt efter punkt bedriver en politik som ökar ojämlikheten i samhället, mellan människor och mellan män och kvinnor. Vi har en regering som regerar med marknadens logik. Som värnar de privilegierades valfrihet, på bekostnad av allas vår jämlikhet och frihet. Alva Myrdal sade en gång att det inte är värdigt människan att ge upp. Hon hade rätt – det är det inte. Och därför är första maj så viktigt. Det är en dag av firande och av motstånd. Firar gör vi för att den samhällsomstörtande rörelse som krävde allmän rösträtt och 8 timmars arbetsdag för 118 år sedan, under 1900-talet lyckades skapa ett av de mest jämlika och jämställda samhällena i världen. Motstånd gör vi mot den höger som för 100 år sedan var emot både allmän rösträtt och 8 timmars arbetsdag, och som idag bedriver en politik mot jämlikhet, makt och inflytande för alla. När vi socialdemokrater idag demonstrerar gör vi det för att vi tror att det går att skapa ett samhälle lite närmare den eviga drömmen om frihet, jämlikhet och solidaritet. Som ser att samhällets uppgift är att göra människor starka, inte försvaga dem eller lämna dem ensamma. Jag tror att vi är många som vill göra motstånd mot att så mycket av det som var gemensamt, plötsligt har blivit så ensamt.

För om socialdemokratin har en enda uppgift så är det att hjälpa till att göra individerna så starka och oberoende av maktstrukturer att de är fria att forma sina egna liv. Vården ska inte bero på vilka föräldrar du råkade födas med, skolan ska inte bero på din klassbakgrund, arbetet ska inte bero på vilket kön du har och tryggheten inte på inkomst. Dina livsval ska inte bero på vilka val dina föräldrar gjort. Där de borgerliga företrädarna ser valfrihetssamhället som både mål och medel för dem med resurser, ser vi socialdemokrater friheten som mål, det jämlika samhället som medel. Om arbetarrörelsen i sin ungdom krävde inflytande och deltagande i demokratin och livskvalitet för alla, så borde vi kräva samma sak idag och våga lägga konkreta förslag för detta. Därför att livskvaliteten och inflytandet blir alltmer ojämlikt fördelat. Vi måste vara tydliga med att varje gång borgarna privatiserar en skola eller ett sjukhus begränsar de våra möjligheter att gemensamt förändra och förbättra samhället. När maktskillnaderna mellan människor ökar, dräneras demokratin. Det som är gemensamt, det offentliga rummet, kulturen, livets välfärd, måste bli större. I stället för borgarnas samhälle för ensamma rum, måste vi bygga ett samhälle för fler gemensamma rum.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om vår internationella politik också, för man kan inte ha lägre ambitioner internationellt än man har i sitt eget land. Och även här skulle George Orwell, som jag citerade inledningsvis, blivit imponerad. Plötsligt börjar borgarna säga att vapenleveranser, militär verksamhet och flyktingmottagande är bistånd. Och så urholkar man den internationella solidariteten. Det är skamligt att använda biståndspolitiken för sitt eget välstånd. I Mellanöstern gäller samma begreppsförvirring. Det är i år 60 år sedan staten Israel bildades, 1948. Jag var och besökte Mellanöstern i höstas och reste runt med både palestinier och israeler som drabbats hårt, men på olika sätt, av ockupationen. Jag såg hur staten Israel, genom de små stegens tyranni, breder ut sig på palestinskt territorium. Man kallar muren för säkerhetsbarriär. Man kallar kroppsvisiteringarna och check-pointsen för effektivitet. Man kallar det försvar som egentligen är angrepp. George Orwell skriver att det är bara när man kallar kriget för fred, som man kan fortsätta kriget. Man måste kalla saker och ting vid dess rätta namn, sade Olof Palme. Det gäller fortfarande. Vi kräver idag samma sak som för 60 år sedan, ett helt, sammanhållet, demokratiskt och fritt Palestina.

Stig Carlsson skriver så här i dikten; De enkla orden:

Vad de enkla orden är svåra
Bröd, frihet, fred
Generat vänder vi dem långsamt i munnen
Stammar dem och smusslar skamset undan dem i större sällskap
Vi räds för dem, som kände vi
deras enorma kraft bränna i tungan.

Ord som förlorat sin sälta, sin mening.
En gång skrevs de nattetid på husväggarna
Medan städerna sov och samvetet vakade
Dagningen tände skriften
Och brände in den i hjärtan
Som aldrig skulle glömma.

Ord behöver hjärtan för att kunna leva
Människan behöver frihet för att kunna leva
Utan fred mognar aldrig kornet till bröd
Människan måste äga de tre:
Brödet, friheten, freden
Därför måste de ständigt skrivas igen
Därför måste de svåra orden återigen bli enkla.

Av oss socialdemokrater krävs därför att vi både i den nationella och internationella politiken vågar kalla saker och ting vid deras rätta namn. Krig är inte fred. Vapenleveranser är inte bistånd. Skattesänkningar är inte rättvisa. Välgörenhet är inte välfärd. Undfallenhet är inte miljöarbete. Ojämlikhet är inte solidariskt. Rädda människor är inte starka. Och valfrihet är inte frihet. Vi har alla, som människor, rätt till livskvalitet och inflytande, till arbete, vila, kultur, välfärd och trygghet, frihet och fred. Det kan ingen, inte ens moderaterna ta ifrån oss. Det är detta som är första maj – en uppvisning i att vi är många med höga ambitioner. Att vi vill ha fler gemensamma, inte ensamma, rum. Det var det samhället arbetarrörelsen drömde om i sin barndom. Det samhället återstår att skapa. Samhället förändras varje dag men våra krav på alla människors rätt till livets goda, de är både eviga och evigt unga.

Tack

Läs även andra bloggares åsikter om Första maj, Schlingmann, visioner, politik, socialdemokrati

Högern värvar åt vänstern

2008-04-27T20:20:00.004+02:00

Enligt sanningen om att all reklam är bra reklam har följande blogginlägg av Svd:s ledarblogg, Ingerö, Norberg och Ali Esbati bidragit till en massiv tillströmning av intresserade kursdeltagare till s-studenters kurs i "En nationalekonomi för vänstern" nästa helg på ABF-huset i Stockholm.

Det finns inget som är så välgörande för vänsterdebatten som en nervös höger. Tack för det!

OS-bojkott, är alla anledningar lika goda anledningar?

2008-04-15T09:03:00.003+02:00

Krönika om bojkottsdebatten kring OS. Något saknas. På Efterarbetet.nu.

PS. Ni som är i Stockholm i kväll - kom och se Norman Mailer och Germaine Greer (och några till) i den fantastiska feministklassikern Town Bloody Hall på ABF-huset kl. 18.00. Claes Borgström, Gudrun Schyman, Athena Faroukhzad, Anna Wahl och undertecknad samtalar efteråt om feministiska strategier.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, bojkott, Kina, Norman Mailer

Om borgerlig kultur och marknad

2008-03-19T09:25:00.003+01:00

Skrev en lite spretig sak i senaste numret av Libertas, tillsammans med förbundssekreteraren.

Befinner mig just nu ute på kampanjturné i klubbarna - därav sporadiskt bloggande. I övrigt kan konstateras att dagens ledare i DN har rätt många rätt i sina självklarheter: människor som är sjuka är sjuka och ska ha ordentlig sjukförsäkring. För dem hjälper inga avtrappningssteg eller bortre parenteser i världen. De som kan jobba ska få hjälp att göra det genom utbildning eller jobb som inte kräver 100% hela tiden. I övrigt beror bristen på arbete på, hör och häpna, arbetslöshet (alltså inte på lata individer). Befriande nyktert av borgarna för borgarna.

Här är Libertastexten.

Göran Greider har sagt att efter det senaste regeringsskiftet och den borgerliga regerings tillträde befolkar kapitalet nu också regeringskansliets beslutsrum. Detta har givit ett skifte, inte bara i vem som prioriterar mellan mål och medel, utan också i synen på det offentliga rummet, vad som är värt att värna och vad som hör oss alla till.

När regeringen av finanspolitiska skäl i höstas drog in produktionsstödet till En Bok för Alla, vars Läs-för-mig-pappa-projekt och barnboksutgivning givit även arbetarklassen tillgång till kulturen, låg det helt i linje med den kulturpolitiska dagordning som säger att det som inte självt kan hävda sig på en marknad heller inte har där att göra. Med liknande budgetbesparande motivering lyckades vår kortvarigaste kulturminister Cecilia Stegö-Chiló under sina få dagar i regeringen korta sändningstillstånden för public service från sex till tre år, för att försäkra sig om att vår offentligfinansierade TV blir smal och otillgänglig svår-TV eller tvinga ut den oberoende journalistiken på marknaden i jakt efter snabba cash. Vill man vara långsökt kan underbudsutförsäljningen av Centrumkompaniet i Stockholm, det företag som äger tio olika köpcentrum och vars utförsäljning således försvårar politiska manifestationer/samtal i dessa centrum, liksom nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och de minskade anslagen till KomVux, hänföras till samma förakt för det offentliga rummet och vårt gemensamma samtal. Under hot om indraget produktionsstöd från Kulturrådet tvingades den antirasistiska och feministiska tidskriften MANA ut att förklara sig inte alls nedvärderande i sin syn på kvinnor eller judar - man är i själva verket oerhört demokratiska och väluppfostrade på redaktionen, egentligen. Nyutnämnde kulturrådsledamoten Johan Staël von Holstein har sagt att all kultur kan prissättas.

Parallellt med denna nedmontering av kulturen och det offentliga samtalet vet högern dock värdet av kunskapsproduktion och satsar allt mer resurser på olika tankesmedjor och litteraturutgivning. Svenskt Näringsliv spenderar mer än tio miljarder årligen på opinionsbildning genom olika kanaler (ex. Timbro, Centrum för Rättvisa) och Centerpartiet startade i slutet av 2007 en ny tankesmedja med, enligt egen utsago, fokus på ”entreprenörskap, moderna liberala värderingar och hållbar utveckling”. Allt till de stumma tonerna av arbetarrörelsens minskade anslag till, och ambitioner med, den egna idéproduktionen. Att vi idag tvingas förhålla oss till och verka i en nyliberal verklighetsbeskrivning är i det ljuset inte det minsta märkligt – märkligt är i stället att de socialdemokratiska värderingarna om jämlikhet fortfarande har sitt fäste, trots att allt färre försvarar dem offentligt.

Är mångfalden i utbud av kultur och perspektiv ett samhällsansvar? Är det offentliga rummet ett samhällsintresse? Nej, svarar den som tror på ekonomiska incitament som drivkraften för mänskligt skapande, den som anser att resurser allokeras bäst av den osynliga hand som målat både nyfattigdom och hägrande rikedom på vår samhällspalett. I den kakafoni av röster som är marknadens är det bara den som skriker högst som hörs, rummet för det mindre ljudliga krymper. Att all annan kultur än masskulturen, och att all annan politisk debatt än den marknadsliberala, hör till marknadens offer är inget som läggs marknaden till last – tvärtom. Marknaden ger folk det folk efterfrågar, tvålsort liksom diktsvit. I politiken är du kund med önskemål men utan behov. Det är rimligt, enligt kapitalet i Rosenbad.

Men kultur utan kritik blir enbart underhållning, skrev Peter Weiss. Och politik utan olika perspektiv blir enbart, tja, borgerligt. Utan produktionsstöd överlever inte mångfalden, det är marknadens lag - kulturellt monopol dess följd. De många hårda högernyporna mot vår kultur- och kunskapsproduktion, mot det offentliga rummet, statuerar nya exempel för vad som är möjligt att tycka och tänka. När allt kan säljas och ska sälja blir följden ett osäkert, trevande kulturklimat. Debatten utarmas. Kritiken tystas.

I Aftonbladet den 21/1-08 skrev Erik Berggren om journalistikens likheter med den politiska vänstern i sin ansats att förhålla sig kritisk till samhället och det gamla. Denna kritik delar journalistiken och vänstern med kulturen vars uppgift det är att visa på hur ”det faktiska samhället avviker från berättelsen om det”. För att visa på hur den faktiska borgerligheten förhåller sig till dess egen berättelse om sig själv, behövs således bred kultur- och vänsterdebatt. Medan det offentliga rummet, och därmed utrymmet för det offentliga kulturella och politiska samtalet, sakta men säkert krymps genom politiska beslut, måste frågan alltså ställas - varför är regeringen rädd för kulturen? För vänstern är slutsatsen given: vi måste ta vår egen kunskapsproduktion, eller bristen på densamma, på större allvar. Det är egentligen inte ett önskemål – det är vår överlevnadsstrategi.

Läs även andra bloggares åsikter om Kulturpolitik, MANA, kunskap